Allmänt

Skriverier från sjukbädden

7th February 2017

 

Sorgset todelihooo.

 

Så vann förkylningen till slut. Hade rejäla känningar igår, märkte av att jag inte mådde helt toppen i kroppen och att näsan växlade mellan att vara totalt igentäppt eller rinnig. Både bae och mamma sa på olika håll att jag skulle stanna hemma under morgondagen och vila upp mig, men jag får alltid dåligt samvete när jag stannar hemma pga sjukdom (duktig-flicka-syndrom much?) så jag ba äääh jag klarar’t och harvade iväg imorse.

 

Under större delen av förmiddagen lyckades jag intala mig att jag skulle klara av dagen, det var ju inte så farligt, bara lite täppt, ladida. Någonstans runt lunch började det vända och en bit in på eftermiddagen var jag helt färdig. Varm i hela ansiktet, slut i hela kroppen, trött i hela sinnet. Näsan så täppt att det ej gick att andas genom den, fick sitta och flåsa genom munnen istället. När till och med kollegorna började säga “du ser ganska sjuk ut…” var det dags att pysa hem. Duktiga flickan fick acceptera att även hon blir sjuk ibland och inte kan tvinga kroppen till hur mycket som helst.

 

Men jag avskyr verkligen det där, att jag får dåligt samvete när jag måste vara hemma pga sjukdom. Känner typ att jag vill visa alla på jobbet, och speciellt ledningen, vilken duktig och arbetsför tös jag är, kolla hur hårt jag jobbar och hur mycket jag får gjort! När jag blir sjuk är jag nästan rädd att folk ska tro att jag fejkar och bara vill gå hem och softa (???), vilket är anledningen till att jag härdar ut på jobbet trots en dunderförkylning som nästan får mig att somna vid skrivbordet. Orka att en äventyrar sin hälsa bara för att visa alla vilken hög arbetsmoral en har, wtf.

 

Skickade en sorgsen bild från toaletten till bae

 

Men. Nu är jag hemma. Och till och med då tänker jag, hmm, ska jag städa och diska när jag ändå är här…? Som att jag MÅSTE göra något bara för att jag gick hem. In all honesty känns det så himla skönt att bara ligga i sängen. När jag kom hem till tystnaden och lugnet kände jag verkligen hur sjuk jag är, att jag ens orkat harva omkring på en skola med ca 1000 elever under större delen av dagen är fan ett mirakel. Nu ska jag seriously vila.

 

Pusshej från en sjuklingtjej 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply