Browsing Category

Socionom

! VIKTIGT ! Skolkurator Socionom

Tankar kring stress och utmattning

24th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva om en grej jag funderat en del på. Senast igår chattade jag med en jag känner som förklarade att hon sjukskrivits pga utmattning och när jag började räkna insåg jag att jag på senare tid fått höra om fler och fler i min närhet, goda vänner och även mer avlägset bekanta, som drabbats av utmattning och gått in i väggen. Personer (hittills bara tjejer, men jag känner säkert många utbrända killar också) som är i min egen ålder och som i olika långa perioder fått bli sjukskrivna. Eftersom det här – tragiskt nog – är ett smärtsamt vanligt samhällsfenomen ville jag skriva lite om det.

 

Jag skrev förut att det är mycket på jobbet för mig just nu och det är det sannerligen. Jag gillar det – men jag är också fundersam över huruvida det faktiskt kan bli för mycket för mig en dag. Jag vill så mycket, vill hjälpa alla kids som mår dåligt av alla möjliga olika skäl, och jag antecknar och dokumenterar allting jag gör, alla samtal på mitt rum och i telefon, återkopplar till föräldrar, ger tips på vidare hjälp, ringer psykologer och allt möjligt annat. Till på köpet ska jag nu också ha sexualkunskap med alla nior som drar igång nästa vecka, vilket jag älskar men som också kräver väldigt mycket tid, engagemang och energi. Kan det plötsligt bli… för mycket?

 

Jag gjorde en parallell till hur jag skrivit om mina tankar om alkohol förut, att jag nuförtiden är väldigt uppmärksam på mina alkoholvanor och försöker hålla koll på när och hur mycket jag dricker för att inte hamna i en riskzon. På samma sätt har jag nu fått börja se över och vara uppmärksam på stressfaktorer i mitt liv. Hur sover jag om nätterna? Tänker jag på jobbet på fritiden? Hinner jag ha toapauser, får jag tid till att reflektera efter ett speciellt tungt “fall”, har jag en stabil puls under arbetsdagen eller känns det som att hjärtat jobbar dubbelt så hårt? Jag försöker hålla koll på såna här saker – inte minst för att jag jobbar inom ett yrkesområde (socialt arbete) där många blir utmattade.

 

Hur kan jag undvika att det faktiskt blir för mycket då? Till att börja med har jag förbjudit mig själv att ta hem jobbmobilen eller att kolla jobbmailen på min privata dator, jag gjorde det sistnämnda förut men mådde inte så bra av att ständigt vara uppkopplad till jobbet och att under en lördagskväll få mail från någon förälder som är orolig för sitt barn. Inget jobb efter att jag gått hem för dagen eller när det är helg – då signar jag ut och tar inte upp någonting igen förrän det är måndag.

 

Under själva arbetsdagen kan jag också ta pauser då jag går undan ett tag bara för att recharga en liten stund innan jag kan hoppa rakt in i smeten igen. Det känns väldigt viktigt för mig, om jag inte gör det blir det för mycket för hjärnan att processa på samma gång och jag får svårigheter med att sortera och prioritera vad ska börja med härnäst. Jag känner till mina stressymptom ganska väl och försöker reagera när jag känner att det blir för mycket, det kan vara att aktivt säga till mig själv att inte hoppa vidare till en annan arbetsuppgift innan jag är klar med den första för att på så vis inte sitta på ett flertal halvfärdiga uppgifter som stressar mig.

 

Tänkte på en situation jag var i under slutet av förra skolåret, då jag pratade med åttorna (som nu är nior, en rätt stressad årskurs) om stress, ångest och psykisk ohälsa. Snackade om symptom som är viktiga att ta på allvar, exempelvis sömnproblem, hjärtklappning, svårigheter att fokusera + mycket annat, och hur kroppen till slut säger ifrån och stänger av när en gått för länge med alldeles för höga stressnivåer (utmattningssyndrom). Det ironiska med det var att jag dagarna innan varit skitstressad inför att få ihop min Powerpoint-presentation och vara påläst om all fakta och kunna allting utantill och själv haft sagda stressymptom. Var orolig hemma och kunde inte riktigt släppa jobbet. Sånt måste jag undvika i framtiden för att inte belasta mig själv på det viset.

 

Sist och slutligen kan jag bara säga det självklara, att jag tycker det är för jävligt att vi lever i en tid och ett samhälle där så många blir utmattade: under det senaste året har jag sett både kompisar, kollegor och elever på skolan där jag jobbar drabbas av detta och den gemensamma faktorn är ju det här att sätta alldeles för stor press på sig själv och jobba på tills en är så utmattad att det inte går längre.

 

Jag känner igen det själv, den där önskan att vara duktig och aktiv och alltid redo och tillgänglig. Att ta på sig fler och fler arbetsuppgifter tills en inte riktigt vet var en ska börja, men inte vilja säga nej av rädsla för att framstå som lat eller något liknande. Det är en folksjukdom som drabbar inte minst tjejer med det ökända duktig flicka-komplexet och jag tycker det är bra att det uppmärksammas mer och mer, precis som all den psykiska ohälsa som följer med.

 

Nu ska jag spela Sims och släppa såna här tunga tankar för ett tag, det är viktigt att kunna koppla bort allting och bara fokusera på någonting helt annat, som exempelvis ett datorspel, ett tag. Imorgon är det på’t igen som gäller och om samma mönster fortsätter så kommer den veckan antagligen bli lika hektisk som föregående. Jag måste bara komma ihåg att skolan inte står och faller med mig och att jag inte ska ta på mig för mycket saker och fortsätta jobba efter arbetstid. Som en vän till mig sa efter att hon berättat om sin utmattning: hälsan måste gå först.

 

Pusshej

 

 

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Reflektioner från veckan

23rd September 2017

 

Todelihoo.

 

Flera gånger under den gångna veckan har jag tänkt att jag ska blogga, men det har slutat med att jag skjutit upp det och pysslat med något annat istället – vilket är skumt eftersom det varit några riktigt händelserika dagar. Nu denna lördagskväll får det bli av!

 

Som jag skrev tidigare i veckan har jag haft det ganska hektiskt på jobbet, och det höga tempot höll i sig ända in på fredagen. Jag och min kuratorskollega har knappt sett varandra förutom på morgnarna då vi kommer till jobbet samt på eftermiddagen då vi går hem, under all tid däremellan har vi suttit i samtal med elever, varit på möten eller pratat i telefon. Det har varit en minst sagt tuff vecka för hela elevhälsoteamet, varje gång vi försökt catcha upp lite med varandra har någonting hänt som gjort att vi fått återgå till våra kontor illa kvickt. Undrar verkligen hur den här första månaden på skolåret blev så pass intensiv.

 

För min del har den här veckan också inneburit en del nya erfarenheter och särskilt viktiga samtal. Hade en ‘breakthrough’ i ett fall, kände mig väldigt glad och faktiskt också förvånad efteråt eftersom jag lyckades skapa en kontakt jag inte haft förut. Hade även menssnack med en person som fick sin första mens och som hade mycket starka känslor kring det, jag fick jobba stenhårt för att normalisera och avdramatisera och bli kvitt den där envisa skamstämpeln som tyvärr är så vanlig. Unga ska inte behöva ha ännu en till grej att gå och noja över.

 

Sen har jag också haft många samtal med killar denna vecka, vilket ändå är ganska ovanligt då det brukar vara en majoritet av tjejer som söker sig till mig. Nu kommer killarna på löpande band och jag tycker förstås det är toppen, de har så mycket de går och funderar på och behöver verkligen få prata. Känns bra att börja rucka på den skadliga mansnormen som går ut på att dudes ska hålla alla känslor inne och “man up” tills de mår asdåligt, blä på den.

 

 

 

 

Så det var jobbet, det. När jag slutat på fredagen drog jag till söder och träffade några polare, vi käkade middag tillsammans och gick senare på bio för att se It. Har sett den gamla versionen samt kollat in ett antal recensioner av den nya, hade inte så höga förväntningar men blev ändå ganska besviken. Tyckte ej den var speciellt läskig, främst förutsägbar och väldigt beroende av sina jumpscares. Men vad gör väl det, jag fick hänga med mina polare och hade det väldigt trevligt ändå.

 

Idag har jag träffat min vän holländaren och fortsatt med vår nyfunna helgaktivitet av kaffe och museum. Denna gången blev det naturhistoriska riksmuseet, jag har inte varit där sen gymnasiet då vår klass hade utbyte med en fransk skolklass och alla åkte iväg på utflykt tillsammans (herreguu vilket konstigt utbyte det var, pratar om det varje gång jag träffar mina kompisar från den tiden pga så mycket som gick fel). Var skönt att promenera ute i höstluften och sen vandra omkring på museet, även om en blev helt matt till slut av alla speedade ungar…

 

 

 

 

Nu ska jag och bae se de två sista avsnitten av vår nya serie Gypsy med Naomi Watts, I löööv her och I löööv serien. Vissa tycker den är långsam och tråkig, men jag blev helt fångad redan från första avsnittet. Watts spelar en psykolog som blir aningen för involverad i sina patienters liv och börjar blanda sig i deras relationer på ett, let’s just say, inte så professionellt sätt. Den är mad spännande, rekommenderar vilt.

 

Hoppas alla har haft en bra lördag.

 

Pusshej
´

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Tillbaka till universitetet (nästan!)

19th September 2017

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva en liten trudelutt innan jag ska sova, jag hinner precis till 22 som numer är den tid då jag går och lägger mig eftersom jag apparently blivit vuxen till slut. Passar ändå bra eftersom jag går upp vid 6 på morgonen nuförti’n (har blivit en av de där earlybirdsen som kommer in till jobbet en halvtimme innan jag börjar…), vilket i sig känns helt knäppt. Men det är väl som med allt annat, det är en vana nu och jag tänker knappt på det. Får se hur skoj det känns när vintermånaderna kommer.

 

Oh well. Den här veckan har brakat igång med buller och bång. Jag och mina kollegor inom elevhälsan har mycket att göra och den där smekmånadsperioden som var precis efter sommarlovet är definitivt över (om det ens någonsin fanns en sån?). Det är hemmasittande, utåtagerande, självmordstankar, tvångstankar, nedstämdhet och allmänt tuffa tider bland kidsen, alla åldrar inkluderade. Bara idag har jag varit med på två möten med vårdnadshavare som började gråta i olika omgångar, samt tagit telefonsamtal från andra oroade föräldrar som inte vet vad de ska göra med sina barn. Den psykiska ohälsan är utbredd och visar sig i många olika former.

 

Men! En rolig sak vill jag nämna. Fick för någon vecka sedan kontakt med en person som går första terminen på socionomprogrammet här i Stockholm och som behövde en färdig socionom att intervjua inför en presentation. Eftersom jag lovat mig själv att alltid ställa upp på intervjuer från studenter (pga minns hur svårt det var att hitta folk att intervjua när jag och min vän skrev C-uppsatsen) gick jag med på det och idag sågs vi för intervjun. Det var en hel grupp socionomstudenter som under inspelning frågade ut mig om mitt arbete som skolkurator och eventuella svårigheter i yrket, hur en arbetsdag ser ut rent praktiskt, tankar kring tystnadsplikt och anmälningsskyldighet samt mycket mer.

 

Jag tycker det är jätteroligt att vara med i intervjuer (har varit med i 2 stycken C-uppsatsrelaterade studier förut också!), dels för att det förstås är kul att hjälpa andra, men också för att jag ~lär mig mer om mig själv~ och får en möjlighet att reflektera över min yrkesroll vilket blir till en win-win-situation. Jag får liksom tänka till kring vad jag egentligen gör som skolkurator, hur jag påverkas av olika grejer och vad det faktiskt är för problematik jag stöter på hos elever. Det är guld värt! Tipset jag kunde ge studenterna på slutet var att ha mycket kontakt med det praktiska sociala arbetet under pluggets gång, jag vet i alla fall att det för min egen del hade underlättat att varva teorier och metoder med “riktigt” jobb för att sätta dem i ett sammanhang. Det har jag verkligen insett nu i efterhand.

 

 

 

 

 

Nu ska jag krypa till kojs och recharga inför morgondagen. Vi ska ha föreläsning på skolan, Netscan kommer och berättar för eleverna om riskexponering på nätet och det torde bli intressant.

 

Pusshej

 

 

 

Allmänt Skolkurator Socionom

Höstlördag

17th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Igår var det som tidigare nämnt höstmarknad på skolan där jag jobbar, vilket ändå blev en trevlig tillställning. Det var soligt och fanns mycket att pyssla med, och dessutom kändes det roligare den här gången än för ett år sedan eftersom jag nu blivit mer ‘insatt’ och eleverna har större koll på vem jag är och vad jag gör på skolan. Relationen blir mer personlig och det känns som att vara en del i ett sammanhang. Och de är så fina när de vill komma fram och snacka och rekommendera sin Västerbottenpaj och allt, haha.

 

 

 

 

En annan grej som var kul var att många gamla elever som gick ut nian förra året kom och hälsade på. För min del blev det många kära återseenden och jag blev oerhört glad av att höra att det verkar gå så bra för dem nu – speciellt de som jag hade extra mycket kontakt med under förra året och stundtals var väldigt oroad för. Plötsligt stod de liksom där framför en och berättade att de trivs i gymnasiet, känner att de valt rätt linje, fått nya kompisar, börjat behandling, slutat röka och allt vad det var. Fan vad bra det kändes att höra. Så stolt över dem.

 

Jag diskuterade med min kuratorskollega medan vi promenerade runt på området, det här med att det för vissa faktiskt går att ta sig ur den mörka perioden och få någon sorts rätsida på livet igen. Det betyder inte att jag tror att allting plötsligt blivit hundra procent toppen och problemfritt för de här ungdomarna för resten av livet bara sådär, men att jag hoppas att hur svårt de än har det ändå ser att det finns alternativ och lösningar som inte involverar döden. Tänker på de ungdomar jag jobbar med just nu på skolan och att jag vill se dem på samma sätt i framtiden: hur de lyckades hitta sin egen väg och mår förhållandevis bra, med framtidsutsikter och livslust. Jag får inte ge upp, och inte de heller.

 

 

Nu ska jag gå upp och äta frukost. Se vad som finns att pyssla med denna söndagsförmiddag.

Pusshej

 

Skolkurator Socionom

En månad in på terminen

15th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Jaha, då var det äntligen fredag. Den här veckan har bara flugit förbi och plötsligt har halva september passerat. Jag gillar dock att det blivit höst eftersom det innebär att min födelsedag närmar sig. Har redan planerat en fest i Uppsala och en här i Stockholm, eftersom jag inte gjorde något stort förra året tänkte jag göra något extra nu när det är 25-årsdagen som kommer. Gillar att fylla i år i allmänhet så det känns kul att ha ett dubbelt firande att se fram emot.

 

I övrigt har den här veckan verkligen varit intensiv. Jag har varit med på en rättegång under en heldag i Attunda tingsrätt som stödperson åt en elev, vilket självklart var en tung upplevelse för alla inblandade. Sen har jag fått göra terminens första orosanmälan till socialtjänsten samt skrivit en BUP-remiss i ett annat fall, så även där har en hel del energi använts. Annars är det mycket elevsamtal av olika slag, kontakt med föräldrar, planering av mina sexualkunskapslektioner som drar igång om ett par veckor, med mera. The usual, fast i rätt stor mängd.

 

Jag älskar när det händer grejer på jobbet och finns mycket att göra, men nu under denna fredagseftermiddag kände jag verkligen hur trött jag är. Imorgon har vi dessutom den s.k. autumn fair på skolan – en höstmarknad då eleverna säljer olika grejer och både personal, föräldrar och vänner är där som besökare, vilket i och för sig är väldigt trevligt men också innebär att det inte blir en fullt lika lång sovmorgon på lördagen (men däremot en ledig dag senare på terminen in return, wo!).

 

 

Blev fast mitt i ösregnet igår :c





Sist och slutligen kan jag nämna att jag tatuerade mig igår, på Swahili Bob’s på söder som numer blivit mitt favoritställe. Gjorde tre stycken små motiv på vänsterarmen för att fylla ut den lilla plats som finns kvar (dock ej helt klar än!), var förstås ganska intensivt samtidigt som jag känner att jag nu vant mig så pass mycket att det inte längre är någon big deal att komma in i tatueringsstudion, lägga sig på britsen och få en nål stucken upprepade gånger i huden. Vem hade kunnat tro att det skulle bli så när jag gjorde den där första gaddningen för 6 år sen i London? Håhåjaja.


Nu ska jag käka hamburgare med bae, spela Playstation och bara ta det lugnt. Har längtat efter det.

Pusshej

Allmänt Skolkurator Socionom

Sjuklingstider

5th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Jaha, gott folk. Då var det dags. Jag har gått och blivit sjuk. Till skillnad från när jag var sjuk senast, mitt under högsommaren, så kom denna förkylning inte smygande med små känningar framåt kvällskvisten osv – den slog till direkt och den slog till hårt. Igår kände jag att läget inte var helt toppen och mot slutet på arbetsdagen var jag så risig att det var svårt att fokusera. Lyckligtvis blev det en fairly lugn dag utan dramatik, till skillnad från torsdagen då kidsen bara vällde in till sin kurator.

 

Men, ack! Idag, tisdag, orkade jag inte gå till jobbet. Vaknade och kände ba nope, detta fungerar inte. Lika bra det, nu under kvällen när jag skriver detta har jag blivit ännu sämre och det är bara att vänta ut skiten och hoppas på ett snabbt tillfrisknande. Men som alltid när jag måste sjukskriva mig får jag dåligt samvete och känner att jag missar grejer och blir stressad över att jag är fysiskt inkapabel till att jobba. Jag hade ju precis kommit igång på jobbet efter semestern, presenterat mig för alla ungarna och börjat ta mig an några “fall”. Så fick jag bromsa istället.

 

Och ändå. Jag vet ju att skolan inte står och faller med att jag är borta, mina kollegor klarar sig fint och dessutom har jag haft sms-kontakt med den andra kuratorn som hjälpte mig mycket idag genom att ta upp en av mina elever på elevhälsomötet jag inte kunde närvara vid. Det är dessutom en lugn vecka nu till följd av att lärarna har utvecklingssamtal med ungarna, så de har inga lektioner under två dagar. Jag borde kunna ta det lugnt och tillfriskna med gott samvete. Men… Det är svårt. Har chattat lite med mamma som är exakt likadan så det är skönt att få prata om det i alla fall.

 

 

 

Mina två stadium när förkylningen slår till

 

 

Håhåjaja. Mest får jag dåligt samvete för elevernas skull. Kan ju inte träffa de jag har planerade möten med när jag är sjuk och då börjar jag oroa mig för att något ska hända dem eller att de ska bli ledsna. Det gäller speciellt de som är nya hos mig för i år som precis tagit det första modiga steget och kommit in på mitt kontor för att boka tid med mig alldeles självmant. Jag vill börja jobba med dem direkt och inte hålla på och vara sjuk och eländig. Men jag kan inget göra förutom att vänta, som sagt. Suck.

 

Nu ska jag äta middag iallafall, se om en får lite energi av det. Kan behövas, läget är riktigt jobbigt nu. Hoppas ni klarat er undan höstförkylningar, eller att de blir skonsamma.

 

Pusshej

Skolkurator Socionom

Kuratorsliv

31st August 2017

 

Todelihoo.

 

Idag fick jag en påminnelse om hur det kan vara på jobbet som skolkurator när det brakar loss och saker inte riktigt blir som en tänkt sig. Jag brukar ha ett ganska tydligt schema över saker jag ska göra under en arbetsdag, typ elever jag ska träffa, föräldrar jag ska ringa, möten jag ska ha och så vidare. Ett sådant schema hade jag idag också, men det var dessvärre många punkter som fick skjutas upp eftersom oförutsedda saker hände på löpande band under dagens gång.

 

Jag har haft många elevsamtal av varierande sort idag och de flesta skedde oplanerat, dels genom att jag randomly hittade några elever i korridoren som jag tog med till mig eftersom jag såg att läget inte var helt toppen, och dels genom att några andra personer befann sig utanför min dörr när jag öppnade den efter ett avslutat möte – vilket skedde två gånger i rad och därmed gjorde att jag fick hoppa från ett ärende till ett annat utan paus. Det fick mig att minnas hur det var under de mest stressiga perioderna förra året, och jag hade inte trott att det skulle bli så redan under den andra skolveckan på läsåret.

 

I dessa lägen är jag dock väldigt glad över att jag vid det här laget känner ungdomarna rätt bra och vet ungefär hur de fungerar och vad som hänt i deras liv, det ger en ju minst sagt ett försprång när det kommer till att hjälpa dem. Jag är också glad över att de känner en sån tillit att de faktiskt kommer till mig när något är knas, det är ju det jag tjatar om under mina presentationer i klasserna som jag gör just nu (“inget är för stort eller för smått” etc) och nu vet jag att någonting faktiskt sjunker in. Hurra!

 

 

För stunden håller jag på och kikar på några bloggar skrivna av vuxna personer med NPF (neuropsykiatriska diagnoser), har rätt många elever inom den kategorin och jag försöker lära mig så mycket som möjligt som kan vara till nytta i deras vardagsliv och under skoldagen. Alla är förstås olika och en kan inte förvänta sig att vissa grejer fungerar för en person bara för att de fungerat för en annan, men i det här läget så handlar det främst om att jag vill bygga upp min förståelse lite mer och försöka så gott det går att sätta mig in i andras situationer. Alltid ger det något.

 

Hoppas allt är bra med er.

 

Pusshej

Skolkurator Socionom

Back to business

30th August 2017

 

Todelihooo.

 

Jag tänkte att jag skulle skriva några rader även om det inte hänt sådär speciellt många överväldigande saker under de dagar som passerat sedan senast, men det är mest för att jag tycker om att hålla igång skrivandet och inte vill att det ska uppstå långa luckor emellan. Det är också bra för mig att recappa en del om vad jag gör på jobbet så att jag får en överblick över vad som faktiskt hänt den här veckan.

 

Såhär långt har veckan ändå varit fairly händelserik, och då är vi bara genom hälften av den. Jag håller på och presenterar mig för eleverna för fullt, det är sexton stycken (!) klasser i högstadiedelen av skolan så det tar lite tid. Förra året gjorde jag en snabb liten övning med dem då jag läste upp olika påståenden om vad en skolkurator gör – eller inte gör – och lät dem göra tummen upp för sant och tummen ner för falskt, och i år kör jag på samma sak fast med nya påståenden istället. Det är viktigt att se hur mycket de har koll på, och så får de förhoppningsvis en lite tydligare bild av vem jag är.

 

Påståendena kan handla om huruvida jag bara sitter och har samtal hela dagarna (falskt: jag jobbar mycket tillsammans med andra vuxna runt eleverna, som föräldrar, BUP, soc och liknande + har s.k. life skills-lektioner), om man får prata om vad man vill med kuratorn (sant: fast det ska ju förslagsvis vara något där jag kan hjälpa eller stötta) och om jag får berätta vidare det som sägs till mig (sant och falskt). Vid det sistnämnda påståendet tar jag upp tystnadsplikt vs. anmälningsskyldighet, något som rätt många ändå har koll på – speciellt de som gör det ganska tydligt inför de andra att de varit i kontakt med exempelvis socialtjänsten förut.

 

Annars känner jag mina kids ganska bra efter ett år på skolan, och de känner mig. De som nu blivit nior tycker jag väldigt mycket om eftersom de är en schysst “årgång” och vi hade bra lektioner tillsammans om sex och samtycke förut. Dessutom ska det bli intressant att se hur de nya åttorna är efter det stundtals ganska turbulenta året som sjuor. De som nu är sjuor har jag inte exakt lika stor koll på eftersom de kommer från mellanstadiedelen av skolan och därmed inte innefattats av mitt kuratorsområde förrän nu, men några känner jag sen tidigare och en del nya har också börjat söka sig till mig redan nu. Och det var efter min lilla sant eller falskt-övning, vilket visar hur bra det är att göra sig sedd redan i början av läsåret! 🙂

 

 

Som jag skrivit förut blir det nog ett intressant år. Jag tycker bitarna börjar falla på plats mer och mer och vi i elevhälsoteamet jobbar bra ihop. Vi har en del personer som ska komma och besöka skolan nu i höst och föreläsa om olika saker så det måste jag fixa, se till att allting klaffar och att alla vet vad som ska hända, och när. Det är dock kul med mer ansvar, jag får step up lite och göra fler grejer. Jag kommer kanske inte säga samma sak i vinter när det är skitkallt och mörkt om morgnarna, men just nu tycker jag ändå om att stiga upp tidigt och köra igång med arbetsdagen. Det känns som att det här är mitt place to be just nu.

 

Nu är det dags för kvällsdusch och lite playstationspelande as usual.

 

Pusshej

Skolkurator Socionom

Och så inleds höstterminen 2017

21st August 2017

 

Todelihoo.

 

Nu har jobbet finally dragit igång på riktigt. Eleverna har börjat med vanliga lektioner igen och min lilla lista på potentiella kuratorskids byggs stadigt på. Det är föräldramöten, BUP-återgivningar och nu senast har jag tagit på mig att organisera en slags temavecka på skolan där teatersällskapet Unga Klara ska komma och spela några föreställningar med efterföljande diskussioner om samtycke, maskulinitetsnormer och patriarkatet. Var mad trött idag efter jobbet och somnade nästan på tunnelbanan hem, men samtidigt är det skönt att ha ordentliga arbetsuppgifter igen.

 

Nu har jag snart varit tillbaka på jobbet i tre veckors tid och har hunnit fundera lite över min arbetsroll sedan jag började igen. Det här är som bekant mitt första jobb som fast anställd och därmed känns det också mer “på riktigt”, jag har liksom en given plats på skolan och jag är mer säker på vad jag ska göra nu. Mitt första år handlade mycket om att lära mig nya grejer, dels hur en jobbar som skolkurator, men också hur en jobbar på just den här specifika skolan. Det var sannerligen trial by error som gällde där, fick prova mig fram och göra en del misstag tills jag blev mer säker i rollen.

 

Är förstås fortfarande långt ifrån fullärd (som jag skrev för länge sen sa en äldre kuratorskollega till mig att det tog ca 5 år innan hon landade i sin yrkesroll som socionom), men nu känner jag definitivt att jag har mer koll på läget än i början av förra skolåret. Eftersom många kollegor i mitt elevhälsoteam slutat (de hade jobbat länge på skolan när jag började och ville prova något nytt) har jag också fått steppa fram lite mer och ta mer eget ansvar, har inte kunnat förlita mig riktigt lika mycket på att någon äldre, visare kollega ska fixa allting åt mig. Men jag gillar det. Det betyder också att jag känner mig lite vuxnare som person när jag vågar prata mer och framföra mina egna idéer under möten.

 

Så. Jag har skrivit det förut, men jag ser verkligen fram det här nya skolåret. Vårt elevhälsoteam ser väldigt annorlunda ut från föregående år, men alla är duktiga på sina egna sätt och jag tror att vi kommer komplettera varandra väldigt bra när de stressiga tiderna anländer (dvs strax innan loven) och kidsen börjar kajka ur. Vi är alla i olika åldrar, jag har ett par stycken som kretsar kring 25-årsåldern precis som jag vilket känns kul, samtidigt som jag gillar de lite äldre personerna och känner att jag kan skoja och snacka seriöst precis lika mycket med dem som de yngre. Jag gillar mitt team, helt enkelt.

 

 

vi mot slutet av terminen lol

 

Nu ska jag käka min efterlängtade thaimat och kolla på senaste Game of Thrones, har aktivt undvikit spoilers efter läckan tidigare i veckan och är mycket sugen på att se vad som ska hända härnäst, beyond the wall.

 

Pusshej

Allmänt Skolkurator Socionom

Skolkuratorsfunderingar

22nd February 2017

 

Todelihooo.

 

Dag för dag passerar och alldeles snart är helgen och sportlovet här. Det är fortsatt högt tempo på jobbet, inte bara för mig som kurator men för alla rent generellt. Det känns som att det är ganska dålig stämning på skolan just nu, mycket attityd från elever (inte alla, förstås) och onödigt tjafs. Som en lärare sa till mig idag, “de bryter reglerna bara för att bryta reglerna”. Det är tråkigt, gillar verkligen att jobba på den här skolan men just nu är det ingen toppenmiljö – som jag vet att det kan vara när alla faktiskt sköter sig.

 

Turligt nog händer det bra grejer också. Jag hade life skills med en klass i sexan idag, har skapat en lektion om samtycke för dem fast på en nivå som känns relevant (snackar obviously inte på samma sätt med dem som jag gör med exempelvis åttorna). Pratade självkänsla, att tycka om sig själv och vilja ta hand om sig och vikten av att läsa in ja- och nej-signaler både hos sig själv och andra. Nämnde samtycke och att en aldrig får göra saker mot någon annan som den inte vill och att en själv alltid har rätt att säga nej om något känns fel. Sa att de förmodligen kommer höra ordet samtycke mer och mer ju äldre de blir, speciellt när det kommer till sex. Då blev det lite generade ansikten kan jag säga 🙂

 

En annan positiv sak var att jag kunde hantera en jobbsituation som jag inte varit med om tidigare. Blev kontaktad av familjerätten i början av veckan och ombedd att skicka in information om en elev, vilket jag blev lite skeptisk till. Kollade information på nätet, hörde med andra socionomer i en grupp på FB och snackade så slutligen med en fellow kuratorskollega. Efter lite funderingar fick jag äntligen koll på läget och kunde lösa situationen. Kände mig bra stolt då, jag hade först befunnit mig i en knepig situation på okända vatten men jag lyckades klara av den på rätt sätt! På ett sätt växte jag av det, lärde mig något nytt och allt det där.

 

Nja, juridiken var nog aldrig min favorit, lite för torrt för mig!

 

Håhåjaja. Fastän det kan kännas ganska tungt på jobbet emellanåt (när ungarna goes bananas och what not), så är jag ändå så glad att vara där. Jag trivs i skolmiljön, trivs med att prata med ungar och att vara där för dem ifall de behöver det. Sen måste jag ju också säga att jag är glad att jag inte går i högstadiet längre, all denna osäkerhet och strävan efter att hävda sig och hitta sig själv och säkra sin plats i gruppen etc… Sheesh. Skönt att bli vuxen, alltså.

 

Det var det for now.

 

Pusshej