Monthly Archives

February 2017

Allmänt Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Serietips: Steven Universe (2013-)

27th February 2017

 

Todelihoo.

 

Första jobbdagen på sportlovet är avklarad och det har obviously varit extremt lugnt, när en skola som annars är fylld med nästan 1000 elever är tom så märks det. Precis som när det var höstlov kommer den här veckan bestå av chill-jobbande, alltså pyssla och planera inför kommande, mer händelserika dagar. Vi är en liten grupp som befinner oss på arbetsplatsen och unless något drastiskt sker så kommer den här veckan att flyta förbi stillsamt.

 

När en sorterat klart papper för dagen…

 



I övrigt kan jag säga att jag är glad att Moonlight vann en Oscar för bästa film (trots att presentatörerna ropade upp fel film under galan lol). Såg den i helgen och tyckte att den var amaze, rekommenderar x1000. Såg även Manchester by the sea, som jag också gillade. Båda filmerna är långsamma så den som är ute efter fart och fläkt kommer kanske bli lite uttråkad, men om en orkar kolla så är det fantastiskt skådespel och väldigt gripande handling i båda filmerna.



⇒ När jag ändå är inne på bra filmer så tänkte jag passa på och skriva om en serie som jag fäst mig vid otroligt mycket, nämligen Steven Universe (2013-). Jag sa att jag skulle skriva om denna serie förut och nu är det dags. Efter att jag och bae kollat klart Gravity Falls (som jag skrivit om tidigare, här) fick jag en sorgsen abstinens efter flera awesome tecknade serier. En vän hade tipsat om S.U, men efter det första avsnittet var jag inte fångad. Vännen sa dock att jag måste ge serien en chans och se åtminstone ett par avsnitt till, så jag och bae klämde oss vidare genom säsong 1 och snart var vi helt fast. SMÅ SPOILERS KAN FÖREKOMMA!


Steven Universe berör mig på ett sätt som verkligen känns i hjärtat. Serien kretsar kring pojken Steven som är hälften människa (på sin pappas sida) och hälften “gem”, alltså en slags kristallvarelse som egentligen kommer från en helt annan värld. Stevens mamma Rose var en sådan här gem, men för att hon skulle kunna föda Steven var hon tvungen att försvinna (dö?) själv. Detta tema återkommer många gånger under seriens lopp, inte minst då kristallen Pearl var kär i Rose och brottas med att vilja ta hand om Steven samtidigt som han är orsaken att hennes stora kärlek inte existerar längre (svårt att hålla tårarna borta i de avsnitten!!).



Allt eftersom serien fortsätter får vi veta mer och mer om karaktärerna, dels Pearl som jag nämnde, men även Amethyst och Garnet. Amethyst och Pearl hamnar ofta i duster eftersom den senare är väldigt ordningssam och kontrollerad, medan den förstnämnda lät spårar ur och beter sig lite som en stökig tonåring. Avsnitten då vi får veta mer om Amethysts historia och hennes sviktande självkänsla berör mig också väldigt starkt. Faktum är att alla karaktärerna i serien är otroligt genomtänkta och djupa, alla har en bakgrundshistoria och en personlighet och jag bryr mig verkligen om dem och vill veta vad som ska hända. Dessutom är serien oerhört vackert ritad och har ett fantastiskt soundtrack där karaktärerna ibland själva sjunger.


Ett annat viktigt tema i serien är samtycke. Kristallerna, och Steven som är halvkristall, kan nämligen förenas med varandra och bilda en s.k. “fusion”, då de i par eller flera sammanslår sina krafter, utseenden och personligheter för att skapa en gemensam varelse. En viktig ingrediens som krävs för att en fusion ska bli bra är att deltagarna vill vara med på det och frivilligt deltar i fusionen, samt kan avbryta den när de vill. Vi får se ett exempel på när en fusion utan godkännande från en av deltagarna sker och vad de förödande konsekvenserna blir. Jag tycker det är en fantastisk parallell till hur ofantligt viktigt och fundamentalt samtycke är när det kommer till sex, och det är demonstrerat på att sätt som både barn och vuxna som kollar på serien kan förstå och ta till sig.



 

 

 



Så. Steven Universe ligger mig varmt om hjärtat trots att jag var lite skeptisk i början, och jag och bae väntar ivrigt på nya avsnitt. Under tiden kan vi åtminstone glädja oss åt att det kommit nya avsnitt av Adventure Time!

Pusshej

Allmänt

Sportlovet är här!

24th February 2017

 

Todeloooo.

 

Nu har arbetsveckan kommit till sitt slut och det har officiellt blivit sportlov. Som jag skrev i det tidigare inlägget kändes det som att det varit ganska dålig stämning på skolan med en del tjafs och onödigt skit som hänt, men jag kan turligt nog säga att min inställning svängde runt under torsdagen och framför allt idag på fredagen, och det var skönt att kunna gå hem nu för någon timme sedan utan att vara på dåligt humör.

 

Kort sagt var det en bra fredag idag. Snackade med många elever i korridorerna och åt lunch med en av dem, tyckte det var väldigt trevligt och blev glad av att kunna sitta och prata med dem om roliga saker och inte känna att en behövde skälla på dem och hålla på. När det är såna här bra dagar tycker jag verkligen så mycket om eleverna och älskar mitt jobb. Får liksom en extra boost att vilja vara där för dem och hjälpa till så mycket jag kan. Förhoppningsvis håller det i sig efter lovet också.

 

<3



I övrigt firade vi min mammas födelsedag igår, först med middag på Berns och sedan musikalen Book of Mormon på Kinateatern. Musikalen var verkligen – i brist på bättre ord – speciell, och som jag skrev på Instagram märktes det verkligen att den är skriven av skaparna till South Park. Mycket långt-över-gränsenhumor och kiss-och bajsskämt, ett oerhört tramsande i kombination med stundtals väldigt hemska och allvarliga scener. Rent musikmässigt så var det fantastisk dans och sång, och extra kul var det att skådespelarna ibland hade svårt att hålla sig för skratt vilket bara fick publiken att skratta ännu mer. Lite “breaking the fourth wall”, som det kallas. Så jag rekommenderar den, trots allt!

 

 

 

Nu ska jag gå in i fredags-mode, vänta in bae som slutar senare än jag och sedan äta middag tillsammans. Det känns oerhört skönt att det är sportlov nu och även om jag ska jobba nästa vecka så blir det ändå skönt att befinna sig i tystnaden på skolan och återhämta kraft så att en orkar med veckorna innan påsklovet, haha.

 

Pusshej och trevlig helg!

Allmänt Skolkurator Socionom

Skolkuratorsfunderingar

22nd February 2017

 

Todelihooo.

 

Dag för dag passerar och alldeles snart är helgen och sportlovet här. Det är fortsatt högt tempo på jobbet, inte bara för mig som kurator men för alla rent generellt. Det känns som att det är ganska dålig stämning på skolan just nu, mycket attityd från elever (inte alla, förstås) och onödigt tjafs. Som en lärare sa till mig idag, “de bryter reglerna bara för att bryta reglerna”. Det är tråkigt, gillar verkligen att jobba på den här skolan men just nu är det ingen toppenmiljö – som jag vet att det kan vara när alla faktiskt sköter sig.

 

Turligt nog händer det bra grejer också. Jag hade life skills med en klass i sexan idag, har skapat en lektion om samtycke för dem fast på en nivå som känns relevant (snackar obviously inte på samma sätt med dem som jag gör med exempelvis åttorna). Pratade självkänsla, att tycka om sig själv och vilja ta hand om sig och vikten av att läsa in ja- och nej-signaler både hos sig själv och andra. Nämnde samtycke och att en aldrig får göra saker mot någon annan som den inte vill och att en själv alltid har rätt att säga nej om något känns fel. Sa att de förmodligen kommer höra ordet samtycke mer och mer ju äldre de blir, speciellt när det kommer till sex. Då blev det lite generade ansikten kan jag säga 🙂

 

En annan positiv sak var att jag kunde hantera en jobbsituation som jag inte varit med om tidigare. Blev kontaktad av familjerätten i början av veckan och ombedd att skicka in information om en elev, vilket jag blev lite skeptisk till. Kollade information på nätet, hörde med andra socionomer i en grupp på FB och snackade så slutligen med en fellow kuratorskollega. Efter lite funderingar fick jag äntligen koll på läget och kunde lösa situationen. Kände mig bra stolt då, jag hade först befunnit mig i en knepig situation på okända vatten men jag lyckades klara av den på rätt sätt! På ett sätt växte jag av det, lärde mig något nytt och allt det där.

 

Nja, juridiken var nog aldrig min favorit, lite för torrt för mig!

 

Håhåjaja. Fastän det kan kännas ganska tungt på jobbet emellanåt (när ungarna goes bananas och what not), så är jag ändå så glad att vara där. Jag trivs i skolmiljön, trivs med att prata med ungar och att vara där för dem ifall de behöver det. Sen måste jag ju också säga att jag är glad att jag inte går i högstadiet längre, all denna osäkerhet och strävan efter att hävda sig och hitta sig själv och säkra sin plats i gruppen etc… Sheesh. Skönt att bli vuxen, alltså.

 

Det var det for now.

 

Pusshej

Allmänt

En vecka kvar till sportlov…

19th February 2017

 

Todelihoo.

 

Helgen går mot sitt slut och som alla brukar påpeka har den flugit förbi alldeles för snabbt. Jobbveckan som kommer nu är emellertid den sista innan sportlovet så om den bara kan få passera hyfsat smärtfritt är det en väldigt lugn vecka som väntar därefter (inga elever på skolan!). Då blir det en chans att andas ut lite, för både elever och personal.

 

Jag ska vara på skolan under sportlovet och efter att jag fått undan allting jobbrelaterat så tänker jag pyssla med mitt bokmanus, fick ju kritik och förslag på förbättringar från Bonnier Carlsen som jag ska ta tag i nu när jag äntligen har tid. Ska granska mina karaktärer och handlingen och ändra det som behöver ändras, fördjupa och vässa intrigen, få personerna jag skriver om att kännas mer nära. Jag saknar att skriva på mitt manus, men jag måste vara i rätt mindset för att orka, annars flyter alla ord bara ihop. Förhoppningsvis får jag den boosten nu under lovet.

 

 

När motivationen sviker </3

 

I övrigt är läget bra. Jag och bae har haft en lugn helg, vi dricker inte sedan ett par veckor tillbaka (nykterister på obestämd tid eller whatever) och har inte gjort så mycket mer än varit ute och vandrat lite, lagat god mat, gosat, kollat film (Doctor Strange, jag gillade den skarpt! Vilka visuella effekter!) och gejmat. Jag tycker det är väldigt skönt, är omgiven av så otroligt mycket folk i veckorna (ca 1000 elever + personal på skolan, hallå?) så på helgerna vill jag bara befinna mig i tystnad och lugn. Kanske får mer energi nu när dagarna blir ljusare, men for now är det skönt att bara chilla.

Selfie med kuratorsrummet

 

 

Nu är det nog dags att stiga upp ur sängen, ska försöka väcka sjusovar-bae lite diskret. Vi har byggt på vår samling av udda möbler och fått en gammal bokhylla av hans pappa som vi försöker bygga ihop, det är såna där vuxenpoängsgrejer som en ägnar sig åt nuförtiden.

 

Pusshej

 

 

Allmänt

Snabb recap

16th February 2017

 

 

Todelihooo.

 

Har precis kommit hem från jobbet och i vanlig ordning kastat av mig alla kläder eftersom jag går in i mysmode så fort jag kommer innanför dörren. Vill egentligen bara genomföra mina vanliga kvällsrutiner – dvs äta middag, mysa med bae, ta kvällsdusch, kolla Steven Universe och spela Sims – men jag har bestämt mig för att skriva en liten trudelutt också.

 

Igår var jag på möte med min s.k. vulvagrupp och det var trevligt, vi pratade om sexualitet kopplat till skam och det blev väldigt personligt och emotionellt. Alla hade på något sätt upplevt skam i förhållande till den egna sexualiteten och vi pratade om det både på samhälls- och individnivå. Tycker verkligen om personerna som är med i gruppen och känner att vi har en fin gemenskap, inget är pinsamt, tabu eller “fel”: alla får säga vad de vill och vi respekterar varandra. Myspys.

 

I skolan, aka jobbet, är saker smått turbulenta just nu. Har fått höra att just de här veckorna innan sportlovet har en tendens att vara vilda så det är väl det som händer nu. Jag snackade med tre olika föräldrar i rad under eftermiddagen via telefon, missade halva elevhälsomötet p.g.a. en elev satt inne och grät hos mig, hade möte med ett killgäng som varit taskiga mot en tjej, hängde en del nere i junior school och så slutligen var det ett par elever som fick för sig att spruta ner en hel toalett med brandsläckarskum. So that was fun. Turbulenta tider, indeed. Jag är glad att vi är ett starkt elevhälsoteam som tar tag i skiten tillsammans och hjälper varandra, det är det som gör jobbet kul.

 

Och så var det ju Alla hjärtans dag i tisdags. Jag är egentligen inte ett speciellt stort fan av den högtiden, tycker mest den är irriterande och kommersiell, men jag och bae hade det i alla fall trevligt tillsammans och jag kände mycket löv för honom som vanligt. Det var det viktigaste för mig.

 

Det fina med att bo tillsammans!

 

Håhåjaja. Mest funderar jag på vart jag ska resa under påsken. Måste komma iväg någonstans, annars blir jag tossig. Ska bara bestämma mig vart först. Vi får väl se.

Pusshej

Allmänt

Maanantai

13th February 2017

 

Todelihoo.

 

Alltså denna trötthet. Varje dag slår den till vid lunchtid och hänger sig kvar som en envis klump, jag blir som ett barn som inte fått sin eftermiddagsvila och har mycket svårt att fokusera. Det var kämpigt att hålla sig vaken under hela tunnelbaneresan hem och jag märker dessutom att det tagit oerhört lång tid för mig att ens skriva dessa få meningar eftersom hjärnan inte alls vill samarbeta och jag håller på att somna med jämna mellanrum. Det är måndag.

 

Sen beror också en stor del av tröttheten på att jag kom hem ganska sent igår, till följd av att flighten från Helsingfors till Arlanda var försenad. Hade inte sett bae sedan torsdagsmorgonen så ville inte heller bara gå och lägga mig direkt när jag kom innanför dörren, varpå vi låg vakna och snackade ett tag innan sovdags. Det var obviously mycket mysigt och välbehövligt, men resulterade i att jag somnade för sent för mitt lilla pensionärs-jag och nu har en sömnskuld att ta igen. HÅHÅJAJA.

 

Men Finland var kul i alla fall. Ej varit där på två månader så det var dags att hälsa på igen. Träffade mina släktingar, vandrade runt i vinterkylan (det fanns snö!) och hade det chill. Hann även med att träffa en gammal vän till mig som jag känt sedan vi var små, där fanns mycket att snacka om och ta igen. Ibland blir jag lite nostalgisk över att jag bodde i den här staden under en så stor del av min uppväxt, klassiska tankar som vart tog tiden vägen etc.

 

 


Nu är det back to reality som gäller med jobbjobbelijobb. Var ju sjuk förra veckan så det känns verkligen som att kastas in i allting igen med full fart, det är provtider och många är stressade och deppiga nu. Antalet elever som vill ha kontakt med en stiger och jag gör mitt bästa för att hinna ta emot alla och klämma in så många som möjligt i mitt schema utan att missa lunch (den dagen var kämpig), samtidigt som jag försöker battla den här envisa tröttheten.

Nu ska jag försöka att inte somna.

Pusshej

Allmänt

Vinterlängtningar

8th February 2017

 

Todelihooo.

 

Förkylningen håller i sig. Spänningen är på topp. Idag var jag hemma från jobbet och kryade på mig. Som jag skrev i gårdagens inlägg hade jag lite dåligt samvete för att jag var tvungen att vara hemma, men sedan jämförde jag det med att försöka jobba när jag mådde som jag gjorde imorse och då var det eh, nej. Inte en chans. Nu måste jag vila bort denna förkylning.

 

 

:-))))))

 

 

I samband med att jag varit hemma och tagit det lugnt idag har jag hunnit känna mig lagom livskris:ig. Har skrivit om det förut, men brottas ganska ofta med känslor av att vilja ~något mer~ och komma vidare i livet eller whatever. Har ju mina sexologdrömmar som existerat sedan långt innan jag ens började plugga till socionom och jag är i princip säker på att jag kommer att söka till masterprogrammet vid Malmö högskola till hösten.

 

MEN… På samma gång ser jag på min Facebook- och Instafeed vänner som reser iväg till alla världens hörn och det gör ju mig självklart sugen på att tagga iväg någonstans själv. Jag är i och för sig inte förvånad, hade exakt likadana känslor vid den här tiden förra året: kollade på resor konstant, skrev till folk och undrade om de ville åka iväg med mig, jämförde flygpriser och blabla. Det här eländiga harvandet i mörkret och slasket har liksom den effekten på en.

 

Ska dock försöka lära mig lite av förra årets händelser och inte förhasta mig. Har en tendens att bli alltför carried away när jag längtar efter något och släpper all vett och sans och ba wuuu fuck allt jag ska resa jorden runt tjoho. Nu försöker jag istället ta det lugnt. Funderar på att plugga utomlands så jag håller på och skriver till studievägledare och reseförmedlare och frågar hur jag går till väga för att plugga till sexolog – eller något snarlikt – utomlands. Gör det den lugna vägen. Samtidigt som jag längtar efter att komma iväg och göra något annat.

 

It’s that time of the year… Håhåjaja. Åker till Finland i helgen så det blir ett litet ombyte i alla fall, haha.

 

Pusshej

Allmänt

Skriverier från sjukbädden

7th February 2017

 

Sorgset todelihooo.

 

Så vann förkylningen till slut. Hade rejäla känningar igår, märkte av att jag inte mådde helt toppen i kroppen och att näsan växlade mellan att vara totalt igentäppt eller rinnig. Både bae och mamma sa på olika håll att jag skulle stanna hemma under morgondagen och vila upp mig, men jag får alltid dåligt samvete när jag stannar hemma pga sjukdom (duktig-flicka-syndrom much?) så jag ba äääh jag klarar’t och harvade iväg imorse.

 

Under större delen av förmiddagen lyckades jag intala mig att jag skulle klara av dagen, det var ju inte så farligt, bara lite täppt, ladida. Någonstans runt lunch började det vända och en bit in på eftermiddagen var jag helt färdig. Varm i hela ansiktet, slut i hela kroppen, trött i hela sinnet. Näsan så täppt att det ej gick att andas genom den, fick sitta och flåsa genom munnen istället. När till och med kollegorna började säga “du ser ganska sjuk ut…” var det dags att pysa hem. Duktiga flickan fick acceptera att även hon blir sjuk ibland och inte kan tvinga kroppen till hur mycket som helst.

 

Men jag avskyr verkligen det där, att jag får dåligt samvete när jag måste vara hemma pga sjukdom. Känner typ att jag vill visa alla på jobbet, och speciellt ledningen, vilken duktig och arbetsför tös jag är, kolla hur hårt jag jobbar och hur mycket jag får gjort! När jag blir sjuk är jag nästan rädd att folk ska tro att jag fejkar och bara vill gå hem och softa (???), vilket är anledningen till att jag härdar ut på jobbet trots en dunderförkylning som nästan får mig att somna vid skrivbordet. Orka att en äventyrar sin hälsa bara för att visa alla vilken hög arbetsmoral en har, wtf.

 

Skickade en sorgsen bild från toaletten till bae

 

Men. Nu är jag hemma. Och till och med då tänker jag, hmm, ska jag städa och diska när jag ändå är här…? Som att jag MÅSTE göra något bara för att jag gick hem. In all honesty känns det så himla skönt att bara ligga i sängen. När jag kom hem till tystnaden och lugnet kände jag verkligen hur sjuk jag är, att jag ens orkat harva omkring på en skola med ca 1000 elever under större delen av dagen är fan ett mirakel. Nu ska jag seriously vila.

 

Pusshej från en sjuklingtjej 

 

 

! VIKTIGT ! Feminism

“Hur skulle jag kunna veta att hon inte ville om jag inte provade?”

6th February 2017

 

Todeloo.

 

När jag kollade Facebook imorse var det här vad som mötte mig.

 

Screenshot från SVT. Länk för att se filmen.

 

Då har alltså en snubbe i bandet Albatraoz mitt under en spelning greppat tag om en tjejs huvud och tryckt hennes huvud mot sitt skrev. Han fick en möjlighet att ursäkta sig efter spelningen och förklaringen till eländet blev då “jag fick feeling”, “ni tjejer kan aldrig förstå den feelingen”, “jag gick in i en roll”. Och sist och slutligen, “hur skulle jag kunna veta att hon inte ville om jag inte provade?”. Låter det bekant?

 

Tänker att det här är ett prima exempel på den våldtäktskultur vi som bekant lever i och som visar sig i så många olika områden i samhället. Dudes får för sig att göra vad helst de känner för, kvinnan blir ett objekt, en sak utan några som helst egna tankar eller känslor. Och då kan en ju göra vad som helst eftersom en “fick feeling”. Bara titta på filmen, på snubbens järnhårda grepp om tjejens bakhuvud och hur han totalt skiter i att hon försöker vrida sig loss. Han var ju bara tvungen att prova om hon skulle uppskatta att bli utsatt för hans förnedrande handling.

 

Även om jag självklart tycker det är för jävligt att det ska behövas en film som bevismaterial så tänker jag ändå att det är så himla bra att händelseförloppet fångades på kamera. Låt folk få se den verklighet som en våldtäktskultur innebär: att exempelvis inte kunna åtnjuta en spelning utan att få sitt ansikte upptryckt i någon vidrig killes skrev, och att efteråt få höra “hur skulle jag kunna veta att hon inte ville om jag inte provade?” – ett totalt avsägande av det egna ansvaret. Det här synsättet är så inpräntat i många män att det blivit en självklarhet för dem och det är genom det som våldtäktskulturen växer sig stark.

 

I slutet av artikeln berättar tjejen som blivit utsatt om de reaktioner som filmklippet skapat. Hon säger: “90 procent är reaktioner från folk som stöttar mig. Men det är de elaka kommentarerna som fastnar. Vissa skriver att jag får skylla mig själv och att jag överdriver. Men det känns bra att folk får reda på vad som har hänt för att det är inte okej.“. Även det är en vanlig reaktion från omgivningen när vi lever i en våldtäktskultur: den som blivit utsatt får helt enkelt skylla sig själv. “Varför var du på spelningen? Varför stod du så långt fram? Då får du faktiskt skylla dig själv om killen vill trycka ditt ansikte mot sin kuk.” Eller den andra klassikern: “Du överdriver. Överreagerar. Det där var väl inte så farligt?”.

 

Som jag skrev tidigare: låter det bekant? För många i samhället är det så självklart att direkt ifrågasätta kvinnan som blivit utsatt, det blir en ansvarsförflyttning från den som skulden egentligen ligger på. Det är dags att konfronteras med den obehagliga sanningen och börja reflektera över sitt synsätt. Tänker vi automatiskt att skulden ligger på kvinnan eftersom det “bara är så” – eller kan det vara resultatet av hundratals år av kvinnoförtryck som är långt ifrån utraderat ur vårt så kallade ‘moderna samhälle’?

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt

Recap av helgen

5th February 2017

 

Todelihoo.

 

Det här måste väl vara den gråaste helgen på det här året. Inte för att jag minns att det varit speciellt mycket sol under de andra helgerna heller, men alltså… Att inte ens se solen på ett antal dygn kan väl göra vem som helst lite down. Idag har det dessutom regnat något slags grått slask från himmelen, för att göra det hela snäppet deppigare. Varför inte, liksom.

 

Men. Förutom att den här helgen rent vädermässigt har varit grå så har den faktiskt också varit väldigt chill. Jag och bae har mostly bara tagit det lugnt tillsammans, kollat klart på säsong två av Steven Universe (en av de bästa tecknade serierna jag någonsin sett, kommer skriva mer om den senare) och så har jag promenerat från Fruängen till Odenplan vilket tog ca 2 timmar och gav mig stora känslor av hurtighet samt en trevlig förkylning. Men jag är ganska stolt över att jag gick genom halva stan i alla fall, lyssnade på en massa podcasts under vägen och var i min egen värld.

 

Nu ikväll har jag svarat på frågor till min spalt i Empower Magazine, inom kort kommer allt material att publiceras på sidan och projektet kommer att dra igång på allvar. Det känns fortfarande ganska ovant, nu har bilder och information om oss på redaktionen lagts upp och allting är så verkligt, inte längre någonting som endast existerar i planeringsstadiet. Vågar knappt tänka på hur fett det kommer bli när vi får upp allting vi faktiskt skrivit om där också.

 

 

 

Nu sova. Dags för yet another jobbvecka imorgon och med tanke på hur cray allting slutade i fredags så lär det ju finnas en hel del att tag i på måndagen.

 

Pusshej