Personligt Socionom

Socionomfunderingar

15th November 2016

 

 

 

Hej!

Jag har precis kommit hem från jobbet och sitter och myser i en av våra nya fåtöljer, höhö. Idag har jag haft life skills (så kallade livskunskapslektioner) med två halvklasser i åttan och det gick fantastiskt bra. Snackade sex och samtycke med ungdomarna och blev än en gång förundrad över hur duktiga de var, hur seriöst de hanterade ämnet och hur mycket de hade att diskutera. Några stannade till och med kvar efteråt för att fråga mer saker och det tar jag som att det definitivt var en lyckad lektion.

 

Ibland när jag har sådana här lektioner (både nu som skolkurator men också i egenskap av skolinformatör för RFSU) och det går riktigt bra, som det har gjort idag, tänker jag att jag skulle vilja bli någon form av föreläsare eller utbildare. Om jag rannsakar mig själv kommer jag fram till att det jag främst är intresserad av rent ‘samhällsmässigt’ (eller vad en nu ska kalla det) är sexrelaterade ämnen och sexualpolitik, och det i kombination med att tala inför och diskutera med andra. Det är verkligen något jag brinner för, något som ger mig energi (även om det också tar mycket energi att leda lektioner).

 

 

 *Hur jag imagine att jag är*

 

På det stora hela funderar jag ganska mycket på vad jag skulle vilja göra härnäst rent karriärsmässigt. Det är ju knappast någon stress, jag har liksom inte ens varit färdigutbildad socionom i ett år än, men någonting inom mig säger att jag vill vidare. Jag har skrivit om det här förut (på min gamla blogg) och känslorna finns fortfarande kvar. Det är någonting som drar mig någonstans, vart exakt vet jag inte riktigt än. Jag vet bara att jag emellanåt blir rastlös och börjar kolla upp vidareutbildningar, masterprogram och andra karriärsmöjligheter som att det måste bestämmas nu, nu, nu.

 

Jag tror personligen att mycket handlar om att jag har svårt att identifiera mig i rollen som socionom. Det i sig är inget märkligt, min kuratorskollega på jobbet som varit verksam inom socialt arbete i över 20 år sa att det krävs ca 5 år (!) att förstå och bli helt bekväm i sin roll som socionom, men jag tänker att det också har att göra med att hela anledningen att jag utbildade mig till socionom var att jag ville ha en grundutbildning som krävdes för att bli sexolog (det vill säga, läsa vidare till en masterexamen i sexologi).

 

Med andra ord har jag länge varit på väg mot något annat än just själva socionomyrket, det var i sig aldrig mitt slutgiltiga mål. Det betyder självklart inte att det är något fel med att vara socionom eller att jag vantrivs i min yrkesroll, tvärtom så känns det bra att inneha en yrkestitel inom socialt arbete som jag ju faktiskt är intresserad av. Det är bara det att mitt hjärta (om en ska vara klyschig) egentligen längtar efter något helt annat.

 

I samma stund som jag skriver detta sitter jag och glor på Malmö högskolas hemsida för masterprogrammet i sexologi för den miljonte gången och tänker att jag ska söka nästa år när antagningen öppnar igen för höstterminen 2017. Det är alltså inget beslut jag kan fatta just nu i denna sekund, men ändå tänker jag att jag ska skriva in det i min kalender som något slags ~holy datum~. Vem vet om jag sen faktiskt söker till programmet eller om något helt annat dyker upp i mitt liv, men jag tänker bra mycket på det i alla fall.

 


 

Bröööl. Nu ska jag äta någonting, it’s about time.

Pusshej

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply