Monthly Archives

November 2016

Allmänt Socionom

Måndagsbetraktelser

28th November 2016

 

Hallååå.

 

Måndagen är (nästan) över och tur är väl det. Höll på att somna på tunnelbanan hem och har emellanåt känt mig lite halvborta under arbetsdagen, även om det trots allt känns helt okej att vara tillbaka på skolan igen efter helgen. Jullovet närmar sig och det märks bland eleverna: för många sviktar motivationen och det är svårt att finna de där sista krafterna till att skriva proven och inlämningsuppgifterna som behövs för terminens betyg. En känsla som jag känner igen så väl från min egen skolgång – och speciellt universitetet…

 

 

glad att en slipper det för stunden i alla fall

 

 

Idag har jag haft ännu en s.k. life skills-lektion med en halvklass i åttan (checkar av mitt sexualkunskapsprogram på löpande band och kommer hinna alla 150 elever innan jullovet är här vilket känns skönt). Snackade sex i allmänhet och samtycke i synnerhet med gruppen som vanligt och trots att det alltid är samma material jag kör uppstår ofta nya funderingar och kidsen vrider och vänder på det för att tillverka alla möjliga olika scenarion: Vad händer om en person är full när den säger att den vill ha sex? Hur vet en om den vill på riktigt då? Vad händer om en ångrar sig efteråt? Vad gör en om en känner press att ha sex? Är det olagligt om jag som 16-åring har sex med någon som är 14? etc

 

Svarar så gott jag kan och skulle egentligen önska att vi hade ännu mer tid till ännu bredare diskussioner (är ju van vid 100-minuterspassen jag kör när jag är ute i klasser som RFSU-informatör), men det här får duga så länge. Har börjat planera lite smått att ha ett sorts tredelat program till våren, alltså en lektion om samtycke, en lektion om anatomi, STI och preventivmedel och en lektion om heteronormen och normer kring sexualitet i allmänhet. Skulle vilja köra det med niorna i så fall, de ska ju “vidare i livet” efter vårterminen och det blir sista chansen för dem. Dessutom har de inte fått ha några life skills-lektioner whatsoever vilket de verkar ganska missnöjda med, så vore bra att dra igång något.

 


 

Oh, well. Funderingar. Nu ska jag gå på yoga, passar på medan jag ännu har någon sorts ork kvar i kroppen.

Pusshej

 

 

! VIKTIGT ! RFSU

Snackar dick pics på bästa sändningstid

22nd November 2016

 

Hej!


Idag när jag satt
på jobbet blev jag uppringd av en reporter på SVT som ville att jag skulle medverka i ett inslag i Rapport om fenomenet med dick pics. Reportern hade hittat mig via Cafés webbtidning där jag medverkade för några veckor sen angående just oönskade snoppbilder och hade önskemål om att jag skulle säga liknande saker i reportaget (artikeln kan läsas här).

 

I artikeln skrev jag att jag anser det vara en form av maktutövning och att det blir speciellt tydligt i och med att en person faktiskt rent virtuellt trycker upp sitt kön i någon annans ansikte, och att jag anser att dick pics blir ett samhällsproblem då de skickas iväg hejvilt utan respekt och samtycke från den andra parten. Det var just de orden som SVT-reportern fastnat för och ville förmedla i reportaget, vilket jag självklart ställde upp på.

img_3822

Lite nervigt kändes det förstås att vara med, jag har faktiskt aldrig intervjuats till TV förut på det viset, men både reportern och kamerakillen var väldigt trevliga (och jag gillade kamerakillens kommentar angående mitt yrke och ålder: “alltså när jag gick i skolan var kuratorn typ 90 plus”) och intervjun kändes väldigt avslappnad och bra. När de fått ihop allt material de behövde tackade de för sig och jag återgick till min arbetsdag.

 

Det var helt klart ett av de mest spännande upplevelserna jag varit med om under en vanlig tisdag och jag är väldigt glad att jag blev uppringd (hela 5 gånger!! Trodde någon hade dött först…). Hela fenomenet med att personer skickar oönskade och ovälkomna bilder på sina kukar är så skevt och så kränkande – såväl som olagligt. Jag anser att vi måste fortsätta uppmärksamma det och verkligen markera att det inte är OK, så att det inte normaliseras och blir något en helt enkelt måste “stå ut med” eller whatever.

 


 

Nu är det dags för mig att kolla in ett avsnitt Skam innan sovdags, är inne på andra säsongen nu och helt hooked som vanligt.

Pusshej

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Mer grejs att kolla på

15th November 2016

 

 

Woooo.

 

Historieätarna med Lotta Lundgren och Erik Haag har dragit igång igen och jag är så vildsint glad eftersom programmet kombinerar två av mina favoritämnen i livet, historia och mat, samt är extremt underhållande och lärorikt. Det är väl knappast någon som missat vad programmet handlar om vid det här läget, men jag måste ändå bara tipsa om’re eftersom det är så spektakulärt bra. Kolla in på SVT Play ba!

 

Och på tal om serier så har jag börjat kolla på den norska ungdomsserien Skam nu. Egentligen fick jag nys om den för flera månader sedan då en vän tipsade om den, men jag råkade på något mysterious sätt glömma bort det… Tills min kuratorskollega på jobbet sa att hon börjat kolla och minnet väcktes till liv igen. So far har jag bara sett första avsnittet men då jag i allmänhet är ett fan av ungdomsserier tänker jag fortsätta glo. Det är relevant till bokmanuset jag hållit på med i ca 500 år också så kanske kan jag få lite idéer till en uppföljare aswell.

 

Sist och slutligen är jag och bae nu helt hooked på How to get away with murder. Väntar spralligt på att pågen ska komma hem från jobby så vi kan klämma nästa avsnitt och fortsätta spekulera kring vad som gått så terribly wrong och hur allt ska lösas. Hänger knappast med i alla rättsliga termer och varför någon plötsligt vinner ett case, men så kanske det inte spelar så stor roll heller. Jag kollar ju för the drama.

 

Varje gång eftertexterna börjar rulla

 

Todelooooo

Personligt Socionom

Socionomfunderingar

15th November 2016

 

 

 

Hej!

Jag har precis kommit hem från jobbet och sitter och myser i en av våra nya fåtöljer, höhö. Idag har jag haft life skills (så kallade livskunskapslektioner) med två halvklasser i åttan och det gick fantastiskt bra. Snackade sex och samtycke med ungdomarna och blev än en gång förundrad över hur duktiga de var, hur seriöst de hanterade ämnet och hur mycket de hade att diskutera. Några stannade till och med kvar efteråt för att fråga mer saker och det tar jag som att det definitivt var en lyckad lektion.

 

Ibland när jag har sådana här lektioner (både nu som skolkurator men också i egenskap av skolinformatör för RFSU) och det går riktigt bra, som det har gjort idag, tänker jag att jag skulle vilja bli någon form av föreläsare eller utbildare. Om jag rannsakar mig själv kommer jag fram till att det jag främst är intresserad av rent ‘samhällsmässigt’ (eller vad en nu ska kalla det) är sexrelaterade ämnen och sexualpolitik, och det i kombination med att tala inför och diskutera med andra. Det är verkligen något jag brinner för, något som ger mig energi (även om det också tar mycket energi att leda lektioner).

 

 

 *Hur jag imagine att jag är*

 

På det stora hela funderar jag ganska mycket på vad jag skulle vilja göra härnäst rent karriärsmässigt. Det är ju knappast någon stress, jag har liksom inte ens varit färdigutbildad socionom i ett år än, men någonting inom mig säger att jag vill vidare. Jag har skrivit om det här förut (på min gamla blogg) och känslorna finns fortfarande kvar. Det är någonting som drar mig någonstans, vart exakt vet jag inte riktigt än. Jag vet bara att jag emellanåt blir rastlös och börjar kolla upp vidareutbildningar, masterprogram och andra karriärsmöjligheter som att det måste bestämmas nu, nu, nu.

 

Jag tror personligen att mycket handlar om att jag har svårt att identifiera mig i rollen som socionom. Det i sig är inget märkligt, min kuratorskollega på jobbet som varit verksam inom socialt arbete i över 20 år sa att det krävs ca 5 år (!) att förstå och bli helt bekväm i sin roll som socionom, men jag tänker att det också har att göra med att hela anledningen att jag utbildade mig till socionom var att jag ville ha en grundutbildning som krävdes för att bli sexolog (det vill säga, läsa vidare till en masterexamen i sexologi).

 

Med andra ord har jag länge varit på väg mot något annat än just själva socionomyrket, det var i sig aldrig mitt slutgiltiga mål. Det betyder självklart inte att det är något fel med att vara socionom eller att jag vantrivs i min yrkesroll, tvärtom så känns det bra att inneha en yrkestitel inom socialt arbete som jag ju faktiskt är intresserad av. Det är bara det att mitt hjärta (om en ska vara klyschig) egentligen längtar efter något helt annat.

 

I samma stund som jag skriver detta sitter jag och glor på Malmö högskolas hemsida för masterprogrammet i sexologi för den miljonte gången och tänker att jag ska söka nästa år när antagningen öppnar igen för höstterminen 2017. Det är alltså inget beslut jag kan fatta just nu i denna sekund, men ändå tänker jag att jag ska skriva in det i min kalender som något slags ~holy datum~. Vem vet om jag sen faktiskt söker till programmet eller om något helt annat dyker upp i mitt liv, men jag tänker bra mycket på det i alla fall.

 


 

Bröööl. Nu ska jag äta någonting, it’s about time.

Pusshej

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Tre tv-serier inför vintern

9th November 2016

Hej!

På tal om att vara hemma och mysa i snörusket tänkte jag tipsa om tre tv-serier som jag kollat in/håller på och går igenom för närvarande. Jag sätter ingen spoilervarning på detta då jag inte kommer att beskriva handlingen i de olika serierna speciellt ingående, men om en absolut inte vill veta någonting om vad som händer är det kanske bäst att sluta läsa här.

 

6358597405136291881279957901_winter-wonderland

 

 

1. Westworld (2016-)
HBO:s nya storsatsning som är baserad på en film från 70-talet med samma namn. Westworld utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid där rika gäster betalar stora summor för att hänga i en simulerad vilda västern-miljö där de tillåts göra vad de vill med robot-invånarna som nöjesparksföretaget placerat där. I sann HBO-anda är det våld, blod och naket i mängder (Game of Thrones-fans vet vad jag talar om) och stundtals blir jag alldeles matt av den grymhet som drabbar robotarna till följd av de rika personernas nyckfulla lustar.

För er som sett den svenska serien Äkta Människor, om just humanoida robotar som används i var mans hem för olika tjänster, så tycker jag att denna serie påminner mycket om den. Människorna betraktar sig som överlägsna robotarna och hänvisar till att de inte har några känslor och inget riktigt medvetande – tills något går fel i programmeringen och robotarna börjar ta kontrollen över sina egna liv. Många tankar kring etik och moral väcks, såväl som vad ett medvetande egentligen är och varför somliga skulle vara mer värda än andra.

 

 


+ Anthony Hopkins är mästerlig som mr mad scientist nere i labbet

 

 

2. Black Mirror (2011-)
Netflix tog över den tidigare brittiska serien Black Mirror och klämde fram säsong 3, vilket jag först var lite skeptisk till. Även om jag inte riktigt tyckte att Netflix’s version kom upp i samma nivåer som originalserien (som verkligen fångade mig redan från början och stannar kvar än idag) var den ändå mycket spännande och djupt tankeväckande – vilket trots allt är hela premissen med Black Mirror.

Black Mirror speglar, som namnet antyder, en mörk version av vår värld (som att den inte redan var tillräckligt mörk?) där fenomen vi alla känner till, som exempelvis vår besatthet av likes och uppmärksamhet på sociala medier, tas till extrema höjder för att påvisa eventuella konsekvenser av en teknologi i ständig utveckling. Alla avsnitten i Black Mirror är fristående och en “regel” är att de aldrig slutar lyckligt (förutom ett enda avsnitt), vilket är den största anledningen till att den stannar kvar i en långt efter att en sett klart avsnittet.

 

 


 

 

3. The Fall (2013-2016)

Jag trodde att den tredje och sista säsongen av The Fall skulle komma lite senare under detta år, men till min stora förvåning (och glädje) hade alla avsnitt redan släppts och det var bara för mig att börja kolla. I denna serie får vi följa detektiv Stella Gibson (spelad av Gillian Anderson som många kanske känner igen från X-Files) som tar upp jakten på en sadistisk kvinnomördare vid namn Paul Spector.

Jag skrev en del om The Fall på min förra blogg då jag började kolla på serien och blev alldeles frälst. Det är ingen vanlig deckarserie, åtminstone inte för mig. För det första är karaktären Stella helt fantastisk och en stor feministisk förebild för mig, i och med hennes ständiga ifrågasättande av männen och maskulinitetsnormerna omkring henne i den väldigt mansdominerad bransch hon jobbar inom. Hon är så smart, cool och stark och jag bara älskar allt hon gör. För det andra är handlingen extremt spännande och vi får följa både Stellas och mördaren Pauls perspektiv under berättelsen vilket innebär att storyn får ett alldeles speciellt djup.

 

 


                                                                                          <33333

 

 

Så! Det var några serier att mysa ner sig med i snöstormen ifall en känner för det. Alla tre är som ni säkert förstår ganska våldsamma och inget för the faint of heart (som jag själv…), men om en ändå gillar spänning och vill få sig några tankeställare skulle jag rekommendera dem. Själv ska jag nog klämma ett avsnitt av The Fall bara för det.

Pusshej

 

Allmänt

En märklig dag

9th November 2016

 

Hej.
Vilken oerhört märklig dag detta är. Vaknade någon gång runt 5.30 av att min familj skrev vilt i vår Whatsapp-chatt om hur Trump gått om Hillary och tagit ledningen i USA-valet. Ville tro att det bara var en mardröm, att jag snart skulle vakna och se att allting blivit som jag tänkt mig. Med Hillary som segrare, that is.

När jag någon timme senare gick upp för att duscha och göra mig klar inför jobbet insåg jag att det inte skulle bli så. Jag följde händelseförloppet i valet via sociala medier och trots att rösterna inte var färdigräknade började tidningar publicera artiklar och krönikor om Trumps seger, vilket fick mig att förstå att det faktiskt var över. Trump hade vunnit och blivit USA:s president (trots att Hillary per se fick fler röster, men i deras valsystem spelar det ingen roll).

Så det var med tungt hjärta jag åkte till jobbet i den snöiga morgonen. Precis som så många andra kunde jag nog inte riktigt förstå vad som skett, hur det kunde vara möjligt att en sådan pajas faktiskt gjort det otänkbara och blivit ledare för supermakten USA. Men valet är över och i slutändan blev mångas värsta mardröm sann, vilket säger mycket om situationen i USA (och resten av världen aswell) när ett folk är villiga att rösta fram en sådan till sin ledare.

 

 

Väl på skolan hade jag min sista life skills-lektion med en klass i sjuan och eftersom vi pratar om makt och hierarkier under den sista lektionen var det ju ‘passande’ att valet ägt rum samma dag. Vi diskuterade och analyserade resultatet tillsammans. Många av eleverna kände oro inför Trumps seger och makten han kommer att sitta på (mycket tankar kring krig och atombomber). Några sa rakt ut “han är ju en rasist och en sexist!”, samt gjorde paralleller till nazi-Tyskland och hur Hitler kom till makten.

Vi pratade även mycket om hur missnöje med sin livssituation och rädsla inför framtiden hos ett folk kan göra att de vänder sig till en till synes stark ledare som ska fixa allting och jag och en kollega konstaterade att det stundtals känns som att folk ser Trump som någon sorts Messias  som ska leda dem genom den mörka tiden (och “make America great again!”). Tja, lycka till med det. Vi får väl se hur det går för den här världen nu.

När lektionen hade kommit till sitt slut meddelades det i skolans högtalare att skolan skulle stänga för dagen på grund av det oerhörda snöovädret, en händelse som drastiskt överskuggade valet och fick eleverna att hurra av glädje istället (utom de vars bussar inte kom fram genom snön…). Under närmast upploppsliknande former började elever söka sig ut från skolan  och till slut var det alldeles tomt och tyst i korridorerna. Vi i personalen fick klartecken att gå hem och så var det med det.

 

 

Efter lite osäkerhet med tunnelbanan och dess avgångstider är jag nu hemma och tar det alldeles lugnt för mig själv. Med tanke på hur mycket som hänt på jobbet under de blott 2.5 dagar som gått sedan höstlovet tog slut kan det vara skönt att bara mysa lite (för ja, det händer mer eller mindre tossiga saker på en skola ungefär hela tiden). Imorgon får vi se om det överhuvudtaget blir någon skola eller jobb, finns en möjlighet att allt blir inställt till följd av snön.

Nu ska jag laga en bakad potatis och fylla den med skagenröra. Omnomnomn.

Pusshej

 

 

Allmänt

En kort historia

8th November 2016

 

Hej igen!

Jag tänkte att jag skulle dra en (hyfsat) kort historia av bloggen som den såg ut i sitt äldre format när jag fortfarande var kvar på min gamla bloggplattform, ifall det är någon ny som undrar hur hela mitt femåriga bloggande har sett ut eller om det kanske är någon som hängt med hela tiden som vill bli påmind. För mig själv är det åtminstone ganska intressant att gå igenom vad som hänt sedan starten.

 

 

 

I december 2011 skapade jag ett konto på bloggportalen www.blogg.se med namnet Libertine. Jag var 19 år, hade pluggat strökurser på Uppsala universitet under några månader och ville skapa en blogg för att skriva om något “nytt och spännande”: sex. Jag var lite nervös inför det projektet och skrev en status på Facebook där jag frågade om folk skulle vara intresserade av en blogg om sex skriven av mig, om det över huvudtaget fanns någon som skulle läsa.

 

Responsen blev stor. Många kommenterade att de definitivt skulle läsa en sådan blogg, och när jag drog igång den ett tag senare hade jag ett fairly stort läsarantal (ca 200 läsare per dag) och många kommentarer. Somliga ämnen genererade fler läsare (och diskussioner) än andra, men på det stora hela var den bloggen ett väldigt aktivt projekt där jag lade ner mycket tid och energi på både innehållet och designen.

 

Bloggen blev även viktig för mig på så sätt att många personer, dels sådana jag kände i verkligheten men även läsare som kommenterade anonymt, började fråga mig om råd i olika sex- och relationsrelaterade frågor och uttryckte att det kändes bra att prata med mig och veta att jag inte skulle reagera negativt eller dömande. Somliga har även sagt till mig nu långt senare att de genom min blogg “lärt sig” att det är okej att prata om sex och att en inte behöver gömma eller skämmas för vissa saker. Att få höra sådant har betytt ofantligt mycket för mig, för i slutändan är det ju precis det som var meningen med bloggen från början: att på något sätt normalisera sexsnack och ta bort tabustämpeln på vissa ämnen.

 

 

Som jag skrev har bloggen funnits i 5 hela år och eftersom jag själv inte är samma person nu som när jag var 19 år (vem är väl det?) har naturligtvis även bloggen förändrats med tiden. I början, det vill säga runt slutet av 2011 och hela 2012, måste jag säga att mitt skrivande var ganska ostrukturerat, jag var “ny” och ivrig och skrev långa inlägg om bl.a. porr och otrohet för att visa så tydligt som möjligt att jag inte ryggade undan från några ämnen.

 

Så småningom lugnade jag mig lite och insåg att det inte var så lätt att ständigt hitta på nya grejer att skriva om när en ständigt brände allt krut på samma sak. När jag under hösten 2012 kom in på socionomprogrammet vid Uppsala universitet började bloggen naturligtvis handla om allt som skedde i samband med det – plugg, fest och nya vänner (och diverse ragg, förstås!).

 

 

Under våren 2013 hade jag mitt feministiska uppvaknande och bloggen fick därmed en tydligt feministisk inriktning. Jag minns att det var i samband med att medier uppmärksammade det utbredda näthatet mot kvinnor som någonting väcktes inom mig och jag insåg att jag trots allt var en sån där feminist – för även om det tar emot att erkänna nu så var jag, precis som så många andra är än idag, oerhört skeptisk mot feminismen först och trodde att den bara innebar att en skulle hata män, samt andra trötta klyschor. Tursamt nog vaknade jag upp där och då, även om det självklart var tungt att öppna ögonen för de orättvisor som drabbar en till följd av det patriarkala systemet.

 

I samband med det uppvaknandet blev bloggen alltmer “debattinriktad”, jag skrev arga inlägg om hur jag och vänner blivit orättvist behandlade av män (med den ironiska efterföljden att många män kommenterade både på bloggen och på min Facebook om hur fel vi hade) och upptäckte allt fler och fler ‘samhällsproblem’ som jag ville kommentera på. I takt med att jag blev mer aktiv på både twitter och instagram lärde jag mig dessutom ännu mer om intersektionalitet, makthierarkier och att det finns fler ‘lager’ än vad jag trott. Även min kunskap kring trans* och hbtqia-relaterade ämnen vidgades – mycket tack vare att jag också under år 2013 utbildade mig till skolinformatör för RFSU Uppsala.

 

 

 

 

Under hösten 2014 gjorde jag praktik som skolkurator på en högstadieskola utanför Uppsala och det blev ett välkommet ombyte i den tidigare så akademiska vardagen, där jag som nog främst är en praktiker framför en teoretiker kämpat ganska länge (och stundtals slitit mitt hår i frustration över skolan och allt som skulle läsas och skrivas). Jag utförde samtidigt en del skolinformatörsuppdrag för RFSU och märkte att det engagemanget gick att sammanföra med kuratorspraktiken och att jag kunde använda kunskaper från båda jobben för att göra det jag brann mest för: att arbeta med unga. Därmed visste jag vad jag skulle satsa på efter examen, och det arbetet präglade en stor del av mitt bloggande.

 

Våren 2015 skrev jag och en nära vän vårt examensarbete, C-uppsatsen, i socialt arbete om hur kuratorer på skola och ungdomsmottagning jobbar med unga transpersoner (kallad “För annars blir vi en del i att dom tar livet av sig” och finns att läsa här, om en känner för det). Efter det var det dags för den sista terminen, termin 7, på socionomprogrammet och den läste jag på Socialhögskolan i Stockholm. Framåt de sista månaderna var min pluggmotivation farligt nära noll igen, men jag rodde de sista kurserna i hamn och kunde officiellt kalla mig för socionom: med en yrkesexamen såväl som en kandidatexamen i socialt arbete.

 

 

Och 2016 har vi ju nu. I början av det här året tog jag så slutligen min socionomexamen och flyttade i samma veva till Stockholm for good. Bloggandet avtog ganska rejält under den där sista terminen på socionomprogrammet, för i och med att jag skapade bloggen när jag började plugga så kändes det på något sätt som att bloggens tid kommit till sitt slut i takt med att pluggandet var över. Den var en blogg som handlade om att bo och studera i Uppsala med allting som det innebär och när den perioden i mitt liv tog slut kändes bloggen nästan liten missanpassad.

 

Jag har sedan examen bloggat en del om mitt liv som nyexad socionom och försökt hålla igång med bloggen. Oftast har det ändå bara blivit ett par (ibland bara ett!) inlägg i månaden och jag har stundtals nästan glömt bort att bloggen funnits. Trots att jag blivit lite mer aktiv nu sedan jag började arbeta som skolkurator på en skola här i Stockholm har det ändå inte känts helt 100% rätt och det är därför jag nu valt att skapa den här nya bloggen, som dessutom är en egen hemsida. Jag tänkte att den kunde passa bättre ihop med perioden som jag befinner mig i just nu.

 

Än en gång, jag hoppas att ni som läser ska uppskatta den här nya bloggen och att ni vill fortsätta följa med i mina funderingar kring livet och allting som händer mig. Jag är långt ifrån den där 19-åriga tjejen jag var när bloggen först skapades och det är mycket som har förändrats sedan dess, men så är det ju också det som är det roliga med det hela. Saker måste helt enkelt förändras och utvecklas, så att en inte fastnar i samma gamla hjulspår för alltid.

 

 

Pusshej

Allmänt

En ny blogg

8th November 2016

Hej och välkommen till min nya blogg!
Efter att ha hängt på min gamla blogg i fem (!) långa år har det till slut blivit dags för mig att gå vidare och prova någonting nytt. Från och med nu är det här jag kommer hålla till när jag bloggar: på min alldeles egna hemsida. Jag kommer att ha kvar min gamla blogg (libertine.blogg.se) tills vidare, så om en känner sig nostalgisk är det bara att kika in där och läsa gamla inlägg. Själv kände jag som sagt att det var dags att kila vidare, även om det till viss del kan kännas lite underligt.

 

Jag håller fortfarande på och lär mig hur hela denna konstruktion fungerar och även om det fortfarande finns en hel del små finesser och inställningar som jag inte fattar (än), så är jag glad att det här ombytet har blivit av och att jag börjar om från ruta ett. Övervägde ett tag att överföra alla mina gamla inlägg från den gamla bloggen, men jag tror faktiskt att jag låter dem ligga kvar där. De hör trots allt till en annan tid.

 

Jag hoppas att den här bloggen kan komma att betyda lika mycket för mig som den gamla gjorde, och att ni läsare som följer med mig när jag börjar skriva här istället kan uppskattad den också.

Tack!