Monthly Archives

March 2017

Allmänt

Den sista söndagen i mars

26th March 2017

 

Todelihoo.

 

Det är söndagsmorgon och jag har jagats upp ur sängen av bae eftersom jag är pigg och håller honom vaken när han vill sova. Eftersom han sa “du får gå upp och blogga eller något”, tänkte jag att jag skulle göra precis det.

 

Helgen går mot sitt slut och det känns väl smått tradigt, as always. Jag och bae hade i alla fall en trevlig dag på söder igår, vi käkade brunch på Babylon vid Medis och hade världens vårfeelings. Sen vandrade vi runt och kollade på kläder i några timmar och sen blev vi helt slut och åkte hem till vår lilla myspysvärld i Fruängen – vi är nämligen någon sorts pensionärer nu. Förutom att vi tillbringade resten av kvällen med att kolla på zombiefilmer (jag valde Resident Evil 6 som obviously var sämst, han valde 28 days later som var sketbra).

 

Nu under morgonen låg jag och kollade på lite gamla foton av mig själv från gymnasiet. Har av någon anledning avtaggat mig själv i alla bilder som andra lagt upp på mig, men gick in på några gamla klasskompisars album och kollade på skoj. Har tänkt lite extra på mina egna år i gymnasiet på senare tid eftersom jag jobbar på en högstadieskola där många av kidsen snart ska iväg till gymnasiet och det är mycket snack om antagning och vilka skolor/linjer folk ska välja etc. Gymnasiet var a sweet blessing för mig som i likhet med många andra nog inte tyckte att högstadiet var så himla kanoners och jag minns de tre åren fondly: fick så många nya vänner, träffade min första pojkvän, gick på fester och levde rövare och hade det aaaskul.

 

MEN! Jag har också haft någon sorts dröm om ~~ungdomen~~ och ba åhh att vara 16,17,18 igen, vara så ung och bootiful och what not. Sen ser jag, som nu denna morgon, bilder på mig själv från den tiden och ba eh, va? Hade stundtals jättemysko kläder, frisyr, accessoarer och smink (typ Fred Perry-sporttröja, tofs och stora ringar i öronen varvat med fejkad Burberryhalsduk och stor pälsmössa) och andra grejer som jag aldrig skulle ha nu. Tyckte väl antagligen att mitt mode var on point då, men looking back at it now så ser jag att jag trots allt var en flamsig tonåring som var fast någonstans mellan barn och vuxen.

 

På det viset är det skönt att bli äldre. Nu är jag ju knappast lastgammal, men jag tycker ändå det är kul att åldras (I say that now!!) eftersom jag tycker att jag bara blir tjusigare med åren. Jag liksom landar mer i mig själv eller vad jag nu ska använda för klyschiga ord och gillar att känna mig som en soon-to-be 25-åring. Dessutom känns det bra att veta vad jag vill göra i framtiden, jag har en plan och jag är långsamt men säkert på väg dit. Även om det uppstår en del hinder och svårigheter på vägen (kanske dags att bestämma sig för om jag vill bli kvar på mitt nuvarande jobb eller inte, hmm?) så har jag ändå min kurs att följa. Och det känns också bättre än att vara 17 och angsta över vad en ska göra efter studenten.

 

HÅHÅJAJA. Nu ska jag gå ut och gå en sväng. Det är ju trots allt vårfeelings i luften.

 

Pusshej

 

 

 

 

Allmänt Personligt Skolkurator

Smått melankolisk

23rd March 2017

 

 

Todelihoooo.

 

Mitt mood har pendlat mycket den här veckan och stundtals funderar jag på om jag fått en släng av min vanliga vårdepression. Har nämligen tidigare haft en tendens att bli rätt deppig när ljuset kommer tillbaka och livet återvänder, weird as it may seem. Imorse när jag åkte till jobbet kände jag mig väldigt låg och ville nästan gråta en skvätt + det hängde sig kvar en bit nu när jag kom hem också, MEN jag grinade ej. En liten success, i alla fall.

 

Sen kan det ju vara en biljon andra anledningar också, typ p-piller eller mina vanliga hormoner som flänger iväg hit och dit ibland. Något jag tror bidrar starkt är att jag känner mig stressad. Har, som jag nu nämnt flera gånger förut, gaaanska mycket att göra på jobbet i och med att jag är ensam kurator för nästan 1000 elever (bara två veckor kvar tills den nya börjar dock, håller mig flytande thanks to that). Hade obviously gått in i väggen om det inte vore för att jag har ett fett elevhälsoteam runt mig som tar hand om eleverna minst lika mycket, är ju liksom inte ensam i den bemärkelsen att jag måste pyssla om alla paltarna helt själv. Men mycket blir det ändå.

 

En av de större grejer jag gjort på senare tid är att ha nära kontakt med en av våra elever som har en tuff tid nu. Följde med eleven till BUP i veckan (vilket i sig var en erfarenhet, att få ta del av den psykiatriska vården “inifrån” eller vad en ska säga) och hade många, långa samtal medan vi väntade på att få komma vidare. Ett par dagar senare fick jag nedanstående brev av eleven och blev mäkta rörd. Jag tycker liksom att det var en så självklar sak att hänga med eleven till BUP och se till så att hen fick vård, men det känns liksom i hjärtat vid vetskapen om att det kan betyda så mycket för någon annan.

 

 

 

Det är ju sådana här saker som gör att jag vill fortsätta vara kurator. Att kunna vara där för elever som behöver det, och inte alltid genom att komma med en massa råd och svar på allting, men liksom bara vara där och lyssna och ta in det som de vill berätta. Det här låter nog extremt klyschigt, men tror att det handlar en del om att jag vill vara den kurator jag själv önskar att jag hade haft när jag var en vilsen plutt i högstadiet. Hade nog varit skönt att prata med någon då och då när en var ledsen.

 

Jag vet att en inte kan rädda alla och att de barn jag försöker hjälpa på den här skolan bara är en bråkdel av alla kids där ute som behöver något sorts stöd, men om jag kan vara där lite extra för någon så att den personen känner att allting inte är helt hopplöst så är jag glad. Det är frustrerande att jobba inom socialt arbete ibland och känna att en vill göra så mycket mer, så jag får liksom försöka nöja mig med det jag faktiskt åstadkommer. For now!

 

Det var det.

 

Pusshej

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Serietips: Big Little Lies (2017)

21st March 2017

 

Todelihooo.

 

Skulle vilja tipsa om en serie jag kollar på nu som jag är extremt fäst vid: Big Little Lies (2017-). Det är ett mörkt drama som utspelar sig i ett litet samhälle kallat Monterey i Kalifornien, bestående av mestadels höginkomsttagare som lever sina lyxiga liv. I början får vi veta att det skett ett mord, men inte vem som mördats eller av vem (vi får endast sporadiskt ta del av vittnens berättelser), men annars följer berättelsen tre mammor (Madeleine, Celeste och Jane) och allting som involverar deras liv.

 

 

Varning för lätta spoilers och TW för ämnen som sexuellt våld.

 

 

Orsaken till att jag älskar denna serie är många. Jag blev taggad på att se den redan när trailern började visas och jag har inte blivit besviken av de hittills utkomna 5 avsnitten (serien är för övrigt baserad på en bok med samma namn, skriven av Liane Moriarty). Den är sådär ~mörk och mystisk~ som jag gillar, som exempelvis True Detective, Bloodline eller klassikern Twin Peaks. Många intressanta karaktärer, en generellt dyster ton rakt igenom (men dock även många humoristiska inslag!) och så förstås ett läskigt mord som vi som tittare bara får små ledtrådar till genom seriens gång. LÖV that.

 

Något annat som gjort att jag fäst mig vid denna serie är obviously karaktärerna: de har ett otroligt djup, jag vill veta mer om dem, hur deras bakgrund ser ut, varför de blivit som de blivit och vad som kommer ske i framtiden. Reese Witherspoons karaktär Madeleine är den bestämda “alfahonan” i stan som fortfarande försöker hantera skilsmässan från sin exmake, trots att hon har en ny man som gör allt för henne (och som hon inte alltid är så trogen mot…). Nicole Kidmans (min favoritskådis) karaktär Celeste lever i ett till synes perfekt äktenskap med den snygga Perry (mycket bra spelad av Alexander Skarsgård), vilket snart visar sig vara allt annat än lovey-dovey bakom stängda dörrar (får alltid obehagskänslor under de scener när de är ensamma pga jag vet vad som kommer ske). Och den ensamstående mamman Jane (spelad av Shailene Woodley) kämpar med sina inre demoner efter vad som hände mellan henne och pappan till hennes son.

 

Jag gillar att serien hanterar så många viktiga teman – och att den gör det på ett bra sätt. De tre mammornas individuella historier kretsar kring sexuella relationer på olika vis och går ofta in på tunga ämnen som våldtäkt, övergrepp, maktlekar och konsekvenserna för de inblandade efteråt. Förutom de historierna handlar serien mycket om social status och image, hierarkier, skvaller, lögner, “hive mind”-mentalitet, grupptryck och många andra inte-så-trevliga sidor av det mänskliga sinnet. Kort sagt: sådant som lätt uppstår i ett litet samhälle (även om det förstås existerar överallt, men blir som tydligast här). Släng sedan in ett mord mitt i allt detta och handlingen blir olidligt spännande.

 

 

 

 

Så. Om en vill se något mörkt och mystiskt med fantastiskt skådespel med precis rätt personer i rollerna rekommenderar jag denna miniserie. Jag bara måste veta hur det här ska sluta. Någon annan som sett den?

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt

Söndagsmys

19th March 2017

 

Todelihoo.

 

Vågar en faktiskt tro att våren har kommit nu? Jag sms:ade med min mormor i Finland som sa att de har snö där borta, vilket får mig att tro att det när som helst kan slå till här också. Det är ju lite det en får vara beredd på i den här delen av världen. Men ändå… Det är så ljust och soligt ute och vi kan sitta med fönstren öppna och inte frysa ihjäl. Det är lite som att vakna ur ide. Hurra!

 

 

 

I mitt förra inlägg skrev jag ju lite om att jag orkar göra mer grejer nu när vi går mot ljusare tider (sociala aktiviteter alltså), och det har jag funderat på en del under den här helgen. Jag och bae har en tendens att isolera oss lite grann under helgerna, vi är båda myskorvar som tycker om att gejma, kolla på serier/film och pyssla med våra respektive kreativa projekt (han sin grafiska design, jag mitt bokmanus). Det är väldigt skönt att vara synkade på det planet, alltså att vi kan sitta i varsitt hörn i samma rum och göra våra egna grejer.

 

Men så vore det ju också kul att hänga lite mer med våra gemensamma kompisar. Jag saknar att ha spelkväll som vi brukade ha ganska ofta förut, eller att bjuda hem folk på middag. Det är ju så lätt att fixa egentligen, bara att slänga iväg en inbjudan, men varje gång när jag kommer hem från jobbet på fredagseftermiddagarna så byter jag om till myskläder och går in i det där “isoleringsmodet” igen. Måste försöka bryta det. Blivit lite klurigare sen vi slutade dricka, nu är det inte lika självklart att gå ut och ta en öl någon dag och träffa folk på det viset. Sen ska ju jag och bae flytta relativt snart så det känns lite roligare att bjuda hem folk när man fått hela den skiten överstökad också…

 

Håhåjaja. Inte har jag blivit klokare på om jag ska stanna på mitt jobb eller söka mig vidare till hösten heller. Har blivit ombedd att ge svar denna vecka, men jag vet fortfarande inte! Skrik! Jag skjuter upp det once again genom att grotta ner mig i mitt bokmanus.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Skolkurator

Vårtider

16th March 2017

 

Todelihoo.

 

Det är mycket nu, som folk brukar säga. Den här veckan har några väldigt intensiva saker hänt på jobbet, saker som jag aldrig varit med om tidigare och som verkligen fått mig att behöva släppa allt jag håller på med och lägga allt fokus på en situation. Blir alltid fascinerad av mig själv när sånt händer, att jag lyckas pull myself together tillräckligt mycket för att hantera krisen och inte börjar grina eller något (är ju en väldigt känslig person, som bekant). Det känns bra att veta, blir tryggare i mig själv.

 

I övrigt är jag oerhört glad över att vi går mot ljusare tider. Det märks på eleverna, stämningen i skolan är bättre än där precis innan sportlovet och flera av mina “stammisar” som jag träffar verkar gladare, men det märks också på mig själv. Jag orkar göra mer, liksom. I tisdags var jag på filmkväll tillsammans med min intervjugrupp från Stockholms universitet (är ju med i en persons C-uppsats som informant) och vi kollade på en dokumentär om porr och diskuterade efteråt. Förutom att det var otroligt mycket intressant och viktigt som kom upp, så kändes det också bra att hänga med (likasinnade) människor och få lite social stimulans utöver jobbet. Förhoppningsvis blir det mer sånt nu ju längre in på våren vi kommer.

 

Den största funderingen jag har nu är om jag ska fortsätta jobba kvar på skolan i höst eller icke (som jag skrivit flera gånger nu). Mitt vikariat går ut i sommar, men jag har möjligheten att fortsätta som fast anställd efter goda arbetsinsatser eller vad en ska kalla det och det låter ju lockande. Problemet är bara att jag börjat kika på lite andra grejer som jag också skulle kunna tänka mig att göra i höst och jag vet inte vad jag ska välja. Alla jag pratar med om problemet är väldigt schyssta och ger bra tips och råd, men i slutändan är det jag själv som måste bestämma. Det är bara så svårt! Jag skjuter upp det så länge jag kan. Suck.

 

Nu ska jag och bae kolla på nästa avsnitt av Brottet (Förbrytelsen, på danska). Jag som tokälskade Bron fattar inte varför jag inte sett denna serie tidigare, den är ju amaze. Ska skriva mer om den sen.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt

Lördagsbloggy

11th March 2017

 

Todelihoo.

 

Det är helg och gud så skönt. Igår gick jag ut för första gången på väldigt länge. En person som tidigare jobbat på skolan där jag är kurator hade en födelsedags-AW på söder och jag hängde där tillsammans med några kollegor och andra bekanta till personen. Det var trevligt, men jag blir så väldigt snabbt trött i sådana sammanhang. Dels fysiskt, eftersom jag befinner mig i en liten lokal med hög musik och låg syrehalt, och psykiskt, eftersom jag pratar med så många människor och försöker höra vad alla säger på samma gång.

 

Så efter några timmar bestämde jag mig för att tuffa hemåt. Jag längtade efter bae och dessutom dricker vi inte nu så jag fick ingen alkoholrelaterad pepp eller vad en ska kalla det. Imorgon på söndag har vi varit nyktra i en månad och en vecka, vilket nog är det längsta jag hållit mig från att dricka en enda droppe alkohol faktiskt. Har klarat vita månader förut, men då har det varit lite “åh äntligen är tiden över, nu kan en dricka igen!”. Nu är det mer “let’s fortsätta detta på obestämd tid”. Det är ganska befriande för mig som har lätt att ta en öl för mycket och bli ordentligt bakfull.

 

I övrigt så rullar jobbet på som vanligt (det är nog en av de fraser jag skriver allra mest på den här bloggen). Jag är fortfarande ensam kurator för mellanstandie- och högstadieeleverna, men personen som tidigare var kurator på skolan har blivit som min handledare och hjälper mig med mina “case”. Det är verkligen guld värt, hon har så många års erfarenhet och går grundligt igenom sina tankar och handlingssätt i olika situationer och lär mig hur en kan jobba. Det kanske låter klyschigt, men jag känner verkligen att jag ~växer i min yrkesroll~ genom kombinationen av praktiskt arbete och handledning och reflektion däremellan. Hurra!

 

Annars har jag äntligen tagit mig tiden att läsa klart skräckförfattaren John Ajvide Lindqvists senaste bok “Våran hud vårat blod våra ben” denna lördagseftermiddag. Som jag skrivit tidigare, på min gamla blogg, är denna författare en av mina stora förebilder när det kommer till skrivande och jag har läst allting han givit ut (han har skrivit Låt den rätte komma in, ifall någon inte känner igen honom). Den här boken bestod av många kortare noveller och en riktigt lång sluthistoria, alla otroligt läskiga. Han kan verkligen det där med att skriva så att berättelserna stannar kvar inom en och så vill jag också skriva en dag… *drömmer mig bort*

 

Rekommenderar om en vill bli lite skrämd om kvällarna

 

Det gör mig peppad att jobba på mitt eget manus i alla fall. Faktiskt så tror jag att jag ska ta och jobba på det redan nu. Måste passa på innan det s.k. flowet flyger iväg igen…

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt

Peppennnn

8th March 2017

 

Todelihoo.

 

Alltså…. Livets pepp? Fick detta meddelande av en person på Insta och gråter nästan?? Ibland när en sitter och känner sig melankolisk och ba bröl på livet vad ska en göra i framtiden kommer jag uppnå mina drömmar läser någon ens denna lella blogg etc etc, så kommer meddelanden som dessa och ändrar ens humör direkt. Får en att orka lite till. DÖR

 

 

Thank you <3333

Allmänt Skolkurator

8 mars

8th March 2017

 

Todelihoo.

 

Livet rullar på. Jag fortsätter gå och fundera på vad jag ska göra i höst, har lite olika options och har obviously inte bestämt mig än. Har snackat en del med mina kollegor om alternativen och fått otroligt mycket pepp och snälla ord från dem om att de vill att jag ska stanna på mitt nuvarande jobb samtidigt som de gärna skriver positiva referenser till mitt CV om jag bestämmer mig för att gå vidare. Det har gjort mig alldeles varm och go på insidan, blir ju alltid lite generad och nästan blyg när jag får så mycket support från peeps around me. Det var ju de som hjälpte mig när jag var helt ny och det är tack vare dem som att jag ens fick något gjort då.

 

Annars har det hänt några andra kul grejer på jobbet också. Hade life skills-lektioner med två klasser i sexan idag och det gick rätt bra, pratade om samtycke med dem och hur viktigt det är (blir verkligen helt svettig under de här lektionerna, vandrar omkring och gestikulerar och håller på lol). Har inte så mycket tid så de här lektionerna får handla om the basics, jag snackar självkänsla och att vara säker i sig själv så att en vet vad en tycker om och vad som kanske inte känns bra – samt att kunna avläsa de känslorna i personer runt omkring sig. Det får bli en sorts grund till sexualkunskap som jag gärna skulle ha med dem längre fram.

 

Och sen blev jag så glad för att en liten palt i fyran som jag träffar frågade mig om inte jag kunde fortsätta vara hens kurator under resten av terminen också (har ju steppat in och tagit över mellanstadiekidsen temporärt eftersom vi inte har en kurator där), till vilket jag svarade att det kan jag självklart vara om hen vill. Det är också en grej som gör det så svårt när det kommer till eventuellt jobbyte, att lämna de här ungarna och inte få veta hur det går för dem i framtiden. Visst, om jag blir kurator på en annan skola så kommer jag ju lära känna kidsen där också och skapa relationer med dem aswell, men det är alltid knepigt att börja om från början och släppa allt och alla som en är van vid. Decisions, decisions.

 

Sist och slutligen är det internationella kvinnodagen idag och jag känner väl främst att det är en dag som alla andra, fast med extra fokus på kvinnors situation i världen. Blir peppad och stärkt av alla ascoola feminister runt omkring mig, vänner såväl som kändisar, och känner att det finns hopp för framtiden. Samtidigt blir jag så frustrerad av hur mycket jobb det är kvar, och hur mycket en har missat. Delade en post på Facebook om en finlandssvensk kvinna som varit med och kämpat för kvinnors rättigheter hur mycket som helst, men som typ är bortglömd nu. Jag är ju själv finlandssvensk och hade inte hört ett ord om denna kvinna, vare sig i skolan eller utanför. Bra, liksom. Tusentals identiska gubbar ska en tvingas läsa om, men kvinnorna glöms bort. En lång väg kvar, som sagt.

 

Till kvinnodagens ära skickade farmor den här bilden på mig.
Förutom att den är vinklad så att det ser ut som att jag har världens största fot är den ganska ball, tycker jag.


Nu ska jag hoppa in i min sedvanliga kvällsdusch och sen pyssla med något annat. Fortsätter fundera på vad jag ska göra i höst samtidigt som jag räknar dagarna mot ljusare tider. As usual.

Pusshej

Allmänt

Tillbaka till verkligheten

6th March 2017

 

Todelihoo.

 

Sportlovet är över och alla ungar är tillbaka på skolan. Precis som jag kände under jullovet så har jag på ett sätt saknat dem och det var kul att träffa mina kids idag för uppföljningssamtal eller bara det vanliga kolla-läget-snacket. Fick också en ny grej att ta tag i (återigen en situation jag inte riktigt varit med om förut och måste klura lite på), så det är verkligen full rulle som gäller fastän det nyss var lov. Men det är skönt att ha grejer att göra igen.

 

 

Tramsade loss på Snapchat under sportlovsveckan. Heter kapten_fine om någon vill bli vän med mig <3

 

 

I övrigt består livet av en del funderingar. Mitt och baes hyreskontrakt går ut i maj så vi funderar lite på var vi ska bo efter det, ska kika på en lägenhet ikväll faktiskt och se om det möjligtvis kan bli något. Annars funderar jag på vad jag vill jobba med i höst, eller om jag ska plugga till sexolog som jag ju drömt om i hundra år. Eller resa iväg någonstans… HÅ! Så mycket funderingar. Dessutom håller jag på och skriver på mitt bokmanus som en toka så borde väl kanske fokusera på att få klart det innan jag börjar ta itu med alla andra ~life choices~.

 

En skön paus från alla stora val var helgen, jag åkte till Uppsala efter jobbet i fredags och hängde med min familj i dagarna två. Hann även träffa en gammal gymnasiepolare som numera pluggar i Lund samt en annan vän från back in the days. Vi konstaterade att vi tillsammans utgör en ganska udda trio, men vi har ack så roligt när vi väl ses. Kändes kul att träffa lite gamla bekanta, är så caught up av jobb i veckorna att jag emellanåt glömmer hur fina polers jag har. Annars var det trevligt att bli ompysslad av mamma hemma. Fick ett litet mini-sportlov i alla fall.

 

Håhåjaja. Allting ba rullar på.

 

Pusshej