Browsing Category

Socionom

Allmänt Skolkurator Socionom

En vecka senare

7th October 2017

 

 

Todelihoo.

 

Insåg att jag inte skrivit på en vecka, vilket känns ganska konstigt. Det är som att de senaste dagarna bara flugit förbi och innan jag riktigt fattade vad som hänt blev det helg igen. Kanske hänger det ihop med att en arbetsdag föll bort den här veckan till följd av att vi hade vår årliga s.k. regional conference i torsdags då personal från olika skolor inom den här koncernen träffades i Täby för att ta del av föreläsningar och workshops. Var rätt intressant att hänga med folk från de andra skolorna – speciellt kuratorerna – och se hur de har det.

 

Mjaha, annars då? Det är jöbb som vanligt förstås, men det är väl trevlans. När jag var på en inflyttningsfest förra lördagen pratade jag med en kompis och sa att jag tycker om mitt jobb, till vilket han svarade att det är rätt ovanligt att höra folk säga så. Men det är ju så det är för mig, det händer som sagt en sjujävla massa stuff på skolan hela tiden och stundtals är jag rätt matt – samtidigt som det ju är det jag gillar, att faktiskt få jobba med ungdomar och ha samtal och nysta i sånt som kan kännas svårt och jobbigt för dem. Kan ej riktigt tänka mig något annat arbetsområde just nu, även om det ibland är tungt.

 

Och utöver grejer som gäller jobbet så hade jag rätt mycket program igår när arbetsdagen tagit slut, vilket brukar vara ovanligt för mig då jag ofta är toktrött på fredagar och bara vill åka hem. Nu tog det lång tid innan tröttheten hann ikapp mig och jag hann äta middag med en vän vid Hötorget, åka till Berwaldhallen tillsammans med gamla pluggkompisar från Uppsala och lyssna på Sveriges radios symfoniorkester som spelade tv-spelsmusik (var typ det mäktigaste jag någonsin hört, grinade lite) och som avslut åkte jag till Mariatorget och tog några öl med bae och andra polare. Lyckades hålla igång till klockan ett innan jag kände mig helt socialt utmattad och behövde komma hem, vilket jag ändå är stolt över. Det är ju alltid roligt när jag väl kommer ut, trots att jag är en liten eremitkrabba på insidan.

<3333

 

 

I övrigt håller jag och bae på och kollar på resor under jullovet, vore kul att åka någonstans när julen har passerat och vintermörkret gör sig påmint igen. Vi har fastnat lite för Kap Verde, ett gäng öar en bit utanför Afrikas västkust. Det ser ganska trevligt ut där och jag känner väl mostly att det vore skoj att åka till något nytt ställe som inte är terribly överbelamrat med turister under vintersäsongen. Vi ändrar oss dock i princip hela tiden, så jag vet inte riktigt vad det kommer landa på till slut. Någonting där solen skiner är väl krav nummer ett.

 

Nu är det filmdags här i lördagsmyset. Hoppas allting är bra med er.

 

Pusshej

 

 

Allmänt Fitta, Mens & Livmoder Skolkurator Socionom

Studiecirkel + handledning

30th September 2017

 

Todelihoo.

 

Det är en tjusig lördagsmorgon och jag kände för att blogga lite. Somnade ganska snabbt igår efter mitt senaste blogginlägg, med resultat att jag vaknade runt åtta imorse… Var först jobbigt eftersom jag började tänka en del på jobbet och kände mig stressad över vissa grejer jag måste göra (varningsklocka!), men då gick jag upp ur sängen, klädde på mig och drog ut och sprang. Låter kanske som värsta hälsofreaket nu, men det hjälpte mig verkligen att tänka på något annat och nu mår jag bättre. Tänkte skriva om ett par grejer som jag inte nämnde igår.

 

Nu i veckan var jag på det första av fem möten i en studiecirkel skapad av organisationen Mensen – forum för menstruation (hemsida finns här, mycket bra och viktigt initiativ). En kompis till mig sitter i styrelsen och har talat så gott om det att jag kände att det var dags att gå med i den här anordnade studiecirkeln. Under det första mötet pratade vi om mens i populärkultur, hur mens porträtteras i media och i filmer och hur det påverkar oss. De som ville delade med sig av egna menshistorier och det var många ämnen relaterade till smärta, skam och stolthet som togs upp.

 

Bara efter det här första mötet hade jag väldigt många positiva känslor och tänkte att det var synd att det bara kommer bli fem träffar. Det är något speciellt med att träffas med nya människor som delar ens intressen och engagemang och att få utbyta erfarenheter och tankar. Fick också höra av en person efteråt att hon var glad för att jag sa rakt ut vad jag tyckte om vissa grejer som hon själv också tänkte men ej vågade säga, roligt eftersom jag tidigare varit ganska blyg och skraj inför att prata i grupp och nu äntligen vågar ta mer plats. Framsteg!

 

 

Vi har en del litteratur som ska läsas och den här boken hör till.

Väldigt bra och intressant såhär långt.

 

 

Och på tal om litteratur tänkte jag också nämna en annan bok jag håller på med nu. Vi har ju handledning på jobbet, ett tillfälle i månaden då vi kuratorer inom den här skolkoncernen träffas tillsammans med en psykolog och går igenom knepiga fall eller har en möjlighet till att ventilera någonting som hänt på arbetsplatsen. Nu under detta skolår har vi fått en ny handledare och även ett lite nytt upplägg: vi ska förutom ärendedragning ha en del “hemläxor” i form av läsning ur boken KBT i utveckling – En grundbok i kognitiv beteendeterapi av Anna Kåver. Jag håller på med det första kapitlet nu och är väldigt fascinerad, känns kul att lära sig nya grejer teoretiskt som sedan kan varvas med det praktiska arbetet.

 

Varje gång jag kommer i kontakt med ämnet psykologi på något sätt (det vill säga, typ varje dag i mitt vardagliga jobb…) tänker jag att jag nog skulle vilja vidareutbilda mig till psykoterapeut. Det går upp och ner som så mycket annat i livet och ibland är dragningen till sexologutbildningen starkare, men jag vet att jag verkligen fick upp ögonen för psykoterapi när jag gick en kort grundkurs i ACT (Acceptance & Commitment Therapy) i januari i år. Har kikat lite sporadiskt på olika möjligheter till att gå en grundläggande utbildning (ofta kallad “Steg 1”), det kostar för det mesta rätt mycket men de flesta som gått en sån säger att det var en god investering. Kanske faktiskt ska ta steget (pun intended) och göra det…?

 

 

 

 

 

Håhåjaja. Decisions, decisions. Det finns så mycket jag vill göra, men jag drar iväg åt lite olika håll och ibland vill jag någonting mer än något annat tills den tanken fejdar och något annat blir starkare. Får nog avvakta lite tills vidare.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Kort fredagsuppdatering

29th September 2017

 

Todelihoo.

 

Thank God it’s Friday. Det säger jag väl varje fredag, men nu menar jag det verkligen. Som jag skrivit i nästan alla mina senaste inlägg är det väldigt mycket på jobbet nu, någonting som även mina kollegor märkt av – både de andra i elevhälsoteamet och lärarna. Det blir liksom inte så mycket tid för paus och reflektion under arbetsdagen, någonting jag märker att jag blir väldigt trött av. Så mycket att göra och så mycket att ta in, vilket jag ibland får vänta med tills dagens slut. Det är en av många anledningar till att det känns väldigt skönt med helg nu.

 

I mitt förra inlägg skrev jag om stress och utmattning och nu i veckan kollade jag det första avsnittet av den svenska dokumentärserien We Can’t Do It om samma ämne (kan ses här). Ungefär allting de pratar om i avsnittet känner jag igen på ett eller annat sätt, och mest sorgsen blir jag över att det först och främst är kvinnor som råkar ut för utbrändhet och utmattningsdepressioner. Det är något jag märkt eftersom jag känner många tjejer både privat och via jobbet som gått in i väggen och blivit sjukskrivna, eller som bara är några millimeter därifrån. Det är så… vanligt? Tycker i alla fall det är bra att det uppmärksammas mer och blir mindre tabu att prata om.

 

Håhåjaja. Ikväll släpade jag mig för övrigt iväg för zumba efter jobbet. Dansade loss och var helt slut efter den dryga timme som passet varade, men det kändes väldigt bra och blev ett skönt utlopp för all min trötthet över veckan. Fick en chans att tänka på någonting helt annat och nu är jag hemma och myser med bae, vilket är precis vad jag vill göra denna fredagkväll. Hoppas alla haft en okej vecka.

 

Pusshej

! VIKTIGT ! Skolkurator Socionom

Tankar kring stress och utmattning

24th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva om en grej jag funderat en del på. Senast igår chattade jag med en jag känner som förklarade att hon sjukskrivits pga utmattning och när jag började räkna insåg jag att jag på senare tid fått höra om fler och fler i min närhet, goda vänner och även mer avlägset bekanta, som drabbats av utmattning och gått in i väggen. Personer (hittills bara tjejer, men jag känner säkert många utbrända killar också) som är i min egen ålder och som i olika långa perioder fått bli sjukskrivna. Eftersom det här – tragiskt nog – är ett smärtsamt vanligt samhällsfenomen ville jag skriva lite om det.

 

Jag skrev förut att det är mycket på jobbet för mig just nu och det är det sannerligen. Jag gillar det – men jag är också fundersam över huruvida det faktiskt kan bli för mycket för mig en dag. Jag vill så mycket, vill hjälpa alla kids som mår dåligt av alla möjliga olika skäl, och jag antecknar och dokumenterar allting jag gör, alla samtal på mitt rum och i telefon, återkopplar till föräldrar, ger tips på vidare hjälp, ringer psykologer och allt möjligt annat. Till på köpet ska jag nu också ha sexualkunskap med alla nior som drar igång nästa vecka, vilket jag älskar men som också kräver väldigt mycket tid, engagemang och energi. Kan det plötsligt bli… för mycket?

 

Jag gjorde en parallell till hur jag skrivit om mina tankar om alkohol förut, att jag nuförtiden är väldigt uppmärksam på mina alkoholvanor och försöker hålla koll på när och hur mycket jag dricker för att inte hamna i en riskzon. På samma sätt har jag nu fått börja se över och vara uppmärksam på stressfaktorer i mitt liv. Hur sover jag om nätterna? Tänker jag på jobbet på fritiden? Hinner jag ha toapauser, får jag tid till att reflektera efter ett speciellt tungt “fall”, har jag en stabil puls under arbetsdagen eller känns det som att hjärtat jobbar dubbelt så hårt? Jag försöker hålla koll på såna här saker – inte minst för att jag jobbar inom ett yrkesområde (socialt arbete) där många blir utmattade.

 

Hur kan jag undvika att det faktiskt blir för mycket då? Till att börja med har jag förbjudit mig själv att ta hem jobbmobilen eller att kolla jobbmailen på min privata dator, jag gjorde det sistnämnda förut men mådde inte så bra av att ständigt vara uppkopplad till jobbet och att under en lördagskväll få mail från någon förälder som är orolig för sitt barn. Inget jobb efter att jag gått hem för dagen eller när det är helg – då signar jag ut och tar inte upp någonting igen förrän det är måndag.

 

Under själva arbetsdagen kan jag också ta pauser då jag går undan ett tag bara för att recharga en liten stund innan jag kan hoppa rakt in i smeten igen. Det känns väldigt viktigt för mig, om jag inte gör det blir det för mycket för hjärnan att processa på samma gång och jag får svårigheter med att sortera och prioritera vad ska börja med härnäst. Jag känner till mina stressymptom ganska väl och försöker reagera när jag känner att det blir för mycket, det kan vara att aktivt säga till mig själv att inte hoppa vidare till en annan arbetsuppgift innan jag är klar med den första för att på så vis inte sitta på ett flertal halvfärdiga uppgifter som stressar mig.

 

Tänkte på en situation jag var i under slutet av förra skolåret, då jag pratade med åttorna (som nu är nior, en rätt stressad årskurs) om stress, ångest och psykisk ohälsa. Snackade om symptom som är viktiga att ta på allvar, exempelvis sömnproblem, hjärtklappning, svårigheter att fokusera + mycket annat, och hur kroppen till slut säger ifrån och stänger av när en gått för länge med alldeles för höga stressnivåer (utmattningssyndrom). Det ironiska med det var att jag dagarna innan varit skitstressad inför att få ihop min Powerpoint-presentation och vara påläst om all fakta och kunna allting utantill och själv haft sagda stressymptom. Var orolig hemma och kunde inte riktigt släppa jobbet. Sånt måste jag undvika i framtiden för att inte belasta mig själv på det viset.

 

Sist och slutligen kan jag bara säga det självklara, att jag tycker det är för jävligt att vi lever i en tid och ett samhälle där så många blir utmattade: under det senaste året har jag sett både kompisar, kollegor och elever på skolan där jag jobbar drabbas av detta och den gemensamma faktorn är ju det här att sätta alldeles för stor press på sig själv och jobba på tills en är så utmattad att det inte går längre.

 

Jag känner igen det själv, den där önskan att vara duktig och aktiv och alltid redo och tillgänglig. Att ta på sig fler och fler arbetsuppgifter tills en inte riktigt vet var en ska börja, men inte vilja säga nej av rädsla för att framstå som lat eller något liknande. Det är en folksjukdom som drabbar inte minst tjejer med det ökända duktig flicka-komplexet och jag tycker det är bra att det uppmärksammas mer och mer, precis som all den psykiska ohälsa som följer med.

 

Nu ska jag spela Sims och släppa såna här tunga tankar för ett tag, det är viktigt att kunna koppla bort allting och bara fokusera på någonting helt annat, som exempelvis ett datorspel, ett tag. Imorgon är det på’t igen som gäller och om samma mönster fortsätter så kommer den veckan antagligen bli lika hektisk som föregående. Jag måste bara komma ihåg att skolan inte står och faller med mig och att jag inte ska ta på mig för mycket saker och fortsätta jobba efter arbetstid. Som en vän till mig sa efter att hon berättat om sin utmattning: hälsan måste gå först.

 

Pusshej

 

 

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Reflektioner från veckan

23rd September 2017

 

Todelihoo.

 

Flera gånger under den gångna veckan har jag tänkt att jag ska blogga, men det har slutat med att jag skjutit upp det och pysslat med något annat istället – vilket är skumt eftersom det varit några riktigt händelserika dagar. Nu denna lördagskväll får det bli av!

 

Som jag skrev tidigare i veckan har jag haft det ganska hektiskt på jobbet, och det höga tempot höll i sig ända in på fredagen. Jag och min kuratorskollega har knappt sett varandra förutom på morgnarna då vi kommer till jobbet samt på eftermiddagen då vi går hem, under all tid däremellan har vi suttit i samtal med elever, varit på möten eller pratat i telefon. Det har varit en minst sagt tuff vecka för hela elevhälsoteamet, varje gång vi försökt catcha upp lite med varandra har någonting hänt som gjort att vi fått återgå till våra kontor illa kvickt. Undrar verkligen hur den här första månaden på skolåret blev så pass intensiv.

 

För min del har den här veckan också inneburit en del nya erfarenheter och särskilt viktiga samtal. Hade en ‘breakthrough’ i ett fall, kände mig väldigt glad och faktiskt också förvånad efteråt eftersom jag lyckades skapa en kontakt jag inte haft förut. Hade även menssnack med en person som fick sin första mens och som hade mycket starka känslor kring det, jag fick jobba stenhårt för att normalisera och avdramatisera och bli kvitt den där envisa skamstämpeln som tyvärr är så vanlig. Unga ska inte behöva ha ännu en till grej att gå och noja över.

 

Sen har jag också haft många samtal med killar denna vecka, vilket ändå är ganska ovanligt då det brukar vara en majoritet av tjejer som söker sig till mig. Nu kommer killarna på löpande band och jag tycker förstås det är toppen, de har så mycket de går och funderar på och behöver verkligen få prata. Känns bra att börja rucka på den skadliga mansnormen som går ut på att dudes ska hålla alla känslor inne och “man up” tills de mår asdåligt, blä på den.

 

 

 

 

Så det var jobbet, det. När jag slutat på fredagen drog jag till söder och träffade några polare, vi käkade middag tillsammans och gick senare på bio för att se It. Har sett den gamla versionen samt kollat in ett antal recensioner av den nya, hade inte så höga förväntningar men blev ändå ganska besviken. Tyckte ej den var speciellt läskig, främst förutsägbar och väldigt beroende av sina jumpscares. Men vad gör väl det, jag fick hänga med mina polare och hade det väldigt trevligt ändå.

 

Idag har jag träffat min vän holländaren och fortsatt med vår nyfunna helgaktivitet av kaffe och museum. Denna gången blev det naturhistoriska riksmuseet, jag har inte varit där sen gymnasiet då vår klass hade utbyte med en fransk skolklass och alla åkte iväg på utflykt tillsammans (herreguu vilket konstigt utbyte det var, pratar om det varje gång jag träffar mina kompisar från den tiden pga så mycket som gick fel). Var skönt att promenera ute i höstluften och sen vandra omkring på museet, även om en blev helt matt till slut av alla speedade ungar…

 

 

 

 

Nu ska jag och bae se de två sista avsnitten av vår nya serie Gypsy med Naomi Watts, I löööv her och I löööv serien. Vissa tycker den är långsam och tråkig, men jag blev helt fångad redan från första avsnittet. Watts spelar en psykolog som blir aningen för involverad i sina patienters liv och börjar blanda sig i deras relationer på ett, let’s just say, inte så professionellt sätt. Den är mad spännande, rekommenderar vilt.

 

Hoppas alla har haft en bra lördag.

 

Pusshej
´

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Tillbaka till universitetet (nästan!)

19th September 2017

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva en liten trudelutt innan jag ska sova, jag hinner precis till 22 som numer är den tid då jag går och lägger mig eftersom jag apparently blivit vuxen till slut. Passar ändå bra eftersom jag går upp vid 6 på morgonen nuförti’n (har blivit en av de där earlybirdsen som kommer in till jobbet en halvtimme innan jag börjar…), vilket i sig känns helt knäppt. Men det är väl som med allt annat, det är en vana nu och jag tänker knappt på det. Får se hur skoj det känns när vintermånaderna kommer.

 

Oh well. Den här veckan har brakat igång med buller och bång. Jag och mina kollegor inom elevhälsan har mycket att göra och den där smekmånadsperioden som var precis efter sommarlovet är definitivt över (om det ens någonsin fanns en sån?). Det är hemmasittande, utåtagerande, självmordstankar, tvångstankar, nedstämdhet och allmänt tuffa tider bland kidsen, alla åldrar inkluderade. Bara idag har jag varit med på två möten med vårdnadshavare som började gråta i olika omgångar, samt tagit telefonsamtal från andra oroade föräldrar som inte vet vad de ska göra med sina barn. Den psykiska ohälsan är utbredd och visar sig i många olika former.

 

Men! En rolig sak vill jag nämna. Fick för någon vecka sedan kontakt med en person som går första terminen på socionomprogrammet här i Stockholm och som behövde en färdig socionom att intervjua inför en presentation. Eftersom jag lovat mig själv att alltid ställa upp på intervjuer från studenter (pga minns hur svårt det var att hitta folk att intervjua när jag och min vän skrev C-uppsatsen) gick jag med på det och idag sågs vi för intervjun. Det var en hel grupp socionomstudenter som under inspelning frågade ut mig om mitt arbete som skolkurator och eventuella svårigheter i yrket, hur en arbetsdag ser ut rent praktiskt, tankar kring tystnadsplikt och anmälningsskyldighet samt mycket mer.

 

Jag tycker det är jätteroligt att vara med i intervjuer (har varit med i 2 stycken C-uppsatsrelaterade studier förut också!), dels för att det förstås är kul att hjälpa andra, men också för att jag ~lär mig mer om mig själv~ och får en möjlighet att reflektera över min yrkesroll vilket blir till en win-win-situation. Jag får liksom tänka till kring vad jag egentligen gör som skolkurator, hur jag påverkas av olika grejer och vad det faktiskt är för problematik jag stöter på hos elever. Det är guld värt! Tipset jag kunde ge studenterna på slutet var att ha mycket kontakt med det praktiska sociala arbetet under pluggets gång, jag vet i alla fall att det för min egen del hade underlättat att varva teorier och metoder med “riktigt” jobb för att sätta dem i ett sammanhang. Det har jag verkligen insett nu i efterhand.

 

 

 

 

 

Nu ska jag krypa till kojs och recharga inför morgondagen. Vi ska ha föreläsning på skolan, Netscan kommer och berättar för eleverna om riskexponering på nätet och det torde bli intressant.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Höstlördag

17th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Igår var det som tidigare nämnt höstmarknad på skolan där jag jobbar, vilket ändå blev en trevlig tillställning. Det var soligt och fanns mycket att pyssla med, och dessutom kändes det roligare den här gången än för ett år sedan eftersom jag nu blivit mer ‘insatt’ och eleverna har större koll på vem jag är och vad jag gör på skolan. Relationen blir mer personlig och det känns som att vara en del i ett sammanhang. Och de är så fina när de vill komma fram och snacka och rekommendera sin Västerbottenpaj och allt, haha.

 

 

 

 

En annan grej som var kul var att många gamla elever som gick ut nian förra året kom och hälsade på. För min del blev det många kära återseenden och jag blev oerhört glad av att höra att det verkar gå så bra för dem nu – speciellt de som jag hade extra mycket kontakt med under förra året och stundtals var väldigt oroad för. Plötsligt stod de liksom där framför en och berättade att de trivs i gymnasiet, känner att de valt rätt linje, fått nya kompisar, börjat behandling, slutat röka och allt vad det var. Fan vad bra det kändes att höra. Så stolt över dem.

 

Jag diskuterade med min kuratorskollega medan vi promenerade runt på området, det här med att det för vissa faktiskt går att ta sig ur den mörka perioden och få någon sorts rätsida på livet igen. Det betyder inte att jag tror att allting plötsligt blivit hundra procent toppen och problemfritt för de här ungdomarna för resten av livet bara sådär, men att jag hoppas att hur svårt de än har det ändå ser att det finns alternativ och lösningar som inte involverar döden. Tänker på de ungdomar jag jobbar med just nu på skolan och att jag vill se dem på samma sätt i framtiden: hur de lyckades hitta sin egen väg och mår förhållandevis bra, med framtidsutsikter och livslust. Jag får inte ge upp, och inte de heller.

 

 

Nu ska jag gå upp och äta frukost. Se vad som finns att pyssla med denna söndagsförmiddag.

Pusshej

 

Skolkurator Socionom

En månad in på terminen

15th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Jaha, då var det äntligen fredag. Den här veckan har bara flugit förbi och plötsligt har halva september passerat. Jag gillar dock att det blivit höst eftersom det innebär att min födelsedag närmar sig. Har redan planerat en fest i Uppsala och en här i Stockholm, eftersom jag inte gjorde något stort förra året tänkte jag göra något extra nu när det är 25-årsdagen som kommer. Gillar att fylla i år i allmänhet så det känns kul att ha ett dubbelt firande att se fram emot.

 

I övrigt har den här veckan verkligen varit intensiv. Jag har varit med på en rättegång under en heldag i Attunda tingsrätt som stödperson åt en elev, vilket självklart var en tung upplevelse för alla inblandade. Sen har jag fått göra terminens första orosanmälan till socialtjänsten samt skrivit en BUP-remiss i ett annat fall, så även där har en hel del energi använts. Annars är det mycket elevsamtal av olika slag, kontakt med föräldrar, planering av mina sexualkunskapslektioner som drar igång om ett par veckor, med mera. The usual, fast i rätt stor mängd.

 

Jag älskar när det händer grejer på jobbet och finns mycket att göra, men nu under denna fredagseftermiddag kände jag verkligen hur trött jag är. Imorgon har vi dessutom den s.k. autumn fair på skolan – en höstmarknad då eleverna säljer olika grejer och både personal, föräldrar och vänner är där som besökare, vilket i och för sig är väldigt trevligt men också innebär att det inte blir en fullt lika lång sovmorgon på lördagen (men däremot en ledig dag senare på terminen in return, wo!).

 

 

Blev fast mitt i ösregnet igår :c





Sist och slutligen kan jag nämna att jag tatuerade mig igår, på Swahili Bob’s på söder som numer blivit mitt favoritställe. Gjorde tre stycken små motiv på vänsterarmen för att fylla ut den lilla plats som finns kvar (dock ej helt klar än!), var förstås ganska intensivt samtidigt som jag känner att jag nu vant mig så pass mycket att det inte längre är någon big deal att komma in i tatueringsstudion, lägga sig på britsen och få en nål stucken upprepade gånger i huden. Vem hade kunnat tro att det skulle bli så när jag gjorde den där första gaddningen för 6 år sen i London? Håhåjaja.


Nu ska jag käka hamburgare med bae, spela Playstation och bara ta det lugnt. Har längtat efter det.

Pusshej

Allmänt Skolkurator Socionom

Sjuklingstider

5th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Jaha, gott folk. Då var det dags. Jag har gått och blivit sjuk. Till skillnad från när jag var sjuk senast, mitt under högsommaren, så kom denna förkylning inte smygande med små känningar framåt kvällskvisten osv – den slog till direkt och den slog till hårt. Igår kände jag att läget inte var helt toppen och mot slutet på arbetsdagen var jag så risig att det var svårt att fokusera. Lyckligtvis blev det en fairly lugn dag utan dramatik, till skillnad från torsdagen då kidsen bara vällde in till sin kurator.

 

Men, ack! Idag, tisdag, orkade jag inte gå till jobbet. Vaknade och kände ba nope, detta fungerar inte. Lika bra det, nu under kvällen när jag skriver detta har jag blivit ännu sämre och det är bara att vänta ut skiten och hoppas på ett snabbt tillfrisknande. Men som alltid när jag måste sjukskriva mig får jag dåligt samvete och känner att jag missar grejer och blir stressad över att jag är fysiskt inkapabel till att jobba. Jag hade ju precis kommit igång på jobbet efter semestern, presenterat mig för alla ungarna och börjat ta mig an några “fall”. Så fick jag bromsa istället.

 

Och ändå. Jag vet ju att skolan inte står och faller med att jag är borta, mina kollegor klarar sig fint och dessutom har jag haft sms-kontakt med den andra kuratorn som hjälpte mig mycket idag genom att ta upp en av mina elever på elevhälsomötet jag inte kunde närvara vid. Det är dessutom en lugn vecka nu till följd av att lärarna har utvecklingssamtal med ungarna, så de har inga lektioner under två dagar. Jag borde kunna ta det lugnt och tillfriskna med gott samvete. Men… Det är svårt. Har chattat lite med mamma som är exakt likadan så det är skönt att få prata om det i alla fall.

 

 

 

Mina två stadium när förkylningen slår till

 

 

Håhåjaja. Mest får jag dåligt samvete för elevernas skull. Kan ju inte träffa de jag har planerade möten med när jag är sjuk och då börjar jag oroa mig för att något ska hända dem eller att de ska bli ledsna. Det gäller speciellt de som är nya hos mig för i år som precis tagit det första modiga steget och kommit in på mitt kontor för att boka tid med mig alldeles självmant. Jag vill börja jobba med dem direkt och inte hålla på och vara sjuk och eländig. Men jag kan inget göra förutom att vänta, som sagt. Suck.

 

Nu ska jag äta middag iallafall, se om en får lite energi av det. Kan behövas, läget är riktigt jobbigt nu. Hoppas ni klarat er undan höstförkylningar, eller att de blir skonsamma.

 

Pusshej

Skolkurator Socionom

Kuratorsliv

31st August 2017

 

Todelihoo.

 

Idag fick jag en påminnelse om hur det kan vara på jobbet som skolkurator när det brakar loss och saker inte riktigt blir som en tänkt sig. Jag brukar ha ett ganska tydligt schema över saker jag ska göra under en arbetsdag, typ elever jag ska träffa, föräldrar jag ska ringa, möten jag ska ha och så vidare. Ett sådant schema hade jag idag också, men det var dessvärre många punkter som fick skjutas upp eftersom oförutsedda saker hände på löpande band under dagens gång.

 

Jag har haft många elevsamtal av varierande sort idag och de flesta skedde oplanerat, dels genom att jag randomly hittade några elever i korridoren som jag tog med till mig eftersom jag såg att läget inte var helt toppen, och dels genom att några andra personer befann sig utanför min dörr när jag öppnade den efter ett avslutat möte – vilket skedde två gånger i rad och därmed gjorde att jag fick hoppa från ett ärende till ett annat utan paus. Det fick mig att minnas hur det var under de mest stressiga perioderna förra året, och jag hade inte trott att det skulle bli så redan under den andra skolveckan på läsåret.

 

I dessa lägen är jag dock väldigt glad över att jag vid det här laget känner ungdomarna rätt bra och vet ungefär hur de fungerar och vad som hänt i deras liv, det ger en ju minst sagt ett försprång när det kommer till att hjälpa dem. Jag är också glad över att de känner en sån tillit att de faktiskt kommer till mig när något är knas, det är ju det jag tjatar om under mina presentationer i klasserna som jag gör just nu (“inget är för stort eller för smått” etc) och nu vet jag att någonting faktiskt sjunker in. Hurra!

 

 

För stunden håller jag på och kikar på några bloggar skrivna av vuxna personer med NPF (neuropsykiatriska diagnoser), har rätt många elever inom den kategorin och jag försöker lära mig så mycket som möjligt som kan vara till nytta i deras vardagsliv och under skoldagen. Alla är förstås olika och en kan inte förvänta sig att vissa grejer fungerar för en person bara för att de fungerat för en annan, men i det här läget så handlar det främst om att jag vill bygga upp min förståelse lite mer och försöka så gott det går att sätta mig in i andras situationer. Alltid ger det något.

 

Hoppas allt är bra med er.

 

Pusshej