! VIKTIGT ! Feminism

Instagramtips: Katarina Wennstam

2nd May 2017

 

Todelihooo.

 

Tisdagen är i princip slut och jag kan checka av en till dag i min kalender. Skolan drog igång igen för fullt efter tredagarsledigheten, jag som tänkt att ungarna kanske lugnat ner sig/vilat upp sig under Valborgshelgen kunde ju bara fetglömma alla planer på en mjukstart. Det var basically full rulle från dagens början till dess slut, och när jag några minuter i fyra slog ihop laptopen för att bege mig hemåt kom jag på att jag ändå lyckats glömma ringa en förälder. Men det får bli imorgon.

 

Skulle dock vilja skriva om något annat ikväll och ge ett tips! Jag följer författaren Katarina Wennstam på Instagram (här), hon som among many other things har skrivit Flickan och skulden + Flickan och skammen (om victimblaiming och slutshaming och annat skit och piss i det här samhället). Hon är en av mina stora idoler och inspirationer etc etc. Nu gör hon en följetong på sin Insta om våldtäkt på film och jag följer med förfäran och fascination det hon postar. Kommer skriva lite närmare om det så utfärdar en TW nu för våldtäkt på film ifall någon känner att den inte vill läsa om det.

 

 

 

 

Katarina Wennstam skriver mycket om hur våldtäkt gestaltas på film – och varför utdragna våldtäktsscener ens måste vara med på film från första början. Ibland känns det som att sådana scener bara “slängs in” i en film för att ge den något sorts djup eller en mörk, allvarlig ton eller whatever, inte för att de faktiskt tillför något till filmens handling förutom att den (oftast kvinnliga) huvudrollen ska lida så mycket som möjligt. Dessutom, skriver Katarina, gestaltas ofta de här våldtäkterna på helt andra sätt än hur våldtäkter generellt sett ser ut i verkligheten vilket också bidrar till att skapa en förvrängd syn på våldtäkt i samhället.

 

Jag för min del kan absolut inte kolla på våldtäkt på film och känner igen många av de skevheter som Katarina skriver om. Jag blir otroligt påverkad och illa berörd av att se människor plågas på olika sätt på film och vägrar kolla på filmer som innehåller någon form av utdragen misshandel, tortyr eller, ja, våldtäkt. Här har imdb:s Parental Guide varit till enorm hjälp, läser alltid igenom listan på läskiga/våldsamma grejer som kan hända i en film innan jag ser den och kan på så vis bedöma om jag rent psykiskt klarar av att se den. Även kortare sekvenser kan vara jobbiga och få mig att tvivla, kan vara att det är en rulle som jag verkligen vill se men så ska de tvunget ha med en våldtäkt och jag blir så trött på det (argentinska The secret in their eyes är en sådan film för mig).

 

Ett exempel som Katarina tar upp är en groteskt utdragen våldtäktsscen från den franska filmen Irréversible (2002) som bara finns där för att… ja, det finns faktiskt ingen anledning förutom att den ska, ehm, vara artsy eller något. Den bara är där. Minns när jag var typ 12, 13 år och läste min första Frida-tidning. Den filmen var recenserad och skribenten hade skrivit att ingen under 30 borde se filmen eftersom en totalt tappar tron på mänskligheten och mår skit typ. Har till denna dag inte sett filmen och kommer aldrig göra det heller. Och jag kan än en gång inte förstå varför filmskapare måste ha med sådana sekvenser, förutom att det verkar som att det finns någon sorts fucked up njutning i det för dem?

 

Katarina skriver också om det i sin följetong, att våldtäkt på film ibland skildras som de utsatta kvinnorna faktiskt tycker om det som sker (med ett exempel från serien Narcos, som jag själv reagerade på när jag såg serien för skitlänge sedan). Någon snubbe övertalar/tvingar dem till “sex” och plötsligt blir de jättekåta och allt ska vara så förföriskt, farligt och förbjudet och what not. Jag tycker att det är något av det mest bisarra och skeva av allting, den där gestaltningen av våldtäkt som något sorts sexigt maktspel. Det om något bidrar till en förvrängd syn på våldtäkt i vårt samhälle – speciellt bland unga som ser de här filmerna/serierna och tror att det på något sätt speglar verkligheten.

 

Katarina Wennstams följetong på Insta har berört mig väldigt mycket, jag läser noggrant allting hon skriver och även kommentarerna under bilderna (folk som håller med och sett liknande filmer och reagerat på samma sak). Även om det självklart är jobbigt att läsa om så tycker jag det är skönt att någon sätter ord på saker jag själv tänkt på så mycket men inte riktigt kunnat formulera, nämligen hur riktigt jävla dåligt det känns att det finns så många filmer/serier där en kvinnans främsta roll består i att bli våldtagen for the sake of *edgy* filmskapande. Det är också något av en befrielse att se att andra personer känner samma sak.

 

Nä, fy fan. Blir till att kolla på något trevligare ikväll. Måste ta en break från allt det jävliga.

 

Pusshej

 

 

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply