Monthly Archives

September 2017

Allmänt Fitta, Mens & Livmoder Skolkurator Socionom

Studiecirkel + handledning

30th September 2017

 

Todelihoo.

 

Det är en tjusig lördagsmorgon och jag kände för att blogga lite. Somnade ganska snabbt igår efter mitt senaste blogginlägg, med resultat att jag vaknade runt åtta imorse… Var först jobbigt eftersom jag började tänka en del på jobbet och kände mig stressad över vissa grejer jag måste göra (varningsklocka!), men då gick jag upp ur sängen, klädde på mig och drog ut och sprang. Låter kanske som värsta hälsofreaket nu, men det hjälpte mig verkligen att tänka på något annat och nu mår jag bättre. Tänkte skriva om ett par grejer som jag inte nämnde igår.

 

Nu i veckan var jag på det första av fem möten i en studiecirkel skapad av organisationen Mensen – forum för menstruation (hemsida finns här, mycket bra och viktigt initiativ). En kompis till mig sitter i styrelsen och har talat så gott om det att jag kände att det var dags att gå med i den här anordnade studiecirkeln. Under det första mötet pratade vi om mens i populärkultur, hur mens porträtteras i media och i filmer och hur det påverkar oss. De som ville delade med sig av egna menshistorier och det var många ämnen relaterade till smärta, skam och stolthet som togs upp.

 

Bara efter det här första mötet hade jag väldigt många positiva känslor och tänkte att det var synd att det bara kommer bli fem träffar. Det är något speciellt med att träffas med nya människor som delar ens intressen och engagemang och att få utbyta erfarenheter och tankar. Fick också höra av en person efteråt att hon var glad för att jag sa rakt ut vad jag tyckte om vissa grejer som hon själv också tänkte men ej vågade säga, roligt eftersom jag tidigare varit ganska blyg och skraj inför att prata i grupp och nu äntligen vågar ta mer plats. Framsteg!

 

 

Vi har en del litteratur som ska läsas och den här boken hör till.

Väldigt bra och intressant såhär långt.

 

 

Och på tal om litteratur tänkte jag också nämna en annan bok jag håller på med nu. Vi har ju handledning på jobbet, ett tillfälle i månaden då vi kuratorer inom den här skolkoncernen träffas tillsammans med en psykolog och går igenom knepiga fall eller har en möjlighet till att ventilera någonting som hänt på arbetsplatsen. Nu under detta skolår har vi fått en ny handledare och även ett lite nytt upplägg: vi ska förutom ärendedragning ha en del “hemläxor” i form av läsning ur boken KBT i utveckling – En grundbok i kognitiv beteendeterapi av Anna Kåver. Jag håller på med det första kapitlet nu och är väldigt fascinerad, känns kul att lära sig nya grejer teoretiskt som sedan kan varvas med det praktiska arbetet.

 

Varje gång jag kommer i kontakt med ämnet psykologi på något sätt (det vill säga, typ varje dag i mitt vardagliga jobb…) tänker jag att jag nog skulle vilja vidareutbilda mig till psykoterapeut. Det går upp och ner som så mycket annat i livet och ibland är dragningen till sexologutbildningen starkare, men jag vet att jag verkligen fick upp ögonen för psykoterapi när jag gick en kort grundkurs i ACT (Acceptance & Commitment Therapy) i januari i år. Har kikat lite sporadiskt på olika möjligheter till att gå en grundläggande utbildning (ofta kallad “Steg 1”), det kostar för det mesta rätt mycket men de flesta som gått en sån säger att det var en god investering. Kanske faktiskt ska ta steget (pun intended) och göra det…?

 

 

 

 

 

Håhåjaja. Decisions, decisions. Det finns så mycket jag vill göra, men jag drar iväg åt lite olika håll och ibland vill jag någonting mer än något annat tills den tanken fejdar och något annat blir starkare. Får nog avvakta lite tills vidare.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Kort fredagsuppdatering

29th September 2017

 

Todelihoo.

 

Thank God it’s Friday. Det säger jag väl varje fredag, men nu menar jag det verkligen. Som jag skrivit i nästan alla mina senaste inlägg är det väldigt mycket på jobbet nu, någonting som även mina kollegor märkt av – både de andra i elevhälsoteamet och lärarna. Det blir liksom inte så mycket tid för paus och reflektion under arbetsdagen, någonting jag märker att jag blir väldigt trött av. Så mycket att göra och så mycket att ta in, vilket jag ibland får vänta med tills dagens slut. Det är en av många anledningar till att det känns väldigt skönt med helg nu.

 

I mitt förra inlägg skrev jag om stress och utmattning och nu i veckan kollade jag det första avsnittet av den svenska dokumentärserien We Can’t Do It om samma ämne (kan ses här). Ungefär allting de pratar om i avsnittet känner jag igen på ett eller annat sätt, och mest sorgsen blir jag över att det först och främst är kvinnor som råkar ut för utbrändhet och utmattningsdepressioner. Det är något jag märkt eftersom jag känner många tjejer både privat och via jobbet som gått in i väggen och blivit sjukskrivna, eller som bara är några millimeter därifrån. Det är så… vanligt? Tycker i alla fall det är bra att det uppmärksammas mer och blir mindre tabu att prata om.

 

Håhåjaja. Ikväll släpade jag mig för övrigt iväg för zumba efter jobbet. Dansade loss och var helt slut efter den dryga timme som passet varade, men det kändes väldigt bra och blev ett skönt utlopp för all min trötthet över veckan. Fick en chans att tänka på någonting helt annat och nu är jag hemma och myser med bae, vilket är precis vad jag vill göra denna fredagkväll. Hoppas alla haft en okej vecka.

 

Pusshej

! VIKTIGT ! Skolkurator Socionom

Tankar kring stress och utmattning

24th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva om en grej jag funderat en del på. Senast igår chattade jag med en jag känner som förklarade att hon sjukskrivits pga utmattning och när jag började räkna insåg jag att jag på senare tid fått höra om fler och fler i min närhet, goda vänner och även mer avlägset bekanta, som drabbats av utmattning och gått in i väggen. Personer (hittills bara tjejer, men jag känner säkert många utbrända killar också) som är i min egen ålder och som i olika långa perioder fått bli sjukskrivna. Eftersom det här – tragiskt nog – är ett smärtsamt vanligt samhällsfenomen ville jag skriva lite om det.

 

Jag skrev förut att det är mycket på jobbet för mig just nu och det är det sannerligen. Jag gillar det – men jag är också fundersam över huruvida det faktiskt kan bli för mycket för mig en dag. Jag vill så mycket, vill hjälpa alla kids som mår dåligt av alla möjliga olika skäl, och jag antecknar och dokumenterar allting jag gör, alla samtal på mitt rum och i telefon, återkopplar till föräldrar, ger tips på vidare hjälp, ringer psykologer och allt möjligt annat. Till på köpet ska jag nu också ha sexualkunskap med alla nior som drar igång nästa vecka, vilket jag älskar men som också kräver väldigt mycket tid, engagemang och energi. Kan det plötsligt bli… för mycket?

 

Jag gjorde en parallell till hur jag skrivit om mina tankar om alkohol förut, att jag nuförtiden är väldigt uppmärksam på mina alkoholvanor och försöker hålla koll på när och hur mycket jag dricker för att inte hamna i en riskzon. På samma sätt har jag nu fått börja se över och vara uppmärksam på stressfaktorer i mitt liv. Hur sover jag om nätterna? Tänker jag på jobbet på fritiden? Hinner jag ha toapauser, får jag tid till att reflektera efter ett speciellt tungt “fall”, har jag en stabil puls under arbetsdagen eller känns det som att hjärtat jobbar dubbelt så hårt? Jag försöker hålla koll på såna här saker – inte minst för att jag jobbar inom ett yrkesområde (socialt arbete) där många blir utmattade.

 

Hur kan jag undvika att det faktiskt blir för mycket då? Till att börja med har jag förbjudit mig själv att ta hem jobbmobilen eller att kolla jobbmailen på min privata dator, jag gjorde det sistnämnda förut men mådde inte så bra av att ständigt vara uppkopplad till jobbet och att under en lördagskväll få mail från någon förälder som är orolig för sitt barn. Inget jobb efter att jag gått hem för dagen eller när det är helg – då signar jag ut och tar inte upp någonting igen förrän det är måndag.

 

Under själva arbetsdagen kan jag också ta pauser då jag går undan ett tag bara för att recharga en liten stund innan jag kan hoppa rakt in i smeten igen. Det känns väldigt viktigt för mig, om jag inte gör det blir det för mycket för hjärnan att processa på samma gång och jag får svårigheter med att sortera och prioritera vad ska börja med härnäst. Jag känner till mina stressymptom ganska väl och försöker reagera när jag känner att det blir för mycket, det kan vara att aktivt säga till mig själv att inte hoppa vidare till en annan arbetsuppgift innan jag är klar med den första för att på så vis inte sitta på ett flertal halvfärdiga uppgifter som stressar mig.

 

Tänkte på en situation jag var i under slutet av förra skolåret, då jag pratade med åttorna (som nu är nior, en rätt stressad årskurs) om stress, ångest och psykisk ohälsa. Snackade om symptom som är viktiga att ta på allvar, exempelvis sömnproblem, hjärtklappning, svårigheter att fokusera + mycket annat, och hur kroppen till slut säger ifrån och stänger av när en gått för länge med alldeles för höga stressnivåer (utmattningssyndrom). Det ironiska med det var att jag dagarna innan varit skitstressad inför att få ihop min Powerpoint-presentation och vara påläst om all fakta och kunna allting utantill och själv haft sagda stressymptom. Var orolig hemma och kunde inte riktigt släppa jobbet. Sånt måste jag undvika i framtiden för att inte belasta mig själv på det viset.

 

Sist och slutligen kan jag bara säga det självklara, att jag tycker det är för jävligt att vi lever i en tid och ett samhälle där så många blir utmattade: under det senaste året har jag sett både kompisar, kollegor och elever på skolan där jag jobbar drabbas av detta och den gemensamma faktorn är ju det här att sätta alldeles för stor press på sig själv och jobba på tills en är så utmattad att det inte går längre.

 

Jag känner igen det själv, den där önskan att vara duktig och aktiv och alltid redo och tillgänglig. Att ta på sig fler och fler arbetsuppgifter tills en inte riktigt vet var en ska börja, men inte vilja säga nej av rädsla för att framstå som lat eller något liknande. Det är en folksjukdom som drabbar inte minst tjejer med det ökända duktig flicka-komplexet och jag tycker det är bra att det uppmärksammas mer och mer, precis som all den psykiska ohälsa som följer med.

 

Nu ska jag spela Sims och släppa såna här tunga tankar för ett tag, det är viktigt att kunna koppla bort allting och bara fokusera på någonting helt annat, som exempelvis ett datorspel, ett tag. Imorgon är det på’t igen som gäller och om samma mönster fortsätter så kommer den veckan antagligen bli lika hektisk som föregående. Jag måste bara komma ihåg att skolan inte står och faller med mig och att jag inte ska ta på mig för mycket saker och fortsätta jobba efter arbetstid. Som en vän till mig sa efter att hon berättat om sin utmattning: hälsan måste gå först.

 

Pusshej

 

 

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Reflektioner från veckan

23rd September 2017

 

Todelihoo.

 

Flera gånger under den gångna veckan har jag tänkt att jag ska blogga, men det har slutat med att jag skjutit upp det och pysslat med något annat istället – vilket är skumt eftersom det varit några riktigt händelserika dagar. Nu denna lördagskväll får det bli av!

 

Som jag skrev tidigare i veckan har jag haft det ganska hektiskt på jobbet, och det höga tempot höll i sig ända in på fredagen. Jag och min kuratorskollega har knappt sett varandra förutom på morgnarna då vi kommer till jobbet samt på eftermiddagen då vi går hem, under all tid däremellan har vi suttit i samtal med elever, varit på möten eller pratat i telefon. Det har varit en minst sagt tuff vecka för hela elevhälsoteamet, varje gång vi försökt catcha upp lite med varandra har någonting hänt som gjort att vi fått återgå till våra kontor illa kvickt. Undrar verkligen hur den här första månaden på skolåret blev så pass intensiv.

 

För min del har den här veckan också inneburit en del nya erfarenheter och särskilt viktiga samtal. Hade en ‘breakthrough’ i ett fall, kände mig väldigt glad och faktiskt också förvånad efteråt eftersom jag lyckades skapa en kontakt jag inte haft förut. Hade även menssnack med en person som fick sin första mens och som hade mycket starka känslor kring det, jag fick jobba stenhårt för att normalisera och avdramatisera och bli kvitt den där envisa skamstämpeln som tyvärr är så vanlig. Unga ska inte behöva ha ännu en till grej att gå och noja över.

 

Sen har jag också haft många samtal med killar denna vecka, vilket ändå är ganska ovanligt då det brukar vara en majoritet av tjejer som söker sig till mig. Nu kommer killarna på löpande band och jag tycker förstås det är toppen, de har så mycket de går och funderar på och behöver verkligen få prata. Känns bra att börja rucka på den skadliga mansnormen som går ut på att dudes ska hålla alla känslor inne och “man up” tills de mår asdåligt, blä på den.

 

 

 

 

Så det var jobbet, det. När jag slutat på fredagen drog jag till söder och träffade några polare, vi käkade middag tillsammans och gick senare på bio för att se It. Har sett den gamla versionen samt kollat in ett antal recensioner av den nya, hade inte så höga förväntningar men blev ändå ganska besviken. Tyckte ej den var speciellt läskig, främst förutsägbar och väldigt beroende av sina jumpscares. Men vad gör väl det, jag fick hänga med mina polare och hade det väldigt trevligt ändå.

 

Idag har jag träffat min vän holländaren och fortsatt med vår nyfunna helgaktivitet av kaffe och museum. Denna gången blev det naturhistoriska riksmuseet, jag har inte varit där sen gymnasiet då vår klass hade utbyte med en fransk skolklass och alla åkte iväg på utflykt tillsammans (herreguu vilket konstigt utbyte det var, pratar om det varje gång jag träffar mina kompisar från den tiden pga så mycket som gick fel). Var skönt att promenera ute i höstluften och sen vandra omkring på museet, även om en blev helt matt till slut av alla speedade ungar…

 

 

 

 

Nu ska jag och bae se de två sista avsnitten av vår nya serie Gypsy med Naomi Watts, I löööv her och I löööv serien. Vissa tycker den är långsam och tråkig, men jag blev helt fångad redan från första avsnittet. Watts spelar en psykolog som blir aningen för involverad i sina patienters liv och börjar blanda sig i deras relationer på ett, let’s just say, inte så professionellt sätt. Den är mad spännande, rekommenderar vilt.

 

Hoppas alla har haft en bra lördag.

 

Pusshej
´

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Tillbaka till universitetet (nästan!)

19th September 2017

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva en liten trudelutt innan jag ska sova, jag hinner precis till 22 som numer är den tid då jag går och lägger mig eftersom jag apparently blivit vuxen till slut. Passar ändå bra eftersom jag går upp vid 6 på morgonen nuförti’n (har blivit en av de där earlybirdsen som kommer in till jobbet en halvtimme innan jag börjar…), vilket i sig känns helt knäppt. Men det är väl som med allt annat, det är en vana nu och jag tänker knappt på det. Får se hur skoj det känns när vintermånaderna kommer.

 

Oh well. Den här veckan har brakat igång med buller och bång. Jag och mina kollegor inom elevhälsan har mycket att göra och den där smekmånadsperioden som var precis efter sommarlovet är definitivt över (om det ens någonsin fanns en sån?). Det är hemmasittande, utåtagerande, självmordstankar, tvångstankar, nedstämdhet och allmänt tuffa tider bland kidsen, alla åldrar inkluderade. Bara idag har jag varit med på två möten med vårdnadshavare som började gråta i olika omgångar, samt tagit telefonsamtal från andra oroade föräldrar som inte vet vad de ska göra med sina barn. Den psykiska ohälsan är utbredd och visar sig i många olika former.

 

Men! En rolig sak vill jag nämna. Fick för någon vecka sedan kontakt med en person som går första terminen på socionomprogrammet här i Stockholm och som behövde en färdig socionom att intervjua inför en presentation. Eftersom jag lovat mig själv att alltid ställa upp på intervjuer från studenter (pga minns hur svårt det var att hitta folk att intervjua när jag och min vän skrev C-uppsatsen) gick jag med på det och idag sågs vi för intervjun. Det var en hel grupp socionomstudenter som under inspelning frågade ut mig om mitt arbete som skolkurator och eventuella svårigheter i yrket, hur en arbetsdag ser ut rent praktiskt, tankar kring tystnadsplikt och anmälningsskyldighet samt mycket mer.

 

Jag tycker det är jätteroligt att vara med i intervjuer (har varit med i 2 stycken C-uppsatsrelaterade studier förut också!), dels för att det förstås är kul att hjälpa andra, men också för att jag ~lär mig mer om mig själv~ och får en möjlighet att reflektera över min yrkesroll vilket blir till en win-win-situation. Jag får liksom tänka till kring vad jag egentligen gör som skolkurator, hur jag påverkas av olika grejer och vad det faktiskt är för problematik jag stöter på hos elever. Det är guld värt! Tipset jag kunde ge studenterna på slutet var att ha mycket kontakt med det praktiska sociala arbetet under pluggets gång, jag vet i alla fall att det för min egen del hade underlättat att varva teorier och metoder med “riktigt” jobb för att sätta dem i ett sammanhang. Det har jag verkligen insett nu i efterhand.

 

 

 

 

 

Nu ska jag krypa till kojs och recharga inför morgondagen. Vi ska ha föreläsning på skolan, Netscan kommer och berättar för eleverna om riskexponering på nätet och det torde bli intressant.

 

Pusshej

 

 

 

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Några TV-tips

17th September 2017

 

Todelihoo.

 

Tänkte tipsa lite snabbt om några bra grejer jag kollat på under senare tid, ifall ni letar efter något nytt att spana in om kvällarna.

 

 

1. Dokumentär på SVT Play: Betongprinsessor

Den här danska dokumentärserien följer ett gäng tjejer i varierande åldrar som bor utspridda i Köpenhamns västra förorter. Vi får följa tjejernas liv under både vardag och fest, samtidigt som de berättar om sin bakgrund och sin kultur i “orten”.  Det är solariebränna, lösögonfransar, skönhetsoperationer och en stenhård vi-mot-världen-attityd. Jag tycker det är oerhört fascinerande att höra deras berättelser och rekommenderar därför denna samhällsskildring.

 


 

 

 

2. Serie på Netflix: Glow (2017-)

Glow, som egentligen står för Gorgeous Ladies of Wrestling och är baserad på en sann historia, utspelar sig på 80-talet och har Alison Brie i huvudrollen som Ruth Wilder, en rätt osäker och tafatt tjej som försöker lyckas som skådespelerska samtidigt som hon har en affär med sin kompis man och är allmänt lost i tillvaron.

När hon får chansen att medverka i det första tv-sända wrestlingprogrammet med kvinnliga brottare får hon kämpa för att ~hitta sin identitet~, både i sig själv och för sin wrestlingkaraktär. Vännen vars man hon haft en affär med medverkar också i programmet – som hennes ultimata motståndare. Girl power, kvinnlig vänskap och kamp mot rasism och sexism i denna dramakomedi som jag sträckkollat.






3. Film: Nine Queens (Nueve Reinas, 2000)

På senare tid har jag upptäckt och blivit mycket förtjust i argentinsk film och denna är nu mitt senaste tillskott i samlingen. Den utspelar sig under en enda dag och kretsar kring två svindlare, Marcos och Juan, där Marcos vill ha hjälp av Juan för att lura till sig några värdefulla frimärken kallade Nine Queens. Allteftersom dagen fortskrider introduceras fler karaktärer och efter ett tag börjar en undra vem som egentligen lurar vem. Plot twists och knepiga intriger präglar denna dramathriller från tidigt 2000-tal.

 

 

 

 

Det var lite tips, det. Håll till godo och hoppas något intresserar.

 

Pusshej

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Höstlördag

17th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Igår var det som tidigare nämnt höstmarknad på skolan där jag jobbar, vilket ändå blev en trevlig tillställning. Det var soligt och fanns mycket att pyssla med, och dessutom kändes det roligare den här gången än för ett år sedan eftersom jag nu blivit mer ‘insatt’ och eleverna har större koll på vem jag är och vad jag gör på skolan. Relationen blir mer personlig och det känns som att vara en del i ett sammanhang. Och de är så fina när de vill komma fram och snacka och rekommendera sin Västerbottenpaj och allt, haha.

 

 

 

 

En annan grej som var kul var att många gamla elever som gick ut nian förra året kom och hälsade på. För min del blev det många kära återseenden och jag blev oerhört glad av att höra att det verkar gå så bra för dem nu – speciellt de som jag hade extra mycket kontakt med under förra året och stundtals var väldigt oroad för. Plötsligt stod de liksom där framför en och berättade att de trivs i gymnasiet, känner att de valt rätt linje, fått nya kompisar, börjat behandling, slutat röka och allt vad det var. Fan vad bra det kändes att höra. Så stolt över dem.

 

Jag diskuterade med min kuratorskollega medan vi promenerade runt på området, det här med att det för vissa faktiskt går att ta sig ur den mörka perioden och få någon sorts rätsida på livet igen. Det betyder inte att jag tror att allting plötsligt blivit hundra procent toppen och problemfritt för de här ungdomarna för resten av livet bara sådär, men att jag hoppas att hur svårt de än har det ändå ser att det finns alternativ och lösningar som inte involverar döden. Tänker på de ungdomar jag jobbar med just nu på skolan och att jag vill se dem på samma sätt i framtiden: hur de lyckades hitta sin egen väg och mår förhållandevis bra, med framtidsutsikter och livslust. Jag får inte ge upp, och inte de heller.

 

 

Nu ska jag gå upp och äta frukost. Se vad som finns att pyssla med denna söndagsförmiddag.

Pusshej

 

Skolkurator Socionom

En månad in på terminen

15th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Jaha, då var det äntligen fredag. Den här veckan har bara flugit förbi och plötsligt har halva september passerat. Jag gillar dock att det blivit höst eftersom det innebär att min födelsedag närmar sig. Har redan planerat en fest i Uppsala och en här i Stockholm, eftersom jag inte gjorde något stort förra året tänkte jag göra något extra nu när det är 25-årsdagen som kommer. Gillar att fylla i år i allmänhet så det känns kul att ha ett dubbelt firande att se fram emot.

 

I övrigt har den här veckan verkligen varit intensiv. Jag har varit med på en rättegång under en heldag i Attunda tingsrätt som stödperson åt en elev, vilket självklart var en tung upplevelse för alla inblandade. Sen har jag fått göra terminens första orosanmälan till socialtjänsten samt skrivit en BUP-remiss i ett annat fall, så även där har en hel del energi använts. Annars är det mycket elevsamtal av olika slag, kontakt med föräldrar, planering av mina sexualkunskapslektioner som drar igång om ett par veckor, med mera. The usual, fast i rätt stor mängd.

 

Jag älskar när det händer grejer på jobbet och finns mycket att göra, men nu under denna fredagseftermiddag kände jag verkligen hur trött jag är. Imorgon har vi dessutom den s.k. autumn fair på skolan – en höstmarknad då eleverna säljer olika grejer och både personal, föräldrar och vänner är där som besökare, vilket i och för sig är väldigt trevligt men också innebär att det inte blir en fullt lika lång sovmorgon på lördagen (men däremot en ledig dag senare på terminen in return, wo!).

 

 

Blev fast mitt i ösregnet igår :c





Sist och slutligen kan jag nämna att jag tatuerade mig igår, på Swahili Bob’s på söder som numer blivit mitt favoritställe. Gjorde tre stycken små motiv på vänsterarmen för att fylla ut den lilla plats som finns kvar (dock ej helt klar än!), var förstås ganska intensivt samtidigt som jag känner att jag nu vant mig så pass mycket att det inte längre är någon big deal att komma in i tatueringsstudion, lägga sig på britsen och få en nål stucken upprepade gånger i huden. Vem hade kunnat tro att det skulle bli så när jag gjorde den där första gaddningen för 6 år sen i London? Håhåjaja.


Nu ska jag käka hamburgare med bae, spela Playstation och bara ta det lugnt. Har längtat efter det.

Pusshej

Allmänt Resor

En fullbokad helg, and then some

10th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Sweet baby jesus vad mycket som hänt denna helg, är helt slut nu när jag finally sitter i min good old soffa hemma i Fruängen och går igenom vad jag faktiskt pysslat med under de senaste dagarna. Allting började redan under fredagseftermiddagen då jag drog till tåget direkt från jobbet och stack iväg till Uppsala, där jag ej varit sen mitten av juli. Efter det hade jag ett i stort sett fullsmockat helgprogram och det har inte tagit slut förrän nu under söndagskvällen, phew! Ganska ovant för mig som ofta brukar behöva åtminstone en heldag för att “recharga” efter en arbetsvecka och nu istället umgåtts nästan konstant med folk.

 

När jag anlände till Uppis kollade jag först in min brorsas nya lägenhet där jag skulle bo, och gick sedan ut med päronen för att äta och catcha upp lite. Efter det gick jag direkt till min kompis CF:s inflyttningsfest och träffade många av mina gamla killkompisar där. Kände ganska mycket nostalgi när vi lyssnade på vissa låtar och jag insåg att jag känt många av de här peepsen i 6 år, när jag började plugga på Uppsala universitet 2011 (wtf, hundra år sen?). Vi spelade kortspel och hängde, var mycket myspys. Träffade en gammal vän på gården som av en slump råkade bo i samma hus också, det var en nice bonus.

 

 

 

 

Efter ett par timmar gick jag vidare till stan för att träffa två goda tjejkompisar, hade någon sorts nostalgitripp när jag gick från Ekonomikumparken till gamla stammispuben Palermo och ba åh, hur många gånger har en inte gått här liksom (det är ju bara en väg, men jag är väldigt sentimental av mig…). Hängde med tjejerna och gick igenom senaste nytt, men gick ändå hem hyfsat tidigt för att vara pigg inför morgondagens firande av en annan vän.

 

På lördagen shoppade jag med en polare och träffade sedan mamma och åt lunch, det kändes bra att få hänga med henne och ha lite mammatid. När kvällen kom gick jag på min vän L:s 26-årsfest och träffade även där många av mina gamla vänner som jag ej sett på väldigt länge, var mycket skoj. Har ju som bekant vit månad nu och har därför chillat med alkoholen, har varit skönt att inte vakna bakis eftersom jag annars blir helt utslagen och paj. Ett problem är however att jag “kompenserar” för alkoholen med cigg istället, vilket innebär att jag röker som en borstbindare för att inte tänka på att jag vill ha en starköl. Känns inget vidare i halsen efteråt, så får försöka dra ner på det också.

 

Och ja. Som en del av er kanske sett på min Instastory där jag dokumenterade hela förloppet så bestämde jag mig för att åka hem till Stockholm extremt tidigt på söndagsmorgonen, redan med första tåget kl 7. Orsaken var att jag inte kunde sova, vaknade någon gång mitt i natten och då var det liksom kört, hur jag än vände och vred på mig så fann jag ingen ro. Kändes konstigt, brukar ej ha problem med att sova men något var tydligen knas. Packade ihop mina grejer så fort det blivit ljust utomhus och drog till tågstationen och hoppade på tåget, helt jävla slut av sömnbrist.

 

 

 

 

När jag finally kom hem till Fruängen däckade jag direkt och sov några timmar fram till lunchtid. Då fixade jag till mig och stack tillbaka till city, hade nämligen bestämt att träffa en nyfunnen vän och gå på Moderna museet. Backstoryn var att jag på inflyttningsfesten i fredags träffat en väldigt trevlig holländare som var ny i stan (och landet!) för att pyssla med sin doktorsavhandling och eftersom han inte kände så många än beslöt vi oss för att gå på museum och hänga. Har faktiskt inte varit på moderna muséet heller så det var en rolig eftermiddag.

 

Nu är dock allt program avslutat och jag är helt färdig. Har käkat hämtmat och sträckkollat flera avsnitt av Netflix-serien Glow, om kvinnlig wrestling på 80-talet. Rekommenderar STARKT, den är så jävla bra. Imorrn är det jobbvecka och det kommer bli intense, har en del stuff inplanerat och vissa grejer kommer bli nya för mig. Får se hur det går. Jag hoppas alla haft en fin helg och mår bra.

 

Pusshej

Allmänt

Tredje dagen då…

7th September 2017

 

Todelihoo.

 

Det var då själva fan vilken envis förkylning jag åkt på. Tidigare har jag behövt ungefär två dagar för att återhämta mig tillräckligt mycket för att kunna återvända till jobbet, men nu är jag inne på min tredje dag i sjuksängen och även om jag känner mig ever so slightly bättre så är det inte tillräckligt för att kunna ta mig an en arbetsdag. Kvällarna och nätterna är värst, bihålorna blir fullkomligt igentäppta, jag har ont i hals och lungor och är bara så slut. Känns minst sagt ganska rövigt.

 

Idag åkte dessutom bae till Svalbard (av alla ställen!) med jobbet, så jag är ensam i min misär under de kommande fyra dagarna också. Börjar känna mig aningen less på att bara gå hemma och glo, får lite cabin fever av att stirra på samma väggar om och om igen. Saknar jobbet, frisk luft och framför allt mänsklig kontakt – vilket kanske märktes tydligast idag när ett par hantverkare kom in i lägenheten för att kolla avloppen och jag ba HEJ! Kom in, kom in!! Jag sitter här borta i soffan om ni behöver något ihihi hohoho etc. Slutade med att de kommenterade hur trevlig jag var, vilket förstås gjorde mig glad, men jag blir lite sådär när det kommer “besökare” och speciellt om jag varit isolerad för mig själv såhär länge.

 

 

 

 

 

Bröl. Sen är det ju typiskt att jag ska bli sjuk just denna vecka när det händer en massa grejer till helgen. Det är födelsedagstider och jag är bjuden på två olika firanden här i Stockholm både på fredag och lördag – samtidigt som jag är bjuden på en inflyttningsfest på fredag och en 25-årsfest på lördag i Uppsala! Allting kom på en och samma gång och jag vill gå på allt, även om det obviously inte är fysiskt möjligt (eller jo… men you know, lite meckigt). Nu känns det ba, kommer jag ens kunna gå på något med den här eländiga förkylningen i hasorna? Misär, I tells ya!

 

Måste fokusera på att bli frisk nu. Häller i mig fruktansvärt starka ingefärashots och värktabletter och ligger som en liten korv i soffan och ~återhämtar~ mig. Håller tummarna för imorgon. End of rant.

 

Pusshej