! VIKTIGT ! Feminism

Me Too

17th October 2017

 

Todelihoo.

 

Jag har tänkt och begrundat att jag vill skriva något om Me Too-hashtagen som fortfarande går på högvarv i alla mina sociala medier, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Om någon mot förmodan missat vad detta är, så är det en hashtag som används och sprids av kvinnor som varit med om någon form av sexuella trakasserier eller sexuella övergrepp i sitt liv. De flesta i min bekantskapskrets har spridit hashtagen, och även bland de som valt att inte lägga upp någonting vet jag att det finns otaliga personer som varit med om händelser där de kränkts av män på olika sätt. Det tar liksom inte slut.

 

Jag tänkte igenom min egen situation. Jag kan inte definiera något specifikt fysiskt övergrepp som drabbat mig, men däremot har jag, i likhet med de flesta andra kvinnor, känt den där isande rädslan i kroppen när jag går hem ensam om kvällen, haft män som fällt ovälkomna kommentarer om mitt utseende och min kropp både i verkligheten och på nätet, haft jobbiga gubbar och killar efter mig på krogen som inte accepterat ett nej, samt blivit kallad för hora ett oräkneligt antal gånger. Och det är bara en droppe i havet.

 

Senast idag berättade en person jag känner om något hon drabbats av på sin arbetsplats, en manlig kollega som pussat henne på kinden utan att hon ville och viskade fram olämpliga förslag i hennes öra, försökt ta på hennes kropp och gått över den ena gränsen efter den andra. Återigen, en historia i mängden där han som förövare kan lalla vidare med sitt liv medan hon får stanna upp och kämpa med obehaget och äcklet inför hans handlingar. Och jag tänker på mina vänner som blivit våldtagna, tafsade på, förnedrade och hotade på olika sätt och jag känner ett brinnande hat för de män som utsatt dem, och miljontals andra kvinnor i världen, för detta. Dom jävlarna ska skjutas, som Annika Norlin sjunger.

 

Men mitt i skiten känner jag också en ofantlig värme, gemenskap och samhörighet i och med denna hashtag – vilket är precis det som hashtagen skapats för. Vi är inte ensamma. Jag såg en gammal (manlig) bekant som kommenterade “det här var tydligen mer utbrett än jag trodde” på en persons Me Too-status och tänkte, ja det var väl fan på tiden att du och alla andra tvivlare inser vad en går igenom i livet som kvinna. Det är liksom ingenting som drabbar någon enstaka stackars tjej här och där – det sker hela tiden, varje dag, på alla platser och i alla samhällsklasser. Vi är många, miljontals, och vi är så förbannat trötta på det här nu. Det måste få ett slut.

 

Så män, ta ert ansvar. Prata med varandra om vad ni har för värderingar egentligen. Skratta inte åt “skämt” som handlar om våldtäkt och förnedring av kvinnor, fråga istället vad som är det roliga i sammanhanget. Ifrågasätt machokulturen och bryt isär skadliga mansnormer som sätter standarden för hur en “riktig” man ska vara. Sluta skicka dick pics och ovälkomna kommentarer till kvinnor för att ni tror att någon till slut ska nappa om ni bara tjatar tillräckligt mycket. Sluta ta er rätten till kvinnors kroppar. Sluta våldta.

 

Under de senaste veckorna har jag haft sexualkunskap med niorna på skolan där jag jobbar och pratat om vikten av samtycke och ömsesidighet. De har koll på detta nu, de vet vad det handlar om, och det de inte har superkoll på frågar de om. Och om de har fattat det, då kan ni också. Det är fan dags nu.

 

 

 

 

Pusshej

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply