Browsing Category

Skolkurator

Allmänt Skolkurator Socionom

Veckan som gick och #MeToo-snack med åttorna

10th December 2017

Todelihoo.

 

Helgen går mot sitt slut, men in a way känns det som att jullovet redan börjat så det är inte så farligt med måndag imorgon. Förra veckan var sista skolveckan för åttorna och niorna, nu ska de iväg på prao och sen är det som bekant lov. För mig som är kurator på högstadiedelen av skolan innebär det alltså att det bara kommer vara sjuor på skolan under de sista dagarna och därför känns det så lugnt.

 

Under veckan som jag gick hade jag och en av svensklärarna lektioner tillsammans med alla åttorna (de är sex stycken klasser och närmar 200 elever, bara i åk 8!) där vi snackade om #MeToo. Jag hade en powerpoint där jag gick igenom fakta, varifrån #MeToo kommer och vad det haft för påverkan på samhället, men även lagar så att de skulle ha koll på att sexuella ofredanden faktiskt är brottsliga handlingar. Sen snackade vi jämställdhet och gjorde ett quiz (där de bl.a. skulle svara på när Sverige hade sin första kvinnliga statsminister, dvs aldrig) och en Heta stolen-övning där de fick ta ställning till olika påståenden. Blev förstås en massa diskussioner om allt möjligt, men rent generellt tyckte jag det gick bra och det kändes viktigt att göra något innan de skulle försvinna iväg på lov.

 

 

På tal om jämställdhet måste jag tipsa om HBO:s serie The Knick som jag maratonkollat under de senaste dagarna (består bara av 2 säsonger), handlar om ett sjukhus i New York i början på 1900-talet och kirurgerna och sjuksköterskorna som jobbade där. Mycket om klass, fattigdom, rasism, rätten till abort, kvinnors utsatthet etc etc = SÅ BRA

 

 

Sist och slutligen kan jag säga att min mens varit försenad till den punkt att jag började noja för att jag var gravid. Gjorde t.o.m. ett gravtest bara för att vara på den säkra sidan, vilket var negativt och lugnade mig för stunden, men fortfarande inte besvarade frågan vart min mens tagit vägen. Sen, klockan fyra på lördagsmorgonen, slog den jäveln till. Horribla kramper, forsande blod och allmän misär stod på schemat. Fick sitta i duschen under ångande hett vatten för att få bort den värsta smärtan och kunde inte direkt förstå att jag bara några dagar innan önskat att min mens skulle komma.

 

HÅHÅJAJA

 

Pusshej

 

 

Sex & sexualitet Skolkurator Socionom

Sexualkunskapsprojekt med åk 9: avslutat!

2nd December 2017

 

Todelihoo.

 

Under den gångna veckan avslutade jag sexualkunskapsprojektet som jag hållit på med ända sedan september på skolan. Hade den sista lektionen i torsdags och även om det var skönt att kunna stryka den sista klassen på listan så kände jag också ett visst vemod. Som kurator består största delen av mitt jobb av enskilda samtal och det gillar jag ju, men det har också känts viktigt att få komma ut i klasserna och pyssla med förebyggande arbete. Dessutom gillar jag den här årskursen av nior så mycket, finns flera stycken som jag verkligen kommer sakna när de går ut nästa år.

 

På det stora hela har det här projektet varit otroligt kul och lärorikt. Jag har haft alla ungarna (sammanlagt 150 kids!) i både hel- och halvklass i olika omgångar och vi har pratat om samtycke, ömsesidighet, respekt, #MeToo, heteronormen, HBTQ+, myten om mödomshinnan och en miljon andra grejer. I takt med att lektionerna tuffat på har såklart många olika ämnen kommit upp, som allt från hur hiv överförs mellan människor och om en kan bli gravid när en har mens (svar ja) till vad queer betyder och vad skillnaden är på bisexuell och pansexuell. Som vi säkert alla är medvetna om innefattar sexualkunskap en drös olika områden och jag har försökt ta upp lite av det mesta, även om huvudtemat har varit samtycke + heteronormen.

 

 

5 stycken klasser, puh!


Under projektets gång har samtidigt #MeToo-rörelsen fullkomligt exploderat överallt i samhället och därmed blev också de här lektionerna en perfekt chans till att prata om ja- och nej-signaler och rätten till sin egen kropp. Jag har gjort s.k. Heta stolen-övningar (där en ska byta plats i ringen om en håller med) och bl.a. frågat eleverna om de tycker det är lätt att veta när någon flirtar med en. Det har varit lite delade meningar kring det påståendet och utifrån det har jag sedan diskuterat vad vi människor förmedlar genom kroppsspråk, blickar, ansiktsuttryck och annat icke-verbalt. Hur ska en egentligen veta vad någon annan vill, om den är intresserad av en eller “bara” lite vänskaplig? Hur ska en veta när det sen kommer till sex?


Har även gjort en 4-hörnsövning med ett scenario där de får välja vad de tycker att en påhittad person ska göra i en viss situation och det har jag också tyckt varit givande. Då får eleverna aktivt ta ställning till vad de tycker och så frågar jag en del kring det och problematiserar och vänder och vrider på scenariot så att de verkligen får tänka till. Tycker det är viktigt för då vet jag att det vi snackar om faktiskt fastnar för dem och inte bara försvinner så fort de lämnar klassrummet. Det har också fått mig att utvecklas som “lärare”, har fått klura ut följdfrågor och alternativa resonemang under övningarnas gång och försökt lyssna in allt som sagts och låtit alla komma till tals. Cred till alla lärare som orkar göra detta dagligen!


Så, ja. Det här projektet har som sagt varit jätteroligt och lärorikt och framför allt hoppas jag ju att det har givit något till eleverna. Det är det viktigaste av allt.

Åter till lördagsmyset.

Pusshej

Allmänt Skolkurator Socionom

Jullovet hägrar

27th November 2017

 

Todelihoo.

 

November har passerat och plötsligt är det bara tre veckor kvar för eleverna på skolan innan jullovet, två för åttorna och niorna som kommer ha PRAO under sin sista vecka. Jag tycker att den här terminen har gått så oerhört fort, men roligt har det varit. Är som bekant väldigt förtjust i mitt elevhälsoteam och tycker generellt att den här terminen har känts bättre än förra året – vilket antagligen beror på att jag inte är helt ny längre utan nu istället känner till rutinerna såväl som ungarna.

 

I övrigt går det upp och ner rent arbetsbelastningsmässigt (långt ord!). Ibland, som typ idag, är det rätt mycket, har bl.a. pratat med en del föräldrar idag av olika anledningar, men har också haft ett stabil flöde av elever som kommit och gått. Verkade vara en tung måndag för många, jag brukar kolla in närvaron hos de jag har “under uppsikt” (läs: känner viss oro för) och såg att det var en hel del som antingen missade första lektionen imorse eller gick hem från skolan under eftermiddagen. I don’t blame them, har själv varit trött idag efter helgens födelsedagsfirande av en vän och skulle nog också velat stanna i sängen innerst inne. Men, men.

 

Så många har varit deppiga idag. Andra dagar, typ förra fredagen, var det betydligt lugnare, som att alla liksom var sugna på helg och kände att de kunde härda ut istället för att gå och hänga med sin kurator. Det är så olika och som jag säkert skrivit förut har det funnits dagar då jag knappt sett mina kollegor för att vi haft så mycket att göra, medan vi andra gånger till och med har tid att ta en kaffe tillsammans. Något som är på gång nu är att jag och lärarna håller på och utarbetar en plan för att jobba med #MeToo under veckorna fram till jullovet, ska ha powerpoint och klassdiskussion och hela faderullan. SÅ viktigt, vi måste hinna snacka med så många kids som möjligt innan jullovet för att sen göra ett mer ingående projekt på våren. Glad att jag och kollegorna har så bra samarbete och samma engagemang.

 

*

Sist och slutligen kan jag säga att jag var i Uppsala i helgen och hade det asmysigt. Blivit ompysslad av föräldrarna och firat en god vän som fyllde 27 på Flustret. Det var så roligt och även om jag är trött än idag (mvh blir 2dagarsbakis) så var det lätt värt det. Saknade både mina päron och mina kompisar kände jag – och även min älskade lilla hund T.

 

 

 

 

Hej, vad det gick. Nu ska jag och bae käka middag och kolla på någon av alla miljarder serier jag vill se. Kollade klart Netflix tecknade serie Big Mouth igår som jag älskade. Tror jag ska ge mig på Crazy Ex-girlfriend härnäst, verkade väldigt sköj.
Ha det bra!

Pusshej

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Hurra för mitt elevhälsoteam!

11th November 2017

 

Todelihoo.

 

Insåg att jag inte bloggat på mer än en vecka och undrade vad som hände där. Förmodligen handlar det nog om att jag haft en sjujävla vecka på jobbet där det har varit full rulle ungefär hela tiden, inte direkt någon mjukstart efter höstlovet. Det är många elever som kommer och pratar om allting mellan himmel och jord – från vanliga tonårsfunderingar till mer allvarliga händelser som kräver vidare åtgärder – och även om jag gillar tempo så är det faktiskt skönt att det blivit helg nu, har inte varit hemma på ett tag och bara tagit det lugnt och sånt behöver jag.

 

Jag har egentligen inget specifikt att skriva om just nu, men jag kände att jag ville ta tillfället i akt och prisa mina kollegor lite extra. Jag har sagt det förut, men mitt elevhälsoteam (eller student care team som det heter eftersom vi är en engelsk skola) är verkligen så bra och helt avgörande för att jag överhuvudtaget ska kunna jobba. Tycker så mycket om min biträdande rektor, min kuratorskollega, de två skolsköterskorna och resurserna (och även specialpedagogerna som tekniskt sett ingår i teamet), vi är som en enda stor organism där alla har sina delar men vi jobbar tillsammans för eleverna. Nu ska vi dessutom få en skolpsykolog också som bl.a. ska hjälpa oss med neuropsykiatriska utredningar, så det känns kul med ett nytillskott även om hon bara kommer vara på skolan ibland.

 

Men när det kommer till teamet så handlar det inte bara om att vi hjälper varandra och samarbetar i knepiga jobbrelaterade situationer, det är också för att jag alltid får möjlighet att ventilera när något svårt eller jobbigt hänt och en kanske behöver gråta en skvätt eller få en kram. Och precis som att vi finns där för varandra när något känns tungt privat eller på jobbet, så har vi också jätteroligt tillsammans med en massa internskämt och flams. Jag har inte riktigt känt just den gemenskapen på en arbetsplats förrän nu den här hösten och jag tycker det är himla härligt.

 

Som sagt, det skulle inte gå utan dem och de är den största bidragande faktorn till att jag älskar mitt jobb så mycket. Tacktal avslutat!

 

 

 

Igår var jag på AW med några av kollegorna på Grappa vid St Eriksplan och sen åkte jag vidare för att gå och kolla på stand-up med bae och en kompis vid Telefonplan, mycket skoj fredag!

 

I övrigt kan jag bara säga jag varit på ytterligare en studiecirkelträff med organisationen Mensen den här veckan då vi fick besök av en barnmorska som berättade en massa spännande grejer om just mensen och allting kring den. Fick nån sorts nyväckt respekt för min kropp när en fick se rent konkret hur allting funkar, med livmodern som pysslar med sina ägg och signalerna som går mellan den och hjärnan om att det är dags att släppa iväg dem. Vilket maskineri!

 

Nu ska jag spela Sims och chilla hela dagen lång.

 

Pusshej

Allmänt Skolkurator Socionom

En vecka senare

7th October 2017

 

 

Todelihoo.

 

Insåg att jag inte skrivit på en vecka, vilket känns ganska konstigt. Det är som att de senaste dagarna bara flugit förbi och innan jag riktigt fattade vad som hänt blev det helg igen. Kanske hänger det ihop med att en arbetsdag föll bort den här veckan till följd av att vi hade vår årliga s.k. regional conference i torsdags då personal från olika skolor inom den här koncernen träffades i Täby för att ta del av föreläsningar och workshops. Var rätt intressant att hänga med folk från de andra skolorna – speciellt kuratorerna – och se hur de har det.

 

Mjaha, annars då? Det är jöbb som vanligt förstås, men det är väl trevlans. När jag var på en inflyttningsfest förra lördagen pratade jag med en kompis och sa att jag tycker om mitt jobb, till vilket han svarade att det är rätt ovanligt att höra folk säga så. Men det är ju så det är för mig, det händer som sagt en sjujävla massa stuff på skolan hela tiden och stundtals är jag rätt matt – samtidigt som det ju är det jag gillar, att faktiskt få jobba med ungdomar och ha samtal och nysta i sånt som kan kännas svårt och jobbigt för dem. Kan ej riktigt tänka mig något annat arbetsområde just nu, även om det ibland är tungt.

 

Och utöver grejer som gäller jobbet så hade jag rätt mycket program igår när arbetsdagen tagit slut, vilket brukar vara ovanligt för mig då jag ofta är toktrött på fredagar och bara vill åka hem. Nu tog det lång tid innan tröttheten hann ikapp mig och jag hann äta middag med en vän vid Hötorget, åka till Berwaldhallen tillsammans med gamla pluggkompisar från Uppsala och lyssna på Sveriges radios symfoniorkester som spelade tv-spelsmusik (var typ det mäktigaste jag någonsin hört, grinade lite) och som avslut åkte jag till Mariatorget och tog några öl med bae och andra polare. Lyckades hålla igång till klockan ett innan jag kände mig helt socialt utmattad och behövde komma hem, vilket jag ändå är stolt över. Det är ju alltid roligt när jag väl kommer ut, trots att jag är en liten eremitkrabba på insidan.

<3333

 

 

I övrigt håller jag och bae på och kollar på resor under jullovet, vore kul att åka någonstans när julen har passerat och vintermörkret gör sig påmint igen. Vi har fastnat lite för Kap Verde, ett gäng öar en bit utanför Afrikas västkust. Det ser ganska trevligt ut där och jag känner väl mostly att det vore skoj att åka till något nytt ställe som inte är terribly överbelamrat med turister under vintersäsongen. Vi ändrar oss dock i princip hela tiden, så jag vet inte riktigt vad det kommer landa på till slut. Någonting där solen skiner är väl krav nummer ett.

 

Nu är det filmdags här i lördagsmyset. Hoppas allting är bra med er.

 

Pusshej

 

 

Allmänt Fitta, Mens & Livmoder Skolkurator Socionom

Studiecirkel + handledning

30th September 2017

 

Todelihoo.

 

Det är en tjusig lördagsmorgon och jag kände för att blogga lite. Somnade ganska snabbt igår efter mitt senaste blogginlägg, med resultat att jag vaknade runt åtta imorse… Var först jobbigt eftersom jag började tänka en del på jobbet och kände mig stressad över vissa grejer jag måste göra (varningsklocka!), men då gick jag upp ur sängen, klädde på mig och drog ut och sprang. Låter kanske som värsta hälsofreaket nu, men det hjälpte mig verkligen att tänka på något annat och nu mår jag bättre. Tänkte skriva om ett par grejer som jag inte nämnde igår.

 

Nu i veckan var jag på det första av fem möten i en studiecirkel skapad av organisationen Mensen – forum för menstruation (hemsida finns här, mycket bra och viktigt initiativ). En kompis till mig sitter i styrelsen och har talat så gott om det att jag kände att det var dags att gå med i den här anordnade studiecirkeln. Under det första mötet pratade vi om mens i populärkultur, hur mens porträtteras i media och i filmer och hur det påverkar oss. De som ville delade med sig av egna menshistorier och det var många ämnen relaterade till smärta, skam och stolthet som togs upp.

 

Bara efter det här första mötet hade jag väldigt många positiva känslor och tänkte att det var synd att det bara kommer bli fem träffar. Det är något speciellt med att träffas med nya människor som delar ens intressen och engagemang och att få utbyta erfarenheter och tankar. Fick också höra av en person efteråt att hon var glad för att jag sa rakt ut vad jag tyckte om vissa grejer som hon själv också tänkte men ej vågade säga, roligt eftersom jag tidigare varit ganska blyg och skraj inför att prata i grupp och nu äntligen vågar ta mer plats. Framsteg!

 

 

Vi har en del litteratur som ska läsas och den här boken hör till.

Väldigt bra och intressant såhär långt.

 

 

Och på tal om litteratur tänkte jag också nämna en annan bok jag håller på med nu. Vi har ju handledning på jobbet, ett tillfälle i månaden då vi kuratorer inom den här skolkoncernen träffas tillsammans med en psykolog och går igenom knepiga fall eller har en möjlighet till att ventilera någonting som hänt på arbetsplatsen. Nu under detta skolår har vi fått en ny handledare och även ett lite nytt upplägg: vi ska förutom ärendedragning ha en del “hemläxor” i form av läsning ur boken KBT i utveckling – En grundbok i kognitiv beteendeterapi av Anna Kåver. Jag håller på med det första kapitlet nu och är väldigt fascinerad, känns kul att lära sig nya grejer teoretiskt som sedan kan varvas med det praktiska arbetet.

 

Varje gång jag kommer i kontakt med ämnet psykologi på något sätt (det vill säga, typ varje dag i mitt vardagliga jobb…) tänker jag att jag nog skulle vilja vidareutbilda mig till psykoterapeut. Det går upp och ner som så mycket annat i livet och ibland är dragningen till sexologutbildningen starkare, men jag vet att jag verkligen fick upp ögonen för psykoterapi när jag gick en kort grundkurs i ACT (Acceptance & Commitment Therapy) i januari i år. Har kikat lite sporadiskt på olika möjligheter till att gå en grundläggande utbildning (ofta kallad “Steg 1”), det kostar för det mesta rätt mycket men de flesta som gått en sån säger att det var en god investering. Kanske faktiskt ska ta steget (pun intended) och göra det…?

 

 

 

 

 

Håhåjaja. Decisions, decisions. Det finns så mycket jag vill göra, men jag drar iväg åt lite olika håll och ibland vill jag någonting mer än något annat tills den tanken fejdar och något annat blir starkare. Får nog avvakta lite tills vidare.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Kort fredagsuppdatering

29th September 2017

 

Todelihoo.

 

Thank God it’s Friday. Det säger jag väl varje fredag, men nu menar jag det verkligen. Som jag skrivit i nästan alla mina senaste inlägg är det väldigt mycket på jobbet nu, någonting som även mina kollegor märkt av – både de andra i elevhälsoteamet och lärarna. Det blir liksom inte så mycket tid för paus och reflektion under arbetsdagen, någonting jag märker att jag blir väldigt trött av. Så mycket att göra och så mycket att ta in, vilket jag ibland får vänta med tills dagens slut. Det är en av många anledningar till att det känns väldigt skönt med helg nu.

 

I mitt förra inlägg skrev jag om stress och utmattning och nu i veckan kollade jag det första avsnittet av den svenska dokumentärserien We Can’t Do It om samma ämne (kan ses här). Ungefär allting de pratar om i avsnittet känner jag igen på ett eller annat sätt, och mest sorgsen blir jag över att det först och främst är kvinnor som råkar ut för utbrändhet och utmattningsdepressioner. Det är något jag märkt eftersom jag känner många tjejer både privat och via jobbet som gått in i väggen och blivit sjukskrivna, eller som bara är några millimeter därifrån. Det är så… vanligt? Tycker i alla fall det är bra att det uppmärksammas mer och blir mindre tabu att prata om.

 

Håhåjaja. Ikväll släpade jag mig för övrigt iväg för zumba efter jobbet. Dansade loss och var helt slut efter den dryga timme som passet varade, men det kändes väldigt bra och blev ett skönt utlopp för all min trötthet över veckan. Fick en chans att tänka på någonting helt annat och nu är jag hemma och myser med bae, vilket är precis vad jag vill göra denna fredagkväll. Hoppas alla haft en okej vecka.

 

Pusshej

! VIKTIGT ! Skolkurator Socionom

Tankar kring stress och utmattning

24th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva om en grej jag funderat en del på. Senast igår chattade jag med en jag känner som förklarade att hon sjukskrivits pga utmattning och när jag började räkna insåg jag att jag på senare tid fått höra om fler och fler i min närhet, goda vänner och även mer avlägset bekanta, som drabbats av utmattning och gått in i väggen. Personer (hittills bara tjejer, men jag känner säkert många utbrända killar också) som är i min egen ålder och som i olika långa perioder fått bli sjukskrivna. Eftersom det här – tragiskt nog – är ett smärtsamt vanligt samhällsfenomen ville jag skriva lite om det.

 

Jag skrev förut att det är mycket på jobbet för mig just nu och det är det sannerligen. Jag gillar det – men jag är också fundersam över huruvida det faktiskt kan bli för mycket för mig en dag. Jag vill så mycket, vill hjälpa alla kids som mår dåligt av alla möjliga olika skäl, och jag antecknar och dokumenterar allting jag gör, alla samtal på mitt rum och i telefon, återkopplar till föräldrar, ger tips på vidare hjälp, ringer psykologer och allt möjligt annat. Till på köpet ska jag nu också ha sexualkunskap med alla nior som drar igång nästa vecka, vilket jag älskar men som också kräver väldigt mycket tid, engagemang och energi. Kan det plötsligt bli… för mycket?

 

Jag gjorde en parallell till hur jag skrivit om mina tankar om alkohol förut, att jag nuförtiden är väldigt uppmärksam på mina alkoholvanor och försöker hålla koll på när och hur mycket jag dricker för att inte hamna i en riskzon. På samma sätt har jag nu fått börja se över och vara uppmärksam på stressfaktorer i mitt liv. Hur sover jag om nätterna? Tänker jag på jobbet på fritiden? Hinner jag ha toapauser, får jag tid till att reflektera efter ett speciellt tungt “fall”, har jag en stabil puls under arbetsdagen eller känns det som att hjärtat jobbar dubbelt så hårt? Jag försöker hålla koll på såna här saker – inte minst för att jag jobbar inom ett yrkesområde (socialt arbete) där många blir utmattade.

 

Hur kan jag undvika att det faktiskt blir för mycket då? Till att börja med har jag förbjudit mig själv att ta hem jobbmobilen eller att kolla jobbmailen på min privata dator, jag gjorde det sistnämnda förut men mådde inte så bra av att ständigt vara uppkopplad till jobbet och att under en lördagskväll få mail från någon förälder som är orolig för sitt barn. Inget jobb efter att jag gått hem för dagen eller när det är helg – då signar jag ut och tar inte upp någonting igen förrän det är måndag.

 

Under själva arbetsdagen kan jag också ta pauser då jag går undan ett tag bara för att recharga en liten stund innan jag kan hoppa rakt in i smeten igen. Det känns väldigt viktigt för mig, om jag inte gör det blir det för mycket för hjärnan att processa på samma gång och jag får svårigheter med att sortera och prioritera vad ska börja med härnäst. Jag känner till mina stressymptom ganska väl och försöker reagera när jag känner att det blir för mycket, det kan vara att aktivt säga till mig själv att inte hoppa vidare till en annan arbetsuppgift innan jag är klar med den första för att på så vis inte sitta på ett flertal halvfärdiga uppgifter som stressar mig.

 

Tänkte på en situation jag var i under slutet av förra skolåret, då jag pratade med åttorna (som nu är nior, en rätt stressad årskurs) om stress, ångest och psykisk ohälsa. Snackade om symptom som är viktiga att ta på allvar, exempelvis sömnproblem, hjärtklappning, svårigheter att fokusera + mycket annat, och hur kroppen till slut säger ifrån och stänger av när en gått för länge med alldeles för höga stressnivåer (utmattningssyndrom). Det ironiska med det var att jag dagarna innan varit skitstressad inför att få ihop min Powerpoint-presentation och vara påläst om all fakta och kunna allting utantill och själv haft sagda stressymptom. Var orolig hemma och kunde inte riktigt släppa jobbet. Sånt måste jag undvika i framtiden för att inte belasta mig själv på det viset.

 

Sist och slutligen kan jag bara säga det självklara, att jag tycker det är för jävligt att vi lever i en tid och ett samhälle där så många blir utmattade: under det senaste året har jag sett både kompisar, kollegor och elever på skolan där jag jobbar drabbas av detta och den gemensamma faktorn är ju det här att sätta alldeles för stor press på sig själv och jobba på tills en är så utmattad att det inte går längre.

 

Jag känner igen det själv, den där önskan att vara duktig och aktiv och alltid redo och tillgänglig. Att ta på sig fler och fler arbetsuppgifter tills en inte riktigt vet var en ska börja, men inte vilja säga nej av rädsla för att framstå som lat eller något liknande. Det är en folksjukdom som drabbar inte minst tjejer med det ökända duktig flicka-komplexet och jag tycker det är bra att det uppmärksammas mer och mer, precis som all den psykiska ohälsa som följer med.

 

Nu ska jag spela Sims och släppa såna här tunga tankar för ett tag, det är viktigt att kunna koppla bort allting och bara fokusera på någonting helt annat, som exempelvis ett datorspel, ett tag. Imorgon är det på’t igen som gäller och om samma mönster fortsätter så kommer den veckan antagligen bli lika hektisk som föregående. Jag måste bara komma ihåg att skolan inte står och faller med mig och att jag inte ska ta på mig för mycket saker och fortsätta jobba efter arbetstid. Som en vän till mig sa efter att hon berättat om sin utmattning: hälsan måste gå först.

 

Pusshej

 

 

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Reflektioner från veckan

23rd September 2017

 

Todelihoo.

 

Flera gånger under den gångna veckan har jag tänkt att jag ska blogga, men det har slutat med att jag skjutit upp det och pysslat med något annat istället – vilket är skumt eftersom det varit några riktigt händelserika dagar. Nu denna lördagskväll får det bli av!

 

Som jag skrev tidigare i veckan har jag haft det ganska hektiskt på jobbet, och det höga tempot höll i sig ända in på fredagen. Jag och min kuratorskollega har knappt sett varandra förutom på morgnarna då vi kommer till jobbet samt på eftermiddagen då vi går hem, under all tid däremellan har vi suttit i samtal med elever, varit på möten eller pratat i telefon. Det har varit en minst sagt tuff vecka för hela elevhälsoteamet, varje gång vi försökt catcha upp lite med varandra har någonting hänt som gjort att vi fått återgå till våra kontor illa kvickt. Undrar verkligen hur den här första månaden på skolåret blev så pass intensiv.

 

För min del har den här veckan också inneburit en del nya erfarenheter och särskilt viktiga samtal. Hade en ‘breakthrough’ i ett fall, kände mig väldigt glad och faktiskt också förvånad efteråt eftersom jag lyckades skapa en kontakt jag inte haft förut. Hade även menssnack med en person som fick sin första mens och som hade mycket starka känslor kring det, jag fick jobba stenhårt för att normalisera och avdramatisera och bli kvitt den där envisa skamstämpeln som tyvärr är så vanlig. Unga ska inte behöva ha ännu en till grej att gå och noja över.

 

Sen har jag också haft många samtal med killar denna vecka, vilket ändå är ganska ovanligt då det brukar vara en majoritet av tjejer som söker sig till mig. Nu kommer killarna på löpande band och jag tycker förstås det är toppen, de har så mycket de går och funderar på och behöver verkligen få prata. Känns bra att börja rucka på den skadliga mansnormen som går ut på att dudes ska hålla alla känslor inne och “man up” tills de mår asdåligt, blä på den.

 

 

 

 

Så det var jobbet, det. När jag slutat på fredagen drog jag till söder och träffade några polare, vi käkade middag tillsammans och gick senare på bio för att se It. Har sett den gamla versionen samt kollat in ett antal recensioner av den nya, hade inte så höga förväntningar men blev ändå ganska besviken. Tyckte ej den var speciellt läskig, främst förutsägbar och väldigt beroende av sina jumpscares. Men vad gör väl det, jag fick hänga med mina polare och hade det väldigt trevligt ändå.

 

Idag har jag träffat min vän holländaren och fortsatt med vår nyfunna helgaktivitet av kaffe och museum. Denna gången blev det naturhistoriska riksmuseet, jag har inte varit där sen gymnasiet då vår klass hade utbyte med en fransk skolklass och alla åkte iväg på utflykt tillsammans (herreguu vilket konstigt utbyte det var, pratar om det varje gång jag träffar mina kompisar från den tiden pga så mycket som gick fel). Var skönt att promenera ute i höstluften och sen vandra omkring på museet, även om en blev helt matt till slut av alla speedade ungar…

 

 

 

 

Nu ska jag och bae se de två sista avsnitten av vår nya serie Gypsy med Naomi Watts, I löööv her och I löööv serien. Vissa tycker den är långsam och tråkig, men jag blev helt fångad redan från första avsnittet. Watts spelar en psykolog som blir aningen för involverad i sina patienters liv och börjar blanda sig i deras relationer på ett, let’s just say, inte så professionellt sätt. Den är mad spännande, rekommenderar vilt.

 

Hoppas alla har haft en bra lördag.

 

Pusshej
´

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Tillbaka till universitetet (nästan!)

19th September 2017

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva en liten trudelutt innan jag ska sova, jag hinner precis till 22 som numer är den tid då jag går och lägger mig eftersom jag apparently blivit vuxen till slut. Passar ändå bra eftersom jag går upp vid 6 på morgonen nuförti’n (har blivit en av de där earlybirdsen som kommer in till jobbet en halvtimme innan jag börjar…), vilket i sig känns helt knäppt. Men det är väl som med allt annat, det är en vana nu och jag tänker knappt på det. Får se hur skoj det känns när vintermånaderna kommer.

 

Oh well. Den här veckan har brakat igång med buller och bång. Jag och mina kollegor inom elevhälsan har mycket att göra och den där smekmånadsperioden som var precis efter sommarlovet är definitivt över (om det ens någonsin fanns en sån?). Det är hemmasittande, utåtagerande, självmordstankar, tvångstankar, nedstämdhet och allmänt tuffa tider bland kidsen, alla åldrar inkluderade. Bara idag har jag varit med på två möten med vårdnadshavare som började gråta i olika omgångar, samt tagit telefonsamtal från andra oroade föräldrar som inte vet vad de ska göra med sina barn. Den psykiska ohälsan är utbredd och visar sig i många olika former.

 

Men! En rolig sak vill jag nämna. Fick för någon vecka sedan kontakt med en person som går första terminen på socionomprogrammet här i Stockholm och som behövde en färdig socionom att intervjua inför en presentation. Eftersom jag lovat mig själv att alltid ställa upp på intervjuer från studenter (pga minns hur svårt det var att hitta folk att intervjua när jag och min vän skrev C-uppsatsen) gick jag med på det och idag sågs vi för intervjun. Det var en hel grupp socionomstudenter som under inspelning frågade ut mig om mitt arbete som skolkurator och eventuella svårigheter i yrket, hur en arbetsdag ser ut rent praktiskt, tankar kring tystnadsplikt och anmälningsskyldighet samt mycket mer.

 

Jag tycker det är jätteroligt att vara med i intervjuer (har varit med i 2 stycken C-uppsatsrelaterade studier förut också!), dels för att det förstås är kul att hjälpa andra, men också för att jag ~lär mig mer om mig själv~ och får en möjlighet att reflektera över min yrkesroll vilket blir till en win-win-situation. Jag får liksom tänka till kring vad jag egentligen gör som skolkurator, hur jag påverkas av olika grejer och vad det faktiskt är för problematik jag stöter på hos elever. Det är guld värt! Tipset jag kunde ge studenterna på slutet var att ha mycket kontakt med det praktiska sociala arbetet under pluggets gång, jag vet i alla fall att det för min egen del hade underlättat att varva teorier och metoder med “riktigt” jobb för att sätta dem i ett sammanhang. Det har jag verkligen insett nu i efterhand.

 

 

 

 

 

Nu ska jag krypa till kojs och recharga inför morgondagen. Vi ska ha föreläsning på skolan, Netscan kommer och berättar för eleverna om riskexponering på nätet och det torde bli intressant.

 

Pusshej