Skolkurator Socionom

Kuratorerar hejvilt

31st January 2017

 

 

Todelihooo.

 

Sitter uppkrupen i en av våra fåtöljer hemma och myser med laptopen som så många gånger förut. Jag och bae konstaterade i helgen att vi har bra mycket udda möbler i vår lilla lägenhet: fåtöljer från mammas jobb, en byrå jag köpt i en vintagebutik, en bokhylla som vi fick från släktingarna till den avlidna granntanten………. (ehe ja really) etc. Och sen vår IKEA-säng för tio papp eftersom vi ville satsa där. Så det ser lite kefft ut hemma hos oss. But that’s okay.

 

Jobbet är för närvarande ganska cray. Idag har elever vällt in på samtal, tror jag pratade med fyra stycken i rad under ett par timmar, ba tack och hej, nästa på tur. Har ju som sagt småttingarna nu också (junior school, åk 4-6) så det är dubbelt så många elever att hålla reda på, närmare 1000 stycken. Sen är det ju möten med föräldrar, telefonsamtal från föräldrar, mail från föräldrar… Föräldrar har mycket att säga, helt enkelt. Många vill ha hjälp och råd – men minst lika många vill också bara prata av sig om det som känns jobbigt, precis som sina kids. Ibland känns det som att jag är lite föräldrakurator också eller vad en nu ska kalla det.

 

 

 

 

Jag gillar dock när det händer mycket grejer så just nu känns arbetsbelastningen okej. Har inget emot att ha mycket att göra så länge jag hinner med det jag ska. Exempelvis kan det bli knepigt när jag har en bestämd tid som jag träffar mina ‘stammisar’ varje vecka pga jag vet att de behöver det, samtidigt som någon annan kommer och knackar på och verkligen vill ha hjälp på direkten. Vem ska en hjälpa – och vem får vänta? Hur förklarar en det? Släng sen dessutom in lite extragrejer här, som att medan en står och funderar så kommer elever och frågar om de får vara i vilorummet, om en kan plåstra om deras lilla sår på fingret, om en har tamponger etc etc. Har sagt det förut och jag säger det igen: det händer verkligen alltid grejer på en skola.

 

Men, men. Som jag sa så känns det ändå okej. Jag är glad så länge jag känner att jag kan hjälpa kidsen och att ingen glöms bort, trots att jag ibland måste prioritera och välja något eller någon före vad som först var planerat. Sånt får en också lära sig i jobbet.

 

Pusshej

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply