Browsing Category

Feminism

! VIKTIGT ! Feminism

Samtyckessnack

3rd November 2017

 

Todelihoo.

 

 

Befinner mig i Raseborg, Finland, för att hälsa på släkt och kompisar, det är mysigt som vanligt. Har precis snackat med mormor om #MeToo och vi har varit förbannade på män tillsammans, men även glada för att asen äntligen ställs till svars för all skit de gjort och för att utvecklingen går framåt. När vi pratade om detta kom jag på att jag aldrig skrev om hur mina sexualkunskapslektioner med niorna gick under förra veckan, då när jag skulle svara på deras anonyma frågor. Var så stressad den veckan + det var min födelsedag med dubbla firanden och hela baletten så jag glömde totalt att skriva om det. Gör det nu istället.

 

Veckan innan höstlovet träffade jag alltså alla niorna på skolan i helklass för att gå igenom normer med dem (heteronormen i synnerhet + könsnormer i allmänhet) samt svara på frågorna (håller dessutom på och träffar dem i halvklass för att på så vis lättare kunna göra mer “rörliga” övningar som att byta stol etc). Allting har gått asbra och jag har varit extremt stolt över dem som vanligt och ba fan vad duktiga ni är. De har klarat av att hålla fokus och lyssna uppmärksamt och ställa frågor och det flams som förekommit har varit “relevant”, alltså klart det är tillåtet att fnissa när jag svarar på en anonym fråga om huruvida en kan runka för mycket, det måste inte vara så seriöst hela tiden. Det viktiga är att när det verkligen har gällt – t.ex. när vi snackat samtycke, övergrepp, att unga HBTQ+personer är de som mår sämst i samhället etc – har fokuset varit på topp.

 

Som jag nämnde tidigare hade många skrivit anonyma frågor om våldtäkt och övergrepp och #MeToo och därför pratade jag mycket om det, eftersom det är långt ifrån alla som har koll på vad exakt ett övergrepp är, vad en ska göra om en blir utsatt för något, vad sexuella trakasserier är etc. Har rett ut allt detta så gott jag kunnat och som vanligt lagt mycket vikt vid vad samtycke är, för att på så vis alltid kunna prata utifrån det och ha det som norm.

 

Tar någon på din kropp på ett sätt som inte känns bra och utan att ha försäkrat sig om samtycke så är det ett övergrepp. Skickar någon ovälkomna bilder på sin kuk är det sexuella trakasserier. De flesta våldtäkter sker inte av någon random person i en mörk park, de flesta våldtäkter sker i hemmet av någon den som blir utsatt känner och ibland har en nära relation till (vid det här momentet brukar eleverna vara helt knäpptysta och har även fått en del följdfrågor om det efter lektionen). Och framförallt: Det är aldrig ens eget fel om en blir utsatt för någonting. Som jag brukar säga till kidsen: jag kan inte upprepa det här tillräckligt många gånger, för det ska sitta som berget.

 

Som jag nämnde tidigare pratade jag också normer med niorna, utgick från heteronormen och snackade om hur den påverkar oss på olika plan. Redan från födseln delas vi in i kategorierna tjej och kille och sedan förväntas vi leva i enlighet med de normer som tillskrivs de könen (pratar mycket trans* här också, att en inte måste vara kvinna/man bara för att en föds med snippa/snopp + att en inte måste vara något av det överhuvudtaget). Normerna påverkar som sagt mycket i vårt liv och såklart även när det kommer till sex.

 

Det här pratar jag också om i relation till samtycke. Killar förväntas vilja ha sex hela tiden och porträtteras som nåt slags djur som inte kan rå för sina lustar och uppfostras till att de har rätt till att ta vad de vill ha, medan kvinnor å andra sidan ofta utmålas som helt passiva och utan förmåga till att känna lust (eller den klassiska dubbelbestraffningen: om hon faktiskt känner lust och vill ha sex är hon en hora). Normerna fuckar upp extremt mycket och därför måste vi prata om det med kidsen – ju tidigare, desto bättre. Lär ungar från första början att könsnormer ba är skit och att en inte måste följa heteronormens strikta ram helt slaviskt.  Och att samtycke är grunden i all sexuell kontakt med andra.

 

 

 

 

Så… Ja. 

 

Nu känner jag mig färdig med denna text. Den tog mycket energi att skriva och jag blir arg när jag tänker på allt som är knas i samhället, även om mycket har blivit bättre (vilket jag insåg efter att jag och mormor haft vår långa diskussion). Hoppas alla har en bra fredag.

 

Pusshej

! VIKTIGT ! Feminism

Tankar inför kommande sexualkunskapslektioner

21st October 2017

 

Todelihoo.

 

Det är lördag, men jag känner mig redan slightly stressad inför den kommande arbetsveckan. Ska ha lektioner med niorna i helklass då vi ska prata om normer kopplade till sex och sexualitet och hur de påverkar oss, blir fem stycken tillfällen. Har bett eleverna skriva anonyma frågor innan och har fått supermånga bra som jag verkligen vill svara på, många nämner #MeToo och vill att jag pratar om just normer och varför vi förväntas vara på olika sätt. Min stress kommer därför ur att jag vill att det här ska bli rätt.

 

Jag känner mig emellanåt, precis som många andra, helt utmattad av allting som en skulle vilja göra för att förbättra det här samhället om en bara fick bestämma. Har som sagt varit mycket prat om #MeToo på skolan i veckan, inte bara bland niorna och deras anonyma frågor, men också hos de andra årskurserna. Har haft elever i åttan som uttryckt sin frustration över att inte kunna säga att de vill ha lika rättigheter och villkor för kvinnor och män utan att bli kallade för “jävla feminist” av sina manliga klasskamrater, och även hos sjurna har #MeToo spridit sig, men det verkar som att väldigt få vet vad det handlar om och vissa bara larvar sig om det. Jag skulle vilja att det pratades om på alla lektioner, att ungarna verkligen fattade vad det är för en rörelse och att det också påverkar dem. Men jag gör vad jag kan tills vidare.

 

Nedan är några av de många, många frågor jag fått in. Ville demonstrera behovet hos unga att prata om sex, sexualitet, normer, samtycke, HBTQ+ och allt annat som rör ämnet. Det är rätt många frågor och våldtäkt och övergrepp, hur en ska kunna säga nej, vad en ska göra om någon tvingar sig på en och så vidare. Det är tunga ämnen, men det behöver pratas om. Hur ska de annars veta vad som är rätt eller fel, om inte vi vuxna talar om det för dem och ger dem ett hälsosamt synsätt på sex?

 

Jag är som sagt stressad över detta, bara för att jag så gärna vill att allt blir rätt. Jag vill att alla ska få ut någonting av det, känna att de lär sig något nytt eller får bekräftat sådant de redan visste sen tidigare, att de känner sig lyssnade på och så vidare. Får återkomma senare i veckan med hur det har gått.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Håhåjaja. I övrigt har jag varit på konferens under två dagar den här veckan, den handlade om unga och psykiska ohälsa och det fanns en del intressanta inslag. Mest gillade jag en psykolog som pratade om beteendeanalys, mycket för att det är precis vad vi pratar om under den nya handledningen som jag går på en gång i månaden. Det är alltså att våra beteenden styrs av vad som är gynnsamt för oss, beteenden som leder fram till det vi vill ha förstärks och vice versa.

Låter kanske självklart, men för mig som jobbar i skolan är det här guld värt att höra om eftersom det kan härledas till att personer aldrig bara kan kallas stökiga “bara för att”: de gör det som fungerar för dem. Jag och min kuratorskollega var mycket imponerade av föreläsningen.

 

 

 

 

Yes. Nu ska jag pyssla lite inför min födelsedagsfest ikväll.

 

Pusshej

 

 

! VIKTIGT ! Feminism

Me Too

17th October 2017

 

Todelihoo.

 

Jag har tänkt och begrundat att jag vill skriva något om Me Too-hashtagen som fortfarande går på högvarv i alla mina sociala medier, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Om någon mot förmodan missat vad detta är, så är det en hashtag som används och sprids av kvinnor som varit med om någon form av sexuella trakasserier eller sexuella övergrepp i sitt liv. De flesta i min bekantskapskrets har spridit hashtagen, och även bland de som valt att inte lägga upp någonting vet jag att det finns otaliga personer som varit med om händelser där de kränkts av män på olika sätt. Det tar liksom inte slut.

 

Jag tänkte igenom min egen situation. Jag kan inte definiera något specifikt fysiskt övergrepp som drabbat mig, men däremot har jag, i likhet med de flesta andra kvinnor, känt den där isande rädslan i kroppen när jag går hem ensam om kvällen, haft män som fällt ovälkomna kommentarer om mitt utseende och min kropp både i verkligheten och på nätet, haft jobbiga gubbar och killar efter mig på krogen som inte accepterat ett nej, samt blivit kallad för hora ett oräkneligt antal gånger. Och det är bara en droppe i havet.

 

Senast idag berättade en person jag känner om något hon drabbats av på sin arbetsplats, en manlig kollega som pussat henne på kinden utan att hon ville och viskade fram olämpliga förslag i hennes öra, försökt ta på hennes kropp och gått över den ena gränsen efter den andra. Återigen, en historia i mängden där han som förövare kan lalla vidare med sitt liv medan hon får stanna upp och kämpa med obehaget och äcklet inför hans handlingar. Och jag tänker på mina vänner som blivit våldtagna, tafsade på, förnedrade och hotade på olika sätt och jag känner ett brinnande hat för de män som utsatt dem, och miljontals andra kvinnor i världen, för detta. Dom jävlarna ska skjutas, som Annika Norlin sjunger.

 

Men mitt i skiten känner jag också en ofantlig värme, gemenskap och samhörighet i och med denna hashtag – vilket är precis det som hashtagen skapats för. Vi är inte ensamma. Jag såg en gammal (manlig) bekant som kommenterade “det här var tydligen mer utbrett än jag trodde” på en persons Me Too-status och tänkte, ja det var väl fan på tiden att du och alla andra tvivlare inser vad en går igenom i livet som kvinna. Det är liksom ingenting som drabbar någon enstaka stackars tjej här och där – det sker hela tiden, varje dag, på alla platser och i alla samhällsklasser. Vi är många, miljontals, och vi är så förbannat trötta på det här nu. Det måste få ett slut.

 

Så män, ta ert ansvar. Prata med varandra om vad ni har för värderingar egentligen. Skratta inte åt “skämt” som handlar om våldtäkt och förnedring av kvinnor, fråga istället vad som är det roliga i sammanhanget. Ifrågasätt machokulturen och bryt isär skadliga mansnormer som sätter standarden för hur en “riktig” man ska vara. Sluta skicka dick pics och ovälkomna kommentarer till kvinnor för att ni tror att någon till slut ska nappa om ni bara tjatar tillräckligt mycket. Sluta ta er rätten till kvinnors kroppar. Sluta våldta.

 

Under de senaste veckorna har jag haft sexualkunskap med niorna på skolan där jag jobbar och pratat om vikten av samtycke och ömsesidighet. De har koll på detta nu, de vet vad det handlar om, och det de inte har superkoll på frågar de om. Och om de har fattat det, då kan ni också. Det är fan dags nu.

 

 

 

 

Pusshej

 

Feminism Konst, illustrationer m.m.

Konstnärstips: Frances Cannon

13th May 2017

 

 

Todelihoo.

 

Jag följer många duktiga konstnärer, illustratörer och skapare på Insta och tänkte tipsa om en jag gillar väldigt mycket, nämligen Frances Cannon (hemsida här och Instagram här). Hon är en kroppspositiv feminist som illustrerar kvinnor av modell större i olika sammanhang och de är så fina att jag ville sprida hennes konst.

 

Undrar om det går att shippa hennes konstverk till Sverige? Isåfall vill jag ha några på väggen.

Pusshej

! VIKTIGT ! Feminism Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

Serietips: The Handmaid’s Tale (2017-)

13th May 2017

 

Todelihoo.

 

Jobbveckan är slut och sommarlovet kommer allt närmare. I veckan hade vi kuratorer inom IES vår sista handledning för terminen och när jag kollade i min kalender insåg jag att jag måste börja ha avslutande samtal med mina elever eftersom det inte är alltför många träffar kvar. Det är basically bara nästa vecka som är en “vanlig” skolvecka, annars är det en massa tid som går bort för ledighet och typ städdagar och annat då det inte förekommer några lektioner. Märkligt.

 

 

 

Men! Jag hade tänkt skriva om något annat. Har blivit helt hooked på serien The handmaid’s tale (2017-), baserad på en bok av Margaret Atwood med samma namn. Många har säkert hört talas om den vid det här laget, men jag tänkte skriva lite om den ändå eftersom den gått rakt in i hjärtat på mig och stannat där.

 

Serien utspelar sig i ett dystopiskt USA där en totalitär teokratisk regering tagit makten och inrättat regler och lagar i enlighet med Gamla testamentet. Kvinnors rättigheter är fullständigt tillbakadragna, de får inte längre jobba eller ens läsa. De som inte skickas till straffkolonierna får bli s.k. handmaids åt de rika i samhället då de har förmågan att bli gravida, någonting som få kvinnor kan till följd av miljöförstöring.

 

Livet som handmaid går sedan ut på att bli impregnerad av den styrande mannen i huset och föda barn som han och hans fru kan uppfostra som sina egna. Vi får följa huvudpersonen Offred (namnet har tilldelats henne och står för Of-Fred, dvs att hon tillhör Fred, mannen i huset) och hur hennes vardag ser ut som en handmaid då hon måste lyckas med sin enda uppgift: att bli gravid. Vi får också se tillbakablickar till hur hon levde dessförinnan och hur det blev när samhället vändes upp och ner och hon förlorade all rätt till ett eget liv – samt vad som händer de som trotsar regimen.

 

 

 

Jag tänkte på en sak som Lady Dahmer skrev om serien, någonting som slagit mig då jag kollat på den. Det är att en inte kan tänka att serien bara är en påhittad saga om en avlägsen värld – tvärtom så är det som sker verklighet på många platser i världen och vår s.k. frihet är egentligen en illusion. Sättet som kvinnorna behandlas på i serien är en skildring av hur situationen för kvinnor sett ut under tusentals år, och hur lätt allting kan gå tillbaka till det så fort vi sänker garden och tror att allting är lugnt. Kvinnans roll som en barnafödande maskin utan egen vilja är central i ett patriarkat och vi slipper inte undan så lätt.

 

Jag tänker på kvinnor överallt i världen, hur de inte tillåts ha en utbildning, ett jobb eller en egen ekonomi, hur de gifts bort mot sin vilja och tvingas producera barn åt någon vidrig man som bestämmer allting i deras liv, hur våld och sexuellt våld används mot kvinnor för att styra och kontrollera dem, hur möjligheten till säker abort och preventivmedel ständigt ifrågasätts av konservativa som vill inskränka kvinnans rätt till sin egen kropp, samt tusen andra exempel. Allt som krävs för att det ska bli så är att en regim med de åsikterna tar makten i samhället och sen är det slut på friheten. Det får vi aldrig glömma.

 

 

 

 

Jag rekommenderar den här serien med all min kraft. Dels för skådespeleriet och the neverending spänning, men mest för att den visar en värld som alltför lätt kan bli vår vardag om vi inte ser upp med vad som sker omkring oss. Så är det att leva som kvinna i ett patriarkat: ständigt vaksam.

 

Pusshej

 

 

 

! VIKTIGT ! Feminism

Instagramtips: Katarina Wennstam

2nd May 2017

 

Todelihooo.

 

Tisdagen är i princip slut och jag kan checka av en till dag i min kalender. Skolan drog igång igen för fullt efter tredagarsledigheten, jag som tänkt att ungarna kanske lugnat ner sig/vilat upp sig under Valborgshelgen kunde ju bara fetglömma alla planer på en mjukstart. Det var basically full rulle från dagens början till dess slut, och när jag några minuter i fyra slog ihop laptopen för att bege mig hemåt kom jag på att jag ändå lyckats glömma ringa en förälder. Men det får bli imorgon.

 

Skulle dock vilja skriva om något annat ikväll och ge ett tips! Jag följer författaren Katarina Wennstam på Instagram (här), hon som among many other things har skrivit Flickan och skulden + Flickan och skammen (om victimblaiming och slutshaming och annat skit och piss i det här samhället). Hon är en av mina stora idoler och inspirationer etc etc. Nu gör hon en följetong på sin Insta om våldtäkt på film och jag följer med förfäran och fascination det hon postar. Kommer skriva lite närmare om det så utfärdar en TW nu för våldtäkt på film ifall någon känner att den inte vill läsa om det.

 

 

 

 

Katarina Wennstam skriver mycket om hur våldtäkt gestaltas på film – och varför utdragna våldtäktsscener ens måste vara med på film från första början. Ibland känns det som att sådana scener bara “slängs in” i en film för att ge den något sorts djup eller en mörk, allvarlig ton eller whatever, inte för att de faktiskt tillför något till filmens handling förutom att den (oftast kvinnliga) huvudrollen ska lida så mycket som möjligt. Dessutom, skriver Katarina, gestaltas ofta de här våldtäkterna på helt andra sätt än hur våldtäkter generellt sett ser ut i verkligheten vilket också bidrar till att skapa en förvrängd syn på våldtäkt i samhället.

 

Jag för min del kan absolut inte kolla på våldtäkt på film och känner igen många av de skevheter som Katarina skriver om. Jag blir otroligt påverkad och illa berörd av att se människor plågas på olika sätt på film och vägrar kolla på filmer som innehåller någon form av utdragen misshandel, tortyr eller, ja, våldtäkt. Här har imdb:s Parental Guide varit till enorm hjälp, läser alltid igenom listan på läskiga/våldsamma grejer som kan hända i en film innan jag ser den och kan på så vis bedöma om jag rent psykiskt klarar av att se den. Även kortare sekvenser kan vara jobbiga och få mig att tvivla, kan vara att det är en rulle som jag verkligen vill se men så ska de tvunget ha med en våldtäkt och jag blir så trött på det (argentinska The secret in their eyes är en sådan film för mig).

 

Ett exempel som Katarina tar upp är en groteskt utdragen våldtäktsscen från den franska filmen Irréversible (2002) som bara finns där för att… ja, det finns faktiskt ingen anledning förutom att den ska, ehm, vara artsy eller något. Den bara är där. Minns när jag var typ 12, 13 år och läste min första Frida-tidning. Den filmen var recenserad och skribenten hade skrivit att ingen under 30 borde se filmen eftersom en totalt tappar tron på mänskligheten och mår skit typ. Har till denna dag inte sett filmen och kommer aldrig göra det heller. Och jag kan än en gång inte förstå varför filmskapare måste ha med sådana sekvenser, förutom att det verkar som att det finns någon sorts fucked up njutning i det för dem?

 

Katarina skriver också om det i sin följetong, att våldtäkt på film ibland skildras som de utsatta kvinnorna faktiskt tycker om det som sker (med ett exempel från serien Narcos, som jag själv reagerade på när jag såg serien för skitlänge sedan). Någon snubbe övertalar/tvingar dem till “sex” och plötsligt blir de jättekåta och allt ska vara så förföriskt, farligt och förbjudet och what not. Jag tycker att det är något av det mest bisarra och skeva av allting, den där gestaltningen av våldtäkt som något sorts sexigt maktspel. Det om något bidrar till en förvrängd syn på våldtäkt i vårt samhälle – speciellt bland unga som ser de här filmerna/serierna och tror att det på något sätt speglar verkligheten.

 

Katarina Wennstams följetong på Insta har berört mig väldigt mycket, jag läser noggrant allting hon skriver och även kommentarerna under bilderna (folk som håller med och sett liknande filmer och reagerat på samma sak). Även om det självklart är jobbigt att läsa om så tycker jag det är skönt att någon sätter ord på saker jag själv tänkt på så mycket men inte riktigt kunnat formulera, nämligen hur riktigt jävla dåligt det känns att det finns så många filmer/serier där en kvinnans främsta roll består i att bli våldtagen for the sake of *edgy* filmskapande. Det är också något av en befrielse att se att andra personer känner samma sak.

 

Nä, fy fan. Blir till att kolla på något trevligare ikväll. Måste ta en break från allt det jävliga.

 

Pusshej

 

 

 

 

 

! VIKTIGT ! Feminism

“Hur skulle jag kunna veta att hon inte ville om jag inte provade?”

6th February 2017

 

Todeloo.

 

När jag kollade Facebook imorse var det här vad som mötte mig.

 

Screenshot från SVT. Länk för att se filmen.

 

Då har alltså en snubbe i bandet Albatraoz mitt under en spelning greppat tag om en tjejs huvud och tryckt hennes huvud mot sitt skrev. Han fick en möjlighet att ursäkta sig efter spelningen och förklaringen till eländet blev då “jag fick feeling”, “ni tjejer kan aldrig förstå den feelingen”, “jag gick in i en roll”. Och sist och slutligen, “hur skulle jag kunna veta att hon inte ville om jag inte provade?”. Låter det bekant?

 

Tänker att det här är ett prima exempel på den våldtäktskultur vi som bekant lever i och som visar sig i så många olika områden i samhället. Dudes får för sig att göra vad helst de känner för, kvinnan blir ett objekt, en sak utan några som helst egna tankar eller känslor. Och då kan en ju göra vad som helst eftersom en “fick feeling”. Bara titta på filmen, på snubbens järnhårda grepp om tjejens bakhuvud och hur han totalt skiter i att hon försöker vrida sig loss. Han var ju bara tvungen att prova om hon skulle uppskatta att bli utsatt för hans förnedrande handling.

 

Även om jag självklart tycker det är för jävligt att det ska behövas en film som bevismaterial så tänker jag ändå att det är så himla bra att händelseförloppet fångades på kamera. Låt folk få se den verklighet som en våldtäktskultur innebär: att exempelvis inte kunna åtnjuta en spelning utan att få sitt ansikte upptryckt i någon vidrig killes skrev, och att efteråt få höra “hur skulle jag kunna veta att hon inte ville om jag inte provade?” – ett totalt avsägande av det egna ansvaret. Det här synsättet är så inpräntat i många män att det blivit en självklarhet för dem och det är genom det som våldtäktskulturen växer sig stark.

 

I slutet av artikeln berättar tjejen som blivit utsatt om de reaktioner som filmklippet skapat. Hon säger: “90 procent är reaktioner från folk som stöttar mig. Men det är de elaka kommentarerna som fastnar. Vissa skriver att jag får skylla mig själv och att jag överdriver. Men det känns bra att folk får reda på vad som har hänt för att det är inte okej.“. Även det är en vanlig reaktion från omgivningen när vi lever i en våldtäktskultur: den som blivit utsatt får helt enkelt skylla sig själv. “Varför var du på spelningen? Varför stod du så långt fram? Då får du faktiskt skylla dig själv om killen vill trycka ditt ansikte mot sin kuk.” Eller den andra klassikern: “Du överdriver. Överreagerar. Det där var väl inte så farligt?”.

 

Som jag skrev tidigare: låter det bekant? För många i samhället är det så självklart att direkt ifrågasätta kvinnan som blivit utsatt, det blir en ansvarsförflyttning från den som skulden egentligen ligger på. Det är dags att konfronteras med den obehagliga sanningen och börja reflektera över sitt synsätt. Tänker vi automatiskt att skulden ligger på kvinnan eftersom det “bara är så” – eller kan det vara resultatet av hundratals år av kvinnoförtryck som är långt ifrån utraderat ur vårt så kallade ‘moderna samhälle’?

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Feminism Sex & sexualitet

Universitetsstudie i socialantropologi (och porr!)

25th January 2017

 

Todelihoo.

 

Idag efter jobbet åkte jag iväg till Stockholms universitet (där jag faktiskt aldrig varit, pluggade min sista termin på Socialhögskolan) för att delta i gruppintervjun som jag skrev om tidigare. Vi var tre stycken som skulle diskutera plus tjejen som utförde studien – och jäklar vad kul det var! Ämnet var porr i relation till sexualitet, identitet och femininitet och vi pratade väldigt mycket om vems sexualitet som får synas och hur en som kvinna tidigt blir lärd att inte prata högt om sex, orgasm, njutning och just porr.

 

Under diskussionens gång blev det mycket skratt såväl som allvar, då vi gick in på ämnen som alla kunde relatera till och som vi alla tänkt mycket på under våra liv. Alla kände igen sig i att bli uttråkad av penetrerande sex, att fejka orgasmer, att ha en sexuell relation med någon som egentligen inte är speciellt bra, att vilja ha bekräftelse av män i någon form. Det kändes som så mycket mer än en forskningsstudie, det var som att vi känt varandra hur länge som helst och kunde prata om allting. Var oerhört upplyftande och befriande, har saknat ett sådant snack.

 

 

 

Vi pratade i en och en halv timme och efteråt åkte jag hemåt tillsammans med de andra informanterna. Det var väldigt lätt att prata även utanför intervjurummet och jag är glad över att vi ska träffas igen inför en andra intervju. Sedan är det också spännande att få vara med på den svarande sidan i C-uppsatssyfte, ty snart är det två år sedan jag själv kämpade med att få ihop min egen kandidatexamen och jag och min skrivpartner letade personer att intervjua med ljus och lykta. Nu får man ge tillbaka genom att hjälpa någon annan, så att säga.

 

Pusshej

 

Feminism Fitta, Mens & Livmoder RFSU

Vulvagruppen

18th November 2016

 

 

Todelihoo.


Det är fredag morgon
på jobbet och jag tänkte att jag skulle blogga lite snabbt medan jag har tid. Har velat skriva under de senaste dagarna också, men är för det mesta så ofantligt trött när jag kommer hem om kvällarna (the usual; det är mörkt när en går till jobbet och det är mörkt när en kommer hem) så därför kör jag en liten bloggy på jobbet nu innan det är dags för mina samtal.

 

Det jag ville skriva om var att jag igår trotsade min trötthet och gick på ett möte jag signat upp för på RFSU:s kansli här i Stockholm. Orsaken var att jag fått information om att en person skulle starta upp ett projekt som legat på is ett tag, nämligen Vulvagruppen. Gruppen är precis vad namnet antyder, en grupp för personer som har, har haft eller kommer att ha en vulva, och meningen är att skapa en mötesplats för diskussion och aktivism gällande allt som har med vulvan att göra.

 

Redan när jag kom till mötet kände jag att jag hittat rätt. Som så ofta när en umgås med människor med samma intressen som en själv kände jag stor gemenskap såväl som ett brinnande engagemang och när den första försiktigheten lagt sig märkte vi hur mycket vi hade att prata om. Med hjälp av vår gruppledare brainstormade vi kring ämnen vi skulle vilja ta upp och fick fram otroligt mycket, allting från tabut kring kvinnlig sexualitet och njutning, klitoris, onani, den historiska synen på vulvan till myten om mödomshinnan, porr, skam. Hur lite en vet om sitt eget kön eftersom det pratas så lite om det, knappt finns det ens ett ord för det (vulva är för övrigt bara utsidan av en fitta, varpå vi även diskuterade namnet på gruppen). Vi fyllde en hel tavla med förslag på ämnen och det här var bara första träffen.

 

När vi hade en liten paus pratade jag med en person som är psykolog och skrivit sin masteruppsats om smärtor i könsorganet hos personer med fitta. Nu var hon doktorand vid Karolinska Institutet och fortsatte sin forskning. Naturligtvis var jag oerhört intresserad och imponerad av detta, och hon i sin tur frågade mycket om mitt jobb som skolkurator och även skolinformatör för RFSU och vilka situationer en kan ställas inför. Vi enades om att det förekommer alldeles för lite information om fittor bland ungdomar och de måste få prata mer om sexualitetsrelaterade ämnen i allmänhet. Så kort och gott, ett otroligt bra möte och jag är mycket peppad på kommande träffar.


<333

 

 

Sen av en slump, medan jag skriver detta blogginlägg, pratade jag nyss med en kollega för att diskutera lite life skills, livskunskapslektioner, inför vårterminen. Jag funderade på om jag skulle ha lektioner med niorna också (har ju haft alla sjuor och håller nu på med åttorna) för annars får de liksom ingenting, och dessutom märker jag ett oerhört behov hos ungdomar att prata om sex och få reda på basic grejer som vilka preventivmedel det finns och var en kan få tag på dem.

 

Min kollega höll med om detta och sa att en ofta tror att kidsen ska kunna så mycket till följd av alla sociala medier och hur mycket de hänger där hela tiden, men faktum är att de fortfarande verkar ha stora kunskapsluckor rent generellt. Och om viktiga saker också, såsom hur en förhindrar en oönskad graviditet, hur klamydia kan spridas samt att HIV är ett virus som för närvarande är obotligt men som det finns bromsmediciner mot. Varje gång jag snackar med ungdomarna dyker nya frågor upp och jag får känslan av att jag borde ha såå många fler lektioner med dem. Sex är ju som bekant ett oerhört stort ämne.

 


 

Nu ska jag återgå till jobbet. Har en fairly lugn dag framför mig, men än är det för tidigt att gå in i helg-mode. Som jag skrivit förut kan allt hända på en skola och snabbt går det också. Vi får se hur det blir idag.


Pusshej