Monthly Archives

January 2017

Skolkurator Socionom

Kuratorerar hejvilt

31st January 2017

 

 

Todelihooo.

 

Sitter uppkrupen i en av våra fåtöljer hemma och myser med laptopen som så många gånger förut. Jag och bae konstaterade i helgen att vi har bra mycket udda möbler i vår lilla lägenhet: fåtöljer från mammas jobb, en byrå jag köpt i en vintagebutik, en bokhylla som vi fick från släktingarna till den avlidna granntanten………. (ehe ja really) etc. Och sen vår IKEA-säng för tio papp eftersom vi ville satsa där. Så det ser lite kefft ut hemma hos oss. But that’s okay.

 

Jobbet är för närvarande ganska cray. Idag har elever vällt in på samtal, tror jag pratade med fyra stycken i rad under ett par timmar, ba tack och hej, nästa på tur. Har ju som sagt småttingarna nu också (junior school, åk 4-6) så det är dubbelt så många elever att hålla reda på, närmare 1000 stycken. Sen är det ju möten med föräldrar, telefonsamtal från föräldrar, mail från föräldrar… Föräldrar har mycket att säga, helt enkelt. Många vill ha hjälp och råd – men minst lika många vill också bara prata av sig om det som känns jobbigt, precis som sina kids. Ibland känns det som att jag är lite föräldrakurator också eller vad en nu ska kalla det.

 

 

 

 

Jag gillar dock när det händer mycket grejer så just nu känns arbetsbelastningen okej. Har inget emot att ha mycket att göra så länge jag hinner med det jag ska. Exempelvis kan det bli knepigt när jag har en bestämd tid som jag träffar mina ‘stammisar’ varje vecka pga jag vet att de behöver det, samtidigt som någon annan kommer och knackar på och verkligen vill ha hjälp på direkten. Vem ska en hjälpa – och vem får vänta? Hur förklarar en det? Släng sen dessutom in lite extragrejer här, som att medan en står och funderar så kommer elever och frågar om de får vara i vilorummet, om en kan plåstra om deras lilla sår på fingret, om en har tamponger etc etc. Har sagt det förut och jag säger det igen: det händer verkligen alltid grejer på en skola.

 

Men, men. Som jag sa så känns det ändå okej. Jag är glad så länge jag känner att jag kan hjälpa kidsen och att ingen glöms bort, trots att jag ibland måste prioritera och välja något eller någon före vad som först var planerat. Sånt får en också lära sig i jobbet.

 

Pusshej

 

Personligt

Söndagstankar om att vara en extrovert introvert

29th January 2017

 

 

Todelihooo.

 

När jag slutade jobbet i fredags tog jag tåget till Uppsala, min gamla hemstad som jag ej besökt sedan… november? Oktober? Jag vet ärligt talat inte riktigt. Staden där jag en gång i tiden hade den största delen av mitt kontaktnät, mitt plugg, jobb, polare, lovers etc. Nu känns den inte riktigt som hemma längre. The tables have turned och Stockholm som jag inte trodde jag skulle se som mitt hem är nu stället där jag vill vara. Så kan det gå.

 

Men anyway. Fick ändå lite nostalgikänslor när jag gick av tåget på fredagskvällen och möttes av den sedvanliga “välkommen hit, välkommen hem”-skylten. Upptäckte till min förtjusning att min rosa cykel stod kvar där jag ställt den senast, om än med en rejäl punktering och begynnande rostproblem. Släpade hem åbäket ändå. Sedan gick jag och käkade middag hemma hos min gamla vän M från pluggtiden, och slutligen gick jag hem till mina föräldrar och somnade. Det var en väldigt lugn fredag.

 

Nu är jag tillbaka i Stockholm och sitter och chillar vid köksbordet. Känner ett lugn av att kolla i min kalender och se att jag inte har några planerade aktiviteter efter jobbet alls under den kommande veckan, vilket känns bra för det blev väldigt mycket denna vecka. Skrev ju om det förut, men det var liksom fotografering och filmning inför lanseringen av Empower Magazine, det var delta i gruppintervju på universitetet och prata på i 1.5 h, det var käka middag med gamla arbetskollegor på stan tills sent. Och sen på fredagen stack jag som sagt iväg till Uppsala direkt.

 

Allt av detta var jätteroligt och ingenting jag klagar på, men jag blir väldigt utmattad av att ha så mycket sociala aktiviteter så tätt inpå varandra under en vecka och behöver tid att återhämta mig, ladda batterierna och alla de där andra klyschorna. Jag har börjat se mig själv som någon form av en extrovert introvert: jag tycker det är så kul att träffa nya människor, ingå i projekt, prova nya grejer, prata med folk om allt möjligt… men efter allt det är jag helt slut och vill bara låsa in mig och spela Sims och inte prata med någon. Vill knappt chatta med folk, vill bara vara ifred.

 

 

 

Och det får jag vara nu. Äntligen. Ska skriva klart det här blogginlägget, sen ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag spela Sims resten av dagen. Eventuellt pussas med bae, det brukar bli mycket sånt när vi är hemma tillsammans. Var ute och gick i en timme tidigare och lyssnade på P3 dokumentär, om tvångssteriliseringarna av transpersoner i Sverige (kan lyssnas på här). Rekommenderar den starkt, den lämnar nog ingen oberörd. Viktigt att ha i åtanke när en ser på Sverige som ett fritt och tolerant land.

 

Tack för mig,

pusshej

 

 

Allmänt Feminism Sex & sexualitet

Universitetsstudie i socialantropologi (och porr!)

25th January 2017

 

Todelihoo.

 

Idag efter jobbet åkte jag iväg till Stockholms universitet (där jag faktiskt aldrig varit, pluggade min sista termin på Socialhögskolan) för att delta i gruppintervjun som jag skrev om tidigare. Vi var tre stycken som skulle diskutera plus tjejen som utförde studien – och jäklar vad kul det var! Ämnet var porr i relation till sexualitet, identitet och femininitet och vi pratade väldigt mycket om vems sexualitet som får synas och hur en som kvinna tidigt blir lärd att inte prata högt om sex, orgasm, njutning och just porr.

 

Under diskussionens gång blev det mycket skratt såväl som allvar, då vi gick in på ämnen som alla kunde relatera till och som vi alla tänkt mycket på under våra liv. Alla kände igen sig i att bli uttråkad av penetrerande sex, att fejka orgasmer, att ha en sexuell relation med någon som egentligen inte är speciellt bra, att vilja ha bekräftelse av män i någon form. Det kändes som så mycket mer än en forskningsstudie, det var som att vi känt varandra hur länge som helst och kunde prata om allting. Var oerhört upplyftande och befriande, har saknat ett sådant snack.

 

 

 

Vi pratade i en och en halv timme och efteråt åkte jag hemåt tillsammans med de andra informanterna. Det var väldigt lätt att prata även utanför intervjurummet och jag är glad över att vi ska träffas igen inför en andra intervju. Sedan är det också spännande att få vara med på den svarande sidan i C-uppsatssyfte, ty snart är det två år sedan jag själv kämpade med att få ihop min egen kandidatexamen och jag och min skrivpartner letade personer att intervjua med ljus och lykta. Nu får man ge tillbaka genom att hjälpa någon annan, så att säga.

 

Pusshej

 

Läsbart, böcker, tecknade serier m.m. Personligt

Empower Magazine

24th January 2017

 

 
Todelihoo.

 

Tänkte bara göra en kort uppdatering om måndagen. Pyste iväg till en fotostudio vid Rådmansgatan direkt efter jobbet för att bli plåtad tillsammans med resten av alla de fantastiska personer som kommer ingå i webbtidningen Empower Magazine. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är det en vän till mig som varit med och skapat tidningen och som frågade mig om jag ville vara med och skriva och svara på frågor, till vilket jag svarade ja. Och nu händer det.

 

Om en är intresserad av att veta mer om denna tidning för tjejer och icke-binära så kan en kika in Facebooksidan eller få lite info via Instagram. Det kommer nog ta ett tag innan allting kommer igång, men vi håller på och gör presentationer av oss själva nu som ska läggas upp på sidan så sakta men säkert börjar det ta sig. I övrigt fick jag en helt galet proffsig sminkning av makeup-teamet igår, kände knappt igen mig själv. Som jag skrev på min Insta så skulle jag aldrig ha tålamodet eller skillsen att göra en sådan sminkning själv, men intressant hur en kan ändra sitt utseende med diverse penslar och puder och god knows what.

 

 

 

 

Håhåjaja. Skönt att vara tillbaka till sitt vanliga osminkade jag igen. Idag har jag varit tillbaka på skolan igen efter två dagar av kurs + helg, och sen är jag glad för att jag orkade släpa mig iväg för att träna efteråt. Klarade av att springa ännu lite mer idag, samt att börja tidigare än jag trodde (behöver usually ganska mycket uppvärmning först), vilket känns väldigt bra. Nu blir det bara myspys i sängen.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Personligt

Plötsligt händer’e

19th January 2017

 

 

Todelihoo!

 

Nu är det en del på gång och jag känner att jag måste skriva av mig lite. Så kan det vara, dagarna flyter förbi i en ganska tradig takt och ingenting känns speciellt kul eller extraordinärt… och så plötsligt händer det en massa grejer som kastar om allting.

 

 


 

 

1. På måndag nästa vecka drar ett nytt och spännande projekt igång i mitt liv. En gammal vän till mig har skapat en nätbaserad tidning kallad Empower Magazine, som är till för att lyfta fram och peppa unga kvinnor och icke-binära personer. Jag blev tillfrågad att vara med i en sorts frågespalt där jag ska svara på frågor som läsarna skickar in, till vilket jag tackade ja. Tidningen lanseras i slutet av denna månad och på måndag ska vi fotograferas i kläder från ett av företagen som sponsrar oss. Har aldrig varit med om något liknande och är självklart nervös, men jag tänker ta steget, göra mitt bästa och se hur det går.

 

 

2. Vulvagruppen (som jag skrivit om förut, här) är up and running igen efter julledigheten. Vi har bestämt oss för att ha möten två gånger i månaden och diskutera various vulvarelaterade grejer samt bara ha det trevligt. Känns kul att ha en gemenskap utanför jobbet och att träffa folk som en klickar med direkt pga gemensamma intressen (feminism och vulva stuff), och dessutom öppnar de kontakterna nya dörrar till annat aswell: genom en av gruppmedlemmarna är det nu bestämt att jag ska vara med i en gruppintervju för en person som pluggar socialantropologi och behöver intervjupersoner för sin kandidatuppsats om porr i förhållande till teknologins utveckling. Spännande!

 

 

3. Jag håller fast vid träningen. Kanske inte det mest spännande att skriva om, men som jag nämnt så många gånger förut är det här ett väldigt stort steg för mig som annars haft väldigt svårt att hålla kvar rutiner när det gäller någon form av träning. Har gått till gymmet två gånger denna vecka och idag hade jag tänkt simma, men tyvärr var Västertorps simhall stängd pga bakterier. Gör ett nytt försök imorgon dock. Det positiva med det är att då har jag energi till att blogga, ty de andra dagarna då jag tränat och kommit hem har jag varit så trött att jag somnat vid 21, ehee….

 

 

4. Håller på och går en tvådagarskurs i ACT, acceptance and commitment therapy, inne i stan denna vecka. Kände att jag behövde lite mer kunskap och material gällande hur en kan jobba med samtal (ganska relevant när en är skolkurator) och min kuratorskollega (som nu slutat, snyft) tipsade mig om att just ACT är en bra metod. ACT är en beteendeterapeutisk modell för psykologi som kommer från KBT, kognitiv beteendeterapi, och som kretsar mycket kring att hitta det som är meningsfullt och viktigt i en människas liv.

Går alltså en inledningskurs nu och har redan lärt mig väldigt mycket, ska tillbaka imorgon igen och få ännu mer information och praktiska tips då vi övar på varandra i gruppen. Skulle gärna gå fortsättningskursen också, men det blir för dyrt så får hitta någon annan väg att fördjupa mig i ACT. Väcker mycket tankar kring att vidareutbilda sig till psykoterapeut dock.

 

5. Sist och slutligen: fick svar angående mitt bokmanus från Bonnier Carlsen förlag, vilket känns huuuge. En person mailade mig och skrev att de läst mitt manus (och tackade för det, jag ba ehm det är JAG som ska tacka för att ni över huvudtaget vill läsa’re!) och nämnde det som var bra. Sedan skrev personen om ett par saker som måste ändras för att manuset ska lyftas ytterligare och att jag är välkommen att skicka in texten igen sen när det är ändrat.

 
Det känns som sagt så jävla stort, att någon på ett av de största bokförlagen läst igenom mitt lilla manus, vänt och vridit på det och granskat det från början till slut. Och att personen i fråga har sett någon sorts potential i texten, att det inte är helt kört utan faktiskt kan gå vägen om vissa saker ändras… Jag kan inte tro det! Det betyder så mycket att få konstruktiv kritik på texten och därmed några riktlinjer för hur jag ska gå vidare. Det är ett steg framåt i den här processen och jag tänker kämpa som fan för att rätta till det som inte är helt klockrent.

 

Blev helt nervös!


 

Så, det händer som sagt en hel del grejer nu. Men det känns bra! Jag ville ju att något skulle ske som fick dagarna att gå snabbare fram tills att det blir ljusare och varmare utomhus, och om jag ska ha allt det här att pyssla med så kan det nog gå rätt snabbt trots allt. Känner mig väldigt glad, har fått ett rejält uppsving från ett lite deppigt mood. Dessutom var jag ju ute med några kompisar i lördags och hängde med bae och hans vänner, var hur roligt som helst. Kul med lite ny pepp i livet.

 

Pusshej

Skolkurator

The lonely kurator

9th January 2017

 

Todelooo.

 

Idag var det dags att börja jobba igen och när klockan ringde tidigt imorse var jag mer än lovligt förvirrad, hade totalt glömt bort känslan av att stiga upp medan det fortfarande är mörkt ute. Turligt nog har vi i personalen på skolan två dagar av information och planering av terminen som vi ska ägna oss åt innan eleverna börjar på onsdag, så en hinner mjukstarta lite innan det är dags att köra igång på riktigt.

 

Ty köra igång, det kommer det sannerligen göra denna termin. I slutet av höstterminen berättade min kuratorskollega, som rådde om kidsen i åk 4-6, att hon tänker sluta och när vi gick på julledighet hade fortfarande ingen ersättare hittats. Idag meddelade rektorn att vi nu äntligen har en person som ska ta över den tjänsten – men att hon kommer börja först i mars. Jag kommer med andra ord att vara ensam kurator för BÅDE junior school (åk 4-6) och senior school (7-9) och därmed ha sammanlagt ca 950 elever att rå om. Jippi.

 

Naturligtvis kommer jag inte vara helt ensam, har ju självklart de andra i elevhälsoteamet och vi hjälper alltid varandra. Dessutom fick jag höra att en person ska komma in och jobba som en sorts assistent och hjälpa till där det behövs och att jag kan avlasta lite mer ‘lighta’ case på henne. Så stöd kommer jag ha – men mycket kommer det bli. Jag vet in ma heart att jag klarar det, men nog känns det allt lite nervigt. Den förra kuratorn i junior school var som min mentor, hon lärde mig så otroligt mycket. Nu ska jag stå på alldeles egna ben och prove my worth inför en hel skola. Snacka om att det kommer bli en erfarenhet.

Tillbaka på mitt beloved kuratorsrum~~

 

Spännande tider awaits, med andra ord. Dessutom skrev författaren Caroline Engvall idag på instagram att hennes nya bok släpps i år och jag var snabb med att kommentera, eftersom jag läst hennes böcker om unga som säljer sex i Sverige och utnyttjas på de mest vedervärdiga sätt och försöker ha det i åtanke när jag jobbar med ungdomar, att en aldrig vet vad som kan förekomma i det tysta. Ser verkligen upp till henne som författare då hon arbetar så engagerat inom ett så viktigt område, och blev därför mycket glad då hon svarade på min kommentar 🙂



Håhåjaja. Nu ska jag spela Sims innan sovdags. Slut med att vara uppe till tre på natten.

Pusshej

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Serietips: Gravity Falls (2012-2016)

8th January 2017

 

Todelihooo.

 

Det är söndag kväll och jag håller på och fixar tzayspett till middag. Igår var jag och bae ute för första gången på länge (om en inte räknar nyårsafton, utan en mer ‘traditionell’ utgång) med några vänner och hade väldigt kul. Som väntat är vi rätt trötta idag och vad passar då bättre än att gosa ner sig i sängen och sträckkolla på serier, och en av de serierna skulle jag vilja tipsa om nu.

 

Gravity Falls är en tecknad serie skapad av Disney Channel, men tvivla icke! Den passar minst lika bra för vuxna, om inte bättre då många av skämten och referenserna förmodligen går över barns huvuden och är av en lite mer ‘vuxen’ karaktär (vilket rollfigurerna även skämtar om i serien, meta!). Serien påminner en del om Adventure Time, som sänts på Cartoon Network och också framstår som ett barnprogram vid första titten men som sedan visar sig rikta in sig till vuxna också.

 

⇒ Anyway. Gravity Falls utspelar sig i en liten by med samma namn där de 12-åriga tvillingarna Dipper och Mabel ska tillbringa sommaren, boende hos sin ‘gruncle’ Stan i hans turistfälla The mystery shack. Ganska snart märker de att något med byn inte är som vanligt, mystiska saker händer och övernaturliga väsen börjar poppa upp. Spänningen tilltar, ibland blir det t.o.m. ganska läskigt och jag har tänkt att somliga monster förmodligen kan vara lite scary för de kids som kollar. Serien har en genomgående handling, men nya grejer händer i varje avsnitt som ibland avviker från originalberättelsen (utan att de känns som fillers, yay!).

 

 

 

 

 

 

Det jag verkligen gillar med den här serien är att den är så ofantligt rolig. Jag har skrattat högt flera gånger, spolat tillbaka och skrattat ännu mer. Många kända personer gör rösterna och de är riktigt spot on. Ett exempel är avsnittet då Mables tama gris Waddles får extremt hög intelligens och rösten görs av astrofysikern Neil deGrasse Tyson vars röst vi genast kände igen från rymdprogrammet Cosmos (vem kunde väl vara mer passande där?). Dessutom förekommer massor av referenser till populärkultur och andra sci-fi-serier (squeelade högt när jag såg en tydlig nick mot Alien) och det är väldigt genomtänkt och snyggt gjort.

 

Sedan har serien så enormt mycket hjärta. En bryr sig om karaktärerna, vill att allt ska gå bra för dem och hejar på dem i alla väder. Alla har sin egen roll och de är extremt utvecklade med mycket backstory och detaljer kring deras karaktärsdrag, hopes and dreams och rädslor etc (jag känner för Dipper när han försöker visa sin kärlek för den några år äldre Wendy utan resultat t.ex.). Serien levererar ofta en form av sensmoral i slutet av avsnitten, men utan att det blir klyschigt och påtvingat. Karaktärerna får helt enkelt lära sig att lägga sina egna intressen åt sidan för att hjälpa varandra och det blir alltid bra till slut.

 

Främst är dock serien så otroligt spännande. Genom seriens gång framkommer det att något hemskt håller på att hända i byn, men vi får bara små ledtrådar till vad det är och gradvis går det att bygga ihop ett pussel. Självklart levereras plot twists lagom till slutet på säsong 1 och jag satt nästan on the edge of my seat av spänningen. Det är kul att en tecknad serie kan göra en så involverad, har känt samma sak med Adventure Time när avsnitten handlar om hur the land of Ooo blev ett toxic wasteland. Så mycket tanke och jobb bakom handlingen, är så imponerad.

 

Det har bara utkommit två säsonger och seriens grundare Alex Hirsch har sagt att det inte blir fler heller, då han vill sluta medan serien är på topp. Ett klokt val som många andra serier borde ha tagit efter, även om jag kommer sakna den otroligt mycket. Jag och bae har i skrivande stund bara två avsnitt kvar som vi ska se nu när maten är klar. Sedan är det dags att hitta något lika bra att kolla på igen…

 

 

Så! Rekommenderar Gravity Falls starkt. Om någon redan kollat på den får ni gärna skriva vad ni tyckte.

 

Pusshej

 

Personligt

“Du måste ta lite mer plats!”

7th January 2017

 

Todelihoo.

 

Min lediga vecka går mot sitt slut och kanske är det tur. Har börjat bli lite rastlös, vill göra någonting, komma igång igen. Dessutom längtar jag till sommaren något alldeles förskräckligt och det är nog bra om jag börjar jobba igen så att tiden går lite snabbare, så att en får något annat att fokusera på under de här kalla månaderna. Januari brukar ju som bekant kännas som den längsta månaden.

 

 

 

 

Anyway. Igår läste jag en bra artikel av Patricia Franzén, kallad “Varför måste barn ta plats?“. Blev mycket förtjust eftersom skribenten beskriver någonting som jag själv känt igen alltför väl under min egen uppväxt, nämligen att i olika bedömningssammanhang (exempelvis under utvecklingssamtal i skolan) alltid få höra att en är klok, duktig, skriver bra texter etc – MEN att en måste våga prata mer. “Jag syns för lite. Jag hörs för lite. Jag tar för lite plats.”, som skribenten i artikeln så träffsäkert formulerar sig.

 

Skribenten skriver vidare om hur den högljudda människan blivit vår tids ideal, att vi tror att den som gapar högst har mest att säga och att den som inget gapar måste tvingas in i ledet. Återigen, det här känner jag så väl igen från min egen uppväxt – och hur frustrerande det kändes att ständigt få höra att jag måste ändra någonting som sitter så djupt rotat i hela min personlighet. Som att det vore något fel på en! Vilket det tekniskt sett är, eftersom idealet ju är att vara högljudd och “framåt”. En sådan som syns och hörs. Tar plats.

 

Jag tycker inte om att prata i grupp, vare sig det gällde grundskolan, gymnasiet eller universitetet. Om jag har ett manus att gå efter är det hellugnt (annars skulle jag väl knappast jobba för RFSU och prata inför skolklasser med jämna mellanrum), men att bara säga något direkt från huvudet går inte. Om det är någon form av gruppdiskussion eller läraren ber en att svara på en fråga randomly så blir det tvärstopp, hela huvudet låser sig. Minns att jag på min förra blogg skrev om hur jag höll på att få en panikattack på ett seminarium under socionomprogrammet då vi var tvungna att diskutera fritt för att få godkänt: sådana där scenarion är rena mardrömmen för mig, kan knappt andas.

 

 

“holy crap snart måste jag säga något, alla andra har pratat!”

 

Men! Trots den här svårigheten har jag ändå klarat mig genom hela min skolgång och dessutom lyckats skapa mig ett bra liv i efterhand. Nu när en är ute i ~det verkliga livet~ har all den där stressen och pressen kring att tvingas till att prata högt inför en grupp lagt sig och jag tänker ej så mycket på det längre. Tvärtom, nu när det inte längre är ett tvång och jag istället får göra som jag vill så är det inte längre ett problem – precis som skribenten nämner i sin artikel, att hennes dotter till slut vågade stå på en scen och sjunga när hon fick välja själv om hon ville göra det. När hon fick vara fri att ta så mycket, eller så lite, plats som hon ville.

 

Och, som jag har skrivit om förut, så har jag träffat många elever i mitt arbete som skolkurator som pratar om hur de blir pushade (främst från föräldrar dock) att prata mer, synas mer, ta mer plats. Tystlåtna kids som är nöjda med att ha en mer tillbakadragen roll i klassrummet men som bestämt måste tvingas till att prata ut högt fastän det tar emot i hela kroppen. Jag lyssnar och känner igen mig. Tänker att det är jobbigt nu, men att det inte alltid kommer vara såhär. Det kommer komma en tid då en inte måste prata högt inför andra för att få ett godkänt betyg i något ämne. Om en kan klara sig genom de jobbiga tiderna, så kommer det sen bli desto mer sweet när en kan blicka tillbaka och tänka att det gick ju bra ändå.

 

 

Pusshej

Personligt

Eeep!

5th January 2017

 

Todelihooo.

 

Tog mig samman idag och satte mig ner vid datorn för att skicka iväg mitt ungdomsboksmanus till några förlag. Har haft en liten break i hela det ståhejet nu under de senaste veckorna pga mycket jobb, rest bort etc, men nu var det alltså dags att dra igång allting igen för att inte tappa det helt.

 

Det är lite som att söka jobb, måste bara bestämma mig för en dag då jag verkligen sätter mig ner, aktivt söker och läser på om arbetsplatser jag skulle vilja befinna mig på, kontrollerar cv:t och det personliga brevet några gånger extra, skickar in, skickar in, skickar in. Måste lägga all energi och fokus på det under några timmar, för om jag får för mig att göra minsta lilla grej vid sidan av så försvinner peppen och motivationen och jag glider iväg i både tankar och handling. Och vem vet när en orkar ta sig samman nästa gång?

 

Men nu är det gjort i alla fall. Har noggrant sökt och hittat förlag som känns relevanta för mig och skickat iväg manus, sammanfattning och beskrivning av mig som person. Känner mig rätt utmattad, använder mycket hjärnkapacitet till detta eftersom jag vill att det ska bli så bra som möjligt och inget slentrianmässigt. Är också lite nervös även fast jag vet att det tar lång tid att få ett svar – om en ens får något. Nu är det bara att börja vänta.

 

 

 

Och utanför snöar det hejvilt som vanligt. Ska fortsätta läsa Stephen King’s bok Hearts in Atlantis som jag håller på med för stunden och påminna mig om att han fick hur många avslag som helst innan hans första bok blev publicerad. Hnngh.

Pusshej

 

 

 

Allmänt Resor

En resa till USA och 2017

1st January 2017

 

Todelihoo!

 

Det har blivit år 2017 och jag är hemma i Sverige igen. Som ni kanske märkt bestämde jag mig till slut för att inte ta med min dator till USA och därför har det varit tyst här på bloggy under de två senaste veckorna. Nu är jag väldigt bakis och trött efter ett vilt nyårsfirande igår, men tänkte ändå ta och skriva några rader för att komma in i bloggandet igen.

 

Så. För två veckor sedan åkte jag med min familj till New York. Hade ej varit i USA på 8 år, och New York var det dessutom ännu längre sedan jag befann mig i. Vi spenderade nästan en hel vecka där och pysslade med en massa grejer, åkte till toppen av Rockefeller center, promenerade runt i Central park, besökte Museum of Modern Art, lyssnade på soul & funk i Greenwich village, käkade middag i Harlem, gick och såg Fantomen på Operan på Broadway, tog del av det enorma konsumtionsöverflödet på Macy’s. Jag gillar New York, även om det som bekant är en väldigt stor stad och det kändes skönt att tacka för sig i slutet av veckan och åka vidare.

 

 



Den kommande veckan spenderade
vi hos våra vänner i Lawrence, Kansas. Hade som sagt inte varit där på hela 8 år så det blev ett kärt återseende och det var kul att gå från att vara vimsig turist i New York till att känna sig som en välkommen gäst i en aningen mindre stad. Trots att det passerat så lång tid kändes allting så bekant, deras hus, miljöerna runt omkring, den amerikanska maten etc. Vi firade jul tillsammans med dem vilket var en speciell upplevelse, definitivt väldigt olika från hur jag och min familj annars brukar fira jul i Finland. I övrigt har jag shoppat ganska hejvilt, ätit otroligt mycket friterad mat och sett Rogue One på bio (which I löööved, rekommenderar x1000).


Det kändes sorgligt att säga hejdå (såsom det alltid gör), men vi sa att det inte får gå såhär lång tid tills vi hälsar på varandra igen. Jag hoppas att ungdomarna i familjen, som är i min och min brors ålder, kommer till Sverige i sommar, vi pratade mycket om det och det skulle vara så roligt att få visa dem Norden för första gången i deras liv. Då kan vi fortsätta våra långa diskussioner om de likheter och skillnader som finns mellan våra respektive hemland (och once again förenas i vår gemensamma avsky för Trump).



Annars känns det skönt att vara hemma igen, hade börjat längta lite där på slutet. Resan hem blev lång (först flyg från Kansas till New York, vänta i flera timmar på flygplatsen och så slutligen den långa flighten över Atlanten) men nu känns det väldigt bra att vara tillbaka i sin lägenhet, sova tillsammans med bae igen, äta sin egen mat, prata svenska och bara vara hemma. Har en hel vecka ledigt innan skolan börjar igen och det behöver jag verkligen, jag åkte ju iväg tre dagar innan avslutningen så har inte riktigt fått möjlighet att bara chilla på min semester – tills nu.


Och igår var det som bekant nyårsafton. Jag och bae åt en trerättersmiddag hemma hos oss tillsammans med några vänner, sedan promenerade vi iväg till några andra kompisar som hade fest och åkte så slutligen till Strand där vi firade tolvslaget och det nya året. Dansade som en toka till 90-talshits, svetten rann och jag hade asroligt. Efter ett snabbt stopp för kebab i Liljeholmen kom jag och bae till slut hem och däckade någon gång runt sex på morgonen. Ett fint nyårsfirande, helt enkelt.





Nu ska jag nog finally ta och släpa mig in i duschen, kan behövas. Jag hoppas 2017 blir ett fett år för allihopa och att många exciting grejer händer.

Pusshej