Browsing Category

Skolkurator

Skolkurator Socionom

Och så inleds höstterminen 2017

21st August 2017

 

Todelihoo.

 

Nu har jobbet finally dragit igång på riktigt. Eleverna har börjat med vanliga lektioner igen och min lilla lista på potentiella kuratorskids byggs stadigt på. Det är föräldramöten, BUP-återgivningar och nu senast har jag tagit på mig att organisera en slags temavecka på skolan där teatersällskapet Unga Klara ska komma och spela några föreställningar med efterföljande diskussioner om samtycke, maskulinitetsnormer och patriarkatet. Var mad trött idag efter jobbet och somnade nästan på tunnelbanan hem, men samtidigt är det skönt att ha ordentliga arbetsuppgifter igen.

 

Nu har jag snart varit tillbaka på jobbet i tre veckors tid och har hunnit fundera lite över min arbetsroll sedan jag började igen. Det här är som bekant mitt första jobb som fast anställd och därmed känns det också mer “på riktigt”, jag har liksom en given plats på skolan och jag är mer säker på vad jag ska göra nu. Mitt första år handlade mycket om att lära mig nya grejer, dels hur en jobbar som skolkurator, men också hur en jobbar på just den här specifika skolan. Det var sannerligen trial by error som gällde där, fick prova mig fram och göra en del misstag tills jag blev mer säker i rollen.

 

Är förstås fortfarande långt ifrån fullärd (som jag skrev för länge sen sa en äldre kuratorskollega till mig att det tog ca 5 år innan hon landade i sin yrkesroll som socionom), men nu känner jag definitivt att jag har mer koll på läget än i början av förra skolåret. Eftersom många kollegor i mitt elevhälsoteam slutat (de hade jobbat länge på skolan när jag började och ville prova något nytt) har jag också fått steppa fram lite mer och ta mer eget ansvar, har inte kunnat förlita mig riktigt lika mycket på att någon äldre, visare kollega ska fixa allting åt mig. Men jag gillar det. Det betyder också att jag känner mig lite vuxnare som person när jag vågar prata mer och framföra mina egna idéer under möten.

 

Så. Jag har skrivit det förut, men jag ser verkligen fram det här nya skolåret. Vårt elevhälsoteam ser väldigt annorlunda ut från föregående år, men alla är duktiga på sina egna sätt och jag tror att vi kommer komplettera varandra väldigt bra när de stressiga tiderna anländer (dvs strax innan loven) och kidsen börjar kajka ur. Vi är alla i olika åldrar, jag har ett par stycken som kretsar kring 25-årsåldern precis som jag vilket känns kul, samtidigt som jag gillar de lite äldre personerna och känner att jag kan skoja och snacka seriöst precis lika mycket med dem som de yngre. Jag gillar mitt team, helt enkelt.

 

 

vi mot slutet av terminen lol

 

Nu ska jag käka min efterlängtade thaimat och kolla på senaste Game of Thrones, har aktivt undvikit spoilers efter läckan tidigare i veckan och är mycket sugen på att se vad som ska hända härnäst, beyond the wall.

 

Pusshej

Allmänt Skolkurator

Tillbaka till skolan

9th August 2017

 

Todelihoo.

 

Då var vi igång igen. I måndags började jag jobba och även om det bara gått tre dagar sedan dess känns det som en vecka – om inte mer. Det är rätt så ovant att stiga upp tidigt efter nästan två månaders ledighet med sköna sovmorgnar och sena nätter, och så har jag ju inte saknat att åka fram och tillbaka mellan Fruängen och Bromma varje dag (tar ca 45 minuter för mig att komma till jobbet med tuben, enkelväg). Så med andra ord, lite kämpigt innan en kommit in i rutinerna igen.

 

På plussidan är det ju roligt att vara tillbaka på arbetsplatsen, är glad över att träffa mina kollegor igen och stifta bekantskap med en del nya ansikten. Som jag skrivit tidigare är det skönt att inte vara nyast på arbetsplatsen längre och faktiskt veta var jag ska befinna mig och vad jag ska göra, samt att jag vuxit in lite mer i min yrkesroll och snabbt vet vilka föräldrar jag ska kontakta, vilka jag ska bjuda in till möten och så vidare. Några av mina kollegor visste att jag funderade på att börja plugga till hösten, men blev glada när jag sa att jag skulle stanna vilket kändes sköj.

 

Idag träffade jag dessutom en av mina elever från förra året på ett s.k. uppstartsmöte och det fick mig att känna att jag trots allt längtar tills kidsen börjar skolan nästa vecka så att en får lite att göra. Är nyfiken på hur pass mycket eleverna vuxit under sommaren och huruvida de kommer förändras beteendemässigt nu när de ska börja en ny årskurs. Med tanke på att mitt förra år på skolan drog igång med full fart blir det säkerligen samma sak detta år, bara att jag kommer vara lite mer förberedd. Är taggad på att se hur det här skolåret blir tillsammans med mitt elevhälsoteam.

 

 

I övrigt kollade jag in Prideparaden i lördags och dansade loss på Trädgården efteråt,

det var good times





Oh, well. Som jag skrev i början är jag dock ovan vid att stiga upp tidigt och när jag kommer hem om dagarna är jag SÅ trött. Ska mysa i soffan och läsa om det senaste Game of Thrones-avsnittet (har ni sett det? shit was cray) och tare lugnt. Det är rätt skönt efter alla nya intryck.

Pusshej

Allmänt Skolkurator

Skolavslutning

10th June 2017

 

Todelihoo.

 

Nu är det äntligen sommarlov. Även om jag och mina kollegor har tre dagar kvar på jobbet (som dock endast består av en avslutningsfest och “individuellt arbete”) så är skolåret i princip slut. Igår var det avslutning på skolan och det var ganska spännande att se, hela ceremonin var fairly amerikaniserad med tanke på att skolan trots allt är engelskspråkig till största delen. Niorna fick diplom och kastade upp sina hattar och det syntes att det var skönt men även vemodigt för dem.

 

Efteråt kom några av mina “stammisar” fram till mig och överlämnade blommor och presenter, vilket förstås gjorde mig rätt gråtmild (och dem också!). Fick även en tjusig solros av en förälder som var minst lika rörd och tackade så mycket för all hjälp med hennes barn under året. Det kändes stort att kunna betyda någonting för de här kidsen och hjälpa dem på vägen när det varit svårt. Jag sa otaliga gånger “du klarade det!” till mina ungar och jag hoppas att de har med sig det i framtiden också, att saker och ting löser sig även fast det kan kännas hopplöst ett tag.

 

 

Så, det var det. Jag har varit skolkurator i ett år och klarat av att hjälpa några elever genom det skolåret. Det har förstås gått upp och ner, stundtals har det varit oerhört stressigt på jobbet och det har varit många som mått dåligt på samma gång i perioder, elever som suttit hos mig med panikattacker och självmordstankar, orosanmälningar till Socialtjänsten som behövt skrivas på övertid, besök till BUP-akuten… Men alla har klarat sig, och alla har nu fått sommarlov. Jag är så stolt över ungarna, speciellt de som jag vet kämpar med vissa saker, och jag är peppad på att komma tillbaka i höst lite klokare och mer erfaren och göra ett ännu bättre jobb.

 

Nu ska jag börja packa ihop mina grejer, är hos mina föräldrar i Uppsala och ska strax åka tillbaka till Stockholm. Ikväll är det Håkan på Stadion som gäller och det torde bli ganska mäktigt.

 

Ha det gött!

 

 

Allmänt Skolkurator

The end is near

31st May 2017

 

Todelihoo.

 

De senaste tre dagarna på jobbet har varit smått cray. Har haft mina s.k. life skills-lektioner med åttorna och det har varit väldigt skoj (även om själva ämnet, stress och ångest, kanske inte är det mest upplyftande…), gillar verkligen åttorna och tyckte vi fick till bra diskussioner. Ser fram emot att ha mer life skills med dem i höst om tillfälle ges. Till min förtjusning fanns det bl.a. ett visst intresse hos dem av att ha mer sexualkunskap, yes!

 

Sedan har jag haft avslutande samtal med alla mina kuratorskids, hade ett speciellt emotionellt avslut med en av mina riktiga “stammisar” som nu ska vidare till gymnasiet och som jag fått följa under hela nian. Hen bad mig skriva i hens årsbok, vilket jag med glädje och ett visst vemod gjorde. Majoriteten av mina kids kommer jag träffa i höst igen, men niorna ska ju vidare och även om jag bara befunnit mig på den här skolan i ett år så har jag fått en djup kontakt med några och kommer att sakna dem. Hoppas allting går bra för dem i framtiden, de förtjänar det .

 

 

 

 

Sedan har jag haft avslutande samtal med vissa föräldrar till de elever jag träffat och nu är det i allmänhet inte mycket kvar. Nästa vecka är det främst lek och aktiviteter utomhus/utanför skolan som gäller och då ska jag och ett par lärarkompisar hitta på lite grejer med sjuorna, men sen är det avslutning och finito. Vi i personalen jobbar några dagar till efter det och går sedan på ett efterlängtat sommarlov veckan innan midsommar. Jag börjar igen den 7 augusti och ser fram emot min ledighet with the power of a thousand suns.

 

Är dock också taggad på att köra igång igen i höst och känna mig lite mer hemma i min kuratorsroll. Tråkigt nog är det många av mina kollegor inom elevhälsoteamet som slutar, de har varit på skolan länge och ska söka sig vidare till nya grejer vilket är förståeligt men ganska sorgset när en knutit band till dem. Igår hade vi avslutningsmiddag hemma hos en av dem som slutar och även det kändes smått vemodigt. Det är många att säga hejdå till nu när sommarlovet närmar sig.

 

Ikväll har jag varit helt slut, jag och bae myste i soffan (första gången under vår tid som sambos som vi har en soffa, haha) och plötsligt somnade jag. Vaknade igen någon gång nu under kvällen och ba what. Kändes verkligen som att jag hade en sömnskuld att ta igen, har gått upp väldigt tidigt under de senaste dagarna för att vara i god tid på skolan inför mina lektioner med åttorna, men nu när de är över kan jag äntligen andas ut och sova lite längre. Gillar som sagt att ha lektioner, men shit vad trött en blir (i alla fall jag som har powerpoint och pekar och vandrar runt i klassrummet och har mig). Cred till alla lärare som orkar göra detta varje dag.

 

Nu ska jag coza ner mig i sängen och göra mig sovklar. Tänka på att det blott är några dagar kvar tills lov~

 

Godnatt!

 

 

Allmänt Personligt Skolkurator

Smått melankolisk

23rd March 2017

 

 

Todelihoooo.

 

Mitt mood har pendlat mycket den här veckan och stundtals funderar jag på om jag fått en släng av min vanliga vårdepression. Har nämligen tidigare haft en tendens att bli rätt deppig när ljuset kommer tillbaka och livet återvänder, weird as it may seem. Imorse när jag åkte till jobbet kände jag mig väldigt låg och ville nästan gråta en skvätt + det hängde sig kvar en bit nu när jag kom hem också, MEN jag grinade ej. En liten success, i alla fall.

 

Sen kan det ju vara en biljon andra anledningar också, typ p-piller eller mina vanliga hormoner som flänger iväg hit och dit ibland. Något jag tror bidrar starkt är att jag känner mig stressad. Har, som jag nu nämnt flera gånger förut, gaaanska mycket att göra på jobbet i och med att jag är ensam kurator för nästan 1000 elever (bara två veckor kvar tills den nya börjar dock, håller mig flytande thanks to that). Hade obviously gått in i väggen om det inte vore för att jag har ett fett elevhälsoteam runt mig som tar hand om eleverna minst lika mycket, är ju liksom inte ensam i den bemärkelsen att jag måste pyssla om alla paltarna helt själv. Men mycket blir det ändå.

 

En av de större grejer jag gjort på senare tid är att ha nära kontakt med en av våra elever som har en tuff tid nu. Följde med eleven till BUP i veckan (vilket i sig var en erfarenhet, att få ta del av den psykiatriska vården “inifrån” eller vad en ska säga) och hade många, långa samtal medan vi väntade på att få komma vidare. Ett par dagar senare fick jag nedanstående brev av eleven och blev mäkta rörd. Jag tycker liksom att det var en så självklar sak att hänga med eleven till BUP och se till så att hen fick vård, men det känns liksom i hjärtat vid vetskapen om att det kan betyda så mycket för någon annan.

 

 

 

Det är ju sådana här saker som gör att jag vill fortsätta vara kurator. Att kunna vara där för elever som behöver det, och inte alltid genom att komma med en massa råd och svar på allting, men liksom bara vara där och lyssna och ta in det som de vill berätta. Det här låter nog extremt klyschigt, men tror att det handlar en del om att jag vill vara den kurator jag själv önskar att jag hade haft när jag var en vilsen plutt i högstadiet. Hade nog varit skönt att prata med någon då och då när en var ledsen.

 

Jag vet att en inte kan rädda alla och att de barn jag försöker hjälpa på den här skolan bara är en bråkdel av alla kids där ute som behöver något sorts stöd, men om jag kan vara där lite extra för någon så att den personen känner att allting inte är helt hopplöst så är jag glad. Det är frustrerande att jobba inom socialt arbete ibland och känna att en vill göra så mycket mer, så jag får liksom försöka nöja mig med det jag faktiskt åstadkommer. For now!

 

Det var det.

 

Pusshej

Allmänt Skolkurator

Vårtider

16th March 2017

 

Todelihoo.

 

Det är mycket nu, som folk brukar säga. Den här veckan har några väldigt intensiva saker hänt på jobbet, saker som jag aldrig varit med om tidigare och som verkligen fått mig att behöva släppa allt jag håller på med och lägga allt fokus på en situation. Blir alltid fascinerad av mig själv när sånt händer, att jag lyckas pull myself together tillräckligt mycket för att hantera krisen och inte börjar grina eller något (är ju en väldigt känslig person, som bekant). Det känns bra att veta, blir tryggare i mig själv.

 

I övrigt är jag oerhört glad över att vi går mot ljusare tider. Det märks på eleverna, stämningen i skolan är bättre än där precis innan sportlovet och flera av mina “stammisar” som jag träffar verkar gladare, men det märks också på mig själv. Jag orkar göra mer, liksom. I tisdags var jag på filmkväll tillsammans med min intervjugrupp från Stockholms universitet (är ju med i en persons C-uppsats som informant) och vi kollade på en dokumentär om porr och diskuterade efteråt. Förutom att det var otroligt mycket intressant och viktigt som kom upp, så kändes det också bra att hänga med (likasinnade) människor och få lite social stimulans utöver jobbet. Förhoppningsvis blir det mer sånt nu ju längre in på våren vi kommer.

 

Den största funderingen jag har nu är om jag ska fortsätta jobba kvar på skolan i höst eller icke (som jag skrivit flera gånger nu). Mitt vikariat går ut i sommar, men jag har möjligheten att fortsätta som fast anställd efter goda arbetsinsatser eller vad en ska kalla det och det låter ju lockande. Problemet är bara att jag börjat kika på lite andra grejer som jag också skulle kunna tänka mig att göra i höst och jag vet inte vad jag ska välja. Alla jag pratar med om problemet är väldigt schyssta och ger bra tips och råd, men i slutändan är det jag själv som måste bestämma. Det är bara så svårt! Jag skjuter upp det så länge jag kan. Suck.

 

Nu ska jag och bae kolla på nästa avsnitt av Brottet (Förbrytelsen, på danska). Jag som tokälskade Bron fattar inte varför jag inte sett denna serie tidigare, den är ju amaze. Ska skriva mer om den sen.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Skolkurator

8 mars

8th March 2017

 

Todelihoo.

 

Livet rullar på. Jag fortsätter gå och fundera på vad jag ska göra i höst, har lite olika options och har obviously inte bestämt mig än. Har snackat en del med mina kollegor om alternativen och fått otroligt mycket pepp och snälla ord från dem om att de vill att jag ska stanna på mitt nuvarande jobb samtidigt som de gärna skriver positiva referenser till mitt CV om jag bestämmer mig för att gå vidare. Det har gjort mig alldeles varm och go på insidan, blir ju alltid lite generad och nästan blyg när jag får så mycket support från peeps around me. Det var ju de som hjälpte mig när jag var helt ny och det är tack vare dem som att jag ens fick något gjort då.

 

Annars har det hänt några andra kul grejer på jobbet också. Hade life skills-lektioner med två klasser i sexan idag och det gick rätt bra, pratade om samtycke med dem och hur viktigt det är (blir verkligen helt svettig under de här lektionerna, vandrar omkring och gestikulerar och håller på lol). Har inte så mycket tid så de här lektionerna får handla om the basics, jag snackar självkänsla och att vara säker i sig själv så att en vet vad en tycker om och vad som kanske inte känns bra – samt att kunna avläsa de känslorna i personer runt omkring sig. Det får bli en sorts grund till sexualkunskap som jag gärna skulle ha med dem längre fram.

 

Och sen blev jag så glad för att en liten palt i fyran som jag träffar frågade mig om inte jag kunde fortsätta vara hens kurator under resten av terminen också (har ju steppat in och tagit över mellanstadiekidsen temporärt eftersom vi inte har en kurator där), till vilket jag svarade att det kan jag självklart vara om hen vill. Det är också en grej som gör det så svårt när det kommer till eventuellt jobbyte, att lämna de här ungarna och inte få veta hur det går för dem i framtiden. Visst, om jag blir kurator på en annan skola så kommer jag ju lära känna kidsen där också och skapa relationer med dem aswell, men det är alltid knepigt att börja om från början och släppa allt och alla som en är van vid. Decisions, decisions.

 

Sist och slutligen är det internationella kvinnodagen idag och jag känner väl främst att det är en dag som alla andra, fast med extra fokus på kvinnors situation i världen. Blir peppad och stärkt av alla ascoola feminister runt omkring mig, vänner såväl som kändisar, och känner att det finns hopp för framtiden. Samtidigt blir jag så frustrerad av hur mycket jobb det är kvar, och hur mycket en har missat. Delade en post på Facebook om en finlandssvensk kvinna som varit med och kämpat för kvinnors rättigheter hur mycket som helst, men som typ är bortglömd nu. Jag är ju själv finlandssvensk och hade inte hört ett ord om denna kvinna, vare sig i skolan eller utanför. Bra, liksom. Tusentals identiska gubbar ska en tvingas läsa om, men kvinnorna glöms bort. En lång väg kvar, som sagt.

 

Till kvinnodagens ära skickade farmor den här bilden på mig.
Förutom att den är vinklad så att det ser ut som att jag har världens största fot är den ganska ball, tycker jag.


Nu ska jag hoppa in i min sedvanliga kvällsdusch och sen pyssla med något annat. Fortsätter fundera på vad jag ska göra i höst samtidigt som jag räknar dagarna mot ljusare tider. As usual.

Pusshej

Allmänt Skolkurator Socionom

Skolkuratorsfunderingar

22nd February 2017

 

Todelihooo.

 

Dag för dag passerar och alldeles snart är helgen och sportlovet här. Det är fortsatt högt tempo på jobbet, inte bara för mig som kurator men för alla rent generellt. Det känns som att det är ganska dålig stämning på skolan just nu, mycket attityd från elever (inte alla, förstås) och onödigt tjafs. Som en lärare sa till mig idag, “de bryter reglerna bara för att bryta reglerna”. Det är tråkigt, gillar verkligen att jobba på den här skolan men just nu är det ingen toppenmiljö – som jag vet att det kan vara när alla faktiskt sköter sig.

 

Turligt nog händer det bra grejer också. Jag hade life skills med en klass i sexan idag, har skapat en lektion om samtycke för dem fast på en nivå som känns relevant (snackar obviously inte på samma sätt med dem som jag gör med exempelvis åttorna). Pratade självkänsla, att tycka om sig själv och vilja ta hand om sig och vikten av att läsa in ja- och nej-signaler både hos sig själv och andra. Nämnde samtycke och att en aldrig får göra saker mot någon annan som den inte vill och att en själv alltid har rätt att säga nej om något känns fel. Sa att de förmodligen kommer höra ordet samtycke mer och mer ju äldre de blir, speciellt när det kommer till sex. Då blev det lite generade ansikten kan jag säga 🙂

 

En annan positiv sak var att jag kunde hantera en jobbsituation som jag inte varit med om tidigare. Blev kontaktad av familjerätten i början av veckan och ombedd att skicka in information om en elev, vilket jag blev lite skeptisk till. Kollade information på nätet, hörde med andra socionomer i en grupp på FB och snackade så slutligen med en fellow kuratorskollega. Efter lite funderingar fick jag äntligen koll på läget och kunde lösa situationen. Kände mig bra stolt då, jag hade först befunnit mig i en knepig situation på okända vatten men jag lyckades klara av den på rätt sätt! På ett sätt växte jag av det, lärde mig något nytt och allt det där.

 

Nja, juridiken var nog aldrig min favorit, lite för torrt för mig!

 

Håhåjaja. Fastän det kan kännas ganska tungt på jobbet emellanåt (när ungarna goes bananas och what not), så är jag ändå så glad att vara där. Jag trivs i skolmiljön, trivs med att prata med ungar och att vara där för dem ifall de behöver det. Sen måste jag ju också säga att jag är glad att jag inte går i högstadiet längre, all denna osäkerhet och strävan efter att hävda sig och hitta sig själv och säkra sin plats i gruppen etc… Sheesh. Skönt att bli vuxen, alltså.

 

Det var det for now.

 

Pusshej

Skolkurator Socionom

Kuratorerar hejvilt

31st January 2017

 

 

Todelihooo.

 

Sitter uppkrupen i en av våra fåtöljer hemma och myser med laptopen som så många gånger förut. Jag och bae konstaterade i helgen att vi har bra mycket udda möbler i vår lilla lägenhet: fåtöljer från mammas jobb, en byrå jag köpt i en vintagebutik, en bokhylla som vi fick från släktingarna till den avlidna granntanten………. (ehe ja really) etc. Och sen vår IKEA-säng för tio papp eftersom vi ville satsa där. Så det ser lite kefft ut hemma hos oss. But that’s okay.

 

Jobbet är för närvarande ganska cray. Idag har elever vällt in på samtal, tror jag pratade med fyra stycken i rad under ett par timmar, ba tack och hej, nästa på tur. Har ju som sagt småttingarna nu också (junior school, åk 4-6) så det är dubbelt så många elever att hålla reda på, närmare 1000 stycken. Sen är det ju möten med föräldrar, telefonsamtal från föräldrar, mail från föräldrar… Föräldrar har mycket att säga, helt enkelt. Många vill ha hjälp och råd – men minst lika många vill också bara prata av sig om det som känns jobbigt, precis som sina kids. Ibland känns det som att jag är lite föräldrakurator också eller vad en nu ska kalla det.

 

 

 

 

Jag gillar dock när det händer mycket grejer så just nu känns arbetsbelastningen okej. Har inget emot att ha mycket att göra så länge jag hinner med det jag ska. Exempelvis kan det bli knepigt när jag har en bestämd tid som jag träffar mina ‘stammisar’ varje vecka pga jag vet att de behöver det, samtidigt som någon annan kommer och knackar på och verkligen vill ha hjälp på direkten. Vem ska en hjälpa – och vem får vänta? Hur förklarar en det? Släng sen dessutom in lite extragrejer här, som att medan en står och funderar så kommer elever och frågar om de får vara i vilorummet, om en kan plåstra om deras lilla sår på fingret, om en har tamponger etc etc. Har sagt det förut och jag säger det igen: det händer verkligen alltid grejer på en skola.

 

Men, men. Som jag sa så känns det ändå okej. Jag är glad så länge jag känner att jag kan hjälpa kidsen och att ingen glöms bort, trots att jag ibland måste prioritera och välja något eller någon före vad som först var planerat. Sånt får en också lära sig i jobbet.

 

Pusshej

 

Fitta, Mens & Livmoder Skolkurator Träning

Veckan som gick

14th January 2017

 

Todelihoo.

 

Det är den första helgen efter att jobbet började igen och även om det bara gått en vecka känns det som så mycket längre. Eleverna har ju bara varit på skolan under tre dagar (de började i onsdags), men det har ändå hänt ganska mycket grejer som jag i egenskap av kurator måste ta tag i. Tyvärr en del tjejbråk som är mindre skoj att reda ut, men också några kära återseenden med mina s.k. “stammisar” som jag nu planerar hur jag ska gå vidare med under den här terminen.

 

Dessutom har jag haft varsin lektion med alla klasser i femman, eftersom jag konstaterade tillsammans med skolsköterskan att de behövde få snacka lite om sociala medier och vad en kan göra där. Det var väldigt kul att presentera sig för dem, lät dem gissa vem jag var och fick en del intressanta förslag (PRAO-elev? Vår lärares dotter?) och så berättade jag att jag kommer agera junior school-kurator för dem i väntan på att den nya börjar. Sedan snackade vi om sociala medier och nätmobbning i en timme och vart en kan vända sig om livet känns tufft. Har aldrig haft lektioner med så unga kids förut, men kändes som att de lyssnade och förhoppningsvis fastnade något av allt det vi sa.

 

I övrigt har jag inte så mycket mer spännande att berätta, förutom att jag har mensvecka i min p-pillerkarta och det är bajs. Brukar ju hoppa över den veckan annars pga orka mens, men tänkte nu att det kunde vara bra att släppa ut lite avfall, så att säga. Ont i livmodern och en stor del av underkroppen, svullen och deppig är bonusgrejer jag fick ta del av till följd av det. Glömmer bort ibland vilket ståhej det är när blodet ska ut, håhåjaja.

 

Men nu kan i alla fall ingen säga “det blir bättre om du tränar!” för jag har släpat mig iväg till gymmet tre gånger den här veckan och känner mig faktiskt stolt. Igår var det äntligen dags för zumba igen efter ett flera veckors långt uppehåll och jag dansade som en toka. Det var min favoritinstruktör som ledde passet och det blev inslag av både irländsk folkdans (riverdance!) och dans till musikalen Grease. Det var skoj och jag ser verkligen fram emot att komma igång med träningen igen.

 

 

Även om en känner sig lite halvseg efter veckans jobb…


Nu ska jag lämna toaletten (yes, sitter på dass och bloggar) och hitta på något myspys med bae. Ikväll blir det utgång med en nära vän till mig från jobbet. Får se var vi hamnar.

Pusshej