Browsing Category

! VIKTIGT !

! VIKTIGT ! Personligt

Jag har gett ut en bok!

6th April 2019


Todelihoo!

Nu har jag stora nyheter. Har länge velat skriva om det här och även hintat lite om det förut, men jag har väntat med att avslöja något/posta om det på sociala medier tills allt var klart. Och det är det alltså nu. Såhär ligger det till:

Jag har skrivit och gett ut en bok!!!

Här är boken och jag!
Titeln är “Välkommen hit, välkommen hem”,
vilket är en inte-så-subtil hint till en viss stad… 🙂

Som ni kanske vet har jag alltid älskat att skriva, både självbiografiska texter som här på bloggen och så mitt dagboksskrivande som jag hållit på med sedan jag var ca 12 år fram tills nu, samt mer skönlitterära noveller som ibland är lätt baserade på egna erfarenheter och ibland total fiktion. Min stora dröm har förstås varit att ge ut en bok på riktigt och få se något jag själv skrivit i tryck, men som ung och totalt oetablerad har det varit svårt att få in en fot i branschen. Tills jag kom i kontakt med Visto förlag.

Visto kontaktade mig efter att jag skickat in mitt manus till dem i höstas (2018) och berättade att de trodde på mitt manus och kunde hjälpa mig att få det utgivet. Sedan påbörjades en lång process då manuset skickades till korrläsning varpå jag fick ändra och ta bort grejer, och efter det har jag under flera månaders tid jobbat med en grafisk formgivare med allting från innehållets layout med typsnitt, serafer, styckesindelning etc till val av bild för framsidan.

Min sambo som själv är grafisk designer har hjälpt mig mycket med det sistnämnda och tittat på otaliga typsnitt med mig, en hjälp jag är oerhört tacksam för. Kontrakt har skrivits under, författarporträtt har satts ihop, marknadsföring ska ske. Och nu i april kom boken från tryckeriet och jag fick hålla den i min hand och bläddra genom de 384 sidorna. Vilken känsla.

Men vad handlar denna bok om då? Jo! Detta är en ungdomsroman som växlar mellan perspektivet på tre huvudpersoner i 15-16-årsåldern. I bokens början inleder de sitt första år i gymnasiet och när den tar slut har det året passerat och otaliga förändringar har skett i deras liv. Från början var alla de här personernas livsöden tre helt olika historier som jag skrev på separat och som inte hade något med varandra att göra, men plötsligt insåg jag att de kunde sättas ihop till en enda sammanhängande berättelse där de alla kände varandra på något sätt. Sedan tillkom en hel drös bifigurer i form av kompisar, kärleksintressen, familjemedlemmar och andra och en helt ny värld växte fram. Som jag skrev i bildtexten lite högre upp är bokens titeln en hint till var hela berättelsen utspelar sig, vilket annars aldrig nämns i själva boken.

Jag citerar baksidan:Sommaren går mot sitt slut och det har blivit dags för en hel årskull ungdomar att inleda sitt första år på gymnasiet. För Matilda är det en lättnad att få börja om och slå sig fri från högstadietidens gamla roller. För Alexis är det en oro inför hur han som tidigare varit skolans kung plötsligt ska förvandlas till en nobody i den nya klassen. För Rebecka är det en chans att en gång för alla få det som hon kämpat för så länge – kosta vad det kosta vill.

Olycklig kärlek, hemliga relationer, förlorad vänskap och ett ständigt ifrågasättande av vad man egentligen vill följer de tre personerna under året och när sommaren kommer tillbaka igen är ingenting sig längre likt för någon av dem.

Det har varit en lång och stundtals ganska påfrestande resa då jag fått gå igenom dessa sidor oändligt många gånger för att ändra, radera och flytta runt ord och meningar tills jag känt mig nöjd (vilket jag ändå aldrig känner mig, men till slut fick det helt enkelt räcka). Nu i slutet känns det så oerhört värt det, just för att få hålla sin egna, tryckta bok i handen och känna att, jäklar. Jag har skrivit detta.

Vill ni läsa min bok så finns den att beställa på bl.a. följande ställen:

https://www.adlibris.com/se/bok/valkommen-hit-valkommen-hem-9789178850167

http://www.vistoforlag.se/valkommen_hit

Det skulle betyda extremt mycket för mig om ni ville köpa den och supporta mina framtida författardrömmar! Lämna gärna en recension på valfri sida också, det är superviktigt för mig. Jag har länge varit väldigt self-conscious angående att låta andra läsa vad jag skrivit, men jag vet att jag måste komma över det för att något ska hända med mina författardrömmar. Och det är det steget jag tar nu.

Jag hoppas allting är bra med er.

Kram!

! VIKTIGT ! Feminism

Samtyckessnack

3rd November 2017

 

Todelihoo.

 

 

Befinner mig i Raseborg, Finland, för att hälsa på släkt och kompisar, det är mysigt som vanligt. Har precis snackat med mormor om #MeToo och vi har varit förbannade på män tillsammans, men även glada för att asen äntligen ställs till svars för all skit de gjort och för att utvecklingen går framåt. När vi pratade om detta kom jag på att jag aldrig skrev om hur mina sexualkunskapslektioner med niorna gick under förra veckan, då när jag skulle svara på deras anonyma frågor. Var så stressad den veckan + det var min födelsedag med dubbla firanden och hela baletten så jag glömde totalt att skriva om det. Gör det nu istället.

 

Veckan innan höstlovet träffade jag alltså alla niorna på skolan i helklass för att gå igenom normer med dem (heteronormen i synnerhet + könsnormer i allmänhet) samt svara på frågorna (håller dessutom på och träffar dem i halvklass för att på så vis lättare kunna göra mer “rörliga” övningar som att byta stol etc). Allting har gått asbra och jag har varit extremt stolt över dem som vanligt och ba fan vad duktiga ni är. De har klarat av att hålla fokus och lyssna uppmärksamt och ställa frågor och det flams som förekommit har varit “relevant”, alltså klart det är tillåtet att fnissa när jag svarar på en anonym fråga om huruvida en kan runka för mycket, det måste inte vara så seriöst hela tiden. Det viktiga är att när det verkligen har gällt – t.ex. när vi snackat samtycke, övergrepp, att unga HBTQ+personer är de som mår sämst i samhället etc – har fokuset varit på topp.

 

Som jag nämnde tidigare hade många skrivit anonyma frågor om våldtäkt och övergrepp och #MeToo och därför pratade jag mycket om det, eftersom det är långt ifrån alla som har koll på vad exakt ett övergrepp är, vad en ska göra om en blir utsatt för något, vad sexuella trakasserier är etc. Har rett ut allt detta så gott jag kunnat och som vanligt lagt mycket vikt vid vad samtycke är, för att på så vis alltid kunna prata utifrån det och ha det som norm.

 

Tar någon på din kropp på ett sätt som inte känns bra och utan att ha försäkrat sig om samtycke så är det ett övergrepp. Skickar någon ovälkomna bilder på sin kuk är det sexuella trakasserier. De flesta våldtäkter sker inte av någon random person i en mörk park, de flesta våldtäkter sker i hemmet av någon den som blir utsatt känner och ibland har en nära relation till (vid det här momentet brukar eleverna vara helt knäpptysta och har även fått en del följdfrågor om det efter lektionen). Och framförallt: Det är aldrig ens eget fel om en blir utsatt för någonting. Som jag brukar säga till kidsen: jag kan inte upprepa det här tillräckligt många gånger, för det ska sitta som berget.

 

Som jag nämnde tidigare pratade jag också normer med niorna, utgick från heteronormen och snackade om hur den påverkar oss på olika plan. Redan från födseln delas vi in i kategorierna tjej och kille och sedan förväntas vi leva i enlighet med de normer som tillskrivs de könen (pratar mycket trans* här också, att en inte måste vara kvinna/man bara för att en föds med snippa/snopp + att en inte måste vara något av det överhuvudtaget). Normerna påverkar som sagt mycket i vårt liv och såklart även när det kommer till sex.

 

Det här pratar jag också om i relation till samtycke. Killar förväntas vilja ha sex hela tiden och porträtteras som nåt slags djur som inte kan rå för sina lustar och uppfostras till att de har rätt till att ta vad de vill ha, medan kvinnor å andra sidan ofta utmålas som helt passiva och utan förmåga till att känna lust (eller den klassiska dubbelbestraffningen: om hon faktiskt känner lust och vill ha sex är hon en hora). Normerna fuckar upp extremt mycket och därför måste vi prata om det med kidsen – ju tidigare, desto bättre. Lär ungar från första början att könsnormer ba är skit och att en inte måste följa heteronormens strikta ram helt slaviskt.  Och att samtycke är grunden i all sexuell kontakt med andra.

 

 

 

 

Så… Ja. 

 

Nu känner jag mig färdig med denna text. Den tog mycket energi att skriva och jag blir arg när jag tänker på allt som är knas i samhället, även om mycket har blivit bättre (vilket jag insåg efter att jag och mormor haft vår långa diskussion). Hoppas alla har en bra fredag.

 

Pusshej

! VIKTIGT ! Feminism

Tankar inför kommande sexualkunskapslektioner

21st October 2017

 

Todelihoo.

 

Det är lördag, men jag känner mig redan slightly stressad inför den kommande arbetsveckan. Ska ha lektioner med niorna i helklass då vi ska prata om normer kopplade till sex och sexualitet och hur de påverkar oss, blir fem stycken tillfällen. Har bett eleverna skriva anonyma frågor innan och har fått supermånga bra som jag verkligen vill svara på, många nämner #MeToo och vill att jag pratar om just normer och varför vi förväntas vara på olika sätt. Min stress kommer därför ur att jag vill att det här ska bli rätt.

 

Jag känner mig emellanåt, precis som många andra, helt utmattad av allting som en skulle vilja göra för att förbättra det här samhället om en bara fick bestämma. Har som sagt varit mycket prat om #MeToo på skolan i veckan, inte bara bland niorna och deras anonyma frågor, men också hos de andra årskurserna. Har haft elever i åttan som uttryckt sin frustration över att inte kunna säga att de vill ha lika rättigheter och villkor för kvinnor och män utan att bli kallade för “jävla feminist” av sina manliga klasskamrater, och även hos sjurna har #MeToo spridit sig, men det verkar som att väldigt få vet vad det handlar om och vissa bara larvar sig om det. Jag skulle vilja att det pratades om på alla lektioner, att ungarna verkligen fattade vad det är för en rörelse och att det också påverkar dem. Men jag gör vad jag kan tills vidare.

 

Nedan är några av de många, många frågor jag fått in. Ville demonstrera behovet hos unga att prata om sex, sexualitet, normer, samtycke, HBTQ+ och allt annat som rör ämnet. Det är rätt många frågor och våldtäkt och övergrepp, hur en ska kunna säga nej, vad en ska göra om någon tvingar sig på en och så vidare. Det är tunga ämnen, men det behöver pratas om. Hur ska de annars veta vad som är rätt eller fel, om inte vi vuxna talar om det för dem och ger dem ett hälsosamt synsätt på sex?

 

Jag är som sagt stressad över detta, bara för att jag så gärna vill att allt blir rätt. Jag vill att alla ska få ut någonting av det, känna att de lär sig något nytt eller får bekräftat sådant de redan visste sen tidigare, att de känner sig lyssnade på och så vidare. Får återkomma senare i veckan med hur det har gått.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Håhåjaja. I övrigt har jag varit på konferens under två dagar den här veckan, den handlade om unga och psykiska ohälsa och det fanns en del intressanta inslag. Mest gillade jag en psykolog som pratade om beteendeanalys, mycket för att det är precis vad vi pratar om under den nya handledningen som jag går på en gång i månaden. Det är alltså att våra beteenden styrs av vad som är gynnsamt för oss, beteenden som leder fram till det vi vill ha förstärks och vice versa.

Låter kanske självklart, men för mig som jobbar i skolan är det här guld värt att höra om eftersom det kan härledas till att personer aldrig bara kan kallas stökiga “bara för att”: de gör det som fungerar för dem. Jag och min kuratorskollega var mycket imponerade av föreläsningen.

 

 

 

 

Yes. Nu ska jag pyssla lite inför min födelsedagsfest ikväll.

 

Pusshej

 

 

! VIKTIGT ! Feminism

Me Too

17th October 2017

 

Todelihoo.

 

Jag har tänkt och begrundat att jag vill skriva något om Me Too-hashtagen som fortfarande går på högvarv i alla mina sociala medier, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Om någon mot förmodan missat vad detta är, så är det en hashtag som används och sprids av kvinnor som varit med om någon form av sexuella trakasserier eller sexuella övergrepp i sitt liv. De flesta i min bekantskapskrets har spridit hashtagen, och även bland de som valt att inte lägga upp någonting vet jag att det finns otaliga personer som varit med om händelser där de kränkts av män på olika sätt. Det tar liksom inte slut.

 

Jag tänkte igenom min egen situation. Jag kan inte definiera något specifikt fysiskt övergrepp som drabbat mig, men däremot har jag, i likhet med de flesta andra kvinnor, känt den där isande rädslan i kroppen när jag går hem ensam om kvällen, haft män som fällt ovälkomna kommentarer om mitt utseende och min kropp både i verkligheten och på nätet, haft jobbiga gubbar och killar efter mig på krogen som inte accepterat ett nej, samt blivit kallad för hora ett oräkneligt antal gånger. Och det är bara en droppe i havet.

 

Senast idag berättade en person jag känner om något hon drabbats av på sin arbetsplats, en manlig kollega som pussat henne på kinden utan att hon ville och viskade fram olämpliga förslag i hennes öra, försökt ta på hennes kropp och gått över den ena gränsen efter den andra. Återigen, en historia i mängden där han som förövare kan lalla vidare med sitt liv medan hon får stanna upp och kämpa med obehaget och äcklet inför hans handlingar. Och jag tänker på mina vänner som blivit våldtagna, tafsade på, förnedrade och hotade på olika sätt och jag känner ett brinnande hat för de män som utsatt dem, och miljontals andra kvinnor i världen, för detta. Dom jävlarna ska skjutas, som Annika Norlin sjunger.

 

Men mitt i skiten känner jag också en ofantlig värme, gemenskap och samhörighet i och med denna hashtag – vilket är precis det som hashtagen skapats för. Vi är inte ensamma. Jag såg en gammal (manlig) bekant som kommenterade “det här var tydligen mer utbrett än jag trodde” på en persons Me Too-status och tänkte, ja det var väl fan på tiden att du och alla andra tvivlare inser vad en går igenom i livet som kvinna. Det är liksom ingenting som drabbar någon enstaka stackars tjej här och där – det sker hela tiden, varje dag, på alla platser och i alla samhällsklasser. Vi är många, miljontals, och vi är så förbannat trötta på det här nu. Det måste få ett slut.

 

Så män, ta ert ansvar. Prata med varandra om vad ni har för värderingar egentligen. Skratta inte åt “skämt” som handlar om våldtäkt och förnedring av kvinnor, fråga istället vad som är det roliga i sammanhanget. Ifrågasätt machokulturen och bryt isär skadliga mansnormer som sätter standarden för hur en “riktig” man ska vara. Sluta skicka dick pics och ovälkomna kommentarer till kvinnor för att ni tror att någon till slut ska nappa om ni bara tjatar tillräckligt mycket. Sluta ta er rätten till kvinnors kroppar. Sluta våldta.

 

Under de senaste veckorna har jag haft sexualkunskap med niorna på skolan där jag jobbar och pratat om vikten av samtycke och ömsesidighet. De har koll på detta nu, de vet vad det handlar om, och det de inte har superkoll på frågar de om. Och om de har fattat det, då kan ni också. Det är fan dags nu.

 

 

 

 

Pusshej

 

! VIKTIGT ! Skolkurator Socionom

Tankar kring stress och utmattning

24th September 2017

 

 

Todelihoo.

 

Tänkte skriva om en grej jag funderat en del på. Senast igår chattade jag med en jag känner som förklarade att hon sjukskrivits pga utmattning och när jag började räkna insåg jag att jag på senare tid fått höra om fler och fler i min närhet, goda vänner och även mer avlägset bekanta, som drabbats av utmattning och gått in i väggen. Personer (hittills bara tjejer, men jag känner säkert många utbrända killar också) som är i min egen ålder och som i olika långa perioder fått bli sjukskrivna. Eftersom det här – tragiskt nog – är ett smärtsamt vanligt samhällsfenomen ville jag skriva lite om det.

 

Jag skrev förut att det är mycket på jobbet för mig just nu och det är det sannerligen. Jag gillar det – men jag är också fundersam över huruvida det faktiskt kan bli för mycket för mig en dag. Jag vill så mycket, vill hjälpa alla kids som mår dåligt av alla möjliga olika skäl, och jag antecknar och dokumenterar allting jag gör, alla samtal på mitt rum och i telefon, återkopplar till föräldrar, ger tips på vidare hjälp, ringer psykologer och allt möjligt annat. Till på köpet ska jag nu också ha sexualkunskap med alla nior som drar igång nästa vecka, vilket jag älskar men som också kräver väldigt mycket tid, engagemang och energi. Kan det plötsligt bli… för mycket?

 

Jag gjorde en parallell till hur jag skrivit om mina tankar om alkohol förut, att jag nuförtiden är väldigt uppmärksam på mina alkoholvanor och försöker hålla koll på när och hur mycket jag dricker för att inte hamna i en riskzon. På samma sätt har jag nu fått börja se över och vara uppmärksam på stressfaktorer i mitt liv. Hur sover jag om nätterna? Tänker jag på jobbet på fritiden? Hinner jag ha toapauser, får jag tid till att reflektera efter ett speciellt tungt “fall”, har jag en stabil puls under arbetsdagen eller känns det som att hjärtat jobbar dubbelt så hårt? Jag försöker hålla koll på såna här saker – inte minst för att jag jobbar inom ett yrkesområde (socialt arbete) där många blir utmattade.

 

Hur kan jag undvika att det faktiskt blir för mycket då? Till att börja med har jag förbjudit mig själv att ta hem jobbmobilen eller att kolla jobbmailen på min privata dator, jag gjorde det sistnämnda förut men mådde inte så bra av att ständigt vara uppkopplad till jobbet och att under en lördagskväll få mail från någon förälder som är orolig för sitt barn. Inget jobb efter att jag gått hem för dagen eller när det är helg – då signar jag ut och tar inte upp någonting igen förrän det är måndag.

 

Under själva arbetsdagen kan jag också ta pauser då jag går undan ett tag bara för att recharga en liten stund innan jag kan hoppa rakt in i smeten igen. Det känns väldigt viktigt för mig, om jag inte gör det blir det för mycket för hjärnan att processa på samma gång och jag får svårigheter med att sortera och prioritera vad ska börja med härnäst. Jag känner till mina stressymptom ganska väl och försöker reagera när jag känner att det blir för mycket, det kan vara att aktivt säga till mig själv att inte hoppa vidare till en annan arbetsuppgift innan jag är klar med den första för att på så vis inte sitta på ett flertal halvfärdiga uppgifter som stressar mig.

 

Tänkte på en situation jag var i under slutet av förra skolåret, då jag pratade med åttorna (som nu är nior, en rätt stressad årskurs) om stress, ångest och psykisk ohälsa. Snackade om symptom som är viktiga att ta på allvar, exempelvis sömnproblem, hjärtklappning, svårigheter att fokusera + mycket annat, och hur kroppen till slut säger ifrån och stänger av när en gått för länge med alldeles för höga stressnivåer (utmattningssyndrom). Det ironiska med det var att jag dagarna innan varit skitstressad inför att få ihop min Powerpoint-presentation och vara påläst om all fakta och kunna allting utantill och själv haft sagda stressymptom. Var orolig hemma och kunde inte riktigt släppa jobbet. Sånt måste jag undvika i framtiden för att inte belasta mig själv på det viset.

 

Sist och slutligen kan jag bara säga det självklara, att jag tycker det är för jävligt att vi lever i en tid och ett samhälle där så många blir utmattade: under det senaste året har jag sett både kompisar, kollegor och elever på skolan där jag jobbar drabbas av detta och den gemensamma faktorn är ju det här att sätta alldeles för stor press på sig själv och jobba på tills en är så utmattad att det inte går längre.

 

Jag känner igen det själv, den där önskan att vara duktig och aktiv och alltid redo och tillgänglig. Att ta på sig fler och fler arbetsuppgifter tills en inte riktigt vet var en ska börja, men inte vilja säga nej av rädsla för att framstå som lat eller något liknande. Det är en folksjukdom som drabbar inte minst tjejer med det ökända duktig flicka-komplexet och jag tycker det är bra att det uppmärksammas mer och mer, precis som all den psykiska ohälsa som följer med.

 

Nu ska jag spela Sims och släppa såna här tunga tankar för ett tag, det är viktigt att kunna koppla bort allting och bara fokusera på någonting helt annat, som exempelvis ett datorspel, ett tag. Imorgon är det på’t igen som gäller och om samma mönster fortsätter så kommer den veckan antagligen bli lika hektisk som föregående. Jag måste bara komma ihåg att skolan inte står och faller med mig och att jag inte ska ta på mig för mycket saker och fortsätta jobba efter arbetstid. Som en vän till mig sa efter att hon berättat om sin utmattning: hälsan måste gå först.

 

Pusshej

 

 

 

 

 

! VIKTIGT ! RFSU

Snackar dick pics på bästa sändningstid

22nd November 2016

 

Hej!


Idag när jag satt
på jobbet blev jag uppringd av en reporter på SVT som ville att jag skulle medverka i ett inslag i Rapport om fenomenet med dick pics. Reportern hade hittat mig via Cafés webbtidning där jag medverkade för några veckor sen angående just oönskade snoppbilder och hade önskemål om att jag skulle säga liknande saker i reportaget (artikeln kan läsas här).

 

I artikeln skrev jag att jag anser det vara en form av maktutövning och att det blir speciellt tydligt i och med att en person faktiskt rent virtuellt trycker upp sitt kön i någon annans ansikte, och att jag anser att dick pics blir ett samhällsproblem då de skickas iväg hejvilt utan respekt och samtycke från den andra parten. Det var just de orden som SVT-reportern fastnat för och ville förmedla i reportaget, vilket jag självklart ställde upp på.

img_3822

Lite nervigt kändes det förstås att vara med, jag har faktiskt aldrig intervjuats till TV förut på det viset, men både reportern och kamerakillen var väldigt trevliga (och jag gillade kamerakillens kommentar angående mitt yrke och ålder: “alltså när jag gick i skolan var kuratorn typ 90 plus”) och intervjun kändes väldigt avslappnad och bra. När de fått ihop allt material de behövde tackade de för sig och jag återgick till min arbetsdag.

 

Det var helt klart ett av de mest spännande upplevelserna jag varit med om under en vanlig tisdag och jag är väldigt glad att jag blev uppringd (hela 5 gånger!! Trodde någon hade dött först…). Hela fenomenet med att personer skickar oönskade och ovälkomna bilder på sina kukar är så skevt och så kränkande – såväl som olagligt. Jag anser att vi måste fortsätta uppmärksamma det och verkligen markera att det inte är OK, så att det inte normaliseras och blir något en helt enkelt måste “stå ut med” eller whatever.

 


 

Nu är det dags för mig att kolla in ett avsnitt Skam innan sovdags, är inne på andra säsongen nu och helt hooked som vanligt.

Pusshej