! VIKTIGT ! Feminism

Me Too

17th October 2017

 

Todelihoo.

 

Jag har tänkt och begrundat att jag vill skriva något om Me Too-hashtagen som fortfarande går på högvarv i alla mina sociala medier, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Om någon mot förmodan missat vad detta är, så är det en hashtag som används och sprids av kvinnor som varit med om någon form av sexuella trakasserier eller sexuella övergrepp i sitt liv. De flesta i min bekantskapskrets har spridit hashtagen, och även bland de som valt att inte lägga upp någonting vet jag att det finns otaliga personer som varit med om händelser där de kränkts av män på olika sätt. Det tar liksom inte slut.

 

Jag tänkte igenom min egen situation. Jag kan inte definiera något specifikt fysiskt övergrepp som drabbat mig, men däremot har jag, i likhet med de flesta andra kvinnor, känt den där isande rädslan i kroppen när jag går hem ensam om kvällen, haft män som fällt ovälkomna kommentarer om mitt utseende och min kropp både i verkligheten och på nätet, haft jobbiga gubbar och killar efter mig på krogen som inte accepterat ett nej, samt blivit kallad för hora ett oräkneligt antal gånger. Och det är bara en droppe i havet.

 

Senast idag berättade en person jag känner om något hon drabbats av på sin arbetsplats, en manlig kollega som pussat henne på kinden utan att hon ville och viskade fram olämpliga förslag i hennes öra, försökt ta på hennes kropp och gått över den ena gränsen efter den andra. Återigen, en historia i mängden där han som förövare kan lalla vidare med sitt liv medan hon får stanna upp och kämpa med obehaget och äcklet inför hans handlingar. Och jag tänker på mina vänner som blivit våldtagna, tafsade på, förnedrade och hotade på olika sätt och jag känner ett brinnande hat för de män som utsatt dem, och miljontals andra kvinnor i världen, för detta. Dom jävlarna ska skjutas, som Annika Norlin sjunger.

 

Men mitt i skiten känner jag också en ofantlig värme, gemenskap och samhörighet i och med denna hashtag – vilket är precis det som hashtagen skapats för. Vi är inte ensamma. Jag såg en gammal (manlig) bekant som kommenterade “det här var tydligen mer utbrett än jag trodde” på en persons Me Too-status och tänkte, ja det var väl fan på tiden att du och alla andra tvivlare inser vad en går igenom i livet som kvinna. Det är liksom ingenting som drabbar någon enstaka stackars tjej här och där – det sker hela tiden, varje dag, på alla platser och i alla samhällsklasser. Vi är många, miljontals, och vi är så förbannat trötta på det här nu. Det måste få ett slut.

 

Så män, ta ert ansvar. Prata med varandra om vad ni har för värderingar egentligen. Skratta inte åt “skämt” som handlar om våldtäkt och förnedring av kvinnor, fråga istället vad som är det roliga i sammanhanget. Ifrågasätt machokulturen och bryt isär skadliga mansnormer som sätter standarden för hur en “riktig” man ska vara. Sluta skicka dick pics och ovälkomna kommentarer till kvinnor för att ni tror att någon till slut ska nappa om ni bara tjatar tillräckligt mycket. Sluta ta er rätten till kvinnors kroppar. Sluta våldta.

 

Under de senaste veckorna har jag haft sexualkunskap med niorna på skolan där jag jobbar och pratat om vikten av samtycke och ömsesidighet. De har koll på detta nu, de vet vad det handlar om, och det de inte har superkoll på frågar de om. Och om de har fattat det, då kan ni också. Det är fan dags nu.

 

 

 

 

Pusshej

 

Allmänt Fitta, Mens & Livmoder

Under är jag bar

15th October 2017

 

 

 

Todelihoo.

 

Nu har ännu en vecka flugit förbi och jag tycker som vanligt att det går för lång tid mellan mina blogginlägg, men det är väl som det brukar vara, att jag har perioder då jag skriver mer eller mindre. Just nu går jag mest runt och peppar inför min 25-årsdag som närmar sig. Ska som sagt ha två fester, en här och en i Uppsala, och håller på och sätter ihop ett litet musikquiz som jag tänkte köra under festligheterna. Så förtjust!

 

Annars var jag på teater igår med några kompisar, vi såg föreställningen Under är jag bar på Södra teatern. Under ca en och en halv timme pratade Mia Westin och Charlotte Lindmark om allt möjligt fittrelaterat: anatomi, historia, mens, skuld, skam, njutning, tabun samt vilket namn vi överhuvudtaget ska använda oss av för det kvinnliga könsorganet (jag föredrar fitta, men det gjordes väldigt klart under föreställningen att en får använda vilket ord en vill). Det var en perfekt mix av allvar och humor, då jag och resten av publiken stundtals tjöt av skratt, applåderade av igenkänning eller försjönk i begrundande tystnad.

 

Mycket av det som togs upp var grejer jag kunde sedan tidigare och som jag pratat om med otaliga ungdomar under mina skolpass som RFSU-informatör, men det var bra att få fräscha upp kunskaperna lite och veta att en fortfarande har koll på fittan och hennes historia, anatomi och funktioner. Lärde mig också en del nya saker, som exempelvis att de s.k. Bartholins körtlar kan producera lubrikation, “glidmedel”, vid våldtäkt för att försöka skydda sig så mycket som möjligt, blev ledsen men samtidigt stärkt och imponerad av fittan. Mycket såna tankar och känslor under föreställningen.

 

 

<3333

 

 

Imorgon är det jobbvecka igen som gäller. Ska på handledning på tisdag (terminens första för min del eftersom jag missade det senaste tillfället), ska bli intressant att ta del av det här nya upplägget vi har då vi ska använda oss av “hemläxor” i KBT-boken. Dessutom kommer jag och min kuratorskollega vara på konferens om unga och psykisk ohälsa under två dagar efter det, ser också fram emot det men det innebär ju att jag inte kommer vara så mycket på skolan den här veckan. Ungarna får klara sig utan en, trots att jag får lite dåligt samvete. Håhåjaja.

 

 

 

 

Avslutar med en random höstbild bara för att jag tycker att det är så tjusigt ute nu. Hoppas alla haft en bra helg.

 

Pusshej

Allmänt

Lite tisdagspepp

10th October 2017

 

Todelihoo!

 

Har kommit hem sent ikväll, så är ganska trött men faktiskt ändå glad. Jag hade en del på jobbet idag, telefonsamtal med föräldrar, möten och ledsna elever, sexualkunskap med niorna som var kul men återigen tar mycket energi av en och så slutligen lite övertid av oförutsedda skäl. Men! Efter det så stack jag iväg på det andra mötet i min studiecirkel Mensen (se tidigare inlägg) och det var SÅ jävla kul att prata mens och menshistoria med likasinnade, öppna människor så jag glömde all trötthet. Får sån pepp av dessa möten, så bra stämning i gruppen. Det är riktigt myspys.

 

Sen fick jag också reda på idag att jag fått beviljad semester under jullovet så kommer vara ledig tre veckor i sträck, och under den sista veckan åker jag och bae till Kap Verde, en ögrupp utanför nordvästra Afrikas kust (som jag nämnde tidigare). Är så glad att detta blir av, behöver en solsemester under vintern känner jag och detta känns verkligen som att det blir toppen. Och på tal om resor så kommer jag åka en sväng till Finland nu på höstlovet om tre veckor, vilket också känns bra eftersom jag då får träffa mina släktingar och kompisar där. Yay!

 

 

 

 

Så! Är med andra ord trött, men glad. Nu när allt är bokat och fixat kan jag släppa den delen och ba fokusera på att rulla på fram tills dess. Jag hoppas ni mår bra också.

 

Pusshej

 

Allmänt Skolkurator Socionom

En vecka senare

7th October 2017

 

 

Todelihoo.

 

Insåg att jag inte skrivit på en vecka, vilket känns ganska konstigt. Det är som att de senaste dagarna bara flugit förbi och innan jag riktigt fattade vad som hänt blev det helg igen. Kanske hänger det ihop med att en arbetsdag föll bort den här veckan till följd av att vi hade vår årliga s.k. regional conference i torsdags då personal från olika skolor inom den här koncernen träffades i Täby för att ta del av föreläsningar och workshops. Var rätt intressant att hänga med folk från de andra skolorna – speciellt kuratorerna – och se hur de har det.

 

Mjaha, annars då? Det är jöbb som vanligt förstås, men det är väl trevlans. När jag var på en inflyttningsfest förra lördagen pratade jag med en kompis och sa att jag tycker om mitt jobb, till vilket han svarade att det är rätt ovanligt att höra folk säga så. Men det är ju så det är för mig, det händer som sagt en sjujävla massa stuff på skolan hela tiden och stundtals är jag rätt matt – samtidigt som det ju är det jag gillar, att faktiskt få jobba med ungdomar och ha samtal och nysta i sånt som kan kännas svårt och jobbigt för dem. Kan ej riktigt tänka mig något annat arbetsområde just nu, även om det ibland är tungt.

 

Och utöver grejer som gäller jobbet så hade jag rätt mycket program igår när arbetsdagen tagit slut, vilket brukar vara ovanligt för mig då jag ofta är toktrött på fredagar och bara vill åka hem. Nu tog det lång tid innan tröttheten hann ikapp mig och jag hann äta middag med en vän vid Hötorget, åka till Berwaldhallen tillsammans med gamla pluggkompisar från Uppsala och lyssna på Sveriges radios symfoniorkester som spelade tv-spelsmusik (var typ det mäktigaste jag någonsin hört, grinade lite) och som avslut åkte jag till Mariatorget och tog några öl med bae och andra polare. Lyckades hålla igång till klockan ett innan jag kände mig helt socialt utmattad och behövde komma hem, vilket jag ändå är stolt över. Det är ju alltid roligt när jag väl kommer ut, trots att jag är en liten eremitkrabba på insidan.

<3333

 

 

I övrigt håller jag och bae på och kollar på resor under jullovet, vore kul att åka någonstans när julen har passerat och vintermörkret gör sig påmint igen. Vi har fastnat lite för Kap Verde, ett gäng öar en bit utanför Afrikas västkust. Det ser ganska trevligt ut där och jag känner väl mostly att det vore skoj att åka till något nytt ställe som inte är terribly överbelamrat med turister under vintersäsongen. Vi ändrar oss dock i princip hela tiden, så jag vet inte riktigt vad det kommer landa på till slut. Någonting där solen skiner är väl krav nummer ett.

 

Nu är det filmdags här i lördagsmyset. Hoppas allting är bra med er.

 

Pusshej

 

 

Allmänt Fitta, Mens & Livmoder Skolkurator Socionom

Studiecirkel + handledning

30th September 2017

 

Todelihoo.

 

Det är en tjusig lördagsmorgon och jag kände för att blogga lite. Somnade ganska snabbt igår efter mitt senaste blogginlägg, med resultat att jag vaknade runt åtta imorse… Var först jobbigt eftersom jag började tänka en del på jobbet och kände mig stressad över vissa grejer jag måste göra (varningsklocka!), men då gick jag upp ur sängen, klädde på mig och drog ut och sprang. Låter kanske som värsta hälsofreaket nu, men det hjälpte mig verkligen att tänka på något annat och nu mår jag bättre. Tänkte skriva om ett par grejer som jag inte nämnde igår.

 

Nu i veckan var jag på det första av fem möten i en studiecirkel skapad av organisationen Mensen – forum för menstruation (hemsida finns här, mycket bra och viktigt initiativ). En kompis till mig sitter i styrelsen och har talat så gott om det att jag kände att det var dags att gå med i den här anordnade studiecirkeln. Under det första mötet pratade vi om mens i populärkultur, hur mens porträtteras i media och i filmer och hur det påverkar oss. De som ville delade med sig av egna menshistorier och det var många ämnen relaterade till smärta, skam och stolthet som togs upp.

 

Bara efter det här första mötet hade jag väldigt många positiva känslor och tänkte att det var synd att det bara kommer bli fem träffar. Det är något speciellt med att träffas med nya människor som delar ens intressen och engagemang och att få utbyta erfarenheter och tankar. Fick också höra av en person efteråt att hon var glad för att jag sa rakt ut vad jag tyckte om vissa grejer som hon själv också tänkte men ej vågade säga, roligt eftersom jag tidigare varit ganska blyg och skraj inför att prata i grupp och nu äntligen vågar ta mer plats. Framsteg!

 

 

Vi har en del litteratur som ska läsas och den här boken hör till.

Väldigt bra och intressant såhär långt.

 

 

Och på tal om litteratur tänkte jag också nämna en annan bok jag håller på med nu. Vi har ju handledning på jobbet, ett tillfälle i månaden då vi kuratorer inom den här skolkoncernen träffas tillsammans med en psykolog och går igenom knepiga fall eller har en möjlighet till att ventilera någonting som hänt på arbetsplatsen. Nu under detta skolår har vi fått en ny handledare och även ett lite nytt upplägg: vi ska förutom ärendedragning ha en del “hemläxor” i form av läsning ur boken KBT i utveckling – En grundbok i kognitiv beteendeterapi av Anna Kåver. Jag håller på med det första kapitlet nu och är väldigt fascinerad, känns kul att lära sig nya grejer teoretiskt som sedan kan varvas med det praktiska arbetet.

 

Varje gång jag kommer i kontakt med ämnet psykologi på något sätt (det vill säga, typ varje dag i mitt vardagliga jobb…) tänker jag att jag nog skulle vilja vidareutbilda mig till psykoterapeut. Det går upp och ner som så mycket annat i livet och ibland är dragningen till sexologutbildningen starkare, men jag vet att jag verkligen fick upp ögonen för psykoterapi när jag gick en kort grundkurs i ACT (Acceptance & Commitment Therapy) i januari i år. Har kikat lite sporadiskt på olika möjligheter till att gå en grundläggande utbildning (ofta kallad “Steg 1”), det kostar för det mesta rätt mycket men de flesta som gått en sån säger att det var en god investering. Kanske faktiskt ska ta steget (pun intended) och göra det…?

 

 

 

 

 

Håhåjaja. Decisions, decisions. Det finns så mycket jag vill göra, men jag drar iväg åt lite olika håll och ibland vill jag någonting mer än något annat tills den tanken fejdar och något annat blir starkare. Får nog avvakta lite tills vidare.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Kort fredagsuppdatering

29th September 2017

 

Todelihoo.

 

Thank God it’s Friday. Det säger jag väl varje fredag, men nu menar jag det verkligen. Som jag skrivit i nästan alla mina senaste inlägg är det väldigt mycket på jobbet nu, någonting som även mina kollegor märkt av – både de andra i elevhälsoteamet och lärarna. Det blir liksom inte så mycket tid för paus och reflektion under arbetsdagen, någonting jag märker att jag blir väldigt trött av. Så mycket att göra och så mycket att ta in, vilket jag ibland får vänta med tills dagens slut. Det är en av många anledningar till att det känns väldigt skönt med helg nu.

 

I mitt förra inlägg skrev jag om stress och utmattning och nu i veckan kollade jag det första avsnittet av den svenska dokumentärserien We Can’t Do It om samma ämne (kan ses här). Ungefär allting de pratar om i avsnittet känner jag igen på ett eller annat sätt, och mest sorgsen blir jag över att det först och främst är kvinnor som råkar ut för utbrändhet och utmattningsdepressioner. Det är något jag märkt eftersom jag känner många tjejer både privat och via jobbet som gått in i väggen och blivit sjukskrivna, eller som bara är några millimeter därifrån. Det är så… vanligt? Tycker i alla fall det är bra att det uppmärksammas mer och blir mindre tabu att prata om.

 

Håhåjaja. Ikväll släpade jag mig för övrigt iväg för zumba efter jobbet. Dansade loss och var helt slut efter den dryga timme som passet varade, men det kändes väldigt bra och blev ett skönt utlopp för all min trötthet över veckan. Fick en chans att tänka på någonting helt annat och nu är jag hemma och myser med bae, vilket är precis vad jag vill göra denna fredagkväll. Hoppas alla haft en okej vecka.

 

Pusshej

! VIKTIGT ! Skolkurator Socionom

Tankar kring stress och utmattning

24th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva om en grej jag funderat en del på. Senast igår chattade jag med en jag känner som förklarade att hon sjukskrivits pga utmattning och när jag började räkna insåg jag att jag på senare tid fått höra om fler och fler i min närhet, goda vänner och även mer avlägset bekanta, som drabbats av utmattning och gått in i väggen. Personer (hittills bara tjejer, men jag känner säkert många utbrända killar också) som är i min egen ålder och som i olika långa perioder fått bli sjukskrivna. Eftersom det här – tragiskt nog – är ett smärtsamt vanligt samhällsfenomen ville jag skriva lite om det.

 

Jag skrev förut att det är mycket på jobbet för mig just nu och det är det sannerligen. Jag gillar det – men jag är också fundersam över huruvida det faktiskt kan bli för mycket för mig en dag. Jag vill så mycket, vill hjälpa alla kids som mår dåligt av alla möjliga olika skäl, och jag antecknar och dokumenterar allting jag gör, alla samtal på mitt rum och i telefon, återkopplar till föräldrar, ger tips på vidare hjälp, ringer psykologer och allt möjligt annat. Till på köpet ska jag nu också ha sexualkunskap med alla nior som drar igång nästa vecka, vilket jag älskar men som också kräver väldigt mycket tid, engagemang och energi. Kan det plötsligt bli… för mycket?

 

Jag gjorde en parallell till hur jag skrivit om mina tankar om alkohol förut, att jag nuförtiden är väldigt uppmärksam på mina alkoholvanor och försöker hålla koll på när och hur mycket jag dricker för att inte hamna i en riskzon. På samma sätt har jag nu fått börja se över och vara uppmärksam på stressfaktorer i mitt liv. Hur sover jag om nätterna? Tänker jag på jobbet på fritiden? Hinner jag ha toapauser, får jag tid till att reflektera efter ett speciellt tungt “fall”, har jag en stabil puls under arbetsdagen eller känns det som att hjärtat jobbar dubbelt så hårt? Jag försöker hålla koll på såna här saker – inte minst för att jag jobbar inom ett yrkesområde (socialt arbete) där många blir utmattade.

 

Hur kan jag undvika att det faktiskt blir för mycket då? Till att börja med har jag förbjudit mig själv att ta hem jobbmobilen eller att kolla jobbmailen på min privata dator, jag gjorde det sistnämnda förut men mådde inte så bra av att ständigt vara uppkopplad till jobbet och att under en lördagskväll få mail från någon förälder som är orolig för sitt barn. Inget jobb efter att jag gått hem för dagen eller när det är helg – då signar jag ut och tar inte upp någonting igen förrän det är måndag.

 

Under själva arbetsdagen kan jag också ta pauser då jag går undan ett tag bara för att recharga en liten stund innan jag kan hoppa rakt in i smeten igen. Det känns väldigt viktigt för mig, om jag inte gör det blir det för mycket för hjärnan att processa på samma gång och jag får svårigheter med att sortera och prioritera vad ska börja med härnäst. Jag känner till mina stressymptom ganska väl och försöker reagera när jag känner att det blir för mycket, det kan vara att aktivt säga till mig själv att inte hoppa vidare till en annan arbetsuppgift innan jag är klar med den första för att på så vis inte sitta på ett flertal halvfärdiga uppgifter som stressar mig.

 

Tänkte på en situation jag var i under slutet av förra skolåret, då jag pratade med åttorna (som nu är nior, en rätt stressad årskurs) om stress, ångest och psykisk ohälsa. Snackade om symptom som är viktiga att ta på allvar, exempelvis sömnproblem, hjärtklappning, svårigheter att fokusera + mycket annat, och hur kroppen till slut säger ifrån och stänger av när en gått för länge med alldeles för höga stressnivåer (utmattningssyndrom). Det ironiska med det var att jag dagarna innan varit skitstressad inför att få ihop min Powerpoint-presentation och vara påläst om all fakta och kunna allting utantill och själv haft sagda stressymptom. Var orolig hemma och kunde inte riktigt släppa jobbet. Sånt måste jag undvika i framtiden för att inte belasta mig själv på det viset.

 

Sist och slutligen kan jag bara säga det självklara, att jag tycker det är för jävligt att vi lever i en tid och ett samhälle där så många blir utmattade: under det senaste året har jag sett både kompisar, kollegor och elever på skolan där jag jobbar drabbas av detta och den gemensamma faktorn är ju det här att sätta alldeles för stor press på sig själv och jobba på tills en är så utmattad att det inte går längre.

 

Jag känner igen det själv, den där önskan att vara duktig och aktiv och alltid redo och tillgänglig. Att ta på sig fler och fler arbetsuppgifter tills en inte riktigt vet var en ska börja, men inte vilja säga nej av rädsla för att framstå som lat eller något liknande. Det är en folksjukdom som drabbar inte minst tjejer med det ökända duktig flicka-komplexet och jag tycker det är bra att det uppmärksammas mer och mer, precis som all den psykiska ohälsa som följer med.

 

Nu ska jag spela Sims och släppa såna här tunga tankar för ett tag, det är viktigt att kunna koppla bort allting och bara fokusera på någonting helt annat, som exempelvis ett datorspel, ett tag. Imorgon är det på’t igen som gäller och om samma mönster fortsätter så kommer den veckan antagligen bli lika hektisk som föregående. Jag måste bara komma ihåg att skolan inte står och faller med mig och att jag inte ska ta på mig för mycket saker och fortsätta jobba efter arbetstid. Som en vän till mig sa efter att hon berättat om sin utmattning: hälsan måste gå först.

 

Pusshej

 

 

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Reflektioner från veckan

23rd September 2017

 

Todelihoo.

 

Flera gånger under den gångna veckan har jag tänkt att jag ska blogga, men det har slutat med att jag skjutit upp det och pysslat med något annat istället – vilket är skumt eftersom det varit några riktigt händelserika dagar. Nu denna lördagskväll får det bli av!

 

Som jag skrev tidigare i veckan har jag haft det ganska hektiskt på jobbet, och det höga tempot höll i sig ända in på fredagen. Jag och min kuratorskollega har knappt sett varandra förutom på morgnarna då vi kommer till jobbet samt på eftermiddagen då vi går hem, under all tid däremellan har vi suttit i samtal med elever, varit på möten eller pratat i telefon. Det har varit en minst sagt tuff vecka för hela elevhälsoteamet, varje gång vi försökt catcha upp lite med varandra har någonting hänt som gjort att vi fått återgå till våra kontor illa kvickt. Undrar verkligen hur den här första månaden på skolåret blev så pass intensiv.

 

För min del har den här veckan också inneburit en del nya erfarenheter och särskilt viktiga samtal. Hade en ‘breakthrough’ i ett fall, kände mig väldigt glad och faktiskt också förvånad efteråt eftersom jag lyckades skapa en kontakt jag inte haft förut. Hade även menssnack med en person som fick sin första mens och som hade mycket starka känslor kring det, jag fick jobba stenhårt för att normalisera och avdramatisera och bli kvitt den där envisa skamstämpeln som tyvärr är så vanlig. Unga ska inte behöva ha ännu en till grej att gå och noja över.

 

Sen har jag också haft många samtal med killar denna vecka, vilket ändå är ganska ovanligt då det brukar vara en majoritet av tjejer som söker sig till mig. Nu kommer killarna på löpande band och jag tycker förstås det är toppen, de har så mycket de går och funderar på och behöver verkligen få prata. Känns bra att börja rucka på den skadliga mansnormen som går ut på att dudes ska hålla alla känslor inne och “man up” tills de mår asdåligt, blä på den.

 

 

 

 

Så det var jobbet, det. När jag slutat på fredagen drog jag till söder och träffade några polare, vi käkade middag tillsammans och gick senare på bio för att se It. Har sett den gamla versionen samt kollat in ett antal recensioner av den nya, hade inte så höga förväntningar men blev ändå ganska besviken. Tyckte ej den var speciellt läskig, främst förutsägbar och väldigt beroende av sina jumpscares. Men vad gör väl det, jag fick hänga med mina polare och hade det väldigt trevligt ändå.

 

Idag har jag träffat min vän holländaren och fortsatt med vår nyfunna helgaktivitet av kaffe och museum. Denna gången blev det naturhistoriska riksmuseet, jag har inte varit där sen gymnasiet då vår klass hade utbyte med en fransk skolklass och alla åkte iväg på utflykt tillsammans (herreguu vilket konstigt utbyte det var, pratar om det varje gång jag träffar mina kompisar från den tiden pga så mycket som gick fel). Var skönt att promenera ute i höstluften och sen vandra omkring på museet, även om en blev helt matt till slut av alla speedade ungar…

 

 

 

 

Nu ska jag och bae se de två sista avsnitten av vår nya serie Gypsy med Naomi Watts, I löööv her och I löööv serien. Vissa tycker den är långsam och tråkig, men jag blev helt fångad redan från första avsnittet. Watts spelar en psykolog som blir aningen för involverad i sina patienters liv och börjar blanda sig i deras relationer på ett, let’s just say, inte så professionellt sätt. Den är mad spännande, rekommenderar vilt.

 

Hoppas alla har haft en bra lördag.

 

Pusshej
´

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Tillbaka till universitetet (nästan!)

19th September 2017

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva en liten trudelutt innan jag ska sova, jag hinner precis till 22 som numer är den tid då jag går och lägger mig eftersom jag apparently blivit vuxen till slut. Passar ändå bra eftersom jag går upp vid 6 på morgonen nuförti’n (har blivit en av de där earlybirdsen som kommer in till jobbet en halvtimme innan jag börjar…), vilket i sig känns helt knäppt. Men det är väl som med allt annat, det är en vana nu och jag tänker knappt på det. Får se hur skoj det känns när vintermånaderna kommer.

 

Oh well. Den här veckan har brakat igång med buller och bång. Jag och mina kollegor inom elevhälsan har mycket att göra och den där smekmånadsperioden som var precis efter sommarlovet är definitivt över (om det ens någonsin fanns en sån?). Det är hemmasittande, utåtagerande, självmordstankar, tvångstankar, nedstämdhet och allmänt tuffa tider bland kidsen, alla åldrar inkluderade. Bara idag har jag varit med på två möten med vårdnadshavare som började gråta i olika omgångar, samt tagit telefonsamtal från andra oroade föräldrar som inte vet vad de ska göra med sina barn. Den psykiska ohälsan är utbredd och visar sig i många olika former.

 

Men! En rolig sak vill jag nämna. Fick för någon vecka sedan kontakt med en person som går första terminen på socionomprogrammet här i Stockholm och som behövde en färdig socionom att intervjua inför en presentation. Eftersom jag lovat mig själv att alltid ställa upp på intervjuer från studenter (pga minns hur svårt det var att hitta folk att intervjua när jag och min vän skrev C-uppsatsen) gick jag med på det och idag sågs vi för intervjun. Det var en hel grupp socionomstudenter som under inspelning frågade ut mig om mitt arbete som skolkurator och eventuella svårigheter i yrket, hur en arbetsdag ser ut rent praktiskt, tankar kring tystnadsplikt och anmälningsskyldighet samt mycket mer.

 

Jag tycker det är jätteroligt att vara med i intervjuer (har varit med i 2 stycken C-uppsatsrelaterade studier förut också!), dels för att det förstås är kul att hjälpa andra, men också för att jag ~lär mig mer om mig själv~ och får en möjlighet att reflektera över min yrkesroll vilket blir till en win-win-situation. Jag får liksom tänka till kring vad jag egentligen gör som skolkurator, hur jag påverkas av olika grejer och vad det faktiskt är för problematik jag stöter på hos elever. Det är guld värt! Tipset jag kunde ge studenterna på slutet var att ha mycket kontakt med det praktiska sociala arbetet under pluggets gång, jag vet i alla fall att det för min egen del hade underlättat att varva teorier och metoder med “riktigt” jobb för att sätta dem i ett sammanhang. Det har jag verkligen insett nu i efterhand.

 

 

 

 

 

Nu ska jag krypa till kojs och recharga inför morgondagen. Vi ska ha föreläsning på skolan, Netscan kommer och berättar för eleverna om riskexponering på nätet och det torde bli intressant.

 

Pusshej

 

 

 

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Några TV-tips

17th September 2017

 

Todelihoo.

 

Tänkte tipsa lite snabbt om några bra grejer jag kollat på under senare tid, ifall ni letar efter något nytt att spana in om kvällarna.

 

 

1. Dokumentär på SVT Play: Betongprinsessor

Den här danska dokumentärserien följer ett gäng tjejer i varierande åldrar som bor utspridda i Köpenhamns västra förorter. Vi får följa tjejernas liv under både vardag och fest, samtidigt som de berättar om sin bakgrund och sin kultur i “orten”.  Det är solariebränna, lösögonfransar, skönhetsoperationer och en stenhård vi-mot-världen-attityd. Jag tycker det är oerhört fascinerande att höra deras berättelser och rekommenderar därför denna samhällsskildring.

 


 

 

 

2. Serie på Netflix: Glow (2017-)

Glow, som egentligen står för Gorgeous Ladies of Wrestling och är baserad på en sann historia, utspelar sig på 80-talet och har Alison Brie i huvudrollen som Ruth Wilder, en rätt osäker och tafatt tjej som försöker lyckas som skådespelerska samtidigt som hon har en affär med sin kompis man och är allmänt lost i tillvaron.

När hon får chansen att medverka i det första tv-sända wrestlingprogrammet med kvinnliga brottare får hon kämpa för att ~hitta sin identitet~, både i sig själv och för sin wrestlingkaraktär. Vännen vars man hon haft en affär med medverkar också i programmet – som hennes ultimata motståndare. Girl power, kvinnlig vänskap och kamp mot rasism och sexism i denna dramakomedi som jag sträckkollat.






3. Film: Nine Queens (Nueve Reinas, 2000)

På senare tid har jag upptäckt och blivit mycket förtjust i argentinsk film och denna är nu mitt senaste tillskott i samlingen. Den utspelar sig under en enda dag och kretsar kring två svindlare, Marcos och Juan, där Marcos vill ha hjälp av Juan för att lura till sig några värdefulla frimärken kallade Nine Queens. Allteftersom dagen fortskrider introduceras fler karaktärer och efter ett tag börjar en undra vem som egentligen lurar vem. Plot twists och knepiga intriger präglar denna dramathriller från tidigt 2000-tal.

 

 

 

 

Det var lite tips, det. Håll till godo och hoppas något intresserar.

 

Pusshej