Allmänt Skolkurator Socionom

Skolkuratorsfunderingar

22nd February 2017

 

Todelihooo.

 

Dag för dag passerar och alldeles snart är helgen och sportlovet här. Det är fortsatt högt tempo på jobbet, inte bara för mig som kurator men för alla rent generellt. Det känns som att det är ganska dålig stämning på skolan just nu, mycket attityd från elever (inte alla, förstås) och onödigt tjafs. Som en lärare sa till mig idag, “de bryter reglerna bara för att bryta reglerna”. Det är tråkigt, gillar verkligen att jobba på den här skolan men just nu är det ingen toppenmiljö – som jag vet att det kan vara när alla faktiskt sköter sig.

 

Turligt nog händer det bra grejer också. Jag hade life skills med en klass i sexan idag, har skapat en lektion om samtycke för dem fast på en nivå som känns relevant (snackar obviously inte på samma sätt med dem som jag gör med exempelvis åttorna). Pratade självkänsla, att tycka om sig själv och vilja ta hand om sig och vikten av att läsa in ja- och nej-signaler både hos sig själv och andra. Nämnde samtycke och att en aldrig får göra saker mot någon annan som den inte vill och att en själv alltid har rätt att säga nej om något känns fel. Sa att de förmodligen kommer höra ordet samtycke mer och mer ju äldre de blir, speciellt när det kommer till sex. Då blev det lite generade ansikten kan jag säga 🙂

 

En annan positiv sak var att jag kunde hantera en jobbsituation som jag inte varit med om tidigare. Blev kontaktad av familjerätten i början av veckan och ombedd att skicka in information om en elev, vilket jag blev lite skeptisk till. Kollade information på nätet, hörde med andra socionomer i en grupp på FB och snackade så slutligen med en fellow kuratorskollega. Efter lite funderingar fick jag äntligen koll på läget och kunde lösa situationen. Kände mig bra stolt då, jag hade först befunnit mig i en knepig situation på okända vatten men jag lyckades klara av den på rätt sätt! På ett sätt växte jag av det, lärde mig något nytt och allt det där.

 

Nja, juridiken var nog aldrig min favorit, lite för torrt för mig!

 

Håhåjaja. Fastän det kan kännas ganska tungt på jobbet emellanåt (när ungarna goes bananas och what not), så är jag ändå så glad att vara där. Jag trivs i skolmiljön, trivs med att prata med ungar och att vara där för dem ifall de behöver det. Sen måste jag ju också säga att jag är glad att jag inte går i högstadiet längre, all denna osäkerhet och strävan efter att hävda sig och hitta sig själv och säkra sin plats i gruppen etc… Sheesh. Skönt att bli vuxen, alltså.

 

Det var det for now.

 

Pusshej

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply