Allmänt

Lördagsbloggy

11th March 2017

 

Todelihoo.

 

Det är helg och gud så skönt. Igår gick jag ut för första gången på väldigt länge. En person som tidigare jobbat på skolan där jag är kurator hade en födelsedags-AW på söder och jag hängde där tillsammans med några kollegor och andra bekanta till personen. Det var trevligt, men jag blir så väldigt snabbt trött i sådana sammanhang. Dels fysiskt, eftersom jag befinner mig i en liten lokal med hög musik och låg syrehalt, och psykiskt, eftersom jag pratar med så många människor och försöker höra vad alla säger på samma gång.

 

Så efter några timmar bestämde jag mig för att tuffa hemåt. Jag längtade efter bae och dessutom dricker vi inte nu så jag fick ingen alkoholrelaterad pepp eller vad en ska kalla det. Imorgon på söndag har vi varit nyktra i en månad och en vecka, vilket nog är det längsta jag hållit mig från att dricka en enda droppe alkohol faktiskt. Har klarat vita månader förut, men då har det varit lite “åh äntligen är tiden över, nu kan en dricka igen!”. Nu är det mer “let’s fortsätta detta på obestämd tid”. Det är ganska befriande för mig som har lätt att ta en öl för mycket och bli ordentligt bakfull.

 

I övrigt så rullar jobbet på som vanligt (det är nog en av de fraser jag skriver allra mest på den här bloggen). Jag är fortfarande ensam kurator för mellanstandie- och högstadieeleverna, men personen som tidigare var kurator på skolan har blivit som min handledare och hjälper mig med mina “case”. Det är verkligen guld värt, hon har så många års erfarenhet och går grundligt igenom sina tankar och handlingssätt i olika situationer och lär mig hur en kan jobba. Det kanske låter klyschigt, men jag känner verkligen att jag ~växer i min yrkesroll~ genom kombinationen av praktiskt arbete och handledning och reflektion däremellan. Hurra!

 

Annars har jag äntligen tagit mig tiden att läsa klart skräckförfattaren John Ajvide Lindqvists senaste bok “Våran hud vårat blod våra ben” denna lördagseftermiddag. Som jag skrivit tidigare, på min gamla blogg, är denna författare en av mina stora förebilder när det kommer till skrivande och jag har läst allting han givit ut (han har skrivit Låt den rätte komma in, ifall någon inte känner igen honom). Den här boken bestod av många kortare noveller och en riktigt lång sluthistoria, alla otroligt läskiga. Han kan verkligen det där med att skriva så att berättelserna stannar kvar inom en och så vill jag också skriva en dag… *drömmer mig bort*

 

Rekommenderar om en vill bli lite skrämd om kvällarna

 

Det gör mig peppad att jobba på mitt eget manus i alla fall. Faktiskt så tror jag att jag ska ta och jobba på det redan nu. Måste passa på innan det s.k. flowet flyger iväg igen…

 

Pusshej

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply