Monthly Archives

January 2017

Skolkurator Socionom

Kuratorerar hejvilt

31st January 2017

 

 

Todelihooo.

 

Sitter uppkrupen i en av våra fåtöljer hemma och myser med laptopen som så många gånger förut. Jag och bae konstaterade i helgen att vi har bra mycket udda möbler i vår lilla lägenhet: fåtöljer från mammas jobb, en byrå jag köpt i en vintagebutik, en bokhylla som vi fick från släktingarna till den avlidna granntanten………. (ehe ja really) etc. Och sen vår IKEA-säng för tio papp eftersom vi ville satsa där. Så det ser lite kefft ut hemma hos oss. But that’s okay.

 

Jobbet är för närvarande ganska cray. Idag har elever vällt in på samtal, tror jag pratade med fyra stycken i rad under ett par timmar, ba tack och hej, nästa på tur. Har ju som sagt småttingarna nu också (junior school, åk 4-6) så det är dubbelt så många elever att hålla reda på, närmare 1000 stycken. Sen är det ju möten med föräldrar, telefonsamtal från föräldrar, mail från föräldrar… Föräldrar har mycket att säga, helt enkelt. Många vill ha hjälp och råd – men minst lika många vill också bara prata av sig om det som känns jobbigt, precis som sina kids. Ibland känns det som att jag är lite föräldrakurator också eller vad en nu ska kalla det.

 

 

 

 

Jag gillar dock när det händer mycket grejer så just nu känns arbetsbelastningen okej. Har inget emot att ha mycket att göra så länge jag hinner med det jag ska. Exempelvis kan det bli knepigt när jag har en bestämd tid som jag träffar mina ‘stammisar’ varje vecka pga jag vet att de behöver det, samtidigt som någon annan kommer och knackar på och verkligen vill ha hjälp på direkten. Vem ska en hjälpa – och vem får vänta? Hur förklarar en det? Släng sen dessutom in lite extragrejer här, som att medan en står och funderar så kommer elever och frågar om de får vara i vilorummet, om en kan plåstra om deras lilla sår på fingret, om en har tamponger etc etc. Har sagt det förut och jag säger det igen: det händer verkligen alltid grejer på en skola.

 

Men, men. Som jag sa så känns det ändå okej. Jag är glad så länge jag känner att jag kan hjälpa kidsen och att ingen glöms bort, trots att jag ibland måste prioritera och välja något eller någon före vad som först var planerat. Sånt får en också lära sig i jobbet.

 

Pusshej

 

Personligt

Söndagstankar om att vara en extrovert introvert

29th January 2017

 

 

Todelihooo.

 

När jag slutade jobbet i fredags tog jag tåget till Uppsala, min gamla hemstad som jag ej besökt sedan… november? Oktober? Jag vet ärligt talat inte riktigt. Staden där jag en gång i tiden hade den största delen av mitt kontaktnät, mitt plugg, jobb, polare, lovers etc. Nu känns den inte riktigt som hemma längre. The tables have turned och Stockholm som jag inte trodde jag skulle se som mitt hem är nu stället där jag vill vara. Så kan det gå.

 

Men anyway. Fick ändå lite nostalgikänslor när jag gick av tåget på fredagskvällen och möttes av den sedvanliga “välkommen hit, välkommen hem”-skylten. Upptäckte till min förtjusning att min rosa cykel stod kvar där jag ställt den senast, om än med en rejäl punktering och begynnande rostproblem. Släpade hem åbäket ändå. Sedan gick jag och käkade middag hemma hos min gamla vän M från pluggtiden, och slutligen gick jag hem till mina föräldrar och somnade. Det var en väldigt lugn fredag.

 

Nu är jag tillbaka i Stockholm och sitter och chillar vid köksbordet. Känner ett lugn av att kolla i min kalender och se att jag inte har några planerade aktiviteter efter jobbet alls under den kommande veckan, vilket känns bra för det blev väldigt mycket denna vecka. Skrev ju om det förut, men det var liksom fotografering och filmning inför lanseringen av Empower Magazine, det var delta i gruppintervju på universitetet och prata på i 1.5 h, det var käka middag med gamla arbetskollegor på stan tills sent. Och sen på fredagen stack jag som sagt iväg till Uppsala direkt.

 

Allt av detta var jätteroligt och ingenting jag klagar på, men jag blir väldigt utmattad av att ha så mycket sociala aktiviteter så tätt inpå varandra under en vecka och behöver tid att återhämta mig, ladda batterierna och alla de där andra klyschorna. Jag har börjat se mig själv som någon form av en extrovert introvert: jag tycker det är så kul att träffa nya människor, ingå i projekt, prova nya grejer, prata med folk om allt möjligt… men efter allt det är jag helt slut och vill bara låsa in mig och spela Sims och inte prata med någon. Vill knappt chatta med folk, vill bara vara ifred.

 

 

 

Och det får jag vara nu. Äntligen. Ska skriva klart det här blogginlägget, sen ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag spela Sims resten av dagen. Eventuellt pussas med bae, det brukar bli mycket sånt när vi är hemma tillsammans. Var ute och gick i en timme tidigare och lyssnade på P3 dokumentär, om tvångssteriliseringarna av transpersoner i Sverige (kan lyssnas på här). Rekommenderar den starkt, den lämnar nog ingen oberörd. Viktigt att ha i åtanke när en ser på Sverige som ett fritt och tolerant land.

 

Tack för mig,

pusshej

 

 

Allmänt Feminism Sex & sexualitet

Universitetsstudie i socialantropologi (och porr!)

25th January 2017

 

Todelihoo.

 

Idag efter jobbet åkte jag iväg till Stockholms universitet (där jag faktiskt aldrig varit, pluggade min sista termin på Socialhögskolan) för att delta i gruppintervjun som jag skrev om tidigare. Vi var tre stycken som skulle diskutera plus tjejen som utförde studien – och jäklar vad kul det var! Ämnet var porr i relation till sexualitet, identitet och femininitet och vi pratade väldigt mycket om vems sexualitet som får synas och hur en som kvinna tidigt blir lärd att inte prata högt om sex, orgasm, njutning och just porr.

 

Under diskussionens gång blev det mycket skratt såväl som allvar, då vi gick in på ämnen som alla kunde relatera till och som vi alla tänkt mycket på under våra liv. Alla kände igen sig i att bli uttråkad av penetrerande sex, att fejka orgasmer, att ha en sexuell relation med någon som egentligen inte är speciellt bra, att vilja ha bekräftelse av män i någon form. Det kändes som så mycket mer än en forskningsstudie, det var som att vi känt varandra hur länge som helst och kunde prata om allting. Var oerhört upplyftande och befriande, har saknat ett sådant snack.

 

 

 

Vi pratade i en och en halv timme och efteråt åkte jag hemåt tillsammans med de andra informanterna. Det var väldigt lätt att prata även utanför intervjurummet och jag är glad över att vi ska träffas igen inför en andra intervju. Sedan är det också spännande att få vara med på den svarande sidan i C-uppsatssyfte, ty snart är det två år sedan jag själv kämpade med att få ihop min egen kandidatexamen och jag och min skrivpartner letade personer att intervjua med ljus och lykta. Nu får man ge tillbaka genom att hjälpa någon annan, så att säga.

 

Pusshej

 

Läsbart, böcker, tecknade serier m.m. Personligt

Empower Magazine

24th January 2017

 

 
Todelihoo.

 

Tänkte bara göra en kort uppdatering om måndagen. Pyste iväg till en fotostudio vid Rådmansgatan direkt efter jobbet för att bli plåtad tillsammans med resten av alla de fantastiska personer som kommer ingå i webbtidningen Empower Magazine. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är det en vän till mig som varit med och skapat tidningen och som frågade mig om jag ville vara med och skriva och svara på frågor, till vilket jag svarade ja. Och nu händer det.

 

Om en är intresserad av att veta mer om denna tidning för tjejer och icke-binära så kan en kika in Facebooksidan eller få lite info via Instagram. Det kommer nog ta ett tag innan allting kommer igång, men vi håller på och gör presentationer av oss själva nu som ska läggas upp på sidan så sakta men säkert börjar det ta sig. I övrigt fick jag en helt galet proffsig sminkning av makeup-teamet igår, kände knappt igen mig själv. Som jag skrev på min Insta så skulle jag aldrig ha tålamodet eller skillsen att göra en sådan sminkning själv, men intressant hur en kan ändra sitt utseende med diverse penslar och puder och god knows what.

 

 

 

 

Håhåjaja. Skönt att vara tillbaka till sitt vanliga osminkade jag igen. Idag har jag varit tillbaka på skolan igen efter två dagar av kurs + helg, och sen är jag glad för att jag orkade släpa mig iväg för att träna efteråt. Klarade av att springa ännu lite mer idag, samt att börja tidigare än jag trodde (behöver usually ganska mycket uppvärmning först), vilket känns väldigt bra. Nu blir det bara myspys i sängen.

 

Pusshej

 

 

 

Personligt Träning

Ett självförtroende som växer

21st January 2017

 

Todelihoo!

Jag ville bara skriva för att jag känner mig så stolt. Igår efter ACT-kursen (som för övrigt var väldigt bra! Fick ett diplom och grejer, hihi) åkte jag till Västertorps simhall och simmade längder i en timme. Gillar simning väldigt mycket, har känt mig hemma i vatten ända sedan jag var liten och jag kan cleara mitt huvud på ett sätt som inte är lika lätt för mig om jag springer på ett band exempelvis. Kände mig väldigt relaxed efteråt när jag rullade hem med mitt klordoftande hår.

 

Och idag gick jag ut på en powerwalk här i Fruängen (tills jag tappade bort mig och fick google maps:a mig hem…), för att passa på att få lite solljus i fejset. Har som mål att när jag PW:ar en timme måste jag springa åtminstone tre gånger under den tiden, oavsett om det är utomhus eller på löpband. Idag klarade jag av att springa fyra gånger! Det låter kanske inte som så mycket, men det är ett stort steg framåt för mig som annars kan vara ganska utslagen efter den tredje “springintervallen”.

 

Det jag främst ville skriva om var att när jag sprang så fick jag världens glädjepepp, vet inte om det var adrenalin eller endorfiner eller något annat sorts belöningsämne kanske, men jag fick en sådan mystisk känsla av att “jag VILL faktiskt springa!”. För mig är det speciellt eftersom jag alltid avskytt träning och känt mig sämst, det har liksom bara varit något en ‘måste’ göra för att alla andra gör det, typ. Förknippat med dåligt självförtroende, svett och spykänslor, blodsmak i munnen och orkaaa. Men nu börjar någonting hända – och mitt självförtroende ser annorlunda ut.

 

Det känns nästan lite cringe:igt att skriva, som att jag blivit nyfrälst eller något, men när jag kom springande där så visste jag bara på något sätt att jag klarar det, jag klarar lite längre, min kropp kan faktiskt göra detta. Sprang över en parkering och hoppade över farthinder för bilar som en wannabe häcklöpare, mimade med till låten jag lyssnade på (det hjälpte mig faktiskt!) och gjorde till och med en liten segergest när jag klarat att springa till den punkt som jag planerat. Och därifrån kom den stora stoltheten och självförtroendeboosten.

 

 

Lite så!

Jag vet att jag skriver betydligt mer om träning nu än förut, men det är ju helt enkelt för att jag tränar mer nu och för att det påverkar mig väldigt mycket. Jag vill bli av med extravikt som jag har och det är självklart att träningen handlar om att få en lite smalare profil, men främst gör jag det för att det känns så jäkla bra fysiskt och psykiskt efteråt. Mest är jag nog efter det där psykiska, att jag plötsligt känner mig som en person som klarar av att springa en viss sträcka, eller simma i en timme, eller dansa ett helt zumbapass. Och jag blir så otroligt glad av det.


Pusshej

Allmänt Personligt

Plötsligt händer’e

19th January 2017

 

 

Todelihoo!

 

Nu är det en del på gång och jag känner att jag måste skriva av mig lite. Så kan det vara, dagarna flyter förbi i en ganska tradig takt och ingenting känns speciellt kul eller extraordinärt… och så plötsligt händer det en massa grejer som kastar om allting.

 

 


 

 

1. På måndag nästa vecka drar ett nytt och spännande projekt igång i mitt liv. En gammal vän till mig har skapat en nätbaserad tidning kallad Empower Magazine, som är till för att lyfta fram och peppa unga kvinnor och icke-binära personer. Jag blev tillfrågad att vara med i en sorts frågespalt där jag ska svara på frågor som läsarna skickar in, till vilket jag tackade ja. Tidningen lanseras i slutet av denna månad och på måndag ska vi fotograferas i kläder från ett av företagen som sponsrar oss. Har aldrig varit med om något liknande och är självklart nervös, men jag tänker ta steget, göra mitt bästa och se hur det går.

 

 

2. Vulvagruppen (som jag skrivit om förut, här) är up and running igen efter julledigheten. Vi har bestämt oss för att ha möten två gånger i månaden och diskutera various vulvarelaterade grejer samt bara ha det trevligt. Känns kul att ha en gemenskap utanför jobbet och att träffa folk som en klickar med direkt pga gemensamma intressen (feminism och vulva stuff), och dessutom öppnar de kontakterna nya dörrar till annat aswell: genom en av gruppmedlemmarna är det nu bestämt att jag ska vara med i en gruppintervju för en person som pluggar socialantropologi och behöver intervjupersoner för sin kandidatuppsats om porr i förhållande till teknologins utveckling. Spännande!

 

 

3. Jag håller fast vid träningen. Kanske inte det mest spännande att skriva om, men som jag nämnt så många gånger förut är det här ett väldigt stort steg för mig som annars haft väldigt svårt att hålla kvar rutiner när det gäller någon form av träning. Har gått till gymmet två gånger denna vecka och idag hade jag tänkt simma, men tyvärr var Västertorps simhall stängd pga bakterier. Gör ett nytt försök imorgon dock. Det positiva med det är att då har jag energi till att blogga, ty de andra dagarna då jag tränat och kommit hem har jag varit så trött att jag somnat vid 21, ehee….

 

 

4. Håller på och går en tvådagarskurs i ACT, acceptance and commitment therapy, inne i stan denna vecka. Kände att jag behövde lite mer kunskap och material gällande hur en kan jobba med samtal (ganska relevant när en är skolkurator) och min kuratorskollega (som nu slutat, snyft) tipsade mig om att just ACT är en bra metod. ACT är en beteendeterapeutisk modell för psykologi som kommer från KBT, kognitiv beteendeterapi, och som kretsar mycket kring att hitta det som är meningsfullt och viktigt i en människas liv.

Går alltså en inledningskurs nu och har redan lärt mig väldigt mycket, ska tillbaka imorgon igen och få ännu mer information och praktiska tips då vi övar på varandra i gruppen. Skulle gärna gå fortsättningskursen också, men det blir för dyrt så får hitta någon annan väg att fördjupa mig i ACT. Väcker mycket tankar kring att vidareutbilda sig till psykoterapeut dock.

 

5. Sist och slutligen: fick svar angående mitt bokmanus från Bonnier Carlsen förlag, vilket känns huuuge. En person mailade mig och skrev att de läst mitt manus (och tackade för det, jag ba ehm det är JAG som ska tacka för att ni över huvudtaget vill läsa’re!) och nämnde det som var bra. Sedan skrev personen om ett par saker som måste ändras för att manuset ska lyftas ytterligare och att jag är välkommen att skicka in texten igen sen när det är ändrat.

 
Det känns som sagt så jävla stort, att någon på ett av de största bokförlagen läst igenom mitt lilla manus, vänt och vridit på det och granskat det från början till slut. Och att personen i fråga har sett någon sorts potential i texten, att det inte är helt kört utan faktiskt kan gå vägen om vissa saker ändras… Jag kan inte tro det! Det betyder så mycket att få konstruktiv kritik på texten och därmed några riktlinjer för hur jag ska gå vidare. Det är ett steg framåt i den här processen och jag tänker kämpa som fan för att rätta till det som inte är helt klockrent.

 

Blev helt nervös!


 

Så, det händer som sagt en hel del grejer nu. Men det känns bra! Jag ville ju att något skulle ske som fick dagarna att gå snabbare fram tills att det blir ljusare och varmare utomhus, och om jag ska ha allt det här att pyssla med så kan det nog gå rätt snabbt trots allt. Känner mig väldigt glad, har fått ett rejält uppsving från ett lite deppigt mood. Dessutom var jag ju ute med några kompisar i lördags och hängde med bae och hans vänner, var hur roligt som helst. Kul med lite ny pepp i livet.

 

Pusshej

Fitta, Mens & Livmoder Skolkurator Träning

Veckan som gick

14th January 2017

 

Todelihoo.

 

Det är den första helgen efter att jobbet började igen och även om det bara gått en vecka känns det som så mycket längre. Eleverna har ju bara varit på skolan under tre dagar (de började i onsdags), men det har ändå hänt ganska mycket grejer som jag i egenskap av kurator måste ta tag i. Tyvärr en del tjejbråk som är mindre skoj att reda ut, men också några kära återseenden med mina s.k. “stammisar” som jag nu planerar hur jag ska gå vidare med under den här terminen.

 

Dessutom har jag haft varsin lektion med alla klasser i femman, eftersom jag konstaterade tillsammans med skolsköterskan att de behövde få snacka lite om sociala medier och vad en kan göra där. Det var väldigt kul att presentera sig för dem, lät dem gissa vem jag var och fick en del intressanta förslag (PRAO-elev? Vår lärares dotter?) och så berättade jag att jag kommer agera junior school-kurator för dem i väntan på att den nya börjar. Sedan snackade vi om sociala medier och nätmobbning i en timme och vart en kan vända sig om livet känns tufft. Har aldrig haft lektioner med så unga kids förut, men kändes som att de lyssnade och förhoppningsvis fastnade något av allt det vi sa.

 

I övrigt har jag inte så mycket mer spännande att berätta, förutom att jag har mensvecka i min p-pillerkarta och det är bajs. Brukar ju hoppa över den veckan annars pga orka mens, men tänkte nu att det kunde vara bra att släppa ut lite avfall, så att säga. Ont i livmodern och en stor del av underkroppen, svullen och deppig är bonusgrejer jag fick ta del av till följd av det. Glömmer bort ibland vilket ståhej det är när blodet ska ut, håhåjaja.

 

Men nu kan i alla fall ingen säga “det blir bättre om du tränar!” för jag har släpat mig iväg till gymmet tre gånger den här veckan och känner mig faktiskt stolt. Igår var det äntligen dags för zumba igen efter ett flera veckors långt uppehåll och jag dansade som en toka. Det var min favoritinstruktör som ledde passet och det blev inslag av både irländsk folkdans (riverdance!) och dans till musikalen Grease. Det var skoj och jag ser verkligen fram emot att komma igång med träningen igen.

 

 

Även om en känner sig lite halvseg efter veckans jobb…


Nu ska jag lämna toaletten (yes, sitter på dass och bloggar) och hitta på något myspys med bae. Ikväll blir det utgång med en nära vän till mig från jobbet. Får se var vi hamnar.

Pusshej

Träning

Tillbaka på löpbandet

10th January 2017

 

Todelooo.

 

Idag var sista förberedelsedagen på jobbet och imorrn drar skit’n igång på riktigt då alla 950 elever börjar igen. Jag har redan en massa grejs att göra i och med att jag så generöst tilldelats rollen som tillfällig kurator för junior school tills ersättaren börjar, kommer delta i alla möten med den delen av elevhälsan på skolan och har redan en förälder som hört av sig till mig angående sitt barn i fyran. Dessutom ska jag och en lärare snacka om sociala medier med alla klasser i femman denna vecka. And so it begins…

 

 

Vem vet

 

 

Och på tal om att börja, så kände jag idag att det var dags att börja med träningen igen. Kände mig ju så stolt tidigare i december när jag gymmade och dansade zumba som en vilde, hade äntligen hittat ett flow och lyckats hålla det uppe. Sedan blev jag groteskt förkyld och när jag återhämtat mig från det åkte jag till USA i två veckor och när jag kom hem därifrån blev jag sjuk igen så då kan en ju säga att allt gick åt helskotta. MEN! Nu är det alltså dags igen.

 

Jag powerwalkade och sprang i intervaller på löpbandet under en timme och stretchade och gjorde styrkeövningar i tjejgymmet efteråt. Känner mig ganska mör nu, men samtidigt väldigt nöjd. Jag har ju mått så bra sedan jag skaffade mitt gymkort och så vill jag att det ska förbli. Ska fortsätta släpa mig till gymmet fastän jag ofta är trött som ett as efter jobbet, och när det finally blir ljusare och varmare ute ska jag börja cykla. Jag kan klara detta! Får bara inte tappa motivationen, måste få in vanan.

 


 

Nu ska jag emellertid pussa lite på bae och sedan spela Sims. Mina två favoritsysselsättningar om kvällarna.

 

Pusshej

Skolkurator

The lonely kurator

9th January 2017

 

Todelooo.

 

Idag var det dags att börja jobba igen och när klockan ringde tidigt imorse var jag mer än lovligt förvirrad, hade totalt glömt bort känslan av att stiga upp medan det fortfarande är mörkt ute. Turligt nog har vi i personalen på skolan två dagar av information och planering av terminen som vi ska ägna oss åt innan eleverna börjar på onsdag, så en hinner mjukstarta lite innan det är dags att köra igång på riktigt.

 

Ty köra igång, det kommer det sannerligen göra denna termin. I slutet av höstterminen berättade min kuratorskollega, som rådde om kidsen i åk 4-6, att hon tänker sluta och när vi gick på julledighet hade fortfarande ingen ersättare hittats. Idag meddelade rektorn att vi nu äntligen har en person som ska ta över den tjänsten – men att hon kommer börja först i mars. Jag kommer med andra ord att vara ensam kurator för BÅDE junior school (åk 4-6) och senior school (7-9) och därmed ha sammanlagt ca 950 elever att rå om. Jippi.

 

Naturligtvis kommer jag inte vara helt ensam, har ju självklart de andra i elevhälsoteamet och vi hjälper alltid varandra. Dessutom fick jag höra att en person ska komma in och jobba som en sorts assistent och hjälpa till där det behövs och att jag kan avlasta lite mer ‘lighta’ case på henne. Så stöd kommer jag ha – men mycket kommer det bli. Jag vet in ma heart att jag klarar det, men nog känns det allt lite nervigt. Den förra kuratorn i junior school var som min mentor, hon lärde mig så otroligt mycket. Nu ska jag stå på alldeles egna ben och prove my worth inför en hel skola. Snacka om att det kommer bli en erfarenhet.

Tillbaka på mitt beloved kuratorsrum~~

 

Spännande tider awaits, med andra ord. Dessutom skrev författaren Caroline Engvall idag på instagram att hennes nya bok släpps i år och jag var snabb med att kommentera, eftersom jag läst hennes böcker om unga som säljer sex i Sverige och utnyttjas på de mest vedervärdiga sätt och försöker ha det i åtanke när jag jobbar med ungdomar, att en aldrig vet vad som kan förekomma i det tysta. Ser verkligen upp till henne som författare då hon arbetar så engagerat inom ett så viktigt område, och blev därför mycket glad då hon svarade på min kommentar 🙂



Håhåjaja. Nu ska jag spela Sims innan sovdags. Slut med att vara uppe till tre på natten.

Pusshej

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Serietips: Gravity Falls (2012-2016)

8th January 2017

 

Todelihooo.

 

Det är söndag kväll och jag håller på och fixar tzayspett till middag. Igår var jag och bae ute för första gången på länge (om en inte räknar nyårsafton, utan en mer ‘traditionell’ utgång) med några vänner och hade väldigt kul. Som väntat är vi rätt trötta idag och vad passar då bättre än att gosa ner sig i sängen och sträckkolla på serier, och en av de serierna skulle jag vilja tipsa om nu.

 

Gravity Falls är en tecknad serie skapad av Disney Channel, men tvivla icke! Den passar minst lika bra för vuxna, om inte bättre då många av skämten och referenserna förmodligen går över barns huvuden och är av en lite mer ‘vuxen’ karaktär (vilket rollfigurerna även skämtar om i serien, meta!). Serien påminner en del om Adventure Time, som sänts på Cartoon Network och också framstår som ett barnprogram vid första titten men som sedan visar sig rikta in sig till vuxna också.

 

⇒ Anyway. Gravity Falls utspelar sig i en liten by med samma namn där de 12-åriga tvillingarna Dipper och Mabel ska tillbringa sommaren, boende hos sin ‘gruncle’ Stan i hans turistfälla The mystery shack. Ganska snart märker de att något med byn inte är som vanligt, mystiska saker händer och övernaturliga väsen börjar poppa upp. Spänningen tilltar, ibland blir det t.o.m. ganska läskigt och jag har tänkt att somliga monster förmodligen kan vara lite scary för de kids som kollar. Serien har en genomgående handling, men nya grejer händer i varje avsnitt som ibland avviker från originalberättelsen (utan att de känns som fillers, yay!).

 

 

 

 

 

 

Det jag verkligen gillar med den här serien är att den är så ofantligt rolig. Jag har skrattat högt flera gånger, spolat tillbaka och skrattat ännu mer. Många kända personer gör rösterna och de är riktigt spot on. Ett exempel är avsnittet då Mables tama gris Waddles får extremt hög intelligens och rösten görs av astrofysikern Neil deGrasse Tyson vars röst vi genast kände igen från rymdprogrammet Cosmos (vem kunde väl vara mer passande där?). Dessutom förekommer massor av referenser till populärkultur och andra sci-fi-serier (squeelade högt när jag såg en tydlig nick mot Alien) och det är väldigt genomtänkt och snyggt gjort.

 

Sedan har serien så enormt mycket hjärta. En bryr sig om karaktärerna, vill att allt ska gå bra för dem och hejar på dem i alla väder. Alla har sin egen roll och de är extremt utvecklade med mycket backstory och detaljer kring deras karaktärsdrag, hopes and dreams och rädslor etc (jag känner för Dipper när han försöker visa sin kärlek för den några år äldre Wendy utan resultat t.ex.). Serien levererar ofta en form av sensmoral i slutet av avsnitten, men utan att det blir klyschigt och påtvingat. Karaktärerna får helt enkelt lära sig att lägga sina egna intressen åt sidan för att hjälpa varandra och det blir alltid bra till slut.

 

Främst är dock serien så otroligt spännande. Genom seriens gång framkommer det att något hemskt håller på att hända i byn, men vi får bara små ledtrådar till vad det är och gradvis går det att bygga ihop ett pussel. Självklart levereras plot twists lagom till slutet på säsong 1 och jag satt nästan on the edge of my seat av spänningen. Det är kul att en tecknad serie kan göra en så involverad, har känt samma sak med Adventure Time när avsnitten handlar om hur the land of Ooo blev ett toxic wasteland. Så mycket tanke och jobb bakom handlingen, är så imponerad.

 

Det har bara utkommit två säsonger och seriens grundare Alex Hirsch har sagt att det inte blir fler heller, då han vill sluta medan serien är på topp. Ett klokt val som många andra serier borde ha tagit efter, även om jag kommer sakna den otroligt mycket. Jag och bae har i skrivande stund bara två avsnitt kvar som vi ska se nu när maten är klar. Sedan är det dags att hitta något lika bra att kolla på igen…

 

 

Så! Rekommenderar Gravity Falls starkt. Om någon redan kollat på den får ni gärna skriva vad ni tyckte.

 

Pusshej