Monthly Archives

November 2016

Allmänt Socionom

Måndagsbetraktelser

28th November 2016

 

Hallååå.

 

Måndagen är (nästan) över och tur är väl det. Höll på att somna på tunnelbanan hem och har emellanåt känt mig lite halvborta under arbetsdagen, även om det trots allt känns helt okej att vara tillbaka på skolan igen efter helgen. Jullovet närmar sig och det märks bland eleverna: för många sviktar motivationen och det är svårt att finna de där sista krafterna till att skriva proven och inlämningsuppgifterna som behövs för terminens betyg. En känsla som jag känner igen så väl från min egen skolgång – och speciellt universitetet…

 

 

glad att en slipper det för stunden i alla fall

 

 

Idag har jag haft ännu en s.k. life skills-lektion med en halvklass i åttan (checkar av mitt sexualkunskapsprogram på löpande band och kommer hinna alla 150 elever innan jullovet är här vilket känns skönt). Snackade sex i allmänhet och samtycke i synnerhet med gruppen som vanligt och trots att det alltid är samma material jag kör uppstår ofta nya funderingar och kidsen vrider och vänder på det för att tillverka alla möjliga olika scenarion: Vad händer om en person är full när den säger att den vill ha sex? Hur vet en om den vill på riktigt då? Vad händer om en ångrar sig efteråt? Vad gör en om en känner press att ha sex? Är det olagligt om jag som 16-åring har sex med någon som är 14? etc

 

Svarar så gott jag kan och skulle egentligen önska att vi hade ännu mer tid till ännu bredare diskussioner (är ju van vid 100-minuterspassen jag kör när jag är ute i klasser som RFSU-informatör), men det här får duga så länge. Har börjat planera lite smått att ha ett sorts tredelat program till våren, alltså en lektion om samtycke, en lektion om anatomi, STI och preventivmedel och en lektion om heteronormen och normer kring sexualitet i allmänhet. Skulle vilja köra det med niorna i så fall, de ska ju “vidare i livet” efter vårterminen och det blir sista chansen för dem. Dessutom har de inte fått ha några life skills-lektioner whatsoever vilket de verkar ganska missnöjda med, så vore bra att dra igång något.

 


 

Oh, well. Funderingar. Nu ska jag gå på yoga, passar på medan jag ännu har någon sorts ork kvar i kroppen.

Pusshej

 

 

! VIKTIGT ! RFSU

Snackar dick pics på bästa sändningstid

22nd November 2016

 

Hej!


Idag när jag satt
på jobbet blev jag uppringd av en reporter på SVT som ville att jag skulle medverka i ett inslag i Rapport om fenomenet med dick pics. Reportern hade hittat mig via Cafés webbtidning där jag medverkade för några veckor sen angående just oönskade snoppbilder och hade önskemål om att jag skulle säga liknande saker i reportaget (artikeln kan läsas här).

 

I artikeln skrev jag att jag anser det vara en form av maktutövning och att det blir speciellt tydligt i och med att en person faktiskt rent virtuellt trycker upp sitt kön i någon annans ansikte, och att jag anser att dick pics blir ett samhällsproblem då de skickas iväg hejvilt utan respekt och samtycke från den andra parten. Det var just de orden som SVT-reportern fastnat för och ville förmedla i reportaget, vilket jag självklart ställde upp på.

img_3822

Lite nervigt kändes det förstås att vara med, jag har faktiskt aldrig intervjuats till TV förut på det viset, men både reportern och kamerakillen var väldigt trevliga (och jag gillade kamerakillens kommentar angående mitt yrke och ålder: “alltså när jag gick i skolan var kuratorn typ 90 plus”) och intervjun kändes väldigt avslappnad och bra. När de fått ihop allt material de behövde tackade de för sig och jag återgick till min arbetsdag.

 

Det var helt klart ett av de mest spännande upplevelserna jag varit med om under en vanlig tisdag och jag är väldigt glad att jag blev uppringd (hela 5 gånger!! Trodde någon hade dött först…). Hela fenomenet med att personer skickar oönskade och ovälkomna bilder på sina kukar är så skevt och så kränkande – såväl som olagligt. Jag anser att vi måste fortsätta uppmärksamma det och verkligen markera att det inte är OK, så att det inte normaliseras och blir något en helt enkelt måste “stå ut med” eller whatever.

 


 

Nu är det dags för mig att kolla in ett avsnitt Skam innan sovdags, är inne på andra säsongen nu och helt hooked som vanligt.

Pusshej

Fitta, Mens & Livmoder

Uppror från livmodern

22nd November 2016



Åååh.

 

För närvarande gör min livmoder uppror mot mig. Ända sedan jag började med p-piller någon gång i början av sommaren har jag skjutit upp mensen (eller den mensliknande blödningen en får i mellanveckan) så mycket jag bara kunnat för att jag ej pallat lida. Hela orsaken till att jag började med p-piller var ju egentligen att hejda de groteska smärtor jag vanligtvis får i samband med mens, så då hade jag ju förstås gett mig fan på att slippa skiten.


MEN! Turns out att en inte kan skjuta upp blödningen hur mycket som helst. Trots att jag började på en ny pillerkarta igår fick jag en mysko blödning ändå, vilket egentligen inte kom som världens överraskning då jag känt de oroväckande mensvärkssmärtorna tidigare. En snabb googling senare (tack, UMO!) visade det sig att om en skjuter upp mensen tillräckligt många gånger kommer kroppen klämma fram en blödning ändå i ren protest och då ska en låta det komma och ej äta piller. Så forcerad mensvecka, here we go!!!


img_3803
/cry



Pratade med en kollega på jobbet om detta ståhej som är mens (mycket förtjust i att kunna prata om sånt med någon som är dubbelt så gammal som en själv och liksom känna ~connection~) och hon funderade på om jag skulle skaffa spiral istället. Tanken har ju crossed my mind, men blev lite avskräckt då jag en gång var hos en otrevlig barnmorska som pratade väldigt nedlåtande till mig så har inte riktigt vågat (?) approacha ämnet igen. Kanske dags att försöka igen…? Vem vet.


Har funderat ganska mycket kring preventivmedel och spiral och tjolahejsan under årens lopp så det här är väl egentligen inga nya funderingar. Snarare ett inlägg för att ranta lite om hur putt jag är över att ha en stupid oönskad mellanblödning going on in vaginatown som jag bara kan vänta ut medan livmodern krampar och klämmer ut små ljsuröda skvättar som är fåniga ursäkter för mens (riktig mens är ju brunrött blod, slemklumpar från det obefruktade ägget och jordens undergång).




ÅÅÅHH livmoder! Varför kan vi inte bara… get along?

Pusshej

Feminism Fitta, Mens & Livmoder RFSU

Vulvagruppen

18th November 2016

 

 

Todelihoo.


Det är fredag morgon
på jobbet och jag tänkte att jag skulle blogga lite snabbt medan jag har tid. Har velat skriva under de senaste dagarna också, men är för det mesta så ofantligt trött när jag kommer hem om kvällarna (the usual; det är mörkt när en går till jobbet och det är mörkt när en kommer hem) så därför kör jag en liten bloggy på jobbet nu innan det är dags för mina samtal.

 

Det jag ville skriva om var att jag igår trotsade min trötthet och gick på ett möte jag signat upp för på RFSU:s kansli här i Stockholm. Orsaken var att jag fått information om att en person skulle starta upp ett projekt som legat på is ett tag, nämligen Vulvagruppen. Gruppen är precis vad namnet antyder, en grupp för personer som har, har haft eller kommer att ha en vulva, och meningen är att skapa en mötesplats för diskussion och aktivism gällande allt som har med vulvan att göra.

 

Redan när jag kom till mötet kände jag att jag hittat rätt. Som så ofta när en umgås med människor med samma intressen som en själv kände jag stor gemenskap såväl som ett brinnande engagemang och när den första försiktigheten lagt sig märkte vi hur mycket vi hade att prata om. Med hjälp av vår gruppledare brainstormade vi kring ämnen vi skulle vilja ta upp och fick fram otroligt mycket, allting från tabut kring kvinnlig sexualitet och njutning, klitoris, onani, den historiska synen på vulvan till myten om mödomshinnan, porr, skam. Hur lite en vet om sitt eget kön eftersom det pratas så lite om det, knappt finns det ens ett ord för det (vulva är för övrigt bara utsidan av en fitta, varpå vi även diskuterade namnet på gruppen). Vi fyllde en hel tavla med förslag på ämnen och det här var bara första träffen.

 

När vi hade en liten paus pratade jag med en person som är psykolog och skrivit sin masteruppsats om smärtor i könsorganet hos personer med fitta. Nu var hon doktorand vid Karolinska Institutet och fortsatte sin forskning. Naturligtvis var jag oerhört intresserad och imponerad av detta, och hon i sin tur frågade mycket om mitt jobb som skolkurator och även skolinformatör för RFSU och vilka situationer en kan ställas inför. Vi enades om att det förekommer alldeles för lite information om fittor bland ungdomar och de måste få prata mer om sexualitetsrelaterade ämnen i allmänhet. Så kort och gott, ett otroligt bra möte och jag är mycket peppad på kommande träffar.


<333

 

 

Sen av en slump, medan jag skriver detta blogginlägg, pratade jag nyss med en kollega för att diskutera lite life skills, livskunskapslektioner, inför vårterminen. Jag funderade på om jag skulle ha lektioner med niorna också (har ju haft alla sjuor och håller nu på med åttorna) för annars får de liksom ingenting, och dessutom märker jag ett oerhört behov hos ungdomar att prata om sex och få reda på basic grejer som vilka preventivmedel det finns och var en kan få tag på dem.

 

Min kollega höll med om detta och sa att en ofta tror att kidsen ska kunna så mycket till följd av alla sociala medier och hur mycket de hänger där hela tiden, men faktum är att de fortfarande verkar ha stora kunskapsluckor rent generellt. Och om viktiga saker också, såsom hur en förhindrar en oönskad graviditet, hur klamydia kan spridas samt att HIV är ett virus som för närvarande är obotligt men som det finns bromsmediciner mot. Varje gång jag snackar med ungdomarna dyker nya frågor upp och jag får känslan av att jag borde ha såå många fler lektioner med dem. Sex är ju som bekant ett oerhört stort ämne.

 


 

Nu ska jag återgå till jobbet. Har en fairly lugn dag framför mig, men än är det för tidigt att gå in i helg-mode. Som jag skrivit förut kan allt hända på en skola och snabbt går det också. Vi får se hur det blir idag.


Pusshej

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Mer grejs att kolla på

15th November 2016

 

 

Woooo.

 

Historieätarna med Lotta Lundgren och Erik Haag har dragit igång igen och jag är så vildsint glad eftersom programmet kombinerar två av mina favoritämnen i livet, historia och mat, samt är extremt underhållande och lärorikt. Det är väl knappast någon som missat vad programmet handlar om vid det här läget, men jag måste ändå bara tipsa om’re eftersom det är så spektakulärt bra. Kolla in på SVT Play ba!

 

Och på tal om serier så har jag börjat kolla på den norska ungdomsserien Skam nu. Egentligen fick jag nys om den för flera månader sedan då en vän tipsade om den, men jag råkade på något mysterious sätt glömma bort det… Tills min kuratorskollega på jobbet sa att hon börjat kolla och minnet väcktes till liv igen. So far har jag bara sett första avsnittet men då jag i allmänhet är ett fan av ungdomsserier tänker jag fortsätta glo. Det är relevant till bokmanuset jag hållit på med i ca 500 år också så kanske kan jag få lite idéer till en uppföljare aswell.

 

Sist och slutligen är jag och bae nu helt hooked på How to get away with murder. Väntar spralligt på att pågen ska komma hem från jobby så vi kan klämma nästa avsnitt och fortsätta spekulera kring vad som gått så terribly wrong och hur allt ska lösas. Hänger knappast med i alla rättsliga termer och varför någon plötsligt vinner ett case, men så kanske det inte spelar så stor roll heller. Jag kollar ju för the drama.

 

Varje gång eftertexterna börjar rulla

 

Todelooooo

Personligt Socionom

Socionomfunderingar

15th November 2016

 

 

 

Hej!

Jag har precis kommit hem från jobbet och sitter och myser i en av våra nya fåtöljer, höhö. Idag har jag haft life skills (så kallade livskunskapslektioner) med två halvklasser i åttan och det gick fantastiskt bra. Snackade sex och samtycke med ungdomarna och blev än en gång förundrad över hur duktiga de var, hur seriöst de hanterade ämnet och hur mycket de hade att diskutera. Några stannade till och med kvar efteråt för att fråga mer saker och det tar jag som att det definitivt var en lyckad lektion.

 

Ibland när jag har sådana här lektioner (både nu som skolkurator men också i egenskap av skolinformatör för RFSU) och det går riktigt bra, som det har gjort idag, tänker jag att jag skulle vilja bli någon form av föreläsare eller utbildare. Om jag rannsakar mig själv kommer jag fram till att det jag främst är intresserad av rent ‘samhällsmässigt’ (eller vad en nu ska kalla det) är sexrelaterade ämnen och sexualpolitik, och det i kombination med att tala inför och diskutera med andra. Det är verkligen något jag brinner för, något som ger mig energi (även om det också tar mycket energi att leda lektioner).

 

 

 *Hur jag imagine att jag är*

 

På det stora hela funderar jag ganska mycket på vad jag skulle vilja göra härnäst rent karriärsmässigt. Det är ju knappast någon stress, jag har liksom inte ens varit färdigutbildad socionom i ett år än, men någonting inom mig säger att jag vill vidare. Jag har skrivit om det här förut (på min gamla blogg) och känslorna finns fortfarande kvar. Det är någonting som drar mig någonstans, vart exakt vet jag inte riktigt än. Jag vet bara att jag emellanåt blir rastlös och börjar kolla upp vidareutbildningar, masterprogram och andra karriärsmöjligheter som att det måste bestämmas nu, nu, nu.

 

Jag tror personligen att mycket handlar om att jag har svårt att identifiera mig i rollen som socionom. Det i sig är inget märkligt, min kuratorskollega på jobbet som varit verksam inom socialt arbete i över 20 år sa att det krävs ca 5 år (!) att förstå och bli helt bekväm i sin roll som socionom, men jag tänker att det också har att göra med att hela anledningen att jag utbildade mig till socionom var att jag ville ha en grundutbildning som krävdes för att bli sexolog (det vill säga, läsa vidare till en masterexamen i sexologi).

 

Med andra ord har jag länge varit på väg mot något annat än just själva socionomyrket, det var i sig aldrig mitt slutgiltiga mål. Det betyder självklart inte att det är något fel med att vara socionom eller att jag vantrivs i min yrkesroll, tvärtom så känns det bra att inneha en yrkestitel inom socialt arbete som jag ju faktiskt är intresserad av. Det är bara det att mitt hjärta (om en ska vara klyschig) egentligen längtar efter något helt annat.

 

I samma stund som jag skriver detta sitter jag och glor på Malmö högskolas hemsida för masterprogrammet i sexologi för den miljonte gången och tänker att jag ska söka nästa år när antagningen öppnar igen för höstterminen 2017. Det är alltså inget beslut jag kan fatta just nu i denna sekund, men ändå tänker jag att jag ska skriva in det i min kalender som något slags ~holy datum~. Vem vet om jag sen faktiskt söker till programmet eller om något helt annat dyker upp i mitt liv, men jag tänker bra mycket på det i alla fall.

 


 

Bröööl. Nu ska jag äta någonting, it’s about time.

Pusshej

Allmänt

En söndag

13th November 2016

Hej!



Det är söndag och jag sitter uppkrupen i vår nybyggda myshörna hemma. Idag fick vi två fåtöljer, ett litet bord och en väldans massa tavlor levererade, vilket bidrog till att lägenheten börjar kännas ännu lite mer som “vår”. När vi bjuder hem folk har de nu någonstans att sitta förutom köket, och dessutom slipper vi själva sitta i sängen varje gång vi vill göra det lite bekvämt. Det enda jag verkligen saknar nu är en bokhylla, men den finner nog också sin väg hit så småningom.


img_3774

Annars har det varit en väldigt lugn helg – precis som jag ville ha det. I fredags var bae ute medan jag låg hemma och käkade chokladglass och kollade på The Fall tills jag inte kunde hålla ögonen öppna längre och somnade som en sten. Igår hade vi en myspysdag då vi gosade, spelade datorspel och började kolla på How To Get Away With Murder (LÖV!). På kvällen åkte vi till Telefonplan och kollade in en spelning som en kompis hade med sitt band, och efter några öl åkte vi hem igen och käkade varm korv i sängen (och somnade kl 3, vilket är väldigt sen för en liten pensionär som jag).

En rolig sak var att jag träffade en bekant på spelningen som undrade hur det är att bo tillsammans med bae nu, till vilket jag truthfully kunde svara att jag känner mig som nykär. Det är det här med att ha ett eget hem tillsammans som vi kan pyssla och fixa med, att jag vet att vi får träffas at the end of the day och att vi kan hålla på med olika saker på varsitt håll (t.ex. sitter han och gejmar nu medan jag skriver) men ändå vara tillsammans. Faktiskt så känns det toppenbra.


img_3777-1


Imorgon är det dags för jobb igen och jag funderar lite över hur veckan kommer bli. Har som vanligt mina återkommande elever jag ska träffa och nya tillkommer ju med jämna mellanrum. Har även många s.k. life skills-lektioner denna vecka, såsom min sista lektion med sjuorna (jag och min kuratorskollega har haft sammanlagt 18 lektioner med dem nu eftersom det är så många klasser och alla ska få tre “pass”), men främst mina egna ihopsnickrade sexualkunskapslektioner med åttorna. Har haft några stycken redan, det var mycket kul och jag är taggad på att se hur de andra klasserna kommer vara.

Det är intensivt och stundtals ganska tufft att ha lektioner, och ändå gillar jag det och känner mig alltid väldigt nöjd efteråt – dels för att jag själv klarar av det, men främst för att jag har en förhoppning om att kidsen snappat upp åtminstone något nyttigt inför framtiden. När jag hade den tredje och avslutande life skills-lektionen med en av klasserna i sjuan förra veckan sa jag att vi nu talat om normer, makt och hierarkier och att det är all well and good att snacka om det – men att det i slutändan är de själva som bestämmer hur de beter sig och vad de gör med informationen i praktiken. Vi får väl se.

 


 

 
Nu tror jag emellertid att det är dags att spela lite Sims. Enjoya det sista av den här lugna helgen innan en tar itu med den kommande veckans händelser.

Pusshej

Socionom

Tankar från veckan

11th November 2016

 

Hej!

 

Det är fredag kväll och jag har precis kommit hem. Den här veckan har varit turbulent, och inte bara på grund av valet i USA och snökaoset i onsdags. Som jag skrev tidigare händer det mycket på en skola hela tiden, både stort och smått, och den här veckan har inte varit något undantag. Tänkte att det möjligtvis skulle bli en mjukstart med tanke på att det varit höstlov veckan innan, men där hade jag fel. Grejer händer i ungdomars liv hela tiden. Speciellt en sak har jag tänkt på denna vecka som stannat kvar med mig en del.

 

 

img_3762

Mood denna vecka

 

Det jag finner stundtals svårt att hantera som kurator är när en elev känner sig utanför och ensam – en känsla som jag och antagligen många andra också kommer ihåg från sin egen högstadietid – och vill att jag ska fixa det. Vad jag finner ännu svårare är när föräldrar till elever med sådana problem uttrycker missnöje över att deras barn är utstötta ur gruppen och att det på något sätt skulle vara elevens eget fel att det blivit så.

 

Jag har snackat med föräldrar som sagt följande angående sina egna ungar: “hen kan ju inte förvänta sig att andra ska vilja vara med hen om hen aldrig bjuder på sig själv”, “om en ska kunna få vänner utan att anstränga sig måste en ju vara Kim Kardashian liksom”, “hen har blivit tönten i klassen och ingen vill ju vara med tönten”, samt liknande repliker. Föräldrar som angeläget frågat mig “vad ska vi göra?!”, men som kanske inte riktigt velat lyssna till mina ärliga svar och acceptera att deras barn helt enkelt är blyg och att det bara är så.

 

Föräldrar som använt ord som just “töntig”, “nördig” och i andra fall “känslig” för att beskriva sina barn, som att det vore något negativt. Föräldrar som finner det så ofantligt viktigt att deras barn ska anses som “coola” och vara med resten av de “coola” barnen. Föräldrar som vill att deras ganska blyga och tillbakadragna barn ska tvinga sig in i det högljudda, ‘populära’ (how I despise that word) gänget för att då kommer deras barn bli lyckliga och allt blir bra. För barnet i fråga – eller för föräldrarna?, undrar jag. Det känns som att en tillbakadragen och tyst personlighet är ett enormt problem som måste ‘fixas’ för ve och fasa att ens kid skulle vara en sån där blygis, liksom.



“Hen har ju alltid varit annorlunda”, var det en förälder som sa när jag ringde och snackade idag. Jamen så vadå? Kan inte ungen bara få vara lite annorlunda då? Eller vara lite tyst och försynt? Klart som fasen jag förstår att det inte är roligt att inte få vara med i gänget, och det förstår jag truly när jag säger det, men om alternativet är att försöka vara med personer som har helt andra intressen än en själv, inte frågar om en vill vara med och skiter i att vänta på en efter lektionen – är det verkligen värt det?

 

Mind you att det här gäller en absolut minoritet av föräldrarna jag samtalar med, de flesta är väldigt förstående och självklart oroade över sina barn om de har problematik av något slag och vill göra allt för att det ska bli bra. Men de där som på något sätt lägger det på sina barn att det skulle vara deras fel att de är ensamma på grund av att de är så hopplöst “töntiga” eller “fega” som inte vågar ta kontakt med tuffingarna, de föräldrarna och deras ord kan jag inte riktigt släppa at the end of the day. Inte helt.

 


 

Men nu är det helg och jag och bae ska strax äta middag. Imorgon ska jag verkligen sova ut (trots att jag probs kommer  vakna runt 7 och ba… jaha) och ha två sköna lediga dagar. Det kan behövas efter den här rivstarten.

Pusshej

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Tre tv-serier inför vintern

9th November 2016

Hej!

På tal om att vara hemma och mysa i snörusket tänkte jag tipsa om tre tv-serier som jag kollat in/håller på och går igenom för närvarande. Jag sätter ingen spoilervarning på detta då jag inte kommer att beskriva handlingen i de olika serierna speciellt ingående, men om en absolut inte vill veta någonting om vad som händer är det kanske bäst att sluta läsa här.

 

6358597405136291881279957901_winter-wonderland

 

 

1. Westworld (2016-)
HBO:s nya storsatsning som är baserad på en film från 70-talet med samma namn. Westworld utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid där rika gäster betalar stora summor för att hänga i en simulerad vilda västern-miljö där de tillåts göra vad de vill med robot-invånarna som nöjesparksföretaget placerat där. I sann HBO-anda är det våld, blod och naket i mängder (Game of Thrones-fans vet vad jag talar om) och stundtals blir jag alldeles matt av den grymhet som drabbar robotarna till följd av de rika personernas nyckfulla lustar.

För er som sett den svenska serien Äkta Människor, om just humanoida robotar som används i var mans hem för olika tjänster, så tycker jag att denna serie påminner mycket om den. Människorna betraktar sig som överlägsna robotarna och hänvisar till att de inte har några känslor och inget riktigt medvetande – tills något går fel i programmeringen och robotarna börjar ta kontrollen över sina egna liv. Många tankar kring etik och moral väcks, såväl som vad ett medvetande egentligen är och varför somliga skulle vara mer värda än andra.

 

 


+ Anthony Hopkins är mästerlig som mr mad scientist nere i labbet

 

 

2. Black Mirror (2011-)
Netflix tog över den tidigare brittiska serien Black Mirror och klämde fram säsong 3, vilket jag först var lite skeptisk till. Även om jag inte riktigt tyckte att Netflix’s version kom upp i samma nivåer som originalserien (som verkligen fångade mig redan från början och stannar kvar än idag) var den ändå mycket spännande och djupt tankeväckande – vilket trots allt är hela premissen med Black Mirror.

Black Mirror speglar, som namnet antyder, en mörk version av vår värld (som att den inte redan var tillräckligt mörk?) där fenomen vi alla känner till, som exempelvis vår besatthet av likes och uppmärksamhet på sociala medier, tas till extrema höjder för att påvisa eventuella konsekvenser av en teknologi i ständig utveckling. Alla avsnitten i Black Mirror är fristående och en “regel” är att de aldrig slutar lyckligt (förutom ett enda avsnitt), vilket är den största anledningen till att den stannar kvar i en långt efter att en sett klart avsnittet.

 

 


 

 

3. The Fall (2013-2016)

Jag trodde att den tredje och sista säsongen av The Fall skulle komma lite senare under detta år, men till min stora förvåning (och glädje) hade alla avsnitt redan släppts och det var bara för mig att börja kolla. I denna serie får vi följa detektiv Stella Gibson (spelad av Gillian Anderson som många kanske känner igen från X-Files) som tar upp jakten på en sadistisk kvinnomördare vid namn Paul Spector.

Jag skrev en del om The Fall på min förra blogg då jag började kolla på serien och blev alldeles frälst. Det är ingen vanlig deckarserie, åtminstone inte för mig. För det första är karaktären Stella helt fantastisk och en stor feministisk förebild för mig, i och med hennes ständiga ifrågasättande av männen och maskulinitetsnormerna omkring henne i den väldigt mansdominerad bransch hon jobbar inom. Hon är så smart, cool och stark och jag bara älskar allt hon gör. För det andra är handlingen extremt spännande och vi får följa både Stellas och mördaren Pauls perspektiv under berättelsen vilket innebär att storyn får ett alldeles speciellt djup.

 

 


                                                                                          <33333

 

 

Så! Det var några serier att mysa ner sig med i snöstormen ifall en känner för det. Alla tre är som ni säkert förstår ganska våldsamma och inget för the faint of heart (som jag själv…), men om en ändå gillar spänning och vill få sig några tankeställare skulle jag rekommendera dem. Själv ska jag nog klämma ett avsnitt av The Fall bara för det.

Pusshej

 

Allmänt

En märklig dag

9th November 2016

 

Hej.
Vilken oerhört märklig dag detta är. Vaknade någon gång runt 5.30 av att min familj skrev vilt i vår Whatsapp-chatt om hur Trump gått om Hillary och tagit ledningen i USA-valet. Ville tro att det bara var en mardröm, att jag snart skulle vakna och se att allting blivit som jag tänkt mig. Med Hillary som segrare, that is.

När jag någon timme senare gick upp för att duscha och göra mig klar inför jobbet insåg jag att det inte skulle bli så. Jag följde händelseförloppet i valet via sociala medier och trots att rösterna inte var färdigräknade började tidningar publicera artiklar och krönikor om Trumps seger, vilket fick mig att förstå att det faktiskt var över. Trump hade vunnit och blivit USA:s president (trots att Hillary per se fick fler röster, men i deras valsystem spelar det ingen roll).

Så det var med tungt hjärta jag åkte till jobbet i den snöiga morgonen. Precis som så många andra kunde jag nog inte riktigt förstå vad som skett, hur det kunde vara möjligt att en sådan pajas faktiskt gjort det otänkbara och blivit ledare för supermakten USA. Men valet är över och i slutändan blev mångas värsta mardröm sann, vilket säger mycket om situationen i USA (och resten av världen aswell) när ett folk är villiga att rösta fram en sådan till sin ledare.

 

 

Väl på skolan hade jag min sista life skills-lektion med en klass i sjuan och eftersom vi pratar om makt och hierarkier under den sista lektionen var det ju ‘passande’ att valet ägt rum samma dag. Vi diskuterade och analyserade resultatet tillsammans. Många av eleverna kände oro inför Trumps seger och makten han kommer att sitta på (mycket tankar kring krig och atombomber). Några sa rakt ut “han är ju en rasist och en sexist!”, samt gjorde paralleller till nazi-Tyskland och hur Hitler kom till makten.

Vi pratade även mycket om hur missnöje med sin livssituation och rädsla inför framtiden hos ett folk kan göra att de vänder sig till en till synes stark ledare som ska fixa allting och jag och en kollega konstaterade att det stundtals känns som att folk ser Trump som någon sorts Messias  som ska leda dem genom den mörka tiden (och “make America great again!”). Tja, lycka till med det. Vi får väl se hur det går för den här världen nu.

När lektionen hade kommit till sitt slut meddelades det i skolans högtalare att skolan skulle stänga för dagen på grund av det oerhörda snöovädret, en händelse som drastiskt överskuggade valet och fick eleverna att hurra av glädje istället (utom de vars bussar inte kom fram genom snön…). Under närmast upploppsliknande former började elever söka sig ut från skolan  och till slut var det alldeles tomt och tyst i korridorerna. Vi i personalen fick klartecken att gå hem och så var det med det.

 

 

Efter lite osäkerhet med tunnelbanan och dess avgångstider är jag nu hemma och tar det alldeles lugnt för mig själv. Med tanke på hur mycket som hänt på jobbet under de blott 2.5 dagar som gått sedan höstlovet tog slut kan det vara skönt att bara mysa lite (för ja, det händer mer eller mindre tossiga saker på en skola ungefär hela tiden). Imorgon får vi se om det överhuvudtaget blir någon skola eller jobb, finns en möjlighet att allt blir inställt till följd av snön.

Nu ska jag laga en bakad potatis och fylla den med skagenröra. Omnomnomn.

Pusshej