Allmänt

Vårkänslor

8th April 2018

 

Todelihoo.

 

Den gångna veckan har verkligen varit bra. Förutom att måndagen var en ledig dag (vilket var extra skönt eftersom jag kom hem med båten från Finland tidigt den morgonen) har det varit påsklov på skolan, vilket inneburit att det obviously inte varit några elever där och vi få personer som jobbat har haft det väldigt trevligt. Har hunnit ikapp med en massa arbete som jag inte haft tid till när skolan varit översvämmad av kids och det känns gött att nu kunna checka av det och lägga allt fokus på eleverna igen. Sommarlovet är egentligen inte speciellt långt bort och några stycken behöver hjälp med att orka hela vägen in i mål.

 

Sen i fredags jobbade jag bara halvdag och så kom pappa och hämtade mig med bilen vid skolan. Jag fick köra själv (!) hela vägen från Bromma till Uppsala (!!), vilket var lite läskigt eftersom jag bara haft körkort i en vecka och det dessutom var ganska regnigt och slaskigt ute på vägen. Först var jag nervös under vägen ut från stan när jag snurrade omkring i Solna och det kom bilar från höger och vänster och det var en massa skyltar att hålla reda på, och sedan var jag smått skraj på motorvägen eftersom alla körde så snabbt och det yrde upp vatten från lastbilarna framför mig. Men när jag kört på E4:an ett tag och lämnat Stockholm bakom mig blev det lite bättre och med undantag för en gång när jag skulle göra en omkörning av en lastbil var jag rätt lugn. Sen kom jag till Uppsala och skulle flänga runt där också inne i stan, men med pappas instruktioner gick det bra. Plockade upp mamma från jobbet på vägen och sen var resan slut!

 

 

 

 

Under eftermiddagen chillade jag hemma hos föräldrarna vilket jag tycker är så härligt sådär efter en jobbvecka, trots att vi nyligen var i Finland tillsammans saknade jag dem. Vi åt skaldjur till middag och sedan bestämde jag och mamma oss för att åka en sväng till Ikea, jag körde dit också för att utmana mig själv och sluta vara så nervös bakom ratten hela tiden (är det en vanegrej eller är jag sådan som person?) och så handlade vi en massa tjusiga grejer till min lägenhet, det var knappt något folk där pga fredag kväll så vi kunde gå runt i lugn och ro. Lastade bilen full och åkte hem igen, och sedan gick jag ut och träffade en av mina bästa killkompisar på Leparc. Var så roligt att ses igen och prata gamla minnen och jag avslutade fredagen med att sova riktigt gott.

 

 

 

 

På lördagen gick jag på stan en sväng i vårvädret och shoppade lite. På kvällen hade vi bokat bord på Miss Voon som ligger uppe på elfte våningen på Elite Hotels vid centralen, vilket ju såklart gav en fantastisk utsikt över hela Uppsala. Alla i familjen tog Omakase som bestod av sju olika rätter, varav alla var helt out of this world. Det var i tur och ordning små räktacos, sashimi, laxtartarer, misosoppa, dumplings och en del annat smått och gott, allting i perfekta mängder som gjorde att en inte blev för mätt. Smakerna var fantastiska och även drinkarna (jag drack Stranger in Moscow) var utomordentliga. Vi var alla så nöjda med besöket, och nu har jag bokat bord på Miss Voon här i Stockholm för att kunna gå tillsammans med bae om några veckor.

 

Efter den lyckade middagen promenerade jag bort till Fålhagen där min kompis hade inflyttningsfest och där återsåg jag många av mina gamla vänner som jag inte träffat sedan… ja, typ sedan min egen 25årsfest i oktober. Vi hade en jätterolig kväll med quiz (där mitt lag vann, wo!) och vid tolv tog vi en taxi till Flustret och dansade där resten av kvällen. Alla var på gott humör och jag hade otroligt roligt, höll igång till strax innan tre då jag kände att det räckte. Träffade en annan gammal kompis från högstadiet på vägen hem och han och jag hängde en liten stund tills jag blev trött och finally bestämde mig för att det var dags att sova. Är glad över att även den kvällen blev så lyckad och att jag fick ha det så kul med både familj och vänner.

 

 

 

Nu idag har jag förstås varit otroligt trött efter föregående kvälls festande, men turligt nog körde pappa hem mig till Stockholm (tillsammans med alla mina tusen Ikea-grejer…) så jag behövde inte anstränga mig så mycket med någonting. Har pysslat och fixat här hemma under eftermiddagen, skruvat ihop mitt plantbord (som jag ska fylla med precious plantor!) och hängt upp lampor och speglar och grejs. Under nästa vecka levereras möbler som jag köpt på nätet och som vanligt känns det härligt att ännu några bitar av lägenheten börjar falla på plats.

 

Nu i takt med att våren kommit har även längtan efter hänga med folk blommat ut igen. Under den närmsta tiden ska vi ha besök av ganska mycket folk, ska bl.a. ha gäster både på fredag och lördag nästa vecka och sen tänkte jag bjuda in mina föräldrar någon gång efter Valborg och sen ska vi ha inflyttningsfest och hela faderullanlej. Precis som förra året känner jag att jag nu vill hänga med folk igen efter att de här mörka vintermånaderna passerat och det ska bli så roligt att återuppta kontakten med vänner igen när energin har kommit tillbaka. Känner mig faktiskt väldigt glad och peppad inför de kommande veckorna, så mycket roligt som händer!

 

 

 

 

Nu ska jag ta det lugnt och fixa några sista grejer innan det är dags att sova och vila upp sig inför morgondagen. Påsklovet är slut och det kommer förmodligen bli mycket att göra på jobbet, men det är på ett sätt bra för då går tiden snabbt och det blir snabbare Valborg (som jag ska fira i Uppsala för första gången på två år!).

 

Hoppas allting är bra med er.

 

Pusshej

Allmänt Personligt

Vägen till körkortet

2nd April 2018

 

 

Todelihoo!

Nu är det verkligen länge sedan jag skrev (inte sedan jag kom hem från Zanzibar…), men det har varit av en speciell anledning. Sedan december har jag kämpat för att ta körkort, och nu under mars var det dags för slutspurten innan teoriprovet och uppkörningen som skulle ske dagarna innan påskhelgen. Jag har inte skrivit något om detta på bloggen för att jag inte sagt någonting om det till min familj eller släktingar, jag ville att det skulle bli en överraskning som jag kunde avslöja för allihopa när vi sågs igen i Finland, och därför är det ingen annan än bae samt några kollegor och nära vänner som vetat. Och nu kan jag äntligen skriva om det!

 

 

Där är jag längst ner!

Hade drömt så länge om att få skriva mitt namn på bilskolans whiteboard och den 29/3 2018 gick det äntligen!

 

 

Som sagt så har detta projekt hållit på ett tag, närmare bestämt sedan slutet av december. En dag gick jag in hos bilskolan här i Fruängen efter att ha tvekat några gånger och sa att jag behövde hjälp att ta körkort, till vilket de svarade jamen självklart, det ska vi fixa. Jag fick ansöka om ett nytt körkortstillstånd eftersom det gamla gått ut (har alltså inte kört bil sedan jag var typ 18-19) och boka ny tid för Riskettan, trots att jag redan gått den kursen en gång förut men den hade förstås också gått ut. Sedan bokade jag några tider för övningskörning med lärare på skolan och så var vi igång. Har pluggat teori på morgonen på tunnelbanan via körskolans app, och sedan övningskört med lärare efter jobbet mitt i vintermörkret, snöslasket och rusningstiden. Stundtals har det verkligen känts som att jag kämpat i uppförsbacke, och inte bara bokstavligt talat :-)))

 

Men jag hade då alltså inte suttit bakom en ratt på mer än fem år då jag började övningsköra igen. Eftersom jag har tillräckligt svårt som det är att ha många grejer i huvudet samtidigt och lätt blir utmattad av många intryck så bestämde jag mig för att ta automatkörkort, för att undvika att ha ytterligare en grej att tänka på i trafiken, dvs den manuella växelspaken och kopplingen. Om jag känner att jag behöver ett sånt körkort i framtiden så fixar jag det då. Just nu ville jag bara lära mig att köra bil och sluta vara så skraj i trafiken, och det var verkligen lättare sagt än gjort. I början vågade jag knappt lämna krypkörningshastighet, jag sniglade mig fram i ett lugnt villaområde och ba vad fan händerrrrr var är jag etc. Lyckligtvis släppte oron efter ett tag och jag vågade gasa på lite mer, åtminstone 30 km/h, hehe. Stort tack till mina körlärare för deras enorma tålamod med mig…

 

Under de månader som gått har jag snurrat runt här i Fruängen, bort mot Älvsjö, Högdalen och Farsta, sedan åt andra hållet mot Bredäng och Sätra, hängt i Kungens kurva och Huddinge. Mot slutet körde jag på E4:an till Södertälje ett antal gånger eftersom det var där som uppkörningen skulle ske. Första gången jag var på motorvägen var jag rätt nervös, det var mörkt och dimmigt och jag var inte van vid den höga hastigheten, men jag hade en bra lärare då som pratade lugnt till mig och fick mig att tro på mig själv och att jag skulle klara det – vilket jag ju gjorde! Och vilken frihetskänsla jag hade där ute i 110 km/h, när den värsta nervositeten släppte. Jag har skojat lite med mina lärare om att det här har varit som KBT för mig, i och med att jag gradvis exponerat mig för det jag varit rädd för (bilkörning i höga hastigheter med mycket trafik) för att så småningom känna hur oron och ångesten sjönk undan.

 

Stundtals har jag tvivlat på mig själv och känt att det här kommer aldrig gå. Som jag skrev tidigare har jag svårt att hålla många saker i huvudet samtidigt och när jag blir trött går det verkligen utför, vilket gör det extra olyckligt att jag bara kunnat köra på kvällarna efter jobbet när jag varit helt slut i huvudet. Mitt självförtroende har fått sig några rejäla smällar när jag gjort klantiga misstag i trafiken som bara inte får hända (var exempelvis på väg att köra mot rött en gång pga hade fokus riktat på någonting längre fram på vägen…), men trots att jag under vissa pms-ledsna dagar kommit hem från bilskolan med gråten i halsen så gav jag inte upp. Nästa dag var jag på plats igen och försökte tänka på allt det där som jag måste öva på och efter mycket om och men så satt det plötsligt. Till och med halkbanan som jag var lite nervös inför flöt på utan problem, trots att jag fick köra tillsammans med en 95:a som tyckte hen var “gammal” som skulle ta körkort vid 22 års ålder…

 

Sen nu under den sista månaden innan uppkörningen fokuserade jag bara på det och alla andra projekt fick läggas åt sidan, tyvärr även bloggandet. Jag kände att jag bara MÅSTE klara det, det var så viktigt för mig. Har ju som bekant varit bortrest ett antal gånger under den här vintern och då blev det förstås några luckor i körningen som jag behövde ta igen nu under mars och bara köra köra köra, nästan varje dag där mot slutet. I onsdags innan påskhelgen gjorde jag teoriprovet på Trafikverket inne i stan och blev godkänd, vilket naturligtvis var en lättnad men som också gjorde att jag kände att jag ville klara uppkörningen ännu mer eftersom teoriprovet bara är giltigt i två månader. Och dagen efter var det dags….

 

 

 

UPPKÖRNINGEN! Jag var så nervös att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till där på torsdagen, hade tagit ledigt från jobbet bara för att fokusera på körningen i och med att den skulle ske kl 14. Kl 13 gick jag till bilskolan för att värma upp, jag körde med en av mina lärare till Södertälje och vi snackade om en massa random grejer på vägen vilket var skönt för då släppte nervositeten lite. När vi kom till Vägverket var den dock tillbaka igen med full kraft och jag kände mig nästan snurrig när jag satt där i väntrummet med alla andra hysteriska personer, men jag försökte tänka att det bara var som en vanlig övningskörning och att allt det handlar om är att visa att jag kan köra trafiksäkert – vilket jag tyckte jag kunde efter mina miljoner övningar!

 

Så kom min instruktör och jag kände yes, det här blir bra, ty det var en cool kille med tatueringar som pratade lättsamt med mig och inte verkade för sträng (har kört som allra sämst med de lärare som suttit helt tysta i bilen och missnöjt påpekat mina tabbar med jämna mellanrum, självförtroendet bara störtdyker för mig då). Vi gick till bilen och redan där blev det en lite klurig situation eftersom jag inte lyckades låsa upp bilen, var så nervös att jag tryckte på knappen för “lås” på bilnyckeln istället!! Lyckligtvis fattade jag det efter en stund (pinsamt LÅNG stund!) och vi satte oss. Som säkerhetskontroll fick jag kontrollera att styr- och bromsservon fungerade, vilket jag övat på precis innan med min lärare, skönt nog. Det momentet blev godkänt och sen backade jag ut och körde ut på vägen.

 

Killen pratade skämtsamt med mig hela vägen, bl.a. var det första som hände att vi skulle direkt ut på motorvägen och blåsa på mot Göteborg och då skojade vi om att vi skulle på roadtrip tillsammans och blabla. Jag vet inte om det var ett “trick” från hans sida för att få mig att sluta vara så nervös, men vad det än var så fungerade det för plötsligt kände jag mig helt säker bakom ratten och vi pratade på om våra tatueringar och annat stuff som att det inte var en uppkörning utan bara en vanlig lektion. Jag kan ju bli ganska flamsig ibland så jag skojade på om allt möjligt och vi skrattade väldigt mycket, han sa att jag var den roligaste han kört med den månaden och att han skulle lyssna om jag hade ett eget radioprogram!! Där försvann min sista nervositet och jag körde som att jag aldrig gjort något annat.

 

Vi lämnade motorvägen och körde in på landsväg, jag fick göra en vänstersväng (vilket är en farlig sväng på landsväg men jag var ej skraj för en gångs skull!) och sedan backa runt ett hörn. Hade bara övat på det intill ett trottoarkant förut men nu skulle jag göra det vid ett dike på en liten skogsväg vilket kändes knepigt, men jag klarade det och vi körde vidare. Rullade in i Södertälje centrum, höll koll på trafikljusen, skyltarna, pilarna på vägen och framför allt alla andra trafikanter, både bilar, cyklar och fotgängare. Bytte körfält utan att bli hysterisk, kollade döda vinkeln, överskred inte hastigheten, mindes korsningar med högerregeln och kastade en blick i back- och sidospeglarna med jämna mellanrum som jag lärt mig. Gjorde vänstersväng i rondellerna (eller cirkulationsplats som det egentligen heter, det hade vi en lång diskussion om också…) och kom ihåg att blinka ut till höger. Var inne på enkelriktad gata ett tag, såg stoppskyltar och stannade vid stopplinjen innan jag körde vidare.

 

Och mitt i allt hade 40 minuter passerat och vi var framme vid Vägverket igen. Jag hade några minuter innan känt en mystisk stöt av lycka gå genom kroppen, någon sorts hoppfull tanke om att jag faktiskt kanske hade klarat det. Innan uppkörningen hade jag varit så nervös att jag sa till min lärare att det kanske inte skulle gå, jag skulle säkert klanta mig och schabbla bort allting, och att jag skulle gråta oavsett hur det gick, till vilket han försökte peppa upp mig men jag var för stressad för att kunna ta in det då. Plötsligt tänkte jag, kunde det faktiskt ha gått? Jag tyckte inte att jag gjort några större missar under uppkörningen, bromsade lite för ryckigt och hårt en gång och fegade i allmänhet mycket i korsningarna som vanligt, men inget livshotande. När jag parkerat bilen kollade instruktörskillen lite på sin padda och sa….

 

“Jadu, Josefin. Jag tänker godkänna dig idag.”

 

Och de orden hör jag i mitt huvud än idag, exakt hur de lät. JAG HADE KLARAT UPPKÖRNINGEN. JAG HADE FIXAT KÖRKORT. Under tre månader kämpade jag som ett as, pluggade teori och körde fast jag var pisstrött efter jobbet, jag var ibland ledsen och grät, ibland glad och taggad på kommande roadtrips, och framför allt så längtansfull efter den där friheten som bilkörning innebär…… Och nu hade jag KLARAT DET.

 

Tårarna kom än en gång, jag släppte ut en lång suck och höll mig för ansiktet, kunde inte riktigt inse vad som hänt. Jag slängde mig i famnen på instruktören och vi skakade hand (trots min vilda handsvett lol) och han ba grattis till körkortet , den här körningen gjorde min dag! Sedan önskade han mig glad påsk och gick därifrån. Jag snubblade ut ur bilen och kramade min lärare som hängt kvar vid Vägverket och väntat, han ba “jag visste det!!” och sen åkte vi hem, han körde så att jag fick vila. Jag grät och skrattade om vart annat, ba JAAAAAA ÄNTLIGEN! Jag har körkort! Och på första försöket!!!!! Det hade jag fanimig aldrig kunnat tro när jag började med det här projektet och knappt vågade trycka ner gasen en enda gång.

 

 

Helt slut psykiskt men lycklig!

 

 

Finns en del grejer jag ska tänka på nu när jag börjar köra på egen hand, bl.a. att jag måååste sluta fega i korsningar, jag står och väntar i 500 år på att alla andra ska passera innan jag själv kör och ibland tar det väldigt lång tid innan jag kommer iväg. Mina svängningar måste bli säkrare, alltså att jag gasar på när jag svängt klart och inte håller på och fegar där också. Men förutom det var det en bra och trafiksäker körning jag visade upp, jag ska fortsätta tro på mig själv och ta för mig lite mer ute på vägarna. När jag kom tillbaka till bilskolan i Fruängen sa alla som jobbar där grattis till mig och kramade mig, jag skrev mitt namn på tavlan som sagt och sedan gick jag hem. Berättade glädjestrålande nyheten för mina kollegor som jag åt middag med på kvällen och fick blommor av dem (vilken hejarklack jag haft!), och sedan kunde jag äntligen avslöja allt för min familj och släkt under påsklunchen i fredags. Alla blev så glada för min skull – om än otroligt förvånade för de hade inte anat någonting – och nu kan jag äntligen avsluta det här projektet och gå vidare med andra grejer.

 

Avslutningsvis kan jag säga att det verkligen har gått upp och ner och hit och dit och många känslor har varit inblandade i den här processen. Det var också därför jag inte berättade någonting för min familj, jag ville att det här skulle vara “mitt projekt” som jag tog i min egen takt, ifall jag skulle kugga på uppkörningen. Inte för att min familj någonsin haft stränga krav och orimliga förväntningar på mig, men jag ville bara få göra allting på mitt eget sätt och berätta de goda nyheterna i efterhand.

 

Fy fan vad stolt jag är över mig själv. Det höll hela vägen in i mål. Kortet kommer på torsdag och sen kan jag börja köra hur mycket jag vill!

 

 

 

Glad påsk och puss på er alla!

 

 

 

Resor

Zanzibar, Tanzania

4th March 2018

 

Todelihoo!

 

Idag kom jag hem från Zanzibar och håller för närvarande på och varvar ner efter den långa resan, påbörjade den under lördagskvällen och kom hem nu på söndagseftermiddagen och är med andra ord trött. Men har haft det fantastiskt på ön tillsammans med mamma och vår amerikanska vän som vi hälsade på. Som vanligt kändes det vemodigt att säga hejdå och nu har jag den där mystiska känslan av “var jag ens någonsin där?”. En och en halv vecka ba flög förbi och plötsligt är en omgiven av snö istället för palmer. Håhåjaja.

 

Vi har befunnit oss i staden Stonetown på västkusten, roadtrippat till Nungwe i norr där de vackra stränderna finns och så avslutat vistelsen på den sydvästra delen av ön på ett lite lugnare, mer avskilt hotell. Har sett många delar av Zanzibar och även gjort en dagsutflykt till naturreservatet på den lilla ön Chumbe där vi snorklade bland korallrev, vandrade upp i en fyr och kikade på eremitkrabbor. Temperaturen har legat stadigt någonstans vid 30 varje dag och stundtals har det brassat på så att till och med jag som är ganska soltålig brände sönder hela nacken. Även kvällarna har varit varma och det har aldrig behövts en jacka, tvärtom har svetten runnit mer eller mindre konstant.

 

Men ack! Det är en fantastiskt vacker ö med ljuvlig natur och tossiga solnedgångar. Folket är genomtrevliga och hjälpsamma och i likhet med befolkningen på Kap Verde hade de det s.k. hakuna matata-tänket där de aldrig riktigt stressade upp sig för någonting, utan snarare menade att allting löser sig på ett eller annat sätt. Fungerar ju inte riktigt på en kronisk nojare som jag, men för stunden var det skönt att anpassa sig till det tankesättet och bara ta det riktigt lugnt. För lugnt har det verkligen varit på ön, då befolkningen till största delen är muslimer och därmed ej dricker alkohol. Väldigt skönt faktiskt!

 

 

 

Det har kort sagt varit en riktigt härlig vistelse på ön. Har solat och badat och gjort allt det där som jag brukar när jag befinner mig utomlands och nu känner jag mig nöjd på den fronten. Även om det förstås var skönt att befinna sig i värmen så kändes det också minst lika skönt att komma hem och få tillbaka sina rutiner igen, jag blir lite kollrig om jag får för mycket fritid. Imorgon drar jobbet igång igen med nätverksträff för skolkuratorer direkt på morgonen och då är det back to business som gäller. Ska bli spännande att se hur mina kids på skolan haft det under lovet.

 

Jag hoppas alla haft en bra vecka annars.

 

Pusshej

Allmänt

Söndagstankar

11th February 2018

 

Todelihoo.

 

Sitter och söndagsmyser i köket och är glad över att jag är frisk efter en tillfällig förkylning. Hade en riktigt intensiv dag på jobbet i torsdags och blev tvungen att i bokstavligt talat sista sekunden ställa in en återgivning jag skulle åkt på till följd av en mer akut situation som dök upp. Det var ett sånt där tillfälle då jag verkligen fick omprioritera och träna på att hålla huvudet kallt. Allting gick förhållandevis bra till slut, men när jag åkte hem började jag känna mig rejält förkyld och när jag vaknade på fredagen var jag helt paj. Stannade hemma och har mått sisådär under helgen, men nu här under fredagskvällen känner jag mig ändå – peppar peppar! – frisk. Hoppas att det bara var någonting som försvann lika snabbt som det kom.

 

I övrigt släpade jag mig iväg till organisationen StudyAbroads mässa vid Hötorget under lördagen för att lyssna på representanter från olika universitet och college från Europa, USA och Australien som var där och ställde ut. Jag har ju haft en del tankar om att studera vidare utomlands, och mer specifikt till en masterexamen isåfall. De flesta universitet ser förstås trevliga och välkomnande ut, men sist och slutligen handlar det ju om priset. Det är knappast billigt att plugga utomlands och unless en mysteriously får tillgång till en väldigt stor summa pengar känns det som att en måste lösa det ekonomiska genom lån eller stipendier. Får se hur det går med det. Det är hur som helst inte bråttom, funderar fortfarande på att söka KI:s steg 1-utbildning till hösten och om jag kommer in på den blir det den som gäller. Allt i sin tid…

 

 

Knappast en oerhört spännande bild, men är stolt över att jag byggt ihop detta köksbord helt själv, haha!

I sovrummet kämpar bae fortfarande med byrån som är helt enorm…

 

 

Håhåjaja. Nu går jag mest och räknar dagarna tills jag och mamma ska åka till Zanzibar. Februari känns likt januari som en riktig sån där “meh”-månad och jag är glad över att tiden går så snabbt i och med att jag och bae har så mycket att fixa i lägenheten. Då får en fokusera på något annat än att längta till sommaren.

 

Hoppas allting är bra med er.

 

Pusshej

Allmänt

Februari

5th February 2018

 

Todelihoo.

 

Ännu en helg har passerat och vi är inne i februari, skönt nog (mindre tid kvar av vintern…). I fredags åkte jag till Uppsala efter jobbet eftersom jag ej varit där på ett tag (november!) och saknade både min familj och mina vänner. Har haft det toppenmysigt, kollade På spåret med familjen på fredagen och träffade en del kompisar under lördagseftermiddagen.

 

På kvällen hängde jag med två av mina närmsta vänner och vi insåg att vi inte varit förenade alla tre sedan min 25-årsfest i oktober förra året, knäppt! Kvällen slutade med att vi gick ut och dansade på Flustret och jag hade SÅ roligt. Känns alltid lika vemodigt att åka hem på söndagskvällen och lämna allting (inklusive min älskade hund Tassi), men då blir det ju bara desto roligare när vi ses igen.

 

<3

 

Idag var jag skönt tvådagarsbakis som vanligt men har likväl kämpat på på jobbet. I och med att jag var i Uppsala i helgen känns det som att jag varit borta längre än bara två dagar och det fick jag lite extra energi av, trots allt. Hade mina bokade samtal som vanligt + en del mer informella snack som uppstod till följd av att kidsen gärna spatserar in på mitt kontor, slår sig ner i soffan och börjar prata om någonting random ur sina liv lite då och då. De samtalen, som till skillnad från mina mer strukturerade kuratorssamtal saknar något speciellt mål, är jag rätt förtjust i eftersom det ger mig en inblick i mina kära 13-16-åringars värld och vad som är viktigt för dem. Ganska mycket känner en igen från sin egen tid…

Nu ska jag hoppa ner i badkaret och sen kolla på Bron. Som jag sa tidigare under kvällen till bae och som jag sa till min mamma när jag var i Uppis så känner jag mig fortfarande så himla nöjd med livet just nu. Våra beställda IKEA-möbler kommer på torsdag och lägenheten känns så bra, jobbet rullar på och om ett par veckor flyger jag iväg till Zanzibar. Plus att jag precis fått hänga med mina fina kompisar och familjen. Kan ej klaga, och det är som sagt så skönt jämfört med förra året vid den här tiden.

Pusshej

Allmänt

Livsuppdatering: 2018 so far

30th January 2018

 

Todelihoo.

 

Nu har vi bott i vår nya lägenhet en vecka och det känns väldigt bra. Har fått undan alla lådor och saker börjar falla på plats, och jag håller på med en del andra praktiska grejer som att flytta vår hemförsäkring till den här lägenheten istället för den gamla (det känns fairly vuxet, om jag får säga det själv!). Nu återstår bara det lilla problemet att vi saknar ett hyfsat stort antal möbler. Exempelvis har vi inget köksbord eller byrå, vilket gör vardagslivet lite knepigt emellanåt. Sitter faktiskt och tvekar med fingret ovanför “Beställ”-knappen på IKEA:s hemsida just nu och överväger om jag ska slå till, har hittat några tjusiga grejer. Men jag kanske avvaktar lite till bara för att…

 

I stort sett är ändå det mesta fixat och lägenheten börjar redan kännas som hemma. Har sovit toppenbra varenda natt här och det känns så tryggt att veta att vi faktiskt är här för att stanna nu (också en anledning till att jag vill köpa så fina möbler som möjligt eftersom de här trots allt kommer att få hänga med ett tag). Gillar att laga mat i vårt rymliga kök (för att vi inte har något köksbord som tar upp space, ehm) och är förstås överförtjust i badkaret. Jag är också glad för baes skull som fått ett helt eget rum som ‘kontor’ där han kan jobba med sin dator och där det även finns plats för alla våra böcker som vi släpat runt på men aldrig riktigt haft en bokhylla för. Som sagt, det känns som att det mesta verkligen har fallit på plats här i läggan.

 

Överlag känner jag mig väldigt nöjd med livet nu (till skillnad från förra året vid den här tiden). Jobbet känns bra, jag och min kuratorskollega har pratat en del om att skriva en masteruppsats tillsammans eftersom vi båda är väldigt intresserade av psykologi och beteendevetenskap. Det är förstås ingenting som är bestämt än på långa vägar, men det var ett ganska kul moment när vi diskuterade att plugga vidare och forska och huruvida en verkligen orkar och sen kollade vi på varandra och ba “vi skriver den tillsammans?!”, haha. Vem vet. Det blir nog inte än på ett tag i alla fall, men känns kul att jobba nära någon som är så likasinnad en själv (trots att det skiljer 25 år mellan oss!).

 

Sen håller jag också på och skriver lite på sidan om, har letat efter novelltävlingar på nätet och hittat några stycken. Har bestämt mig för att skicka in bidrag till tre stycken olika, främst för att hålla igång med skrivandet och inte tappa det bara för att jag för tillfället tröttnat lite på mitt bokmanus. Självklart vore det kul att vinna (vem tycker inte det?), men mycket handlar om att skriva någonting som ska vara klart till en viss deadline och se hur en lyckas hålla sig till ämnet samtidigt som en måste ha koll på hur många ord en använder. Känns som en rätt bra övningsform för någon som är väldigt förtjust i att skriva :-))

 

Sist och slutligen kan jag bara nämna att jag har en annan anledning till att jag känner mig rätt uppåt nu trots att vi är mitt uppe i slask-januari: jag och mamma ska åka på en resa tillsammans och det bär av till Zanzibar! Mammas vän (som även hör till den familjen vi hälsade på i USA förra året) bor där nu och vi ska åka dit och träffas. I slutet av februari flyger vi iväg (resan tar sammanlagt 12 timmar, men vi byter plan i Dubai) och i mars kommer vi hem. Det känns oerhört spännande, jag har aldrig varit i den delen av Afrika förut och det lär vara väldigt vackert. Ser verkligen fram emot det så mycket – och lite lustigt är det ju att jag i början av det här året befann mig på Afrikas västkust, men nu ska jag även få se östkusten. Hurra!

 

Så, ja. Livet rullar på rätt bra just nu och jag märker att jag mår bättre än förra året, som sagt. Det känns som en lättnad. Jag hoppas saker och ting är bra med er också.

 

Pusshej

Allmänt

Nya lägenheten! <3

24th January 2018

 

Todelihoo.

 

Tänkte göra en snabb uppdatering innan jag ska återgå till uppackandet av våra triljoner flyttlådor och IKEA-kassar. Igår flyttade vi alltså äntligen till vår nya lägga, vår extremt efterlängtade trea. Som jag skrivit om förut är det här ett förstahandskontrakt och det känns så jävla SKÖNT att ej behöva flytta omkring mer och byta adress en gång i halvåret typ. Nu är vi här för att stanna. Dessutom är det betydligt lägre hyra jämfört med när vi bodde i andra hand och det känns också som en enorm stresslättare, att kunna börja spara pengar igen och få lite mer stabil ekonomi. Win på alla fronter.

 

 

 

 

Åh, jag är så glad. Det känns som att så mycket har blivit lättare nu i och med denna flytt (vi har till och med kommit närmare tunnelbanan, bara en sån sak, haha). Nu kan jag fokusera på andra grejs i livet som jag haft på gång och släppa det här med att behöva boka flytthjälp, städning, lämna nycklar, skaffa nytt elavtal, internetabonnemang + tusen andra grejer. Nu ska vi bara fixa och pyssla och göra det mysigt här i nya läggan och sen kommer allting falla på plats. Ser redan fram emot inflyttningsfesten…

 

Men nu tillbaka till packningen så en kan få kolla på Bron någon gång, tihi.

 

Pusshej

Filmer, tv-serier, dokumentärer m.m.

TV-serie: Dark (2017-)

21st January 2018

 

Todelooo.

 

Nu har jag hunnit jobba en vecka efter semestern och vardagen är tillbaka igen. Det känns ändå bra, tycker ju om mina kollegor och eleverna och framför allt känns det gött att ha någorlunda rutiner i livet igen. Jobbet rullar på i ganska snabbt tempo och som jag nämnt ett antal gånger nu håller jag och bae på och flyttar, så mycket tid och energi går åt till det. Lyckligtvis är allting snart fixat i alla fall så att vi kan bosätta oss i vår nya trea for good. Längtar såå.

 

Men! Det var egentligen något helt annat jag ville skriva om. I vår jakt på nya tv-serier att kolla på har jag och bae funnit den tyska serien Dark som finns på Netflix. Vi kollade trailern och blev hooked och efter att ha gett det första avsnittet en chans var vi om möjligt ännu mer fångade. Serien består än så länge bara av en säsong á 10 avsnitt och jag tror att vi klämde alla dem på typ tre dagar. Den var nämligen så. jävla. BRA. (och har 8.9 på imdb i skrivande stund!). Tänkte skriva om den lite här nedanför utan att spoila alltför mycket.

 

 

 

Dark utspelar sig i den lilla byn Winden (där det verkar regna nästan hela tiden…). I öppningsscenen får vi se huvudkaraktären Jonas pappa begå självmord och sedan börjar historien “på riktigt”, med Jonas som försöker fortsätta sitt liv som vanligt efter pappas bortgång, hans mamma som har en hemlig affär med den gifta polissnubben Ulrich, hans polare som håller på med vanliga ~tonårsgrejer~ och alla andra runt omkring honom. Det är många karaktärer, men sakta men säkert börjar en förstå hur alla hänger ihop och vad de har för relation till varandra.

 

Efter ett tag inser en dessutom att allting inte står helt rätt till i Winden. För 33 år sedan försvann Ulrichs bror spårlöst och hittades aldrig igen, och en natt när Jonas och hans kompisar är ute och flänger i skogen försvinner även Ulrichs son Mikkel. Naturligtvis omkullkastas hela tillvaron av detta – speciellt eftersom ett annat barn också försvunnit bara några dagar tidigare – och Ulrich blir i princip galen i sitt sökande efter sonen. Mystiska saker börjar hända, fåglar faller döda ner från himmelen, elektriciteten i stan goes bananas emellanåt och en skum person i regnjacka smyger omkring i området med dolt ansikte. Det står klart att Winden inte är någon vanlig stad, och snart har allting brakat loss fullständigt.

 

 

 

 

Som jag skrev i början blev jag helt hooked av den här serien och det var svårt att inte sträckkolla allting på en enda kväll. Jag har inte kollat på tyska serier förut, men denna är i alla fall helt fantastisk. Skådespelarna är duktiga och övertygande och den generella stämningen i serien är riktigt creepy och weird.

 

Musiken passar bra till de olika scenerna, med läbbiga stråkar som gnisslar så fort något händer och vackra låtar som passar med de tjusiga landskapsbilderna av skogen. Och framför allt: en story som är välskriven, komplex och ofta får en att utbrista “AHAAA så det var alltså SÅ de kände varandra/det var DÄRFÖR han gjorde sådär/det är ju hon den där som gjorde si och så” etc, samtidigt som den väcker en miljard nya frågor pga alla plot twists och snirkliga kringelikrokar.

 

Jag gjorde många referenser till andra serier medan jag kollade på denna, exempelvis Stranger Things, eftersom serien åtminstone inledningsvis handlar om en grupp ungdomar (de här är dock äldre än de i ST) som vet att något är på tok med deras stad och försöker luska i det på olika sätt. Det stora kärnkraftverket mitt i Winden som inte är helt oskyldigt ger också lite paralleller till forskningslabbet i ST. Sen tänkte jag också på Twin Peaks, i och med den lilla stan där alla verkar känna alla och alla händelser inte riktigt följer fysikens lagar as we know them.

 

Även svenska Jordskott dök upp i mitt huvud i och med temat “det finns någonting där ute i skogen”, samt tecknade Gravity Falls pga de övernaturliga elementen som äger rum parallellt med det vanliga vardagslivet i stan. Blev också påmind om några filmer, nämligen Donnie Darko och The Butterfly Effect (vilka jag tycker om väldigt mycket). Kort sagt: Dark är som en mix av många bra serier och filmer samtidigt som den har sina egna, unika teman.

 

 

Så. Om du letar efter en ny serie att kolla på och vill ha något riktigt läskigt där du samtidigt måste använda hjärnan och tänka till (jag och bae fick pausa ett otaligt antal gånger för att gå igenom exakt hur folk är sammanlänkade med varandra, vem som är släkt med vem, vem som gjort vad mot vem etc) så är Dark något för dig. Jag tycker serien lyckas med att hålla en intresserad från det första avsnittet till det sista, en liksom måste veta vad som ska hända och jag kan knappt vänta på säsong 2, när den nu kommer. Rekommenderar STARKT.

 

Pusshej

Resor

Kap Verde

13th January 2018

 

Todelihoo.

 

Nu har jag och bae kommit hem från vår resa till ön Sal i öriket Kap Verde, utanför Afrikas västkust. Vi har haft det riktigt skönt, med strålande sol och värme strax under 30 grader varje dag, har badat hejvilt i vågorna och legat och stekt på stranden. En vän till mig var också där samtidigt och i sällskap med ett gäng andra kompisar hyrde vi fyrhjulingar och åkte ut i öknen en dag, vilket var rätt spännande och en skarp kontrast till de vackra stränderna. Med undantag för orten Santa Maria där vi bodde var ön väldigt sandig och karg: helt enkelt den vulkanö den faktiskt är.

 

För den som gillar utflykter och aktiviteter var det här kanske inte idealresmålet i och med att det fanns ett ganska begränsat utbud av saker att göra, men genom utflykten med fyrhjulingar fick vi se mycket av ön och dess landskap, bl.a. saltkällorna där en flöt på ytan på samma sätt som i Döda havet. Mitt mål med resan var dock att få känna sol och värme vilket vi inte är alltför bortskämda med i januari hemma i Skandinavien, och det fick jag. Gillar som bekant att läsa och fick nu äntligen tid att klämma Sara Bergmark-Elfgrens nya roman Norra Latin, vilken jag tyckte om (men inte riktigt lika mycket som Cirkeln-böckerna). Jag är nöjd med den här lilla avstickaren som bara ligger åtta timmar bort med flyg.

 

 

 

Som vanligt känns det lite konstigt att vara hemma igen, att vakna till grå himmel och kyla när en precis vant sig vid att traska ut i shorts och linne till gassande sol klockan tio på morgonen. Men jag tycker också det är ganska skönt, gillar att ha mina rutiner, min egen säng, min egen mat och så vidare. Dessutom har jag inte varit på jobbet på tre veckor (!) så ska bli lite intressant att återvända på måndag, trots att jag vet att det kommer bli mycket att göra. Men vi har i alla fall fått vår nya lägenhet nu så ska börja flytta grejer så fort som möjligt, hurra! Förhoppningsvis flyter tråkmånaden januari förbi snabbt.

 

Nu ska jag börja packa ihop lite stuff här hemma att frakta till andra sidan Fruängen. Hoppas allting är bra med er.

 

Pusshej

Allmänt

Stabil start på året

2nd January 2018

 

Todelihoo.

 

Då var det 2018 rå. Firade med baes polare här i Stockholm och hade en helt urspårad kväll, men så brukar det bli för mig på nyårsafton. Vi åt en tjusig trerättersmiddag tillsammans och stack sedan iväg till Färgfabriken där vi stannade från tolvslaget till fyra. Jag var on fire hela kvällen och hade helt hysteriskt roligt, även om jag har lite svårt att minnas vissa detaljer, hehe. Vet att jag dansade, dansade och dansade lite mer. En väldigt lyckad kväll. Och kände mig ruskigt tjusig i den dyraste klänningen jag någonsin ägt, ehm.

 

 

 

 

Nu har jag så smått börjat återhämta mig från spektaklet (bodde typ i soffan igår och kollade på film, helt slut). Pysslar med lite grejer inför resan på fredag, ska växla cash och förbeställa taxi och tjohej. Längtar verkligen efter att komma iväg nu, som vanligt runt den här tiden på året har jag den där starka lusten att resa iväg någonstans och göra något helt nytt. Även om jag förstås tycker om att vara ledig så blir jag ganska rastlös efter ett tag, behöver ha något “projekt” eller något att se fram emot eller whatever. Blir nog bra att komma iväg lite.

 

 

Hoppas alla hade ett bra nyårsfirande.

Pusshej