Monthly Archives

April 2018

Allmänt

En liten hint av sommar

22nd April 2018

 

Todelihoo.

 

Som antagligen ingen missat har det varit extremt fab väder under den senaste veckan och vårkänslorna har varit vilda. Även om jag haft rätt mycket på jobbet (och väldigt intensiva saker också, hade en riktigt tossig eftermiddag i fredags då jag och en lärare fick teama ihop oss och ta itu med en situation som utspelat sig på sociala medier) så har jag varit på väldigt bra humör och det mesta känns som att det ba flyter på. Hade dessutom handledning i tisdags då jag träffar andra skolkuratorer och vi tar upp elevärenden och annat tillsammans med en psykolog och där fick jag mycket bra hjälp och stöd i en annan knepig jobbsituation som jag funderat på ganska mycket.

 

I övrigt har jag träffat en hel del vänner på sistone, vilket känns skoj eftersom jag så gärna vill det nu när det äntligen bivit varmare och ljusare ute och energin finns igen. Var på AW med ett par tjejkompisar i torsdags och det var helt fullt på nästan alla uteserveringar, och även på fredagen råkade det bli så att jag gick ut en sväng eftersom en kollega frågade om jag ville hänga med precis när jag skulle hem från jobbet efter den tossiga eftermiddagen jag nämnde tidigare. Invigde Mosebacke för säsongen och drack öl i den stekande solen, var hur härligt som helst. Igår kväll hade jag och bae spelkväll igen för ett annat par vi känner och idag har vi spelat nya God of War (som är så jäävla bra?!) och varit och sprungit tillsammans på gymmet. Känns återigen som att mycket i livet är riktigt bra nu och att jag är på ett riktigt bra ställe. Hoppas det fortsätter så!

 

 

Nu är det dags för middag. Jag hoppas allting är bra med er och att ni haft en fin helg.

Pusshej

Allmänt Skolkurator Socionom

Halvvägs genom april

15th April 2018

 

Todelihoo.

 

Ännu en helg har (snart) passerat och precis som när jag senast skrev känner jag att den senaste veckan har varit riktigt bra. Eleverna kom tillbaka till skolan efter påsklovet i måndags och det mesta rullade på som vanligt, jag har haft de samtal jag vill ha och känner att jag har ett bra flow på jobbet. Fick en boost eftersom jag jobbat väldigt mycket med en elev under den senaste tiden och det blev en riktigt bra skolvecka för denne, vilket resulterade i att vi båda kunde känna oss stolta och klappa oss på axeln på fredagen. Dessutom extra kul att kunna ‘rapportera’ positiva nyheter till vårdnadshavare och lärare och se hur glada alla blir, hurra!

 

Annars jobbmässigt håller jag på och förbereder en föreläsning som jag ska hålla på skolan i maj. Har ju haft sexualkunskap med niorna under året, ett rätt stort projekt som pågick mellan september och november, och nu tänkte jag avsluta det genom en sammanfattande föreläsning i aulan inför alla klasserna i den årskursen. Ska prata samtycke, ömsesidighet och bra-känslan och påminna dem om vikten av detta inför sommaren (och gymnasiet), för även om vissa kanske tänker “har de inte koll på detta vid det här laget?” så visar alla rapporter om sexuella ofredanden och våldtäkter på festivaler + hela #MeToo-rörelsen + enskilda elevfall som både jag och andra kuratorskollegor jobbat med att vi är långt ifrån färdiga med detta arbete. Ska även koppla detta till alkohol och droger och prata om att en person som är redlöst berusad/påverkad av annat inte kan ge samtycke och då får en inte göra något mot den etc. Är peppad på att göra detta pga gillar att föreläsa (kanske något att pyssla med även i framtiden…?), men måste skriva klart allting så att det blir klockrent och lättförståeligt. Turligt nog har jag ännu några veckor på mig.

 

I övrigt är jag väldigt nöjd med vår lägenhet nu, fick ju en massa möbelleveranser i veckan och under ett par dagar satt jag och bae bara och skruvade och hamrade ihop allting. När vi väl fått allting på plats, slängt alla kartonger och städat och fixat till det blev det riktigt tjusigt och jag är så glad över att vardagsrummet i stort sett är klart. Nu fattas det bara textilier i form av gardiner och mattor men det tänkte vi köpa snart (efter nästa löning, hehe…) och i början av maj ska mamma och pappa komma på besök och även hjälpa till att hänga upp gardinstänger and stuff. Det blir klart lagom till vår inflyttningsfest i maj som jag ser fram emot såå mycket, mina Uppsalakompisar ska komma och jag är bara allmänt peppad på att bjuda över folk. Har under de senaste dagarna hängt med några olika polare och det känns så kul att träffa folk igen efter den där sega vinterdvalan.

 


Så jag är med andra ord på väldigt bra humör nuförtin. Som jag skrivit förut känns det som en ganska härlig kontrast jämfört med hur det var under den här tiden förra året.

Hoppas allting är bra med er också.

Pusshej

Allmänt

Vårkänslor

8th April 2018

 

Todelihoo.

 

Den gångna veckan har verkligen varit bra. Förutom att måndagen var en ledig dag (vilket var extra skönt eftersom jag kom hem med båten från Finland tidigt den morgonen) har det varit påsklov på skolan, vilket inneburit att det obviously inte varit några elever där och vi få personer som jobbat har haft det väldigt trevligt. Har hunnit ikapp med en massa arbete som jag inte haft tid till när skolan varit översvämmad av kids och det känns gött att nu kunna checka av det och lägga allt fokus på eleverna igen. Sommarlovet är egentligen inte speciellt långt bort och några stycken behöver hjälp med att orka hela vägen in i mål.

 

Sen i fredags jobbade jag bara halvdag och så kom pappa och hämtade mig med bilen vid skolan. Jag fick köra själv (!) hela vägen från Bromma till Uppsala (!!), vilket var lite läskigt eftersom jag bara haft körkort i en vecka och det dessutom var ganska regnigt och slaskigt ute på vägen. Först var jag nervös under vägen ut från stan när jag snurrade omkring i Solna och det kom bilar från höger och vänster och det var en massa skyltar att hålla reda på, och sedan var jag smått skraj på motorvägen eftersom alla körde så snabbt och det yrde upp vatten från lastbilarna framför mig. Men när jag kört på E4:an ett tag och lämnat Stockholm bakom mig blev det lite bättre och med undantag för en gång när jag skulle göra en omkörning av en lastbil var jag rätt lugn. Sen kom jag till Uppsala och skulle flänga runt där också inne i stan, men med pappas instruktioner gick det bra. Plockade upp mamma från jobbet på vägen och sen var resan slut!

 

 

 

 

Under eftermiddagen chillade jag hemma hos föräldrarna vilket jag tycker är så härligt sådär efter en jobbvecka, trots att vi nyligen var i Finland tillsammans saknade jag dem. Vi åt skaldjur till middag och sedan bestämde jag och mamma oss för att åka en sväng till Ikea, jag körde dit också för att utmana mig själv och sluta vara så nervös bakom ratten hela tiden (är det en vanegrej eller är jag sådan som person?) och så handlade vi en massa tjusiga grejer till min lägenhet, det var knappt något folk där pga fredag kväll så vi kunde gå runt i lugn och ro. Lastade bilen full och åkte hem igen, och sedan gick jag ut och träffade en av mina bästa killkompisar på Leparc. Var så roligt att ses igen och prata gamla minnen och jag avslutade fredagen med att sova riktigt gott.

 

 

 

 

På lördagen gick jag på stan en sväng i vårvädret och shoppade lite. På kvällen hade vi bokat bord på Miss Voon som ligger uppe på elfte våningen på Elite Hotels vid centralen, vilket ju såklart gav en fantastisk utsikt över hela Uppsala. Alla i familjen tog Omakase som bestod av sju olika rätter, varav alla var helt out of this world. Det var i tur och ordning små räktacos, sashimi, laxtartarer, misosoppa, dumplings och en del annat smått och gott, allting i perfekta mängder som gjorde att en inte blev för mätt. Smakerna var fantastiska och även drinkarna (jag drack Stranger in Moscow) var utomordentliga. Vi var alla så nöjda med besöket, och nu har jag bokat bord på Miss Voon här i Stockholm för att kunna gå tillsammans med bae om några veckor.

 

Efter den lyckade middagen promenerade jag bort till Fålhagen där min kompis hade inflyttningsfest och där återsåg jag många av mina gamla vänner som jag inte träffat sedan… ja, typ sedan min egen 25årsfest i oktober. Vi hade en jätterolig kväll med quiz (där mitt lag vann, wo!) och vid tolv tog vi en taxi till Flustret och dansade där resten av kvällen. Alla var på gott humör och jag hade otroligt roligt, höll igång till strax innan tre då jag kände att det räckte. Träffade en annan gammal kompis från högstadiet på vägen hem och han och jag hängde en liten stund tills jag blev trött och finally bestämde mig för att det var dags att sova. Är glad över att även den kvällen blev så lyckad och att jag fick ha det så kul med både familj och vänner.

 

 

 

Nu idag har jag förstås varit otroligt trött efter föregående kvälls festande, men turligt nog körde pappa hem mig till Stockholm (tillsammans med alla mina tusen Ikea-grejer…) så jag behövde inte anstränga mig så mycket med någonting. Har pysslat och fixat här hemma under eftermiddagen, skruvat ihop mitt plantbord (som jag ska fylla med precious plantor!) och hängt upp lampor och speglar och grejs. Under nästa vecka levereras möbler som jag köpt på nätet och som vanligt känns det härligt att ännu några bitar av lägenheten börjar falla på plats.

 

Nu i takt med att våren kommit har även längtan efter hänga med folk blommat ut igen. Under den närmsta tiden ska vi ha besök av ganska mycket folk, ska bl.a. ha gäster både på fredag och lördag nästa vecka och sen tänkte jag bjuda in mina föräldrar någon gång efter Valborg och sen ska vi ha inflyttningsfest och hela faderullanlej. Precis som förra året känner jag att jag nu vill hänga med folk igen efter att de här mörka vintermånaderna passerat och det ska bli så roligt att återuppta kontakten med vänner igen när energin har kommit tillbaka. Känner mig faktiskt väldigt glad och peppad inför de kommande veckorna, så mycket roligt som händer!

 

 

 

 

Nu ska jag ta det lugnt och fixa några sista grejer innan det är dags att sova och vila upp sig inför morgondagen. Påsklovet är slut och det kommer förmodligen bli mycket att göra på jobbet, men det är på ett sätt bra för då går tiden snabbt och det blir snabbare Valborg (som jag ska fira i Uppsala för första gången på två år!).

 

Hoppas allting är bra med er.

 

Pusshej

Allmänt Personligt

Vägen till körkortet

2nd April 2018

 

 

Todelihoo!

Nu är det verkligen länge sedan jag skrev (inte sedan jag kom hem från Zanzibar…), men det har varit av en speciell anledning. Sedan december har jag kämpat för att ta körkort, och nu under mars var det dags för slutspurten innan teoriprovet och uppkörningen som skulle ske dagarna innan påskhelgen. Jag har inte skrivit något om detta på bloggen för att jag inte sagt någonting om det till min familj eller släktingar, jag ville att det skulle bli en överraskning som jag kunde avslöja för allihopa när vi sågs igen i Finland, och därför är det ingen annan än bae samt några kollegor och nära vänner som vetat. Och nu kan jag äntligen skriva om det!

 

 

Där är jag längst ner!

Hade drömt så länge om att få skriva mitt namn på bilskolans whiteboard och den 29/3 2018 gick det äntligen!

 

 

Som sagt så har detta projekt hållit på ett tag, närmare bestämt sedan slutet av december. En dag gick jag in hos bilskolan här i Fruängen efter att ha tvekat några gånger och sa att jag behövde hjälp att ta körkort, till vilket de svarade jamen självklart, det ska vi fixa. Jag fick ansöka om ett nytt körkortstillstånd eftersom det gamla gått ut (har alltså inte kört bil sedan jag var typ 18-19) och boka ny tid för Riskettan, trots att jag redan gått den kursen en gång förut men den hade förstås också gått ut. Sedan bokade jag några tider för övningskörning med lärare på skolan och så var vi igång. Har pluggat teori på morgonen på tunnelbanan via körskolans app, och sedan övningskört med lärare efter jobbet mitt i vintermörkret, snöslasket och rusningstiden. Stundtals har det verkligen känts som att jag kämpat i uppförsbacke, och inte bara bokstavligt talat :-)))

 

Men jag hade då alltså inte suttit bakom en ratt på mer än fem år då jag började övningsköra igen. Eftersom jag har tillräckligt svårt som det är att ha många grejer i huvudet samtidigt och lätt blir utmattad av många intryck så bestämde jag mig för att ta automatkörkort, för att undvika att ha ytterligare en grej att tänka på i trafiken, dvs den manuella växelspaken och kopplingen. Om jag känner att jag behöver ett sånt körkort i framtiden så fixar jag det då. Just nu ville jag bara lära mig att köra bil och sluta vara så skraj i trafiken, och det var verkligen lättare sagt än gjort. I början vågade jag knappt lämna krypkörningshastighet, jag sniglade mig fram i ett lugnt villaområde och ba vad fan händerrrrr var är jag etc. Lyckligtvis släppte oron efter ett tag och jag vågade gasa på lite mer, åtminstone 30 km/h, hehe. Stort tack till mina körlärare för deras enorma tålamod med mig…

 

Under de månader som gått har jag snurrat runt här i Fruängen, bort mot Älvsjö, Högdalen och Farsta, sedan åt andra hållet mot Bredäng och Sätra, hängt i Kungens kurva och Huddinge. Mot slutet körde jag på E4:an till Södertälje ett antal gånger eftersom det var där som uppkörningen skulle ske. Första gången jag var på motorvägen var jag rätt nervös, det var mörkt och dimmigt och jag var inte van vid den höga hastigheten, men jag hade en bra lärare då som pratade lugnt till mig och fick mig att tro på mig själv och att jag skulle klara det – vilket jag ju gjorde! Och vilken frihetskänsla jag hade där ute i 110 km/h, när den värsta nervositeten släppte. Jag har skojat lite med mina lärare om att det här har varit som KBT för mig, i och med att jag gradvis exponerat mig för det jag varit rädd för (bilkörning i höga hastigheter med mycket trafik) för att så småningom känna hur oron och ångesten sjönk undan.

 

Stundtals har jag tvivlat på mig själv och känt att det här kommer aldrig gå. Som jag skrev tidigare har jag svårt att hålla många saker i huvudet samtidigt och när jag blir trött går det verkligen utför, vilket gör det extra olyckligt att jag bara kunnat köra på kvällarna efter jobbet när jag varit helt slut i huvudet. Mitt självförtroende har fått sig några rejäla smällar när jag gjort klantiga misstag i trafiken som bara inte får hända (var exempelvis på väg att köra mot rött en gång pga hade fokus riktat på någonting längre fram på vägen…), men trots att jag under vissa pms-ledsna dagar kommit hem från bilskolan med gråten i halsen så gav jag inte upp. Nästa dag var jag på plats igen och försökte tänka på allt det där som jag måste öva på och efter mycket om och men så satt det plötsligt. Till och med halkbanan som jag var lite nervös inför flöt på utan problem, trots att jag fick köra tillsammans med en 95:a som tyckte hen var “gammal” som skulle ta körkort vid 22 års ålder…

 

Sen nu under den sista månaden innan uppkörningen fokuserade jag bara på det och alla andra projekt fick läggas åt sidan, tyvärr även bloggandet. Jag kände att jag bara MÅSTE klara det, det var så viktigt för mig. Har ju som bekant varit bortrest ett antal gånger under den här vintern och då blev det förstås några luckor i körningen som jag behövde ta igen nu under mars och bara köra köra köra, nästan varje dag där mot slutet. I onsdags innan påskhelgen gjorde jag teoriprovet på Trafikverket inne i stan och blev godkänd, vilket naturligtvis var en lättnad men som också gjorde att jag kände att jag ville klara uppkörningen ännu mer eftersom teoriprovet bara är giltigt i två månader. Och dagen efter var det dags….

 

 

 

UPPKÖRNINGEN! Jag var så nervös att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till där på torsdagen, hade tagit ledigt från jobbet bara för att fokusera på körningen i och med att den skulle ske kl 14. Kl 13 gick jag till bilskolan för att värma upp, jag körde med en av mina lärare till Södertälje och vi snackade om en massa random grejer på vägen vilket var skönt för då släppte nervositeten lite. När vi kom till Vägverket var den dock tillbaka igen med full kraft och jag kände mig nästan snurrig när jag satt där i väntrummet med alla andra hysteriska personer, men jag försökte tänka att det bara var som en vanlig övningskörning och att allt det handlar om är att visa att jag kan köra trafiksäkert – vilket jag tyckte jag kunde efter mina miljoner övningar!

 

Så kom min instruktör och jag kände yes, det här blir bra, ty det var en cool kille med tatueringar som pratade lättsamt med mig och inte verkade för sträng (har kört som allra sämst med de lärare som suttit helt tysta i bilen och missnöjt påpekat mina tabbar med jämna mellanrum, självförtroendet bara störtdyker för mig då). Vi gick till bilen och redan där blev det en lite klurig situation eftersom jag inte lyckades låsa upp bilen, var så nervös att jag tryckte på knappen för “lås” på bilnyckeln istället!! Lyckligtvis fattade jag det efter en stund (pinsamt LÅNG stund!) och vi satte oss. Som säkerhetskontroll fick jag kontrollera att styr- och bromsservon fungerade, vilket jag övat på precis innan med min lärare, skönt nog. Det momentet blev godkänt och sen backade jag ut och körde ut på vägen.

 

Killen pratade skämtsamt med mig hela vägen, bl.a. var det första som hände att vi skulle direkt ut på motorvägen och blåsa på mot Göteborg och då skojade vi om att vi skulle på roadtrip tillsammans och blabla. Jag vet inte om det var ett “trick” från hans sida för att få mig att sluta vara så nervös, men vad det än var så fungerade det för plötsligt kände jag mig helt säker bakom ratten och vi pratade på om våra tatueringar och annat stuff som att det inte var en uppkörning utan bara en vanlig lektion. Jag kan ju bli ganska flamsig ibland så jag skojade på om allt möjligt och vi skrattade väldigt mycket, han sa att jag var den roligaste han kört med den månaden och att han skulle lyssna om jag hade ett eget radioprogram!! Där försvann min sista nervositet och jag körde som att jag aldrig gjort något annat.

 

Vi lämnade motorvägen och körde in på landsväg, jag fick göra en vänstersväng (vilket är en farlig sväng på landsväg men jag var ej skraj för en gångs skull!) och sedan backa runt ett hörn. Hade bara övat på det intill ett trottoarkant förut men nu skulle jag göra det vid ett dike på en liten skogsväg vilket kändes knepigt, men jag klarade det och vi körde vidare. Rullade in i Södertälje centrum, höll koll på trafikljusen, skyltarna, pilarna på vägen och framför allt alla andra trafikanter, både bilar, cyklar och fotgängare. Bytte körfält utan att bli hysterisk, kollade döda vinkeln, överskred inte hastigheten, mindes korsningar med högerregeln och kastade en blick i back- och sidospeglarna med jämna mellanrum som jag lärt mig. Gjorde vänstersväng i rondellerna (eller cirkulationsplats som det egentligen heter, det hade vi en lång diskussion om också…) och kom ihåg att blinka ut till höger. Var inne på enkelriktad gata ett tag, såg stoppskyltar och stannade vid stopplinjen innan jag körde vidare.

 

Och mitt i allt hade 40 minuter passerat och vi var framme vid Vägverket igen. Jag hade några minuter innan känt en mystisk stöt av lycka gå genom kroppen, någon sorts hoppfull tanke om att jag faktiskt kanske hade klarat det. Innan uppkörningen hade jag varit så nervös att jag sa till min lärare att det kanske inte skulle gå, jag skulle säkert klanta mig och schabbla bort allting, och att jag skulle gråta oavsett hur det gick, till vilket han försökte peppa upp mig men jag var för stressad för att kunna ta in det då. Plötsligt tänkte jag, kunde det faktiskt ha gått? Jag tyckte inte att jag gjort några större missar under uppkörningen, bromsade lite för ryckigt och hårt en gång och fegade i allmänhet mycket i korsningarna som vanligt, men inget livshotande. När jag parkerat bilen kollade instruktörskillen lite på sin padda och sa….

 

“Jadu, Josefin. Jag tänker godkänna dig idag.”

 

Och de orden hör jag i mitt huvud än idag, exakt hur de lät. JAG HADE KLARAT UPPKÖRNINGEN. JAG HADE FIXAT KÖRKORT. Under tre månader kämpade jag som ett as, pluggade teori och körde fast jag var pisstrött efter jobbet, jag var ibland ledsen och grät, ibland glad och taggad på kommande roadtrips, och framför allt så längtansfull efter den där friheten som bilkörning innebär…… Och nu hade jag KLARAT DET.

 

Tårarna kom än en gång, jag släppte ut en lång suck och höll mig för ansiktet, kunde inte riktigt inse vad som hänt. Jag slängde mig i famnen på instruktören och vi skakade hand (trots min vilda handsvett lol) och han ba grattis till körkortet , den här körningen gjorde min dag! Sedan önskade han mig glad påsk och gick därifrån. Jag snubblade ut ur bilen och kramade min lärare som hängt kvar vid Vägverket och väntat, han ba “jag visste det!!” och sen åkte vi hem, han körde så att jag fick vila. Jag grät och skrattade om vart annat, ba JAAAAAA ÄNTLIGEN! Jag har körkort! Och på första försöket!!!!! Det hade jag fanimig aldrig kunnat tro när jag började med det här projektet och knappt vågade trycka ner gasen en enda gång.

 

 

Helt slut psykiskt men lycklig!

 

 

Finns en del grejer jag ska tänka på nu när jag börjar köra på egen hand, bl.a. att jag måååste sluta fega i korsningar, jag står och väntar i 500 år på att alla andra ska passera innan jag själv kör och ibland tar det väldigt lång tid innan jag kommer iväg. Mina svängningar måste bli säkrare, alltså att jag gasar på när jag svängt klart och inte håller på och fegar där också. Men förutom det var det en bra och trafiksäker körning jag visade upp, jag ska fortsätta tro på mig själv och ta för mig lite mer ute på vägarna. När jag kom tillbaka till bilskolan i Fruängen sa alla som jobbar där grattis till mig och kramade mig, jag skrev mitt namn på tavlan som sagt och sedan gick jag hem. Berättade glädjestrålande nyheten för mina kollegor som jag åt middag med på kvällen och fick blommor av dem (vilken hejarklack jag haft!), och sedan kunde jag äntligen avslöja allt för min familj och släkt under påsklunchen i fredags. Alla blev så glada för min skull – om än otroligt förvånade för de hade inte anat någonting – och nu kan jag äntligen avsluta det här projektet och gå vidare med andra grejer.

 

Avslutningsvis kan jag säga att det verkligen har gått upp och ner och hit och dit och många känslor har varit inblandade i den här processen. Det var också därför jag inte berättade någonting för min familj, jag ville att det här skulle vara “mitt projekt” som jag tog i min egen takt, ifall jag skulle kugga på uppkörningen. Inte för att min familj någonsin haft stränga krav och orimliga förväntningar på mig, men jag ville bara få göra allting på mitt eget sätt och berätta de goda nyheterna i efterhand.

 

Fy fan vad stolt jag är över mig själv. Det höll hela vägen in i mål. Kortet kommer på torsdag och sen kan jag börja köra hur mycket jag vill!

 

 

 

Glad påsk och puss på er alla!